På olika fronter idag försiggår det.

 Olika steg på vägen att kvinnans rätt och värdighet ska urholkas.

Det är ingen slump att det sker när kommentering på medias hemsidor och pågår och är extremt kvinnofientligt.

Men det är så tyst.

Ingen vill se eller tala om det.

*

SKRÄM BORT ABORT

I DN och andra media idag om en problematik, som är en mycket liten del av vården.

Men det dras upp till stora rubriker.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/levande-foster-dilemma-vid-aborter

Det är ingen slump, att det sker just nu.

I DN öppnas kommentering , fastän de mycket väl vet hur kvinnokonservativt det låter.

Nyligen har två debattartiklar släppts  fram från uttalat ultrakonservativt håll som vill ifrågasätta kvinnans rätt till abort .Den ena ur ett  klimat-perspektiv, den andre ur ett  blåsippe-perspektiv. Båda följda utav horder av nätmän med kränkande  kvinnosyn.

Så DN vet mycket väl. Mångfald är enfald i kommenteringsfältet. 

Där härskar horder  av män  som vill skada kvinnor och njuter av att förnedra kvinnor som genomgått abort.

Man vill skambelägga.

Utan hänsyn till vilken skada man åsamkar.

DN ställer tydligen villigt sin hemsida till förfogande för detta.

Vad gör man inte för ”läsarna”?

*

FLORENCE FUCKING  NITGHTINGALE

I SvD skrivs en artikel om en lycklig hora.

En till äldre tant,  som man letat fram.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sexkop-pa-tyska-aldrehem_6172567.svd

Det sker en tid efter att debattartiklar publicerats om att kvinnor och flickor i prostitution ska kunna få ekonomisk ersättning. Följt utan det nu obligatoriska torskdrevet.

De män som vill kunna utnyttja ifred utan att behöva tänka på skador och konsekvenser.

Män som får tycka till om rätten till kvinnors och flickors kroppar.

Nu alltså  en lycklig hora där SvD t o m väljer sexindustrins vokabulär.

En sexarbetare.

Bara så där.

Vad gör man inte för ”läsarna”?

Tabu är att ta reda på  vilka som köper våra svenska HVB-barn.

Det vågar inte SvD göra för sina "läsare".

*

FRÅGA OM BARNLEK PÅ LIV OCH  DÖD

I radions Studio Ett i ett inslag efter att en artikel publicerats om att barns ”fria lek ” kanske inte är så fri som man tror utan styrs av föreställningar. Inte så märkligt kan tyckas.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4510620

Men vad händer.

Skribenten dödshotas.

Så tystas kvinnor och genusforskning.

I bästa SD-anda för övrigt.

SD som strategiskt ockuperar nätets med sitt åsiktsmaskineri.

För i jämställdhetsfrågan har de fritt fram, idag i media.

*

MAKTEN BESTÅR MEN  KVINNANS EVIGA VAL BESTÅR
I TV en debatt om en bok utan att nämna författarens bakgrund och värderingar och i vilket syfte boken publiceras. Utan att nämna anhängarnas extrema könskonservatism som sprider sitt budskap  överallt  i media.

En bok som presenters som vilken bok som helst. Också bara sådär.

Och Grismill tuffar på i känd stil med den ständiga strömmen av artiklar som ska driva tillbaka jämställdheten. På olika uppfinningsrika sätt,  ur olika synvinklar. Med den vanliga mobben  ute i det elektroniska fältet.

På AB

Bantning, kvinnokroppar, fasta rumpor,  bantning, bekämpa celluliter, bantning, baddräktsmode, prostitution, bantning, kvinnokroppar.

Alltså en vanlig dag.

*

MAKT ATT STÄDA UNDAN

I SVT:s forum härjar Bjästamobben igen som bäst:

 hotellstäderskan i New York ljuger, hon vill sätta dit en man med makt.

http://svtdebatt.se/2011/05/fransmannen-hanar-offret-pa-samma-satt-som-vi-gjort-med-kvinnorna-i-assange-fallet/

Som alla våldtagna kvinnor, särskilt om den stackars förödmjukade mannen är känd.

Så skrämmer man kvinnor och flickor som utsätts från att anmäla.

*****

Detta är bara ett litet urval idag.

Ingen låtsas om det.

Men alla bidrar en liten bit i taget åt samma håll till kvinnans ökade underordning.

Allt medan hatet får fortsätta breda ut sig obehindrat.

Vad är det som händer -  egentligen?

Vilka tjänar på detta?

En slutreplik  från Madeleine Leijonhufvud om  det självklara i en samtyckeslagstiftning.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/markliga-argument-mot-en-samtyckeslag_6165507.svd

Som vanligt ackompanjerade av en svans av indignerade nätmän....som verkar sitta beredda dygnet runt.

Dom bevisar ju som sagt bara en sak ...det som står underst i inlägget.

Men det är lite märkligt.

I en tid när kvinnohatet är så framträdande på nätet, så bevisar dom, inte motsatsen, att de har respekt för kvinnor.

Utan tvärtom , att de anser att kvinnor SKA vara sexuellt underordnade annars är DE diskriminerade.

OJ.

Hur ser det ut tex på flashback idag?

Vilket kön diskuterar vilket?

På porrsidorna och på prostitutionssidorna?

Och på Youporn och andra porrsajter, vilken bild får  nätmännen av "tjejer" där eller rättare sagt har de redan fått?  

Till och med på flash börjar det komma reaktioner - man börjar blir "trött" på kvinnoförnedringen i porren. Vill se något annat.

Den kvinnoförnedrande synen på nätet har impregnerat en ny generation män. De gamla fanns ju redan.

Unga män som deltar i Bjästa -mobbningar som dyker upp med jämna mellanrum. Som skrämmer kvinnor, och framför allt flickor,  från att anmäla.

Normeringen att kvinnor och flickor är objekt som finns för mannens skull har spridits länge nu och sprids  - just nu.  Dygnet runt.

Eller är det så att  kanske kommentarerna reagerar mot detta och säger att vi minsann, VI och JAG gör inte så.

Nej då, det gör de inte.

Inte alls.

Tvärtom.

Och så tar man till det vanliga  mantrat om vad som förstör och gör livet surt för nätmännen:

S T A T S F E M I N I S M

Finns det något ord som är vanligare i kommentering än det?

Det är nästan komiskt och patetiskt numera.

När jämställdheten har gått bakåt, och Sverige sjunker för varje år på rankningen.

På område efter område.

Men visst!

Kvinnan ska väl ännu längre ner för att dessa kommenteringsflasharna ska vara nöjda.

Kanske tycker de att våldtäkt helt ska avkriminaliseras.

Vi är ju nästan där nu.

Det är oerhört svårt att få en misstänkt gärningsman fälld.

Och det är en negativ trend enligt  BRÅ:s  statistik.

Sverige får kritik av Amnesty, återigen, för den dåliga lagföringen.

Men nätmännen är inte nöjda, tydligen.

Så då återstår ju bara avkriminalisering  för dem, vad annars?

Förutom för invandrare då.

För då jävlar anamma....då ska svenska kvinnor skyddas som om de vore en ägodel.

I en amerikansk undersökning har det visats sig att mer än hälften av de unga  tillfrågade männen inte skulle vara främmande för att våldta om de var säkra på att komma ifrån det utan upptäckt.

Hur många är det i Sverige som säger samma sak?

Med tanke på hur de låter i kommentering.

Vågar man ens undersöka detta?

HÖG TID FÖR EN SAMTYCKESLAG!

Kvinnan ska INTE anses vara sexuellt tillgänglig tills motsatsen bevisats.  

DAGS FÖR EN NY NORM!

Patrik Sjöberg har deltagit i en diskussion i riksdagen om övergrepp på barn.

http://www.dn.se/sport/sjoberg-hoj-straff-for-sexualbrott-1

http://www.gp.se/sport/1.624837-sjoberg-hoj-straff-for-sexovergrepp-

För Patrik Sjöberg har det tagit 35 år att kunna öppna sig om detta.

Det, om något , visar ur svårt det är att tala om övergrepp, när det även för en vuxen man dröjer så länge att förstå och framför allt  våga erkänna för sig själv.

Hur svårt  är det inte då för barn?

Att förstå , att våga berätta, att komma över skammen och skulden?

Hur svårt är det inte då om barnet inte blir trott?

Det finns starka propedofila krafter, som vill förminska barnet och vad barnet berättar och de som tror på barnen.

Som hävdar att barnen ljuger.

Att barnen manipuleras.

Krafter som når varandra över gränser och som når in i sociala myndigheter och till och med in i våra domstolar.

De försöker på olika sätt tänja gränserna för sina intressen.

Det märks i mangadomens spår och tystnaden om vad det handlar om.

Det märks i domar mot barn och hur de bemöts. Frånvaron av debatt i media och medias beröringsångest rörande sexuella övergrepp på barn hjälper dessa krafter.

När Patrik går ut briserar allt i media, men det behövs även när det inte handlar om kända personer.

Det gör lika ont i alla barn.

Och som det inte var nog, så  finns det  till och med de personer som öppet och  på fullt allvar hävdar att barn inte tar skada av övergreppet, att de kan tycka att det är rätt ok. Utan det är först när omvärlden fördömer som barnet tar skada.

Vad säger du om det, Patrik? Tror du på det?

Barnskändarna är starka därute och dom kommer slå tillbaka med ännu större beslutsamhet när intresset bleknat i media för den här senaste tiden uppmärksamhet. Då kommer motreaktionen.

Precis som de  gjorde efter att barnen  började tala på 90-talet. Krafterna motreagerade och importerade PAS-"teorin", myntat av en pedofil , som smygvägen gjort inträde i Sverige.

T om i riksdagen.

"Mamman ljuger, och barnet manipuleras."

Det blir"den andra våldtäkten",  först övergreppen , sedan blir barnet inte  trott.

Det är den största skammen av alla.

***

Ett inslag i Studio Ett om det här:  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4497212

***

Bloggen som står på barnens sida.

http://suspicio.wordpress.com/

I en artikel idag skriver justitieministern och jämställdhetsministern om att rätten för sexualbrottsoffer måste stärkas.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2433195/sexoffer-kranks-i-rattsprocesser

Det är naturligtvis välkommet.

Hela kedjan måste bli bättre.

Från det första bemötandet av poliserna på plats, till medicinska kontakter, till utredare och åklagare. På olika håll har det blivit bättre , men inte genomgående. Det är fortfarande  slumpen som avgör hur bra våldtäktsoffer bemöts.

Så ska det inte få vara!

Men framför allt måste man titta på domstolarnas agerande i sexualbrott.

Det hjälper inte hur bra utredningarna är  och hur bra offrets bemöts, hur bra vårdpersonalen  är och hur bra polispatruller är på att bemöta

OM

domstolarna  fortfarande agerar bromsklossar och styrs av värderingar där kvinnans/flickans liv och leverne ifrågasätts medan den misstänkte inte hörs på samma vis.

Han,  för det är oftast en han, slipper frågor om kvinnosyn,  värderingar och tidigare sexuella erfarenheter  och preferenser. Sådant som har betydelse för att en person begår sexuella övergrepp.

När domstolarna  t o m skuldbelägger barn:

Att en 13 åring inte säger nej tillräckligt tydligt

Att en 14 årig flicka uppträder "professionellt" som prostituerad

Att en liten flickas våldsamma motstånd leder till att mannen inte döms för våldtäkt

och när en flicka tvingas till att genomgå ytterligare en rättegång bara för att , för en gång skull, en tingsrätt försökte skydda henne från kränkande frågor - vilka signaler skickar det?

DÅ och i alltför många andra fall både när det gäller barn och kvinnor dömer domstolar fördomsfullt och skyddar gärningsmän och inte offer.

Och HD har genom sina prejudicerande domar gjort mest skada av alla domstolar när det gäller synen på sexualbrott.

Ingen  har granskat  deras agerande och vad de egentligen skrivit i sina domar OCH hur det har påverkat andra domstolar.

HD är den mest skyddade instansen i Sverige idag.  

Den högsta juridiska makten  är som ett orakel;  de som de säger måste ju vara rätt per definition.

Eller?

Men Justitieråden är ockå människor med värderingar  och i inga andra mål spelar värderingarna  - och fördomarna  - så stor roll som i sexualbrottsmål.

Men det är bekvämast att glömma bort det och bara låta de, HD,  få verka ostört.

Ang våldtäktsutredningar se:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/02/12/4591543-bra-satta-fokus-pa-rattsvasendet-och-valdtaktsbrottet/

 F d åklagare Rolf Hillegren replikerar  på Madeleine Leijonhufvuds debattartikel om samtyckeslagstiftning.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-skulle-inte-falla-fler_6152193.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-kan-inte-vanta_6147831.svd

Hillegren har tidigare ansett att våldtäkter i nära relationer inte ska bedömas som våldtäkt utan att dessa ska bedömas mildare.  De ska anses vara som ett etikettsbrott. Att våldta  sin fru/sambo är som att stoppa kniven i mun. Att våldta sin fru i 30 år skulle kanske vara som att gå mot  röd gubbe?

Hillegren anser, följdriktigt, att en samtyckeslag är fel.

Vem skulle tro något annat.

Det visar ytterligt tydligt att det  handlar om värderingar. Inte om juridik.

Vid tidigare tillfälle när åklagare Hillegren visade sin kvinnosyn undersöktes bla City Åklagarekammares arbete , där han verkade  då. Det framkom då att de hade en mycket låg uppklarningsprocent när det gällde våldtäkter.

Hillegren ska alltså bedömas inte bara utifrån att han anser att  våldtäkt=etikettsbrott utan också att han var en utav de åklagare som inte drev våldtäktsutredningar särskilt bra.

Han verkar också ha någon sorts medeltida syn våldtäktsbegreppet.  Ett begrepp som från början betecknade att en man tog en annan mans kvinna, inte själva övergreppet i sig, kvinnan var ju en ägodel.

Men våldtäkt betyder något annat nu,  Hillegren. Vi lever inte på medeltiden.

Hur många Hillegrenare  har vi i rättsväsendet?

Hur många åklagare och domare har hans kvinnosyn och hans milda syn på våldtäktsbrottet?

Hur  många Hillegrenare har yttrat sig i remissinstanser?

Det är den tanken som oroar mest,  med den här repliken.

Inlägg om  Madeleine Leijonhufvuds debattartikel (+kommentarer)

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/05/08/5303543-varfor-ar-natmannen-sa-radda/

I en debattartikel  skriver Madeleine Leijonhufvud om att en lag om samtycke vid sexuellt umgänge behöver införas och det skyndsamt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lag-om-samtycke-kan-inte-vanta_6147831.svd

Det som en samtyckeslag  uttrycker är någonting som  måste vara självklart nämligen att: båda parter ska samtycka.

Kan man inte omfamna denna lag, så vem vet, då kanske man inte är mogen att ha sexuellt umgänge med någon överhuvudtaget.

Men samtyckeslag skrämmer en del, framför allt dessa nätkrafter, som alltid är mycket aktiva  och är emot alla kvinnors rättigheter - på alla områden.

Vad är det som skrämmer just här?

Vad är det som kan hända som blir så förskräckligt  om båda parter samtycker?

Det är att tolkningsföreträdet försvinner.

Plötsligt ställs allt på ända och världen blir upp och ner.

Klart de blir rädda.

Med nuvarande lagstiftning är partnern tillgänglig ända till denne sagt NEJ.

Med samtyckeslagstiftning blir partnern tillgänglig först när denne sagt JA.

Lagstiftningen är som alltid   könsneutral.

Så det borde ju inte vara något som skrämmer.

Alla gagnas ju.

Men just där ser man vilket kön som reagerar, vilket kön som upplever en förlust av tolkningsföreträdet.

Dessa nätmän.

De upplever förlorad makt.

Det, om något , visar att lagstiftningen verkligen  behövs. Skyndsamt.

Samma nätmän som alltid går ut och hävdar att kvinnor ljuger, att män blir oskyldigt anklagade, att kvinnor ångrar sig, att kvinnor bara vill ha skadestånd etc.  Hela tiden samma ordalydelser - om och om igen.

Statistik  - göre sig ej besvär.

Ständiga nyhetsnotiser i stort sett dagligen, om våldtäkt - spelar igen roll. 

Berättelser från offer -ingenting biter.

Böcker, rapporter,  utredningar - nej, hör inget, ser inget,

Det råder en "grekisk kvinnosyn" bland dessa svenska nätmän.

Skrämmande.

Klart de är rädda, det ska de vara.

För att den kvinnosyn de företräder är  skrämmande.

För precis som de antar själva, så är det just män och unga pojkar som kommer att påverkas i första hand.

Eftersom de, i praktiken, utifrån  tradition och föreställning har tolkningsföreträde idag.  

Kroppar är idag tillgängliga till kroppen sagt nej.

Men kroppar är inte tillgängliga av tradition  per automatik och det är det som samtyckeslagstiftning talar om.

Det är helt annan norm, än den hittills rådande.

Tyvärr vet vi att svenska domstolar har mycket att lära om offer- och förövarpsykologi.

För idag  rör det sig i praktiken  alldeles för ofta  om en lagstiftning som uttrycker att  kvinnor och kvinnors kroppar är tillgängliga i alla situationer utom de där tvång förekommer. Och hon är tillänglig tills hon genom motstånd visat att hon inte vill.

En samtyckesreglering innebär att kvinna/flickan inte är tillänglig förrän hon visat att hon vill.

Plötsligt läggs fokus på männens ansvar.

Inte bara att hela tiden lära tjejer att säga nej.

Samtyckeslagstiftning finns för övrigt redan i flera länder i EU och i andra länder.

Om våldtäktslagstiftningen i EU

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/04/19/5151392-valdtakt-i-eu-sa-ser-lagarna-ut/

Mer om våldtäkt och lagföring idag

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/02/12/4591543-bra-satta-fokus-pa-rattsvasendet-och-valdtaktsbrottet/

I en debattartikel skriver två advokater om  häktningsförfarandet, om stängda dörrar och om nämndemannasystemet.

http://www.dn.se/debatt/assanges-kritik-av-sverige-ar-riktig-pa-flera-punkter

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lapidus-instammer-i-assanges-kritik_6140677.svd

Inlägget är naturligtvis att betrakta som en partsinlaga.  

Det är dock en oroande tendens att rättvisa  oftare tycks handla om pengar idag. Vilket inte tas upp i artikeln.

Advokater tjänar pengar på friande domar. De framstår som kompetenta och lysande och kan därmed höja sin ersättning . Kanske är  tiden  i rampljuset mer viktig för vissa.  Det kan nog vara olika beroende på vem det handlar om. Lapidus är en person med en viss attityd, han syns som fjärde manliga bisittare på rad i Efterlyst. Han skriver hårdföra deckare.

Det här är en  aspekt som glöms bort i debattinlägget - förståeligt nog.

Det tas heller aldrig upp i media, där advokatsamfundet ständigt intervjuas. Att det handlar om en partsinlaga med ett ekonomiskt intresse.

Det är oroande att den ekonomiska aspekten tycks få större och större betydelse ju mer media ägnar sig åt olika rättsfall.

Ofta intervjuas försvarsadvokater på ett totalt okritiskt sätt medan motparten inte  har samma möjlighet att yttra sig av hänsyn till brottsoffret eller till rättsprocessen i övrigt.

Det hindrar oftast inte försvarare  från att synas i pressen.

Det är en hot mot rättsäkerheten, att media bara skildrar den ena sidan - den misstänktes - ståndpunkt i rättsfall.

Hur mycket påverkas media i sin tur av vissa" röststarka"s k  läsare?

Häktningstiden finns av utredningstekniska skäl och inte för att samhället vill ställa till det för den misstänkte.

Stängda dörrar är ett fenomen som blåses upp ibland som om rättssäkerheten  är hotad.  Men alla juridiska turer sker på samma sätt oavsett detta och domslutet är offentligt.

Men journalister får inte sitta med.  

Kanske kan det upplevas som negativt för de som vill kunna imponera med sitt "lysande" försvarsarbete.

Men domstolar ska först och främst ta hänsyn till att rättvisa kan skipas på ett rättsäkert sätt. Kan det vara till men för rättvisa med offentlighet , tex för bortsoffrets trygghet, så är det självklart att prioritera den aspekten.

Den som sätter sig in i ett brottsoffers situation kan nog förstå det.

 Men - advokaterna får då jobba i skymundan från det mediala strålkastarsljuset.

Debatten om nämndemännens varande eller ej,  är att förenkla rättsproblematiken.

I just sexualbrott är det tydligt att det är de enskilda personerna, nämndemännen såväl som domarens, värderingar och erfarenheter som avgör vilket utfall det blir.

Det går att se på att domslut kan bli väldigt olika i tingsrätt och hovrätt - åt båda hållen.

Det går inte att se något entydigt. Det handlar om slumpen.

Domare och nämndemän måste  ha mer kunskap: förövar-  och brottsoffer kunskap.

Och de måste kunna mer om barn och barns rättsäkerhet.

Speciella barndomstolar  är önskvärt eftersom det brister så idag.

Det har inget med nämndemannasystemet att göra utan är ett mycket större problem.

Däremot behövs en föryngring av nämndemannakåren för att bättre avspegla samhället.

Värderingsfrågor  måste komma fram i rampljuset.

Man kan inte döma i fall där man är jävig.  Det gäller både nämndemän och domare.

Det måste man veta i tex sexualbrottsrelaterade mål.

Att en sexköpande domare i HD dömer i sexbrottssrelaterade mål är tex jäv.

Men inget sådant resonemang förs.

Och återigen:  

Advokaterna i inlägget  glömmer att ta upp den viktiga frågan om rättsäkerhet går att köpas.

Det finns rättsorganisationer vars tjänster köps av rika pedofildömda män.

Deras offer har inte denna möjlighet.

Det är ett allvarligt rättsäkerhetsproblem.

Pengar ska inte styra rättssäkerheten.

Alla vill ha rättssäkra rättsprocesser, både för de misstänkta och brottsoffren. Dessa ska inte vara avhängiga v e m eller v i l k a som dömer eller hur mycket pengar den anklagde har på banken eller vem den misstänkte är.

Vi ska ha ett rättsväsende som är jämlikt  och demokratiskt och fritt från korruption.

Patrik Sjöberg har börjat berätta om övergrepp som på gick under barndomen.

http://www.dn.se/sport/viljo-kallade-det-vetenskapliga-test

http://www.svd.se/sport/han-forgrep-sig-pa-mig-under-flera-ar_6121191.svd

http://www.svd.se/sport/sjoberg-jag-vet-att-det-finns-fler_6121879.svd

http://www.gp.se/sport/1.612016-sjoberg-han-utsatte-mig-for-overgrepp-

http://www.dn.se/sport/fotboll/vidrigt-och-just-darfor-sa-viktigt

Han berättar att hans styvpappa mycket väl visste vilka han valde ut och hur han med manipulation inte bara kunde uföra sina handingar utan också fick dessa att framstå som normala.

Patrik Sjöberg uttycker att styvpappan/tränaren valde just de pojkar som kom från en lite trasslig bakgrund med ett behov av en gestalt i träningen, och annars i livet  som brydde sig, som såg dem.

Människor som skändar barn vet ofta precis vad de gör.

Alla unga vill ha bekräftelse  - det ligger i den mänskliga naturen, även hos vuxna.

Men de finns de som har har större behov  än andra.

En trygg hemmiljö som stärker barnens  självkänsla och ger dem en solid grund att gå ut i vuxenlivet - så ser det inte ut för alla.

Varken i Sverige eller i vår omvärld.

Men förövarna är märkvärdigt lika i sitt utstuderade val av offer.

Oavsett var i världen man tittar.

Förövarna har en klar sökbild som zoomar in de som är lämpligast med en välutvecklad presision.

De som har ett behov av en fadersgestalt.

De som har behov om omhändertagande.

De som har ett behov av att känna sig sedda eller älskade.

De som behöver ett hem.

Och de som kan tiga.

Eller som inte blir trodda.

En utsatta bakgrund + övergepp + normalisering av handlingen , så åstadkommer man en säker förövarmijö. Ju finare förövare - desto säkrare är man. Ju större glapp mellan offer och förövare desto bättre, i miljö, i beroende,  i utsatthet, i bakgrund.

Skammens tystnad hjälper förövaren ytterligare.

Eller rätt kontakter.

Över hela världen är det samma upprepning.

I en kort dokumentär från Moldavien

"Hon såldes i handeln med barn." (se svt play)

visades  just det här, att barn med otillräckligt förädrastöd;  föräldern jobbar utomlands eller har missbruksproblem blir till lätta byten, för de som vill utnyttja barn.

Barn som tigger på gatorna , barn som lämnas vind för våg,  hos någon likgiltig släkting eller på barnhem där tillsynen är bristfällig.

De blir lätta offer för förövare.

Som på så många andra ställen i världen.

Samma otäcka upprepning.

Barn som säljs, utsätts för övergrepp och sedan säljs vidare  och hamnar i sexhandeln -övergreppshandeln.

Från Patrik Sjöbergs historia  löper en röd tråd till alla barns om utsätts för övergrepp och tvingas leva i situationer som de inte kan bestämma över.

Och där ingen hjälp finns att få.

Det tog Patrik många år att komma fram till vad han upplevt och att komma dit han gjort idag.

Det är bra och viktigt för det visar hur svårt det är tro ens för sig själv. Det kan ta tid.

Här är det en vuxen man med ett liv, där barndomens upplevelser sitter så djupt och påverkar varje dag.

De barn som blir vuxna i övergreppsmiljöer - som befinner sig i dessa från barndomen till vuxeninträdet - hur ska de får hjälp?  De  som är traumatiserade sedan många år till en normal tillvaro med övergrepp.

Det räcker med ett övergrepp för att det ska få förödande konsekvenser i en människas liv.  

Vad händer då vid övergrepp som får fortgå i 10-20 år, upprepade otaliga gånger?

Vad händer med  de som befinner sig i övergreppsmiljöer från barnsben till vuxenålder och sedan ständigt  pågående?

Där skammen och förnedringen blir normaliserad,  där det inte finns något annat  liv, en annan tillvaro.

För det är en normal mänsklig reaktion - att vänja sig vid allt oavsett hur hemskt det är.  Man skyddar sig mentalt. Man blir normaliserad till övergrepp.

Patrik Sjöbergs bok kan ses som en bok till  alla de barn idag som far illa,  till alla de barn som farit illa och som behöver få berätta - och bli trodda!,  och till alla de som varit barn men som  fortfarande sitter fast i övergrepp utan hjälp , där traumat blivit en del av deras vardag. Alla dessa som inte kommit loss utan får leva kvar år efter år, decennie efter decennie.

Deras förövare  finns  runt omkring oss.

 Både de som en gång begått ett övergrepp, de som upprepar sitt beteende och de som upprepar andras övergrepp.

Och förövarna gör fortfarande sitt val, de offer som är lättast att få tillgång till.