Inlägg publicerade under kategorin Rovdjur

Av shedlight - 30 juli 2015 13:55

Den fasansfulla historien om lejonhannen Cecils död i Zimbabwe rullar nu över världen. Han sköts  med pilbåge och föst efter 40 TIMMAR efterföljande  sköts han ihäl med skjutvapen. Ett mer utstuderat djurplågeri är svårt att föreställa sig. Den nöjesjägande tandläkaren som betalade en stor summa pengar för att få döda detta lejon säger sig ångra sig. Det stämmer naturligtvis inte. I så fall hade han aldrig

1) betalat för att döda djur

2) skjutit djur med pilbåge!


Hur många andra lejon skjuts på samma sätt. Och leoparder och andra djur för att de som finner nöje i att plåga och döda djur ska få utlopp för sina sk "behov"?


Cecils fall är alltså ingalunda unikt.


Ett tydligt exempel på det är vargen Ulrik och hans liv -  i Sverige.


Man tror att han blev 11 år - en mycket hög ålder men vad som egentligen hände när han försvann vet ingen.


Men hans livshistoria är värd att uppmärksammas. Den visar hur vargar skjuts och skadeskjuts i Sverige. Hur vargar plågas och lider i det tysta av jägare som inte drar sig för att orsaka djurplågeri.


Vargen Ulrik har fått ett helt kapitel i boken ”Wild Wolves We Have Known”, där hans levnadsöde tecknas så gott det nu går. I Våra Rovdjur ( Svenska Rovdjursföreningens tidning) nr 4 2014 finns hela kapitlet om Ulrik.


Han föddes någon gång sommaren 98. Han fångades första gången i december det året och förseddes med radiosändare.

De uppgifter denna varghanne har levererat till forskningen är ovärderliga. Som ung tycktes han vara en självständig natur och verkade vara mycket för sig själv.

I mars 1999 blev Ulrik allvarligt skadad och blödde kraftigt. Han låg stilla och förlorade mycket blod. Den enda som kunde dras var att han blivit skjuten alltså tjuvjagad.  Han hade troligen gått över väg och någon hade fått syn på honom. Denne någon hade också ett gevär och denne någon beslöt sig för att skjuta på Ulrik.  Denne tjuvjägare går fri som de flesta gör.


Ulrik överlevde men plågades sannolikt mycket svårt. Kanske kände han av smärtor från det här tillfället  resten av  livet.


I juni sommaren 99 träffade Ulrik en tik. De jagade tillsammans och verkade må bra ihop. Även tiken förseddes med radiosändare.

Våren därefter syntes att tiken löpte och i slutet på våren blev Ulrik far för  första gånger. Han och tiken fick fyra valpar.


På hösten försvann tiken och en av valparna. Den enda slutsats som kunde dras var att de tjuvjagats till döds. Ulrik fick ensam försörja de tre valparna och det klarade han bra.  Två av de tre återstående valparna blev dock  illegalt dödade inom ett år . Endast en valp överlevde alltså.  


Nu var Ulrik helt ensam och sökte säkert efter en ny tik. Det gick bra för redan nästa vår verkade han fått sällskap. Även denna tik förseddes med en radiosändare.

Nu verkade Ulrik vara lycklig igen. Men det verkade inte som det blev några valpar den här sommaren. Men det fanns ju förhoppning att det skulle ske nästa vår.Då är vi redan framme vid år 2003  Men i februari det året upphörde tikens signaler till forskarna. Ulrik tycktes ha letat länge efter henne. Men den enda förklaringen är att även tik nr 2 blev skjuten till döds. Illegalt.

Nu hade Ulrik sändarbatteri tagit slut och forskarna beslöt att fånga honon igen, Men det visade sig vara svårt. Ulrik hade varit med om det förrut och dessutom var han säkert mycket försiktigt efter att han nästan dött av sina skador när han var ungvarg.

Men det gick till slut. Ulrik var nu 5 år och vägde 45 kg. Han var i hyfsat hull.


Våren därefter , 2004, tycks Ulrik återigen ha slagit följe med en tik, hans tredje i ordningen. Men deras bekantskap verkade ha upphört efter en tid. Varför går inte att veta, om även denna tik skjutis eller om de bara skiljdes åt.


Nu var Ulrik ensam igen. Han vandrade långt. Han hamnade i slagsmål med en varghanne som åtföljdes av en tik .  Efter detta slagsmål blödde han kraftigt.

Det märkliga var att Ulrik var morfar till dessa två vargar. Hans enda överlevande valp från sin första kull,  en tik, hade alltså reproducerat sig och nu stötte Ulrik på sin barnbarn. Visserligen blev mötet ett slagsmål men märkligt var det i alla fall.


Nästa år, våren 2005, slutade Ulriks sändare att fungera och han behövde få en ny. Inte förrän spårsnön lagt sig i november det året gjordes försök att fånga honom igen.  Det lyckades i januari 2006 men då hade Ulrik redan hunnit träffa en ny tik.

Nu var han åtta år gammal vilket är en hög ålder för en vildlevande varg.  Förutom skador vid bytesjakt och av trafik så är illegal jakt är den största faran för en varg i Sverige. Men hittills hade Ulrik överlevt men han hade förlorat två av sina tikar liksom 3  av valparna i sin första kull. 

Men det var inte lätt att fånga Ulrik den här gången. Han hade varit med förut. Han visste vad det handlade om.

Till slut lyckades det. Ulrik vägde nu lite mindre än förra gången, han hade förlorat en framtand och en del av svansen men i övrigt verkade han må bra.


Den sommaren, 2006 , blev Ulrik far för andra gången i sitt liv. Det upptäcktes senrare att det var sju vargar; Ulrik, tiken och fem unga individer som följdes åt så det verkade ha fötts fem valpar. 

Åren därefter 2007 0ch 2008, höll flocken ihop och jagade. Men 2009 utsattes flocken för tjuvjakt. Troligen hade de vandrat på en snöklädd väg och en bil hade upptäckt dem. Bilföraren hade avfyrat en hagelböss mot vargarna. Givetivis uppstår frågan om bilföraren aktivt letade efter den lilla flocken.  Som tur var hoppade alla vargarna över en snövall och ingen verkade ha träffats . De klarade sig med blotta förskräckelsen denna gången. (Men anmälan om jaktbrott inleddes faktiskt denna gången eftersom vargspårarna kunde se vad som hänt - det ledde sannolikt inte till att någon utreddes.)


Under de följande åren verkade Ulrik och hans fjärde tik  ha fått valpar varje år.

Även sommaren 2009 fanns tecken på att Ulrik och tiken  hade fått en kull. Men vintern därefter, i januari 2010, inleddes det mörka kapitlet med licensjakt på varg i Sverige.. Som om inte tjuvjakten "räckte". Den vintern dödades två unga valpar i området som båda var Ulriks från hans sommarkull.


Däreffter upphör alla spår av Ulrik. Han blev åtminstone 11 år gammal. Vad som hänt med honom får vi nog aldrig veta.


Utifrån Ulriks levnadshistoria går det att se att jägare/tjuvjägare inte drar sig för att orsaka skada.  Precis i fallet med Cecil där han fick lida i 4o timmar, så har vi även i vårt land också rovdjur, vargar och andra arter,  som skadeskjuts både i jakt och i illegal jakt. Tik ett, tre valpar och förmodligen både tik två och tik tre blev skjutna  i illegal jakt. Ulrik blev också som ung illa skadad av en påskjutning.  Värt att tänka på när amerikanska tandläkare betalar stor summor för att skjuta pilbåge i levande djur.

 

Vi har även S verige män som inte drar sig för att orsaka stort lidande och grymt djurplågeri långt upp i skogar och marker där ingen ser. Många är de djur som lider långt ifrån strålkastarljuset.









ANNONS
Av shedlight - 29 januari 2013 21:32

Enligt uppgifter som läckt ut kommer regeringen godkänna vargjakt i vinter igen.


Trots kritik från EU för att Sverige inte uppfyller art och habitatsdirektivet.


Trots att man förbiser att den egna utredningen kommit fram till att Sverige behöver minst 450 vargar.


Trots att all forskning visar att acceptans för rovdjur minskar med ökad jakt.


Regeringen väljer att bortse från att ingen vet vilka gener som kan behövas eftersom vargen lever i en föränderlig värld och att genetiker hävdar att en stam med så få individer behöver all genetisk variation som finns.  Så här uttrycker en expert det:


"Genetisk variation är utrustningen som en art behöver för att överleva på

lång sikt. Vår vargstam är genetiskt liten och förlorar därför variation med

tiden och med att vargar tas bort."

Det klargjorde Linda Laikre, professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet,

i en pedagogisk föreläsning på Vargsymposiet i Vålådalen i mars.

Mer här.


Det här kommer att bli problem.  Den vägen regeringen har påbörjat och så starkt driver  ökar motsättningarna i Sverige för varje år.


Den största jägarorganisationen i Sverige, Svenska jägareförbundet, har i uppdrag att förvalta den svenska faunan. Detta får de sköta utan insyn. Hur kan ett särintresse få ha så stor makt?

Dessa medlemmar av SJF är kända för att vara högröstade och även hotfulla. Det är män som är vana att få bestämma. Vilket samhälle skapar regeringen genom att tillgodose dessa?


Det finns en stor grupp människor, även i vargrevir som är emot varghatarnas handlingar men de vågar inte säga emot. Vilka signaler sänder regeringen ut när man väljer bort att lyssna på de som inte vågar säga emot och de som är mer försynta?

Det är alltså en starkt tongivande grupp jägare som nu tillåts sätta agendan. Det är precis som om högerextremister ska sätta agendan i invandrarfrågor. De är också en högljudd grupp. Som också står för en machokultur.

Varför går regeringen denna jaktlobby till mötes?


Detta är en stor naturvårdsfråga men också en djupt ideologisk fråga.


Hur mycket gift och glassplitter ska man hitta i utlagda kadaver? Hur många djur ska stryka med och gå en kvalfylld död till mötes? Sådant som dessa varghatare som säger sig värna naturen inte bryr sig om.

Det finns många uttryck som tyder på ett ursinningslöst hat mot vargen som art från jägarkretsar. Det finns exempel på både gift och glassplitter i älgkadaver. Detta drabbar alla djur och inte bara varg. Men när det gäller att komma åt varg så är alla medel tillåtna. Då bryr man sig inte om hur mycket djur plågas.


Ett utav de värsta exemplet på det  de senaste åren år den fruktansvärda grymheten mot vargtiken på sjön Fansen i Hälsingland. Spår i snön visade att vargtiken körts på flera gånger med skoter och hon hade studsat efter varje påkörning så det hade bildats  djupa gropar  i snön bredvid skoterspåren  efter hennes studsande kropp . Till slut när tiken låg svårt skadad gick männen upp och hämtade en kraftig gren i skogen och slog ihjäl henne. Sedan grävde de ner henne. Det var bara en slump att några naturvandrare upptäckte slakten.

Tiken hade skallfrakturer, inre kraftiga blödningar, revbensfrakturer och fraktur på svanskotan. Hon måste ha lidit obeskrivligt efter att ha flyende kämpat för sitt liv.

Det står omskrivet här.


Sådant här gör man utav ett hat. Man plågar inte djur på detta utstuderade sätt om man inte drivs av ett inre ursinne. Är dessa krafter som regeringen vill gå till mötes?

ANNONS
Av shedlight - 5 maj 2012 10:40

En debattartikel i DN  av Jesus Alcala om Jägareförbundet.


Jägareförbundet som organiserar merparten av Sveriges jägare har uppdrag av Riksdagen att bedriva viltvård.

Det uppdraget har de haft sedan 1938. Vilken ideologi  och vilka strömningar som ledde till detta uppdrag nämns i artikeln.

Jägareförbundet har mycket stark manlig dominans och högt uppsatta medlemmar.


I artikeln exemplifieras hur det kan låta på JF:s hemsida, där en far lär upp sin son med lite grävlingsjakt.

Grytjakt  med hund.

Jaktformen innebär att göra intrång i grävlingens bo, där djuret söker skydd och vila.

Grävlingen jagas då av hetsande hundar, hundar som ska våga gå på ett så massivt djur.

 Oftast är det tysk jaktterrier . Tidningarnas rubriker om pitbullfaran är rena drömmen mot hur tyska jaktterrier är.

I vissa fall får man skilja dem åt som valpar, för så stark drift  har de att angripa.

Dessa grythundar släpps in och grävlingen tvingas ut och skjuts. Den har inte en chans.

Det var väl en ärbar jaktform.

Apropå mandom, mod och morske män.


När skyddsjakt på varg tillåts får det ske med skoter och även med helikopter.

Man får lov att använda vargens sändare för att lokalisera vargen och ofta deltar stora grupper jägare.

Modigt?

Eller är det så att något fegare får man leta efter?


Vår lagstiftning till skydd för vargen har under den senaste 20 årsperioden långsamt urholkats.

Den sista kullen innan fridlysningen föddes 1964.  Dessa valpar "försvann". 

Därefter fridlystes alltså vargen. Vilka vargar tänkte svenska staten  på då?


På 80-talet började varg skymtas i Värmland och i mitten av 90-talet föddes för första gången TVÅ vargkullar samma år.

Med denna "ökning" av vargstammen eskalerade jägarnas protester kraftigt.


Redan år 2000 återinfördes möjligheten att bedriva skyddsjakt.

Under de år som följt därefter  har skyddet av  vargen malts ner på olika sätt.

Det som är intressant är att denna uppluckring av skyddet för vargen har gjort att motståndet

mot varg eskalerat mer och mer från jägarkretsar.

Utvecklingen har varit tydlig.

Att tro att licensjakt skulle öka acceptansen är inte bara  korkat utan en ren undanmanöver för

att slippa kritik från den breda allmänheten.


Dessa jägarkretsar med Jägarförbundet i spetsen, för alltså på Riksdagens mandat,  allmänhetens talan.

Uppdraget har de fått sköta utan denna allmänhets inblandning.

Det är djupt odemokratiskt och en skandal.


Dessa röststarka kretsar  hörs överallt i media och lobbar för sin sak med allmänna  skattemedel.

Ca 270.000 jagande män (främst)  bestämmer  att vargen är ett problem och ska i princip bort.

Måhända, eller troligen,  vill de tillbaka till 60talets nivå  för att skyddet av vargen ska få gälla förbehållslöst.


I andra länder pågår projekt för att få stora rovdjur att överleva.


Här gäller det tex snöleoparden.


I Kenya pågår långsiktiga projekt för att få boskapsskötande folk att upphöra med att döda lejon som en manlighetsrit.

De får långsamt ökad kunskap om lejon, att se dom som individer, och att  istället för att döda ett lejon få klippa av en del av svanstofsen på ett  sövt lejon som forskarna undersöker, och använda som trofe.

Forskarna har även stor hjälp av dessa boskapskötares kunskap om lejonspårning när de ska söka upp lejon för att kunna söva och sätta på sändarhalsband.

Så går naturvård och den lokala befolkningens intressen  hand i hand .

Befolkningen går från att leva mot lejonen till   att leva med dem.

Detta trots att lejonen utgör en svårt hot mot boskapen.

Det fungerar  med respekt från alla håll, tålamod och med att skyddet för tamdjuren säkras.

Man lär känna lejonen i området  som individer och när en gång en  gammal lejonhanne dog,  sörjdes han av alla i byn.


Manlighetsriterna i Sverige är svårare att komma tillrätta med.

Här vill man inte ens försöka se vargen som en vän.

Hunden används som ett bra redskap att få bort vargen på olika sätt.

Att vargen är hundens anfader gör på något sätt bara hatet mer uttalat.

Dikotomin hund /varg är lika levande och viktig för jägare som dikotomin hora /madonna för kvinnoföraktare.

Tudelningen är nödvändig och den  ökar i sin tur   avskyn för den  " andra" hunden.

Vargen blir den otyglade naturen som jägarna,  trots att de säger sig vara naturmänniskor, avskyr.

Den natur de accepterar är den de själva har kontroll över.

De personer som anför annan  åsikt blir snabbt stämplade, hånade och i vissa fall hotade.


Så en otyglad fri natur klarar  inte dessa modiga och  morska starka män.

Då blir de osäkra, rädda och aggressiva.


Att skjuta grävlingar som flyr från sina gryt är däremot en lagom initiationsrit för att få fram nya morska män.

En träning i att se djur som skjutbara och hur en natur ska tyglas.


Av shedlight - 25 december 2011 15:21

En jägare skriver om sitt vargmotstånd.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14117653.ab


Intet dock om hur de som är mot varg agerar i denna "levande landsbygd".


Redan i mitten på 80-talet när de första vargarna dök upp i Värmland, så dök även varghatet upp.

De som då var positiva till detta naturliga inslag i nordisk fauna fick ständigt försvara sina positioner mot vargmotståndarna.


Sedan dess har det rullat på.

Det har dock aldrig varit ett så starkt polariserat klimat som nu efter nästan 20 års uppluckring av skyddet för varg och efter två års licensjakt.

 Acceptansen från de hårdnackade jägarkretsarna lyser totalt med sin frånvaro.


Så licensjakt och uppluckring av vargskyddet är INTE en framkomlig väg.


Det är känt sedan länge att de som arbetar för att ta reda mer om varg, att de som utreder jaktbrott

och att de som är positiva till varg,  hotas.


Vargfilmare får bildäcken uppskurna, de som uttalar sitt stöd  för vargen fryses ut, människor hotas om att de kommer att få en ”otrevlig” frånvaro om de inte gör som vargmotståndarna vill.

Radioprogrammet Kaliber har b l a skildrat detta.


Gift som läggs ut i skogen utgör en fara för alla djur, även hundar och barn.

Då är inte tamhundars och barns skydd viktigt.


Även frysta tvättsvampar indränkta med blod har hittats, tanken är att de ska tina i vargens tarmar

och orsaka en lång plågsam död med tarmvred.


De som vill bedriva vildmarksturism motarbetas och lägger ner sin verksamhet.

Då finns ingen vilja att stödja lantbygdens intressen.

Då, när vargen kan vändas till något positivt.


Vissa hävdar att inkomster från turismen skulle kunna utgöra en bra inkomstkälla, förmodligen högre i vissa områden än inkomster från tamdjur om landsbygdens människor vågade och fick satsa på detta.


Inte heller är jägare intresserade utav att stödja arbetet med att använda rovdjursstängsel.

Det, som borde vara ett viktigt steg för att skydda tamdjuren.

Inget tamdjur har tagits inom dessa stängsel.

Kanske är det helt enkelt så att jägare vill kunna visa rivna tamdjur. Man undrar annars över vad skälet är till motståndet till vargstängsling är.


Idag ställs inga krav på typ av stängsling för tamdjur, det räcker i princip med att sätta upp en ståltråd.


Vargmotståndet och varghatet har inget med kostnader eller frihet att göra.

Det är en grupp jägare som håller bygden i ett järngrepp.


Så långt från romantik man kan komma.

Det handlar om hot, hat och en djup intolerans.

Mot oliktänkande och mot varje form av förändring.


Vargen står för en annan syn på tillvaron, för tolerans och för att även rovdjuren är  

en del av faunan i Sverige. 

Att man ska gottgöra med ökad kunskap och öppet sinne det utrotningskrig som vissa

av våra förfäder bedrev mot framför allt varg. 

Av shedlight - 28 juni 2011 16:03

Enligt uppgifter från Socialstyrelsen, omskrivna i  media, har antalet hundattacker ökat.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.662815-stor-okning-av-hundattacker

http://www.dn.se/nyheter/sverige/stor-okning-av-hundattacker



Huruvida antalet hundar totalt har ökat spelar naturligtvis roll för dessa, siffror. Underligt nog nämner inte någon media något om  detta.


SKK (Svenska Kennelklubben) har av någon anledning tillfrågats.

Ofta blir de  tillfrågade i hundfrågor.

Då glömmer man  gärna att SKK har ett ekonomiskt intresse av att främja rasaveln, eftersom uppfödare av rashundar med kennelnamn registrerar födda valpar där.

SKK genomför dock ingen koll på att de som reggas som rashundar verkligen är renrasiga.

En dvärgsschnauzer kan tex var en dvärgpuscher (korsning pudel-schnauzer)

Så fina skk-papper säger inte alltid att det är en rashund.


Och givetvis  vill SKK smutkasta blandraser, som alltid,  utan att veta något om de faktiska orsakerna alls här.

De tror och vill tro, utifrån sin ekonomiska vinning.


I artikeln bekräftar en läkare  följande:

"De vanligaste hundbetten hamnar på armar och händer. När det rör sig om svåra skador handlar det ofta om försök att sära på två bråkande hundar


Hundägare är idag inte särskilt väl  medvetna om HUR man beter sig vid ett hundslagsmål.

De sticker ner händerna mitt i smeten för att ta tag i halsbandet.

Naturligtvis blir de då bitna - av misstag.

Ofta med rubriker i pressen om "Den rasande hunden" vilket alltså inte stämmer.


Ska man ingripa vid hundslagsmål ska man ta i svansar eller i bakben.

INTE i halsband.

DÅ minskar skaderisken avsevärt.

Idag ingriper till och med hundägare man tror är vana genom att försöka nå halsbandet.

Det är illa.


Kanske skulle SKK istället  sprida denna kunskap. dvs om hur man beter sig med hundar, istället för att medverka till  gulliga mysiga valpprogram i SVT, där hundar behandlas som leksaker och varor.


För det är dom inte.

Tror man det händer olyckor.


Vuxna borde kanske också lära barn, återigen som var aktuellt tidigare, att inte springa förbi hundar, särskilt inte valpar. Idag vet inte barn om det.

Samhället kräver idag mer av hundar än vad som krävs av människor.

Trots att det borde vara tvärtom.


Till sist: media borde  i hundbeteende- frågor istället kontakta Svenska Brukshundklubben. De vet mer om vad hundar är  än SKK.

SKK  håller mest på med mer eller mindre extrem utseendeavel och har ett ekonomiskt intresse även i denna utställningsavel. Inte undra på att de vill svartmåla blandraser.





Av shedlight - 9 april 2011 19:18


Fem av de nitton skjutna vargarna i årets jakt hade missbildningar  enligt rapporten från SVA.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fem-vargar-hade-missbildningar


Men medfödda missbildningar är inte lika med att de är ärftliga.

Missbildningar kan också inverka olika mycket i en vargs liv.

Två individer hade överbett.

Två var delvis kryptorchida.


För alla som håller på med  hundar är detta inga märkliga kroppsliga avvikelser.

Överbett behöver inte innebära något större problem, det beror helt på. Det kan även  rätta till sig av sig själv med åldern om det är en ung varg. Så kan ske hos hundar.

Kryptorchism reglerar sig självt; antingen är hannen fertil eller steril.

Kvarstår ett njurfel och ett kotfel, som är värt att titta närmare på.


Men att  skjuta av vargar för att minska tex förekomsten av sterilitet är fullständig huvudlöst  och okunnigt.

Detsamma kan i princip sägas om regeringens utvalde "expert" Liberg, som säger det Carlberg vill att en "expert" ska säga.


Mer anmärkningsvärt är att två av djuren  hade skador efter påskjutningar med  hagel i sina kroppar. Tjuvskytte alltså.

Att skjuta med hagel på varg är djurplågeri och ett tecken på att problemet med vargen i Sverige  ligger någon annanstans än hos just vargen.


I en debattartikel skriver en f d jägare om jägarnas djupa hat mot vargen.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/moralen-ar-i-botten-bland-jagarna_6078999.svd


I senaste numret  av VÅRA ROVDJUR  (1/2011)  från Svenska Rovdjursföreningen  står om Uttersbergsvargens öde.


Denna hanvarg blev gammal och fick en mycket plågsam död i årets jakt.


Man tror att han blev åtta år. Men han levde så osynligt och gjorde så lite väsen av sig att forskarna trodde att han redan kanske var död.

Han har aldrig gått på boskap och verkade inte ens gå  inärheten av människor. Han förde en undanskymd tillvaro. Han överlevde  tydligen sin första hona och hade förmodligen faktiskt precis hittat en ny partner, en ung hona,  trots sin ålder.


Men i årets jakt sköts han. Han skadesköts med  elva skott, varav ett slet av hans ena framben.

Han gav sig iväg på sina tre ben med  fruktansvärda smärtor. Efter en timme hann jägarna ikapp honom och denne gamle kämpe slapp sina plågor och fick sitt liv ändat. 

Den sista timmen i hans långa liv kunde ha undvikits.  


I Värmland gick ännu en hanne, denna gången en ung,  samma öde till mötes; ett söndertrasat bakben i en kulsvärm på 13 skott.  Tre träffade , varav ett alltså i ett ben.  Även han plågades svårt innan han  hittades.


I samma tidning skrivs att Norges Miljövernförbund riktar skarp kritik till jägarna i Norge för att de är "skjutkåta" och ignorerar regeln att djur inte får utsättas för onödigt lidande. Flera grova skadeskjutningar rapporteras. En tik fick leva i en timme med sönderskjuten strupe  med blodet rinnande. En hanne sköts bakifrån i svansroten med ett skott som vandrade genom hela kotpelaren, ett troligen otillåtet skott. Ytterligare en hanne fick, precis som i de svenska fallen ett framben avskjutet.


Vad händer i skogen under vargjakten?

Om Carlgren får som han vill, så blir det jakt nästa år också. Ska vi ha oberoende observatörer med under jakten då? För att försäkra oss om  att inga besinningslösa kulsvärmar på 13 skott lemlästar vargar igen? Med ett omfattande djurplågeri som följd.  För där i skogarna, kallas inte pressfotograferna  in utav jägarna, där ser ingen vad som händer.


Förhoppningsvis har EU reagerat  långt innan dess och satt stopp för denna framfart.

Av shedlight - 5 februari 2011 14:48

Två vargar återstår att döda  i årets vargjakt.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargjakten-snart-i-sitt-slutskede



Jägarna har tagit god tid på sig.

Det är ingen slump.

De lägger denna gången tid på att spåra upp och slå där det drabbar vargstammen hårdast.


EU-kommissionen har beslutat om att inleda ett formellt överträdelseförfarande gentemot Sverige.

Det trodde  aldrig Carlgren skulle hända.

Att  Miljökommissionär Janez Potočnik skulle ha en sådan ryggrad.

Så nu är Carlgren desperat.


Utplantering av vargvalpar, som sakkunniga har informerat det omöjliga i länge, inser nu äntligen Carlgren  inte är en  lösning.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rysk-varg-kan-starka-svenska-stammen

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.545240-rysk-varg-kan-starka-svenska-stammen

Utplantering av vild varg, stöter på patrull både vad gäller smittskydd, som en miljöminister borde känna till och beteendeekologiska problem. Det är komplicerat att släppa ut transporterade vargar i en ny miljö och ett nytt habitat  med nya bytesdjur. Vargen är ett beteendemässigt komplext djur.

Men det ojämförligt största problemet för  möjligheten att genomföra en flytt i praktiken, är jägarnas mentalitet med det varghat som nu expanderat i jägarkretsar för varje siktad varg och varje avlossat skott.


Och regeringens "expert", Liberg, säger det som regeringens expert förväntas säga. Han kommer dock vara den som får bära hundhuvudet, eller kanske mer passande varghuvudet, framöver.  Det kan man nämligen också  använda en "expert " till.


Men jägarna vet det som inte Carlgren har förstått  - nästa års vargjakt är i fara.

Därför satsar de målmedvetet på att göra så stor skada som möjligt för den svenska vargstammen nu.

Man skjuter av den ena djuret i framför allt nybildade vargpar,  de som ännu inte fått valpar.

Man omöjliggör därmed ny genetisk variation som kunde ha varit av godo.

Man skapar också  förvirrade ensamvargar   som söker efter en partner. Ensamvargar där risken är större att de blir problemvargar.

Eller ur jägarsynpunkt, chansen är större att de blir problemvargar och då ansöker man om skyddsjakt som länsstyrelserna numera  gödslar frikostigt med, på så sätt fixar man båda vargarna. Den ena i licensjakten, den andra sedan.



Tre mål  uppnår alltså  jägarna med sin selektiva jakt:

-förhindrar föryngring

-minimerar genetisk variation  -   fler "inavlade"  vargar  -  fler "måste" skjutas

-skapar fler problematiska ensamvargar


Allt medan vargkretsar skriver öppet på nätet att vargen ska bort helt från Sveriges yta.

"Acceptansen" är längre bort än någonsin -  den minskar för varje siktad varg  i gevärets kikarsikte, för varje avlossat skott i en vargkropp,  för varje  flådd varg, för varje vargskinn som spikas upp på ladugårdsväggen till jaktkamraternas  beundran.




I Minnesota har naturvårdande myndigheter under lång tid skapat en tolerans  för en vargpopulation på 3000 individer;  vargen är numera en del av faunan.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tolerans--till-slut--i-vargtatt-minnesota


Med ett fungerande ersättningssystem för förlorade tamdjur och en skyddsjakt som bedrivs av särskilda tjänstemän.

De har insett vikten av att bygga ner en konflikt istället för som vad som sker i Sverige -  bygga  upp en konflikt.



Den enda konflikten Sveriges regering har byggt ner är den med jägarna i riksdagen, både de i plenisalen och de utanför. De som bedriver utbildning för riksdagsmännen i källaren. Där jägarexamen  utfärdas till de ledamöter som också de vill bli en del av jägarkåren. En jägarkår de sedan stödjer i voteringar i riksdagen. I Göteborg utreds muthärvor, men  riksdagsledamöterna som  går på källar-kurser i skjutning hos Jägareförbundet,  är oförvitliga och låter sig inte påverkas, åtminstone hävdar de det själva.



Av shedlight - 23 januari 2011 19:33

Enligt Rapports hemsida så följer de europeiska jägarorganisationerna vad som händer i Sverige med stort intresse.

http://svt.se/2.22620/1.2302832/forsenat_brev_hade_kunnat_stoppa_vargjakten



Svenska Jägareförbundet är medlemmar i paraplyorganisationen Face

(Federation of Associations for Hunting and Conservation of the EU) som nu vill få skjuta varg på fler ställen.


Anders Carlgrens huvudskäl numera till vargjakten:

att öka acceptansen för varg, har lett till att Europas jägare nu också vill jaga varg.


De vill också kunna slippa varg.


Så var det med den acceptansen.


Sverige skämmer ut sig i naturvårdskretsar: 

för Sverige  av alla länder ger jaktlobbyn i hela Europa argument och ammunition till att få skjuta varg.


"Så gör Sverige som har så få vargar, varför får  inte vi skjuta som har många fler vargar".


Och Carlgrens  omvända "acceptans" sprider sig.


Vem kunde  tro på den här utvecklingen för några år sedan:

Att Sverige  skulle vara ledstjärna  för Europas vargjaktslobby?


*****************



...och varför inte avslutningsvis krydda med lite mer "acceptans" från kommunstyrelsen i Härjedalen...

http://www.jaktojagare.se/aktuellt/harjedalen-ska-vara-vargfritt




...och Svenska Jägareförbundet gör vad de kan för att sprida Carlgrens  "acceptans" till EU-kommissionen...

http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Vargjakten/Yes-to-swedish-wolf-hunting/

...och här ser man exakt med koordinater och klockslag var vargen siktats. För vargskådare måhända - men samtidigt: ett bättre sätt att sätt snabbt  tipsa S.G.T är svårt att tänka sig...

http://www.vargobs.se/

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se