Inlägg publicerade under kategorin Flashback

Av shedlight - 29 juni 2013 10:30

På kvinnohatar o prostitutionsforumet Flashback pågår febril aktivitet på en tråd som handlar om hur man bäst kan drag iväg badande flickor. Flickor som är mellan 8- 14 år.


Tråden är startad av en signatur som kallar sig "Jagknullarbarn".

Han har kommit på en idé om att dra iväg badande småflickor under ytan genom att man med dykardräkt närmar sig en flicka  underifrån och drar ned henne.  Det är uppsåtet.

Han vill ha tips på hur man ska göra.


Den här tråden kallas:

"Kidnappa o dra ner badande flickor underifrån med dykardräkt- simma iväg osedd under." 


Det hela kan ju tyckas vara ett skämt. Är det, det?


I tråden görs flickor till ting, i och för sig sprattlande och skrikande ting, vilket försvårar, men de avhumaniseras totalt.


Men kan tro att de flesta blir förbannade för att utsätta barn ens i tanken för dessa handlingar.

Speciellt flickor är särskilt utsatta idag, både på nätet och IRL . Det finns en ofrånkomlig genusaspekt. De som begår sexualbrott är män och de begår dem oftast mot kvinnor och numera även flickor.

Mannen som kidnappade och mentalt och kroppsligt torterade en 9 årig flicka i Örgryte är en sann historia.

Den kom inte i ett vakuum. Mannen hade inspiration från nätet. Från barnporrsidor och sidor som normaliserar att flickor är sexuella varelser. Först och främst. Inte barn.


Hur reagerar då andra? Blir de förbannade?

Tycker de att de nog med sjuka fantasier om hur man plågar småflickor? Tycker det att sexualiseringen har gått för långt redan innan denna tråden? Tycker de att Flashback allmänt är ett forum som horifierar våldtäktsoffer,  som avskyr kvinnors lika rätt, där man  uppmuntrar prostitution och att det då  vore att gå för långt att ens fantisera över hur man beter sig för att fullständigt objektifiera småflickor?

Flashback har ju fortfarande ett (stängt) pedofilforum och den lägsta tråden på porrdelen är


"Tjejer som ser mycket unga ut sökes"  Tråden har  8 miljoner visningar.

Håller förresten polis koll på kopplingen till barnporr och övergrepp på dessa delar av Flashback?  Eller saknas det "resurser? Eller är straffsatserna för låga så att det inte går att göra något?


Tillbaka till tråden om hur man våldför sig på badande småflickor. Frågan var: är det en massiv protest mot ämnet? Markeras det tydligt mot att den här typen av fantasier inte uppstår i ett vakuum utan ur ett sammanhang där småflickor redan sexualiseras?


Nej. Inte ett dugg.


Det kommer tips på hur signaturen "´Jagknullarbarn" ska göra.  Vilken dykarutrustning som skulle vara lämplig. Att man ska ha snören, fästanordningar, planera reträtten, sätta plastsäck över huvudet på flickan, hur man få flickan att sluta sprattla osv.


Det är inte enstaka tips utan det strömmar in. 10 sidor på några timmar. Och det forsätter.


Man kan fundera på hur normaliserat det anses att fantisera om den här typen av handlingar. Och idag vet man att inte alla stannar vid fantasier. Och hur påverkar denna typ av fantasier möten med flickor i åldern 8-14 år?

För "Jagknullarbarn" kan ju vara vem som helst. En lärare, en polis, en byggnadsarbetare. Alla möter flickor i olika situationer.


Själv mår jag dåligt av att någon fantiserar om att utsätta barn för det här och att man uppenbarligen gör det utifrån ett sexuellt syfte. En flicka som blir dragen under ytan av en okänd män i vattnet utan att veta vem det är kommer att bli totalt skräckslagen. Kanske för lång tid framöver. Det räcker med så lite.  Man behöver inte "kidnappa" henne. Hon kan bli traumatiserad och får sin sommar förstörd. Och kanske aldrig mer kan slappna av och leka i vattnet mer i sitt liv utan bära på traumat att det kan finnas någon som drar ner henne.

En flicka fråntas sina mänskliga rättigheter.


I det är sammanhanget är  de empatilösa inläggen på Flashbacks som svar på trådstartaren, rent psykopatiska.

Det är alltså inte  enstaka störda individer, det är sida upp och sida ner med diskussioner om hur man bäst borde planera för att kidnappa småflickor. Det blir en normalitet. Trådstartaren får därigenom stöd i sitt resonemang. Några få exempel:


Spontant tror jag det blir svårt att få en panikslagen flicka att andas genom en regulator.

 

Sedan om man nu antar att det inte fanns något annat folk där, och att man på något sätt faktiskt lyckades få på handklovarna, så finns risken att hon redan har svalt mycket vatten och drunknar, även om man trycker på en mask.

 

Grabben du ska nog börja med en dykkurs så förstår du nog precis varför det inte är så enkelt som du tror att hålla din utrustning intakt medans du försöker kontrollera en panikslagen människa under vattnet..


Vad gör moderator?  Ja hen styr upp så att det inte ska bli annat än tips på hur man plågar, dränker och mentalt torterar en flicka på 8- 14 år.


Denna tråds topic är inte huruvida TS är ett troll, om det är sommarlov eller vad man tycker om pedofiler.

/Mod


Så vet vi det.

Av shedlight - 17 januari 2013 12:54

Janne Josefsson uttalar sig i dagens GP att han kommer få sina fiskar varma i kvällens Debatt.

Programledare där är en tidigare kollega.


Jan Josefsson (som kallas Jan Testosteron Josefsson på Twitter) växte upp  på Köldgatan i Biskopsgården i Göteborg. Det är en arbetarstadsdel som tillkom mestadels under miljonprogrammet . Lite enklare standard,  nedslitet snabbt och där arbetarungarna lekte mellan bergsknallarna.


Josefsson är numera en hyllad journalist som i stort sett bara behöver presentera sig för att folk ska nästan underdånigt foga sig. För de som minns radioprogrammet i Elfte timmen, så vet man att det var annorlunda då. Då var han avskydd av makten, han gick hårt fram bland kommungubbar och andra makthavare. Då var han en röst för de som var överkörda av makten och som vände sig till radion i desperation.

Nu är det längesedan både Köldgatan och i Elfte timmen.


Numera har Josefsson sedan länge bytt arbetarstadsdelen mot finare kvarter.

Långt från barnfattigdom.


Numera är det viktigare att få beröm än VAD han får beröm för.

Det är viktigare att få ryggdunk än av  VILKA han får det.


Jan Josefsson har ett exempel på Flashbackifieringen  i svensk media.

De barn som lever i fattigdom har ingen röst. De blir inte lyssnade på, har ingen Flashbacktråd, de får inga ryggdunk, de har ingen tv -redaktion bakom sig. De måste förlita sig på vuxensamhället och deras vilja att ge dem ett drägligt liv. De tar inte något  utrymme själva. De bara lever. Numera utan det  då framväxande sociala skyddsnätet under den tid Josefsson var barn själv.


Numera använder han Public Service till att gå det starka samhället till mötes. 


Numera sparkar Josefsson dubbelt neråt på utsatta barn:  han lyssnar inte på dem och han lämnar ut dem till de som föraktar fattigdom.  De som aldrig förstått. De som inte bryr sig.

Så bytts Köldgatan på några decennier ut mot kall cynism.


Och Jan Josefsson – Vilka är det som hejar på dig nu? Och för vad?


Av shedlight - 17 januari 2013 10:54

I GP skriver en journalist om hatet på nätet. Han har fått kontakt med en utav de som hatar på Flashback.


Journalistens engagemang i detta har fått en egen tråd på sajten och den har gått att följa  som en metatråd över  hans egna direkta försök att få ut någon info ur de som ägnar sig hårda, hatiska, och rigida skriverier. För rigida har svaren till journalisten blivit. Alla som har varit i medias kommentarsfält vet detta redan. För Flashbackarna är ju de som hänger där också och de har fått normalisera sin ton. De har ju t o m givits legitimitet genom att de har fått uppföljande artiklar efter deras kvinno- och genusförakt.


Så blir det nu en ödets ironi att de som har fått bestämma över media ändå anser media är en fiende.


Artikelförfattatern skriver om att det är ett hat som är riktat mot samhället men mest mot kvinnor:


I den offentliga debatten har den typiske näthataren gång på gång beskrivits som en man som desperat försöker hävda sin manlighet i en värld där könsroller snabbt förändras och luckras upp. På många sätt verkar det vara en korrekt bild av näthatet. Den som ger sig tid att följa kommentarer och debatter på nätet ser snabbt mönstret. Det är framför allt kvinnor i maktposition som drabbas. Särskilt utsatta är kvinnliga journalister som skriver om genusfrågor.


Men han skriver att han anser att det finns något djupare. Han börjar mystifiera hatet. Att det beror på en samhällsutveckling som i nyliberalism kalla värld skapat ett utanförskap.


I slutet av artikeln skriver han:


till stor del är ett irrationellt svar på en nyliberal samhällsutveckling som skapar maktlöshet, utanförskap och bitterhet. På Flashback skriver en av de anonyma användarna: "Näthat är frustration, frustration över att aldrig någonsin bli hörd. [---] Det handlar om bristen på makt."


Han är inne på fel spår. De som drabbats allra mest av den nyliberala agendan är kvinnor. Inte bara i Sverige utan i hela Europa. Arbetet för jämställdhet har gått bakåt i Sverige och vår omvärld. Faktum är att det inte ens går att anordna en världskonferens om kvinnors rättigheter nu en bit in på 2010-talet, en konferens som skulle vara en uppföljning på Pekingkonferensen 1995. Det är för stor risk att det man uppnått under Peking skulle gå förlorat.


Världen har blivit kallare för kvinnor.


Men det är inte kvinnor som är ute på Flashback och hänger ut och hotar maktfulla män.

Det är inte kvinnor som skriver hatmail till manliga konservativa politiker och media.

Det är inte kvinnor som knackar på hemma hos en ledarskribent  på SvD som frågar vad feminism kostat samhället.


Nyliberalism har inte bara inneburit att allt och alla ses som varor , de har också inneburit en enorm förskjutning av illegitim makt, från kvinnlig till manlig sexualitet. Kvinnor är numera ting på denna marknad utan att någon tycks uppröras särskilt mycket. Något liknande har inte hänt män. Numera är 37% av de som är varor därute flickor.

Kvinnors arbetsmarknad har beskurits och löneutveckligen går i stå. Kvinnor utestängs från den marknadsliberala filosofin att det ska vara fritt vem som ska ha makt. Detta har alltid drabbat kvinnor.


Det finns många skäl till att det kunde vara kvinnor därute som hatar. Det är det inte. Det är män.


Flashback är en i stort sett manlig arena. Det problematiserar inte artikelförfattaren utan det tycks vara en naturlig företeelse.  Och det har det blivit – ingen problematiserar nätets inverkan på maskuliniteten. Att det blir en självgenererande negativ spiral. Detta är samma typ av herrklubbar som alltid kommit samman, vare sig det är i arga Alqaida-terroristerkluster, en ensam norsk terrorist, Ku Klux klanmedlemmar i amerikanska södern eller fotbollshuliganer härhemma.


Det är en manligt våldsförhärligande sfär. Fast numera stannar det oftast hatet vid tangentbordet där man hetsar mot de andra grabbarna – de andra bröderna. Men det räcker - man lyckas skrämma. Och det stannar inte alltid där. Man vet inte vem som flippar ut.


Detta är maskulint problem. Det är varken ett nyliberalt eller ett utanförskapsproblem.

Det är samma företeelser som vi sett så många gånger förut.


Avmystifiera nätet!


Hatet är detsamma vare sig i det dyker upp i brevform, bokform eller som nu på nätet. De farliga är att man inte ser att nätet har främjat en maskulin ton i ledare och i artiklar- i media själva. Och att broderskapet är globalt.


Detta är ett elektroniskt bredbandsbroderskap. Det är maskulina föreställningar.

Det är som kvinnor och genus blir det största hotet.

Av shedlight - 10 januari 2013 07:59

Nu granskar GP hatet mot kvinnor på Flashback.  GP GP1 GP2

Flashback startades som sajt 1999.  Dess betydelse för det numera utbredda kvinnohatet på nätet kan nog inte underskattas. Flashback startades av Jan A och sajten drivs numera av ett konglomerat. Servrarna ligger utomlands efter att vissa "problem" uppstod tidigare.

När åren har gått har också kvinnohatet fördjupats. Det är inga problem att skriva hur nedvärderande som helst om kvinnor som grupp, om enskilda journalister eller forskare eller om brottsoffer.

Om man har anmält en våldtäkt, och gärningsmannen är svensk, råkar man mest illa ut.

Men även om gm är av utländsk härstamning, så kan kvinnan/flickan hängas ut. Hon har gett sig i lag med utlänningar.  Då måste hon vara lite skyldig.  I grunden är detta ett djupt kvinnoförakt och de som föraktas allra mest är de som kan köpas för pengar, kvinnor i prostitution. Trots att man anser att kvinnor ska finnas till mäns behov så horifierar man alla kvinnor rakt över.

För att förstå det ohämmade kvinnohat som flödar över och att kvinnor alltid är skyldiga som grupp så bör man betänka att kvinnohat och kvinnoförnedring också kan vara en affärsidé.

Flashback Media Group granskas i boken Sexindustrin på nätet, av S-A Månsson/ Peder Söderlind (2006).

Där går att läsa hur sajtens bakgrund direkt har koppling till prostitutionsvärlden.

Några exempel

I juni 2002 hade Malmskillnadsgatan.st precis etablerats

En webbplats sm har ett stort antal bilder på unga flickor och kvinnor är ”Pinup.se”. Denna ägs av Flashback Media Group som även driver webbplatsen ”Malmskillnadsgatan.st” som förmedlar adresser till prostituerade. ”Pinup.se” är reklambärare för flera av Flashbacks andra tjänster, bland annat telefoni.

”Knull.nu” drivs av företaget Flashback Media Group. Här döljer man inte vad det handlar om. Antingen lägger man ut länkar till de prostituerades egna webbplatser och/eller så erbjuds de prostituerade utrymme för att marknadsföra sina tjänster direkt  på webbplatsen.

Malmskillnadsgatan.st ligger på en server som tillhör just företaget Flashback media group. Och är ett av de tydligaste exemplen på hur prostitutionsannonser används som reklambärare.

Ju mer kvinnoförakt desto lättare att få män att se kvinnor och flickor som varor på en marknad och totalt avhumanisera dem. Och omvänt  - om inte Flashbacksgrundaren hade haft dessa värderingar från början  hade han inte startat prostitutionsverksamheten från början.

Där har vi grunden.

Flashback har ingen yttrandefrihet: man får inte säga vad som helst.  Män skyddas, tex förre arbetsmarknadsministern. Kvinnor däremot åtnjuter aldrig någonsin  någon form av skydd varken någons f d fru eller någon annan kvinna eller minderårig.

Lindbergtråden censurerades på flera sätt och moderatorn gick ut nervöst flera gånger och hotade med att vissa saker inte fick beröras, om prostitutionshärvor,  och hundratals viktiga inlägg försvann plötsligt.

I torskforumet får man inte störa torskarnas recensioner och tipsande om kvinnor, inte ens i de fall kvinnor är uppenbart utsatta för brott. Däremot är det inga problem att fråga om hur man skär horor bäst. Moraliska dvs humanitära invändningar tillrättavisas av modset Ånkelgunnar med följande iskalla psykopatiska rader:

Om ni inte har ett direkt svar på frågeställningen - det vill säga hur spöar ni horor - så är ert inlägg off topic och kommer att raderas. Vad ni tycker och tänker om folks etik, moral och trovärdighet är inte uppe för diskussion här.


Feministtrådarna är en annan del av Flashback som handlar om feministhat.

De svämmar fullständigt över utav den ena tråden efter den andra över hur värdelösa och horaktiga kvinnor är,  precis som i torsktrådarna fast där är utgångspunkten direkt marknadspriset och varans duglighet.

Modsen på Flashback är de som driver tonen. Man ska inte tro något annat. Man blir inte mods på den sajten om man inte uppfyller FMG:s affärsidé.  Mods på torsktråden är en utav de fulaste torskarna som själv recenserar sina Tysklandsbesök -  ofta utförda tillsammans med den allra fulaste torsken W. Mods på Feministhatartråden har själva startat trådar i kvinnofientlig anda.

Startar någon en tråd och vill diskutera kvinnohatet så blockas den. Däremot blockas inga andra trådar om hur man slår kvinnor, om kvinnors otroligt låga intelligens och att kvinnor ska lära sig sin plats. Och detta är ändå ett par av de snällare trådarna.

GP skriver om tråden där man listar de de värsta kvinnorna. Alltså ur ett kvinnohatarperspektiv. Det finns också en tråd där man listar den bästa kvinnorna. Där är det viktigaste att man är främlingsfientlig, mot sexköpslagen och tycker att kvinnors plats är i hemmet. Att man alltså är för mäns överhöghet. Då är man en bra kvinna enligt Flashback.

Under dessa år Flashback har funnits har kommentering i media växt ut till en stor och viktig del. Något man kan skryta om. Fick en artikel mycket kommentarer kände sig journalisten sedd och alla ansåg att hen skrivit något bra.  Så det var bara att skriva om  prostitution/sexköp, eller att kvinnor ska kunna vara hemma och bli försörjda eller  - paradgrenen - att skriva kritiskt eller hånfullt om genusforskning . I dessa fall exploderade kommentarsfälten av förakt för allt som inte innebar att kvinnan skulle vara underordnad av naturen. Det har blivit många inlägg på den här bloggen om det, bara att klicka på  mediakategorierna till höger.

Efter Breivik började man diskutera rasism och kommentarsfält i ämnet stängdes. Men kvinnohatet fick fortsätta flöda. Ingen har heller någonsin tyckt att det varit ett problem att i stort sett alla inlägg kommer från män. Ibland illa dolda under femininin signatur.

Här har man inte förstått.

Att SD växer beror inte främlingsfientlighet.

SD har varit en plattform för de som har ett djupt och ökande kvinnoförakt och där blir främlingsfientligheten en sekundär effekt.

För varför spottas det efter invandrarkvinnor, varför sliter man slöjorna av kvinnorna, varför slår Dispatch grundare kvinnor och hatar feminism, varför hånar sverigedemokratiska kommunpolitiker öppet  kvinnliga politiker, varför går hatarna så hårt åt just kvinnliga journalister, krönikörer och författare?

Varför är man emot att kvinnor har samma möjligheter? Varför ser man  kvinnor som antingen varor och som barnaalstrare? Varför var Genusnytt fullt av främlingsfientlighet i kommentarsfältet? Varför länkar Avpixlat till den bloggen och till andra liknande? Varför knuffar Ekeroth en berusad kvinna utan problem och varför kommer ordet hora så naturligt från Almqvists mun?

Det är inte främlingsfientligheten som är grundproblemet.

Det är kvinnohatet som ger SD luft under vingarna.

Där är orsaken till att SD växer. Ska man bekämpa SD ska man tala om kvinnors situation oavsett ursprung, både svenska och invandrarkvinnor. Och återupprätta kvinnokampen.




Av shedlight - 25 oktober 2012 11:13

I SvD skriver Kristin Lundell en krönika om nätets mörkermän.

Det är ett tecken på att media kanske trots allt börjar vakna upp och se vad som, inte håller på att hända, utan vad som har hänt.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan densamma tidning , SvD, konstaterat att man inte kan öppna alla artiklar eftersom  de spårar ur. Detta var i mitten på 2000-talet. Det rörde sig då om våldtäkt.

För det kan inte nätmän diskutera utan att spy ut ett kvinnohat. De kunde det inte då. Det kan de inte idag.

Men sedan mitten på 2000-talet har alla media lättat på kommentering.

Allt ´ska bli "läsarkontakt".

Och ALLT ska kommenteras. Det var tidens melodi.

 Och inte bara det.

Media följer också upp vad mörkermännen i kommentering tyckte.

Dom ansågs vara "våra läsare".

Men att det bara var män som hördes valde media bort att nämna.

 Och det är män som invandrarfientliga, men mot rasism har restriktioner alltid upprätthållits.

Även innan Breivik.

Vi har lagstiftning där, gud bevars. Hets mot folkgrupp.

.

Men kvinnor är ingen folkgrupp och de har alltid överallt varit mindre värda.

Och det märks för nätmännen är också starkt kvinnofientliga.
Där har de inte stoppats utan kunna skriva hundratals eller tusentals kommentarer, och krävt sin rätt till barnporr, sin rätt till kvinnokroppar, sin rätt att ha sex när DE vill, sin avsky för att kvinnor kan begära skilsmässa eller att kvinnor har rätt att göra abort. De kräver sin rätt att piska 16-åringar och ger alltid uttryck för sina åsikter att kvinnor ljuger om våldtäkt, att kvinnor provocerar fram misshandel. De anser att kvinnor av naturen ska vara hemma och att männen ska vara de som har rätt till att äga barnen.

Och hela paketet från MRM.

Man undrar ibland: var finns alla dessa män därute? VAR?

Augusti 2010 öppnade DN öppnade kommentering i Assangefallet. Mer än 2000 kommentarer vällde in. Dessa hängde ut målsäganden med namn och hat och beskrev hur illasinnat kvinnor beter sig i "statsfeministiska" Sverige.

.

Sedan dess har denna blogg bevakat medias hantering och normalisering av kvinnohat.

.

SvD följde upp och skrev om att det var  "starka protester" mot att kvinnor och flickor som far illa i prostitution ska få hjälp.

Vad säger det om vår samtid och att kvinnan anses vara ett stycke kött?

T o m barn- flickor  som far illa skulle dessa  nätmän har rätt till. Ingen sa emot.

Det är knappt man tror att det var sant.
Det var nog bottennappet under  dessa år som varit med öppnad kommentering.

Under Kategorier, AB, Expressen, DN och SvD till höger ligger olika tidningarnas sätt att gå kvinnoföraktet hos dessa nätmän, till mötes. En flerårig process.

Man har smörjt dem i 5 år.

Dessa män har behov att få mötas.

De möts även på forum men media är ett viktigt sätt att få med sig fler och fler har det blivit.

De är de enkla lösningarnas män, som anser att mäns rättigheter har inskränkts på olika  sätt.

Alltså: svenska mäns rätt.

För dessa enkla enkla lösningarnas män är starkt främlingsfientliga.

Så att mötas i svenska medierna kommentarsfält har varit fantastiskt bra för dem.

De har stärkt sin position.

Och SD kom in i riksdagen 2010. Ingen slump alls.

Och SD ökar. Heller ingen slump.

.

Tyvärr har media med sitt tillåtande attityd till kvinnohat främjat SD.

Kristin Lundell skriver att hon aldrig läser kommentering.

Det är e n  strategi.

Faran är man då inte ser vad som sker i media - hur media anpassar sig

Hur media Flashbackifieras.

När Public Service Studio Etts reporter ställer frågan vilket ansvar barn har som "säljer sex", alltså inte de VUXNA männen som utnyttjar dem, utan barnens egna ansvar;

(de ska väl begripa att de inte " ska sälja sig" ansåg denna reporter tydligen)

då har man gått flashbackmobben till mötes.

Det finns någon sorts föreställning om att Flashback bara är smågrabbar och de flesta är kanske det, dataspelande tonåringar vars hela framtida relationer till kvinnor  förstörs av både sexistiska spel och av forumen de hänger i.  Där har vi framtidens kvinnomisshandlare och vårdnadstvister.

Problemet med dessa ständigt ökande vårdnadstvister hänger ihop  med med nätets kvinnohat.

När ska det uppmärksammas?

Men det är inte bara dessa tonårsgrabbar som hänger på Flashback.

Där" hänger" journalister, jurister, politiker, domare, poliser, läkare + en mängd andra herrar på höga positioner i samhället.

Flashback är utmärkt om man vill smutskasta någon och på så sätt misskreditera denna för att hen inte ska kunna fortsätta utan att försvara sig hela tiden mot förtal. Eller så stoppar man framgångsrikt researcharbete som granskar makten och maktens utnyttjande av utsatta flickor. Som skedde på 70-talet och som sker nu.

Men nu får de hjälp av Flashbackmobben.

Så makten och småglinen tar varann i hand  och påverkar vårt samhälle via detta mörka träsk, detta forum som startade ur samma konglomerat som ägnar sig åt koppleri. Klart man uppmuntrar kvinnohat.

Så när Radions ärade reportrar frågar om barns skuld, vare sig det gäller utnyttjade barn eller  i fallet med den 10 åriga flicka som blev knivskuren på en skola i Göteborg ;  "hade hon  inte lekt med kniven och ramlat " frågade reportern insinuant, så var det direkt från Flashbacks kvinno- och flickkhatande mobb in till Public Service.

.

Kristin Lundell och andra bör nog läsa vad som skrivs i tidningar, inte för innehållet i sig utan för att förstå vad som händer.

För precis som under tredje riket, där det var viktigast att visa att man var många mer än vad man hade att säga, så är nätmännen beroende av varandras stöd. Brödraskapet normalisering igen som vi har sett så många gånger förut; från fotboll till storskaligt krig.

Utan detta stöd  blir de nervösa och de ger sig med en gång på den den som tycker annorlunda och bemöter dem. De okynnesanmäler en masse och går till personangrepp. Utan problem.

Detta bör alla journalister  veta om och det kan man bara göra om man läser vad som står.

Och lägger ett historiskt perspektiv på vad som sker idag   - med vad som skedde då.

.

Kvinnor har all anledning att vara särskilt  oroliga för framtiden, särskilt de unga.

Särskilt de fattiga och utsatta.

Inte bara bombarderas de med grov sexualisering via medias ALLA kanaler, de kommer också möta dessa kvinnoföraktande män de närmaste 30-50 åren. Flashbackmännen kommer ut i samhället.

Och de finns här redan.

.

Vad kommer det kosta samhället?

Men nu har många media strammat upp.

SvD tillåter tre kommentarer vilket i praktiken leder till att  de som är datanördar lätt tar sig förbi denna spärr och de få som går emot förlorar på det.

Som hände i en traffickingartikel nyligen, som förstås omgående las ut på Flashbacks torskforum, det strömmade in män som ansåg sig ha rätt till kvinnokroppar att penetrera.(  Fast de skriver oftast inte så - de talar om "frivilliga överenskommelser" -  t o m efter en traffickingartikel!) 

Newsmill har stängt kommentering helt. Det är bra . Nu går det att orka läsa vad som skrivs i  debattartiklarna där.

Några andra tidningar har också strammat upp.

SVT forum väljer andra hållet, de uppmuntrar istället kvinnohat genom  låta sexindustrin skriva om att kvinnor är varor för män. SVT uppmuntrar  allt hat. Det leder till de även uppmuntrar kränkningar, som att den som går emot nätmännen har fått för litet k*k. Så kan det låta nu i SVT.

I den Publika Serviceinrättning som även kvinnor bidrar till med sin licensavgift.

.

Men ingen ställer sig den viktiga frågan om kommentering:

Varför har vi dom och vilka hörs?

Och lägger ihop det med krisen för media.

Varför är man så säker på att dessa nätmän är  betydelsefulla?

De som likt Breivik föraktar press i grunden.

Pressen borde tänka om. Pressen borde tänka på att kvinnor är halva befolkningen.

Pressen borde ta ett feministiskt ansvar.

Det är enda sättet att motverka främlingsfientlighet och att SD ökar.

Släng ut mörkermännen.  ÄVEN de med makt i våra domstolar, i media, och i politiken.

Av shedlight - 13 september 2012 17:59

Nu har moderaten Maria Abrahamsson visat sitt var hon står i människorättsfrågor igen.


Nu klargör hon  att de två journalisterna som just frisläppts från en 14-månaders fängelsevistelse i Etiopien har fel politisk uppfattning.

Hon kallar dom för marxister.

Det är samma ord som Breivik använde om sina fiender och samma ord som nätmobben använder om alla som de ogillar och hatar.

I denna nätmobb som det för övrigt  finns de som hyllar just  Breivik för hans korståg, där han kallblodigt mördade barn som han kallade för kulturmarxister.Se här mer om det.


Det finns flera invändningar mot Abrahamsson.


För det första väljer hon att överhuvudtaget göra skillnad på människovärde.

 Dessa journalister är "bara"marxister. 


För det andra visar Abrahamsson att hon delar in folk lättvindigt i olika grupper.

Det är en markör för att man ger sig själv rätten att vara mer värd.

Maria Abrahamsson tycker alltså att hon just av någon anledning tillhör dem som har rätt att döma andra för att de har, allt enligt henne, mindre människovärde.

På samma sätt säger brukar man hävda att  muslimer, judar, feminister=kvinnorättskämpar, färgade, hemlösa eller  filippinska barn är mindre värda än andra.

För det tredje visar denna  moderata politiker att viljan att skildra övergrepp på fattiga och utsatta människor i Ogaden, att våldtäkt , fördrivning , misshandel och mord, kan avfärdas som något ointressant och mindre värt att få gehör för sin egen politiska åskådning. De människor som far illa är helt enkelt ointressanta, i en trygg verklighet där man kan gå hem och sätta på TV och ta ett glas vin. De andra där långt borta  är inte intressanta och tycker man det kan man avfärdas som marxist.


För det fjärde är hon är en representant för regeringspartiet, samma parti som vår statsminister hör hemma i.

Hon är inte bara folkvald, hon har också tidigare skrivit ledare på en av vårt lands största tidningar som uppbär miljoner i presstöd. Hon får sitta i TV-soffor och intervjuas ofta som en person med "kontroversiella" , för sensationsmedia spännande,  men godtagbara åsikter. Hon har en plattform och uppbärs av en stark antifeministisk och mycket konservativ skara främst män på olika forum,  bloggar och i kommentering.

Vad säger det om vilka som har makten idag?


Abrahamsson gör alltså gemensam sak med den flashbackmobb som hänger runt överallt, de som mailar och påverkar alla redaktioner, de som skrämmer bort alla som tycker annorlunda, de som mordhotar en teaterföreställning, de som attackerar målsägande i våldtäktsmål och de som anser att barn och kvinnor ljuger om övergrepp. En ultrakonservativ och extremt antifeministisk  grupp män som hävdar sitt manliga tolkningsföreträde jämt i alla frågor ständigt överallt. De som anser att Sverige är "statsfeministiskt" och att det har "gått för långt" i Sverige. De som tystar och censurerar all opposition.

Dessa som är ett hot mot demokratin, ställer sig den demokratiskt valde moderate riksdagsledamoten sida vid sida med.


Abrahamsson och denna nätmobb väljer att ta parti för de med makt, de som har pengar, för de som anser sig har rätt till att utnyttja utsatta människor precis som de vill, för att komma åt deras land , bostäder, eller deras kroppar. Människor är "expendable gods" utan värde.


I en sådan tid, där det finns riksdagspolitiker som tar parti för torskar, antifeminister, barnporrkonsumenter och för de aggressiva nätmän  som hörs överallt, så behövs MÅNGA Martin Schibbye och Johan Persson.


För vem tar parti för dem som inte hörs, syns och är utan makt om inte journalister som fattar sin mission?


*


Mer om Abrahamsson:


Här skriver hon om prostitution, där hon framhåller Tysklands lag och skyller svensk lagstiftning på extremfeminismen och framför allt på Eva Lundgren, som nyligen vann prostitutions-och kvinnohatarforumets Flashbacks " pris"som den mest förhatliga feministen av alla.

Tydligare kan det inte sägas att Maria Abrahamsson går i täten för en  flashbackifiering av svensk moderat politik.


Suspicio har skrivit om hennes syn på barnporrmangan här.


Abrahamsson har också vid flera tillfällen bl a här ondgjort sig över lagstiftning  till skydd barns rätt att slippa sexualiseras där hon, som dessa krafter brukar göra, väljer att skriva om statyer och annat.



Av shedlight - 22 februari 2012 12:24


http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-mot-feminister-vaxer


Samma dag som chefredaktören för webbtidningen Feministiskt Perspektiv i en utmärkt debattartikel, skriver om hatet mot feminister så godkänner sajten Newsmill Medborgare X att skriva hatiska kommentarer där.


En händelse som ser ut som en tanke.

Denne anonyme bloggare har skrivet att "En våldtagen feminist är en bra feminist."

Han har mordhotat tre kvinnor  i samband med en teaterföreställning (men inte männen som var inblandade).


ÄNDÅ tycker Newsmill att det är ok med denne signatur.

Det är ett tecken i tiden.

Aldrig att han fått skriva där om han uttalat så om judar eller romer. 


Men kvinnor som sticker ut för kvinnors rätt,  kan  man skriva vad som helst om utan problem.

Den "normala" samhället har vi idag  just nu i media.


I radio uttalar sig  en utav debattsajten Newsmills  redaktörer i en diskussion om det kulturella klimatet. Inte ett ord om det "kulturella klimatet " i sajtens egen kommentering men  däremot framhölls att sajten har många som kommenterar, som om det var det viktigaste. Inte hatet som finns där utan att det är många som deltar i hatet.

Men  alltså inte ett enda  ord om vilka som skriver där och vilken kvinnosyn de för fram.


Och så är det i media idag; att ha många  kommentarer är viktigare än att kvinnor anses  ha ett människovärde.

Detta får man däremot inte skriva i  kommentering någonstans ,  för den åsikten censureras.

Så känsligt är det. Det är som incest.
Media går som en  katt runt het gröt när det gäller att våga  nämna det  - kvinnohatet. 

Om man nämner det vid namn, hur ska man då kunna sälja cellulit-rumpor, bantningskroppar, utvikta damidrottare, nakna skådespelerskor, ha sexannonser, blåsa upp kvinnors brott och förtiga mäns, avdramatisera våldtäkt till "sex", normalisera barnporr, gräva könsdiken i kommenteringen,

förlöjliga kvinnliga politiker och använda kvinnokroppen  på alla möjliga sätt i bildpubliceringar.


Hur mycket tjänar media på avklädda sexiga kvinnokroppar?

Hur många klick -hur många miljoner?


Hur mycket tjänar media på att släppa fram 100o-tal kommentarer som i ren bastuklubbsanda 

får ondgöra sig över feminism?

Vad kostar kvinnans rätt?
Men media gör ju inga" fel". Ingen kan väl anklaga dem för något?
Sälja ut kvinnan?  Javisst, men hur många gånger har det hänt i historien. 
Men aldrig någonsin i historien har så många kvinnor och flickor farit illa som  just nu globalt.
Så det är värre än någonsin förut. Hatet skadar. Även här hemma i Sverige.

SD kom in riksdagen 2010.
INGEN journalist  vågade  ställa frågor om deras kvinnosyn.
De har suttit riksdagen i 1.5 år och ingen  kan missa att de är bakåtsträvare på jämställdhetens område.
Ekeroth som granskats i TV om sina rasistiska kopplingar, skriver och uttalar negativt om feminism, men det granskas inte och inte heller kopplingen till  Breiviks kvinnosyn.


På SVT forum har nu hela forumet övertagits av rasister och antifeminister som tar varje tillfälle

i akt att vädra sin kvinnosyn. Inget debatt om att Public Service plötsligt är en arena för hat.

Tvärtom.


I debatt  i TV tar man in personer med  ett direkt antifeministiskt perspektiv.

Programledaren uttalar häpet att redaktionen överhopats av mail från dessa kretsar.

Är det sant  att de inte har begripit något vad som har hänt senaste tiden?

Att det är en strategi att mailbomba från dessa kretsar. Organiserat.

Istället uppträder SVT som ett redskap för denna anti-feminism.


Samma Public Service som speglar den vite mannens härjningar i Thailand som en

ömhetstörstande ömklig person som "alla" måste tycka om. 

En ensam man som  behöver kvinnor som tröstar honom på löpande band.

Anonyma kvinnor som vi inte får veta något om, de är bara en fond, runt strippstänger och i massagesalonger.

Rekvisita. Kvinnor som ställer upp för den vite mannen när han vill det.

Lydia Cacho, trafficking och Ecpat,  är långt, långt  borta.
Och inget genusperspektiv så långt idén, manuset, inspelningen når.
Så hjälper Public Service  också till att driva backlashen bakåt.


På sajter på nätet kallas kvinnor omväxlande  för sliddjur eller horor. Som ett normalt språkbruk.

Det vet media - dom hänger där själva. Men ingen förfasas.

Det är också en bild på det nedtystade kvinnohatet.

Så i kommentering i media,  i mailbombning och i vilka  som hörs och syns i media,  så syns föraktet
för kvinnan tydligt och det uppmuntras till och med. Kvinnan förringas, nedvärderas och förtingligas.

Men vi är börjar bli trötta på att vara en kassako för media.

För vi är trötta på :

att hatas
 att göras till kroppar.
att vara celluliter och måttband
att vara utvikta i grabbiga sportbladet
att höra att prostitution är frivilligt för män som vill höra det.
att höra att mannen har ett sexuellt tolkningsföreträde
att höra att våldtäktsoffer ljuger
att höra gråtande "pappor" i media som misshandlar /våldtar/hotar  i lönndom
att höra att " folk tycker så" när folk är en kvinnoföraktande  skara män  
att rätten till fri abort plötsligt  ska ifrågasättas
att höra om nedlagda förundersökningar  i sexualbrott
att media inte reagerar mot dessa nedlagda förunderökningar i sexualbrott
att höra om uppenbara märkliga friande domar om våld mot kvinnor
att män ska tycka till om sextonåriga  flickors rätt
att media inte tar upp rättsväsendets  uråldriga kvinnosyn
att höra män ta över all debatt

Vi är trötta på att media låtsas som om hatet inte finns.

Vi är trötta på att vara andra klassens medborgare  Fortfarande  2012.

Är det dags att  är Sveriges kvinnor reagerar och gör som man gjort på andra ställen
 när  människor reagerar mot förtryck och  åsiktsmonopol?

Så: en arabisk vår 2011  kan bli  en feministisk vår 2012.





Av shedlight - 11 september 2011 12:15

/Tillägg 12 sep;  del av inlägget  behandlar att

I SvD  hetsar  ledare  mot främlingar och mot kvinnor. se nedan/


http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vi-borde-prata-om-feminismen_6460944.svd

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/samma-gamla-djupt-forandrade-varld

http://www.dn.se/ledare/signerat/tio-ar-av-steroider

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kamp-mot-terror-ar-allas-ansvar_6459486.svd

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kanslan-av-sarbarhet-finns-kvar_6458192.svd

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.719033-minskade-klyftor-motverkar-terrorism

http://www.gp.se/kulturnoje/1.719503-bella-stenberg-varlden-stannar-flera-ganger-om-dagen

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vi-borde-prata-om-feminismen_6460944.svd


För 10 år sedan  skedde terrorattackerna  i USA.


Det sägs att alla vet vad de gjorde när de fick beskedet om vad som hänt.

Händelserna har styrt världen sedan dess.


Det blev ett krig mot terrorn.

Och; det blev ett krig mot kvinnan.


Nu har även det  fått viss uppmärksamhet.

Överallt där kriget dragit fram har kvinnor drabbats värst.

I rapporter och artiklar  har  börjat skrivas om det. Litegrann och abstrakt.

Och framför allt långt bort. Inte berör det oss inte.


Men det har det gjort.

Både i praktiken och ideologiskt

Ideologin; nedvärderandet av kvinnan och det hårda språkbruket, har  påverkat praktiken.

Även i Europa och i Sverige.


Och kriget, det ideologiska, har skördat sitt offer här hemma.

Det är det som gör att man idag skriver om kvinnan på ett sätt som inte varit möjligt för 10 år sedan.


För 10 år sedan hade inte en grovt sexistisk polis fått behålla jobbet. Varken polisfack eller AD hade gjort det de gjorde för 10 år sedan.  Det är kriget mot kvinnan som möjliggjort det.

Facket och AD handlar i en kontext.


Idag görs kriget mot kvinnan legio; ett hårt språkbruk har brett ut sig och  man får förakta kvinnor öppet, Man tillåts göra det.

Man skriver artiklar med mer eller mindre öppet kvinnoförakt.

Det visas  i ledare och krönikor.


På 10 år har det hänt något.


Sajten Flashback startade 1999 . Det är nu ett institutionaliserat kvinnoförakt och kvinnohat utan något motstånd från någon.

För nästan 10 år sedan skapade Flashback Media Group, grundat av sajtens ägare, prostitutionssidor där kvinnor kunde köpas.

Så sajten har stått för affärsidén att kvinnan exploaterade som ett objekt, en vara, ett djur. Män erbjuds att mötas i sitt kvinnoförakt och hetsa varandra.

Så skapas kundunderlag och mer pengar genereras till ägaren.

Genialiskt eller hur?

Flashbacks ägare har fått mycket draghjälp av 10 sep.

Ägaren har tjänat pengar på att skapa och underhålla ett kvinnoförakt.

Man ska inte glömma vad Flashback gjort med en hel generation av unga av män och hur de även påverkat journalister under hela denna tid.


Men även på andra ställen som ingen tänkt på har utvecklingen tagit en väg man inte hade hoppas på för 10 år sedan.

I radions stora samhällsprogram Studio 1 är kvinnor med när det

talas om mammor, skilsmässa och om den svenska tanten.

Då kallar man det ett kontroversiellt inslag.

Sedan tar männen över igen, vardagen, ekonomin, krigen, världspolitiken.

De  riktiga arenorna.


I TV har hemmafruar tagit över.

SVT skildrar starka kvinnor i en serie om deras berömda  män.

Män dominerar programmen i nöjesdelen totalt.

Ingen strukturellt granskning av den egna verksamheten sker.

Man gömmer sig och hukar och tror att man inte deltar i kriget mot kvinnan



Och medias kommentering.

Där blossar kriget mot kvinnan blodfullt och effektivt.

Utan hämningar vad som skrivs eller får skrivas.


Nu har media yrvaket vaknat upp.

Man börjar prata om hat.


Men inte om allt hat.

Ett hat får inte nämnas: hatet mot kvinnan

En effekt av kriget mot kvinnan.


AB har drivit könskriget i krönika efter krönika, artikel efter artikel, debatt efter debatt.

Man har vältrat sig i det och som pliktskyldigast ibland sagt usch! och fy så hemskt!, men fortsatt igen.

Man har till och med startat en tidning Wendela, som ska vända sig till kvinnor men som har  använts som en förevändning för att kunna fortsätta kriget mot kvinnan obehindrat i kommenteringen.

Ett effektivt vapen. Kvinnan blir sin egen fiende.


I DN hade man redan en strategi så kvinnohatet kom väl till användning.

Där skriver man idag om kvinnors brott där både män sätter agendan för anklagelsen, är domare och bödel.

Kriget mot kvinnan i rikets största tidning.

Det hade inte kunnat ske om inte 11 sep inträffat.


I SvD* hetsar  ledare  mot främlingar och mot kvinnor.

Men bara det förstnämnda har fått uppmärksamhet och väckt indignation.

Det andra kan pågå än idag utan problem.

Där försvarar man till och med extremt kvinnohat med att kvinnor vill ha det så.

Så vänder man kvinnor mot kvinnor.

Det effektiva vapnet.

Kvinnor ska bekriga sig själva.

*/tillägg 12. sep; tänk att detta skulle besannas så tydligt dagen efter 10 års minnet av kriget mot terrorn och kvinnan med en extremt kvinnofientlig ledare/


Även i Europa har de unkna vindarna dragit fram till kvinnans nackdel.

Kvinnohandeln ökar och prostitutionen är utbredd, sexindustrin bestämmer orden som ska användas , kvinna som blir vara dag efter dag i orden, och normaliseringen  syns även här hemma.

"Feminister" vänds mot feminister.

Abortfrågan sätts under lupp.

Samma unkna vindar har nått Sverige,

Vi verkar i samma kontext.


Kriget mot kvinnan fortgår.

Kvinnan och kvinnokroppen är ett slagfält på ett sällan skådat sätt efter 11 september 2001.

Sexualisering eller övertäckning. Vad ska gälla? Alla tycker till.

Ingen förstår att de därigenom själva också deltar i kriget mot kvinnan.


Män med makt får bestämma vilka ord som används, vilken sanning som ska gälla .

Kvinnan ställer upp som alibi; så som vanligt, kvinnor vänds mot kvinnor.

Det mest effektiva vapnet i den kampen.


På TV visades attackerna mot tvillingtornen.


Där inleddes kriget mot terrorn,

I nästa scen, under tystnad, faller tornen samman.


Tystnad råder också om kriget mot kvinnan.


När medias kommentering öppnas igen, efter en tids kontemplation och återhållsamhet över kriget mot terrorn så har ingen motsvarande  tanke  ägnats åt kriget mot kvinnan.

Det kommer vi återigen att se öppet.

Så länge tystnaden om detta krig råder.


Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen

Tidigare år


Skapa flashcards