Alla inlägg under september 2012

Av shedlight - 17 september 2012 22:48

Madeleine Leijonhuvfud skriver en debattartikel om behovet av en samtyckeslag och undrar vad regeringen väntar på.

Det är utmärkt att återigen problematisera  att kvinnan som utgångspunkt anses vara sexuellt tillgänglig.

För så är det 2012 i Sverige.

Mannens rätt att penetrera kvinnokroppen anses viktigare än att kvinnan ska slippa våldtas.


Men problemet är större än vad som står i lagtexter och vad lagstiftarens intentioner är.

För ingen skulle erkänna att våldtäkt faktiskt inte är ett särskilt allvarligt brott i praktiken, eller att övergrepp på barn i princip är avkriminaliserat och att mäns våld mot kvinnor bortförklaras med att kvinnan provocerat.

Eller att barn på 14 år kan säljas och våldtas av en rad män på en offentlig toalett och att rumänska mycket unga kvinnor som förts till Sverige för att män vill  köpa deras kroppar på hotell och i pissoarer,  blir utan möjlighet till hjälp.

Eller att vi har avkriminaliserat barnporr igen.

Inget av detta stämmer med vår självbild av Sverige som ett jämställt land.


Vi har ett problem och våra domstolar är navet i detta.

För de, domarna och med dem nämndemännen,  tolkarna lagarna inte som lagstiftarens avsåg utan hur de vill.


Det hjälper inte med lagar om domstolarna drar utvecklingen bakåt och så länge inte media gör sitt jobb och granskar rättsväsendet.


Vi har våldtäktsdomarna 2009 från HD  som flyttade utvecklingen bakåt , se inlägg  om det här.

Vi har den famösa decemberdomen från 2010  där  vi fick veta att det i princip ska krävas vittnen för att fälla i incest/barnvåldtäktsfall och där Jr Lambertz ansåg att barn ska misstänkas för att vilja ha pengar om de berättar om övergrepp.

Vi har avkriminaliseringen av barnporr, dvs att framställa barn i sexuella syften,  från juni 2012.


Detta är ogranskade skräckexempel på domar som har fått och får avgörande betydelse för att barns och kvinnors säkerhet, integritet och hälsa är mindre värda än mäns rätt till sin sexuella tillfredställelse och sin maktutövning.


Men även andra domar visar på   denna uppluckring av mänskliga rättigheter.

För några år sedan kom en friande dom där en 16-åring som tvingade sig till analsex med en 13-åring.

Läs om det här.


Nyligen kom en friande dom där en man  utfört analsex på en kvinna när hon sov. HR lyckades med att fria mannen för att han träffade fel, som han hävdade. Att en svensk domstol friar i sånt läge säger  mycket om synen på mannens rätt och kvinnans rättsliga  - och därmed i praktiken -  underordning.


Men även om mannen skulle bli fälld, så blir straffen häpnadsväckande milda idag när det är fråga om brott mot kvinnor. Eller vad ska man säga 8 månader för ett års sadism mot en flickvän som slutade med att han vill att hon skulle hänga sig?

Enligt nytt förslag från Fredrik Wersäll domaren i Tumbafallet (friande förstås för ett mycket grovt övergrepp) så skulle även ovanstående sadist helt slippa fängelse.


Det är också gängse att straffen blir extremt milda om en man förlorar jobbet, som om det har med själva brottet mot kvinnor att göra. Här fick polis ett extremt milt straff av den anledningen. Då talar man om att brottsoffrets lidande inte är så mycket värt.

Eller här där en polis drogade och våldtog en 16-årig flicka i beroendeställning och fick "skärpt" straff, ett år och 10 månader, där han naturligtvis borde dömas extra strängt eftersom  det var särskilt  hänsynslöst gjort just av en polis.



Eller när övergrepp på små  barn så som treåriga flickor, det som i media ofta kallas sexbrott, leder till några få år i fängelse.

Utomlands anses det t o m befogat att man slipper åtalas om man som förälder reagerar häftigt och t om råkar  skada pedofilen så illa att han avlider.  I Sverige får samma pedofiler milda straff.


Det finns oräkneliga exempel på milda straff eller där gärningsmän frias där domstolar resonerat överslätande i syfte att fria gärningsmännen snarare än för att skippa rättvisa.  Det är domstolarnas värderingar som fallerar.

Att domarväsendet väljer bort både utbildning  i relationsvåld, människohandel eller i barnkunskap  säger också något om vilket intresse de har för kunskap om genusrelaterad  brottslighet.


Då hjälper inte en samtyckeslag hur viktig den än är.

Då kommer samma hända som i människohandelsbrottet ( se här hur kvinnor nedvärderas)

Eller kvinnofridsbrottet

Eller i barnvåldtäktsbrottet,   (se här och om juridisk drift)

Eller i barnmisshandelsbrottet  (som visades i dokumentären  "Hon vill ju inte lyda")

Eller i våldtäktsbrottet 

Eller i barnporrbrottet   



Gärningsmännen frias med den ena fantasifulla motiveringen efter den andra, påföljderna uteblir eller mildras.

Och fortfarande skuldbeläggs våldtäktsoffer i våra domstolar. Allt medan de misstänkta inte behöver redogöra för sin kvinnosyn.


Problemet är större än vår lagstiftning, det sitter i domstolarnas alldeles för patriarkala syn på vad brott och straff är.

Och hur kommer man åt det om man inte ens sätter ljuset på vårt domarväsende?

*

LÄS OM RÄTTSVÄSENDET OCH OM HUR DE SER PÅ KVINNOR HÄR!

DÄR EXEMPLIFIERAS MED EN MÄNGD  VIKTIGA RÄTTSFALL.




Av shedlight - 15 september 2012 12:09

I en debattartikel i AB skriver tre organisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor om en demonstration i dag kl 16 i Stockholm.

I både artikeln och under aktionen läggs fokus där det hör hemma -  men där det aldrig FÅR höra  hemma i det politiska och mediala klimatet vi har fått idag.


Hos männen.


Att män, framför allt de som har övertagit det mediala tolkningsföreträdet i koommentarsfält, hela tiden agerar aggressivt mot att ta sitt ansvar, är välkänt idag.


Vad värre är – medierna i Sverige väljer idag att gå dem till mötes.

Man skriver inte om stora barnporrtillslag där mängder av svenska män åkt fast, om traffickinghärvor i Stockholm eller vilka de hundratals namnen var som fann på listorna i Lindberghärvan.

Då skriver man inte heller om alla de våldtäkter som sker i relationer. Man skriver endast om överfallsvåldtäkter.

På så sätt späder de själva på det värdegods som de har som anser att  som att Sveriges problem är "importerade".

Det är inte så konstigt när alla andra brott förtigs.

För man får inte smutskasta svenska män- då blir de arga på media.


Då agerar de i grupp som en mobb, samma mobb vi ser i andra länder.


Vi har exakt samma problematik här, den tar sig bara andra uttryck. Istället för att bränna flaggor, överöser man media med mail. Istället för att kasta raketer, hotar man de som skriver om mäns ansvar för våld mot kvinnor.


(DN är väl det värsta exemplet på fega media. De väljer oftast bort nyheter som pekar ut män som grupp och plockar fram nyheter som ska skuldbelägga kvinnor. Det är ingen slump att de inte vågar använda ordet hen.)


Men förutom att dessa män hotar demokratins fria ord, så är de också ett direkt hot mot kvinnors hälsa, integritet och liv. De normaliserar ett mentalt klimat där övergrepp kan ske.


Det är redan konstaterat att män som misstänkts för sexualbrott mot kvinnor och barn, är de som i minst utsträckning erkänner. De lägger istället skulden på kvinnorna ’och barnen. En skuldförskjutning alltså.

Det gäller vid mord, misshandel och kränkningar.

Några exempel


Man skyller mord på stearinljus

http://www.expressen.se/kvp/foretagaren-skyller-dodsbranden-pa-ljus/

Man skyller misshandel på nödvärn

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/article13775323.ab

Man skyller på ett avtal och ett kvinnoanfall

http://www.expressen.se/kvp/holl-sin-psyksjuka-hustru-insparrad/

Man skyller på hämnd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sexutnyttjade-assistenter-doms_6594898.svd

Man skyller på erektionsproblem

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13734041.ab

Man skyller på sin höga position

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13734041.ab

Man skyller på en berusad 14-åring

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1064522-doms-for-valdtakt-mot-barn

Man skyller på att man inte vet hur ung flickan var  (samtidigt som han vill att hon ska ljuga i rätten)

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1064522-doms-for-valdtakt-mot-barn


Man kan hålla på hur länge som helst.



Dessa män som alltid anser att det fel på kvinnor som företräder mänskliga rättigheter för kvinnor gör gemensam sak med förövare - vilket en del av dem förmodligen är. Då blir kvinnor skuldbelagda. En alldeles utmärkt fokusförskjutning om den inte var så dum och så genomskinlig.



Jag klipper här in en utmärkt komentar från bloggaren Noboytoy som kom till inlägget om Den fejkade kvinnan – ett vanligt vapen.


Män som vill styra kvinnors rätt till abort, utan inblandning från kvinnor och kvinnors egen talan.

Män som pushar för att kvinnor skall prostituera sig för män.

Män som pushar för att kvinnor skall vara hemmafruar åt män.

Män som pushar för att kvinnor skall välkomna manlig sexualitet, i alla lägen och gilla den.

Män som menar att "kvinnor vill vara kvinnor", enligt ett manligt ideal.

Män som pushar för rätten att åka runt i sina bilar och som inte vill betala trängselskatt men som använder kvinnor som argument.

Män som vill utöva sin sexualitet mot barn och som vill mena att kvinnor vill och gör detsamma i samma utsträckning som manliga pedofiler.

Män som menar att kvinnor misshandlar män i nära relationer, på samma sätt och i samma omfattning som män misshandlar kvinnor.

Män som vill mena att den manliga porren, konsumeras, finansieras och produceras av lika många kvinnor som män.

Män som vill mena att lika många kvinnor gör och har gjort våra filmer, tv-reklam och att lika många kvinnor som män är representerade i vår litteratur.

 

Som sagt fokusförskjutningens lista kan göras lång.

Dags att se förbi det, rycka på axlarna åt det och lägga skulden och ansvaret där det hör hemma.

Hos förövarna och den skara män som försvarar dem.  

För försvarar man dem är man lika medskyldig.


Vi har alla ett ansvar att hjälpa våra medmänniskor oavsett hudfärg, ursprung,  religion  OCH kön.

Det gäller även män.

Det är bara att välja om man är feg eller om man tillhör de som vågar stå upp.

Av shedlight - 14 september 2012 12:53

Nu har Hovrätten för Västra Sverige kommit med domen rörande de vuxna människor som köpte en minderårig serbisk flicka som en hustru till en förståndshandikappad 26-åring.


Hovrätten friar.


Trots att flickan uppenbart är rädd tar man inte hänsyn till det.

Trots att flickan är minderårig.

Trots att flickan kommer från ett sammanhang där en flicka har ännu mindre värde än i Sverige.

Trots att flickan är ensam mot en rad vuxna som håller ihop.

Trots att flickan genomgått två  aborter.

- så frias alltså samtliga inblandade.


Bloggen har skrivit om den friande domen i Tingsrätten här med utdrag från domen.

Från det inlägget:


Att barn förutsätts vara små vuxna.

Att barn förutsätts ha samma makt, samma mentala styrka och samma möjlighet att välja sitt liv.

I alla lägen.

Även 14-åriga flickor från ett extremt patriarkalt samhälle.

Där flickor kan säljas som varor.

Så illa fungerar vårt rättsväsende idag.

Uppenbarligen är det fritt fram att hämta hit 14-åriga flickor för att vara älskarinnor.

Flickorna klarar inte de svenska rättsprocesserna ändå.



Även detta inlägg kommer uppdateras med Hovrättens dom.


Vad är det som händer i Sverige när barn inte har en chans att få upprättelse?


Det är hög tid att syna domstolarnas sätt att behandla barn.

Barn har rätt till sina liv och att inte kränkas av andra människor eller av svenska domstolar.

Två  av dem fem ledamöterna vill fälla.

De övriga tre borde fundera över sin barnkunskap och om de ska ha med barn att göra framöver!


******


TILLÄGG:

UPPDATERAD MED DOM FRÅN HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.

Målnr  B 1689-12.

Texten från domen återges med blå skrift.


I domen upprepas omständigheterna som återgavs i TR-domen:


-Fadern i familjen hade skickat pengar till flickans pappa i "välgörenhetssyfte".


-Alla i hans familj har intygat att flickan haft i bra i Sverige.


-Antingen säger de att de inte vetat om den sexuella relationen eller att flickan fattat tycke för den mycket äldre handikappade sonen.


-Trots att det framkommer att flickan inte har några vänner eller kontakt med andra än familjen, förutom några småflickor på en lekplats utanför, så hävdar hon att hon blivit gravid med en annan man i Sverige.


-Flickan berättar också att hon blivit slagen och hotad. Hon berättar också att hon mått dåligt.


-Det framkommer tydligt att det finns i bakgrunden att tanken är att flickan och sonen ska bli ett par, något som de vuxna männen diskuterar.


-Hon har varit gravid vid två tillfällen. Den första graviditeten avslutades med ett missfall och hon besökte då läkare vid två tillfällen. Hon instruerades då om att uppge falskt namn.


-Hon hade telefonkontakt med sin far ca två gånger per vecka. Han frågade henne då om hon ville åka hem. Hon visste inte om det var ”falska frågor” eller inte så hon svarade att hon ville stanna i Sverige.


-Pappan i familjen berättar också att om målsäganden inte hade velat gifta sig med sonen hade det kunnat bli en angelägenhet för romsk domstol. Då kunde flickans far blivit skyldig att återbetala beloppet.

_




HOVRÄTTEN SKRIVER: 


Åtalet bygger till stora delar på målsägandens uppgifter.


Den stora förändringen i målsägandens uppgifter kom på huvudförhandlingens sista dag i

tingsrätten, då några kontrollfrågor ställdes till målsäganden. Målsäganden förnekade

då helt att det hade förekommit något sexuellt mellan henne och sonen.


Under förhöret i tingsrätten tog målsäganden i några situationer lång tid på sig för att

svara på frågorna. Vad detta berodde på går inte säkert att säga.


Så resonerar HR, men kommer trots allt efteråt med egna förklarande omständigheter.


Målsäganden sade dock att hon tyckte det var svårt att prata om sex. Målsäganden var vid förhöret i tingsrätten knappt 16 år och befann sig i en mycket speciell situation, bl.a var hon omhändertagen… samt befann sig i ett främmande land utan att kunna språket. Att hon under sådana omständigheter inte berättade några närmare detaljer eller mer ingående beskrev några händelseförlopp kan ha sin förklaring i de nämnda omständigheterna.


Det är väl i allra högsta grad förståeligt?

Varför uttrycka det så försiktigt när både HR och TR med välvillighet  tror på de vuxna?


Inte ens vuxna har lätt för att prata om sexuella händelser, hur ska det då inte vara för ett barn från en annan kultur, dessutom i ett offentligt sammanhang som en rättegång, mot en hel familjegrupp och sin egen far, där hon dessutom inte vet något om framtiden?


Vad väntar sig vuxna människor som sitter i en domstol? Inser de inte att de kräver orimliga bördor av ett barn?  Att man måste lära sig att tolka barn med andra måttstockar?

Man häpnar när man läser detta kliniska språk, inte bara för att det en dom utan för att språkdräkten är ovanligt oinitierad och rent av genuint ointresserad av förstå ett barn som befinner sig i en extremt utlämnad situation.


Så Hovrätten konstaterar vidare:


Hennes uppgifter kan därför läggas till grund för bedömningen endast om de stöds av annan

bevisning.


Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att det är visat att det förekommit samlag mellan målsäganden och /sonen/ efter att målsäganden fyllt 15 år. Den sexuella relationen ledde till två graviditeter, som båda avbröts.

Målsäganden hade under tiden i Sverige inte tillgång till sitt pass, kunde ingen svenska

och gick inte i skolan.



När Hovrätten skriver om människohandel anger de att tre element ska uppfyllda.


Det första elementet är åtgärder för genomförandet av själva handeln, tex att inhysa offret.

 

Det andra elementet är de otillbörliga medel som används för att få offren att underkasta

eller foga sig. Då offret är under 18 år krävs inte att gärningsmannen har genomfört

handeln med användande av något otillbörligt medel. För straffansvar krävs trots

detta alltid någon form av påverkan från gärningsmannens sida.

 

Det tredje elementet är syftet med handeln. De alternativa syftena är bl.a att offret ska

exploateras för sexuella ändamål, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation

som innebär nödläge för den utsatte.

 

Med nödläge avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden. Gemensamt för de situationer som innebär nödläge är enligt förarbetena

att offret ska befinna sig i en verklig svår situation som inte är helt tillfällig eller övergående

Med nödläge  avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden.


Här fäster HR stor vikt vid om hur och i hur stor utsträckning sonen kan anses vara handikappad. Ju mer han är handikappad desto större nödläge föreligger tycks HR resonera.

De kommer fram till att sonen inte är så handikappad som det krävs för att det ska varit fråga om ett nödläge.


Här är det omöjligt att förstå HR.


För det är just detta som är den springande punkten. Om sonen varit helt frisk så hade alltså inget nödläge funnits? Hade sonen varit bara lite sjukare så skulle nödläget varit större? Eller?


Det påminner alltför mycket om olika resonemang i våldtäktsrättegångar, där man letar efter skäl till att offret varit med på våldtäkten, att gärningsmannen helt enkelt varit en trevlig kille, att han omöjligt kan vara en  våldtäktsman eftersom han gör ett bra och rekorderligt intryck i rätten. Inte bara offret ska bete sig och vara rätt; gärningsmannen ska också vara "rätt".


Så: om bara mannen, i detta fall sonen, varit tillräckligt sjuk så hade det inneburit ett nödläge för flickan.


Hur är det möjligt att svenska domstolar i brottet människohandel resonerar på det här sättet när det gäller barn?

I Sverige alltså, som ska vara en föregångsland när det gäller  sexualbrott.

Men det gäller på pappret. I realiteten så är vi inte ett dugg bättre än länder som är ökända för att åsidosätta kvinnors mänskliga rättigheter och kvinnors rätt att slippa utsättas för sexualrelaterade brott.


När inte ens en 14-årig flicka, ett barn, förd till ett annat land, där fem vuxna vittnar mot henne + hennes egen far, från en miljö där flickor förutsätts gifta sig i ung ålder och där hon ställs inför domstolsskranket kan få rätt.

Hur ska vi kunna döma till människohandel i mindre uppenbara fall?


Det fattas kunskap om brottet människohandel, det fattas vilja att förstå omfattningen av påverkan, hur denna påverkan tar sig olika uttryck, det fattas förmåga att se sammanhang.

Vi behöver specialutbildade domstolar med ledamöter som har ett genuint intresse i problematiken.

Annars kan vi lägga ner lagen som kriminaliserar människohandel;  det är ändå bara en papperstiger.

Västnytt beskriver problematiken, sås som den ser ut över hela EU. Tro alltså inte Sverige är bättre, trots att vi haft lagen i tio år.

Från inslaget:


"Det är offren för människohandel det handlar om.

En brottslighet som utmärker sig genom att de som drabbas till fyra femtedelar är kvinnor.

Och det är de allra fattigaste som drabbas.

- Det är aldrig resursstarka personer, inga medelklasspersoner från Sverige som kan återvända till ett normalt liv med normala föräldrarelationer och yrken. Det är alltid utsatta trasiga personer som lever på väldig mycket marginal hela tiden, beskriver Thomas Ahlstrand, åklagare med många människohandelsmål bakom sig.

 

Men människohandel är även en brottslighet som utmärker sig genom att det är ytterst få som åker dit. Mer än hälften av alla åtalade går fria, mot 10-20 procent i övriga brottmål. Åklagarmyndigheten i Sverige inleder nu ett projekt för att gå igenom alla åtal för människohandel de senaste tre åren."


Av shedlight - 13 september 2012 17:59

Nu har moderaten Maria Abrahamsson visat sitt var hon står i människorättsfrågor igen.


Nu klargör hon  att de två journalisterna som just frisläppts från en 14-månaders fängelsevistelse i Etiopien har fel politisk uppfattning.

Hon kallar dom för marxister.

Det är samma ord som Breivik använde om sina fiender och samma ord som nätmobben använder om alla som de ogillar och hatar.

I denna nätmobb som det för övrigt  finns de som hyllar just  Breivik för hans korståg, där han kallblodigt mördade barn som han kallade för kulturmarxister.Se här mer om det.


Det finns flera invändningar mot Abrahamsson.


För det första väljer hon att överhuvudtaget göra skillnad på människovärde.

 Dessa journalister är "bara"marxister. 


För det andra visar Abrahamsson att hon delar in folk lättvindigt i olika grupper.

Det är en markör för att man ger sig själv rätten att vara mer värd.

Maria Abrahamsson tycker alltså att hon just av någon anledning tillhör dem som har rätt att döma andra för att de har, allt enligt henne, mindre människovärde.

På samma sätt säger brukar man hävda att  muslimer, judar, feminister=kvinnorättskämpar, färgade, hemlösa eller  filippinska barn är mindre värda än andra.

För det tredje visar denna  moderata politiker att viljan att skildra övergrepp på fattiga och utsatta människor i Ogaden, att våldtäkt , fördrivning , misshandel och mord, kan avfärdas som något ointressant och mindre värt att få gehör för sin egen politiska åskådning. De människor som far illa är helt enkelt ointressanta, i en trygg verklighet där man kan gå hem och sätta på TV och ta ett glas vin. De andra där långt borta  är inte intressanta och tycker man det kan man avfärdas som marxist.


För det fjärde är hon är en representant för regeringspartiet, samma parti som vår statsminister hör hemma i.

Hon är inte bara folkvald, hon har också tidigare skrivit ledare på en av vårt lands största tidningar som uppbär miljoner i presstöd. Hon får sitta i TV-soffor och intervjuas ofta som en person med "kontroversiella" , för sensationsmedia spännande,  men godtagbara åsikter. Hon har en plattform och uppbärs av en stark antifeministisk och mycket konservativ skara främst män på olika forum,  bloggar och i kommentering.

Vad säger det om vilka som har makten idag?


Abrahamsson gör alltså gemensam sak med den flashbackmobb som hänger runt överallt, de som mailar och påverkar alla redaktioner, de som skrämmer bort alla som tycker annorlunda, de som mordhotar en teaterföreställning, de som attackerar målsägande i våldtäktsmål och de som anser att barn och kvinnor ljuger om övergrepp. En ultrakonservativ och extremt antifeministisk  grupp män som hävdar sitt manliga tolkningsföreträde jämt i alla frågor ständigt överallt. De som anser att Sverige är "statsfeministiskt" och att det har "gått för långt" i Sverige. De som tystar och censurerar all opposition.

Dessa som är ett hot mot demokratin, ställer sig den demokratiskt valde moderate riksdagsledamoten sida vid sida med.


Abrahamsson och denna nätmobb väljer att ta parti för de med makt, de som har pengar, för de som anser sig har rätt till att utnyttja utsatta människor precis som de vill, för att komma åt deras land , bostäder, eller deras kroppar. Människor är "expendable gods" utan värde.


I en sådan tid, där det finns riksdagspolitiker som tar parti för torskar, antifeminister, barnporrkonsumenter och för de aggressiva nätmän  som hörs överallt, så behövs MÅNGA Martin Schibbye och Johan Persson.


För vem tar parti för dem som inte hörs, syns och är utan makt om inte journalister som fattar sin mission?


*


Mer om Abrahamsson:


Här skriver hon om prostitution, där hon framhåller Tysklands lag och skyller svensk lagstiftning på extremfeminismen och framför allt på Eva Lundgren, som nyligen vann prostitutions-och kvinnohatarforumets Flashbacks " pris"som den mest förhatliga feministen av alla.

Tydligare kan det inte sägas att Maria Abrahamsson går i täten för en  flashbackifiering av svensk moderat politik.


Suspicio har skrivit om hennes syn på barnporrmangan här.


Abrahamsson har också vid flera tillfällen bl a här ondgjort sig över lagstiftning  till skydd barns rätt att slippa sexualiseras där hon, som dessa krafter brukar göra, väljer att skriva om statyer och annat.



Av shedlight - 10 september 2012 10:06

Anna Laestadius Larsson skriver en krönika om EU-kommissionär Vivianne Redings förslag om att EU ska lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser.


Sverige har ju som bekant, med ojämställdhetsminister Sabuni i täten, uttalat ett motstånd mot kvotering.

För oss som har följt jämställdhetsdebatten och kampen för kvinnors rätt i några år inte detta förvånande.

Det som är förvånande ät attt media, politiker och någon slags allmän mening  fortfarande tycks tro att Sverige är någon sorts föregångsland per automatik på jämställdhetens område.

Oavsett vad som händer.

Tror man att det är en naturlag? Tror man inte att jämställdhet kan gå bakåt?

För det är precis vad som hänt i Sverige.

I Sverige går det just - bakåt.


Jämställdhet och kvinnors rättigheter får erövras varje dag. Varje gång man slappnar av, börjar maskineriet rulla bakåt. Och nätet har bidragit till detta.


Det räcker att gå till närmsta kommentarsfält för att se vart det barkar.

Det är inte för att det är en stor grupp som härjar runt utan för att det är en aggressiv grupp som påverkar media. Sexualiseringen  i media med mjukporrens inträde är ett exempel på hur man stryker denna grupp medhårs.

En grupp som påverkar våra politiker både på riks- och kommunalnivå.

En del av medias företrädare och politikerna tillhör denna nätgrupp själva för övrigt.


Jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter är en mosaik.


Kvotering till bolagsstyrelser är en del av denna mosaik, men en viktig del eftersom det slår mot makten direkt.

Det slår mot de herrklubbar där man på broderskapets vis, bröder emellan,  kan komma överens informellt, kan förlägga de viktigaste besluten till bastuklubbar och ordenssällskap, till whiskyträffar och strippklubbar. 

Varför kritisera andra länders styrelseskick med religiösa brödraskap i spetsen, om inte Sverige är bättre?

Vi må ha en politisk vald makt, men näringslivet är den dolda makten där vår politik styrs osynligt.

Det som påverkar oss alla.


Inget löses över en natt, men kvotering är ett absolut nödvändigt steg för att komma framåt.

Enstaka kvinnor som sitter i dag sitter på nåder, de ska uppfylla de manliga strukturerna ändå.

Ju fler, ju längre tid, desto större kraft att förändra.


Nyligen lade KD ett förslag om att barnbidraget skulle delas , för att det är ett viktigt symbolvärde sa (Sveriges svar på Sarah Palin) Emma Henriksson.

Någon konsekvensanalys gjordes inte. Skulle kvinnor drabbas ekonomiskt skulle det allmänna ställa upp.

Bara männen fick sin symbolmakt. Precis som det är det som behövs.

Att kvinnors ekonomi fortfarande är starkt eftersatt, att antalet fattiga barn och därmed mödrar ökar, att kvinnor fotfarande är de som tar nästan all föräldraledighet , vabbar, jobbar deltid, det överser man snabbt med när politiken ska smöra för de aggressiva nätmännen.


Hur ska Sabuni då våga stödja kvotering?

OM hon nu skulle vilja.


I Sverige hotas och hatas kvinnor som skriver om våldtäktsmännens ansvar.

I Sverige vågar inte Ask kriminalisera  de män  köper barn, tonåringar och kvinnor utomlands, som i våra grannländer. Hon vet att hon då skulle hotas och hatas. De aggressiva nätmännen skulle agera.

I Sverige får man inte skriva en bok om skillsmässor utan att hotas och hatas.

I Sverige får man inte ens  ifrågasätta om barn leker fritt eller inte, utan att råka ut för mordhot.

I Sverige får man inte  spela en tetarpjäs om mansamhället utan att få polisbeskydd.

I Sverige håller regeringen en presskonferens om satsningar i relationsvåld utan att EN GÅNG nämna männens ansvar, en presskonferens där Sabuni själv var med.

I Sverige hatas och hotas en krönikör som skriver om 27000  misshandlade kvinnor i Sverige.

I Sverige skuldbelägger fortfarande domstolar våldtäktsoffer och offer för trafficking.

I Sverige förlorar kvinnor vårdnaden som vill skydda sina barn.

Det går att fortsätta hur länge som helst.


Inget av detta hat och hot mot kvinnor som tar plats  och skuldbeläggande av kvinnor i rättsprocesser har regeringen uppmärksammat. Man verkar inte bry sig.

Däremot bryr sig regeringen om att männens supremati i styrelser ska upprätthållas.


Hur länge ska man hålla fast vid föreställningen om  Sverige som ett föredöme på jämställdhetens område?

Hur länge ska Sverige spegla sig i en falsk spegelbild?

Nätet har inneburit att denna spegelbild krackelerat för Sverige har NU en ökande aggressiv normaliserad maskulinisering.

Det är en farlig utveckling för Sveriges kvinnor.







Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen

Tidigare år


Skapa flashcards