Inlägg publicerade under kategorin Media - DN

Av shedlight - 26 november 2012 10:23

I en ledare från DN ondgör sig tidningen över ett förslag igår från  kvinnoförbunden för C, FP och KD,

Tidigare har både V, S och MP motionerat om just samma förslag:

Att kriminalisera att män köper kvinnor och flickor utomlands.


För det är i stort sett bara män.

Könshandeln  är just det  - en könshandel.


Det märks också i texten, fast dom skriver det aldrig.

Dom skriver att dom vet att det finns frivilliga danska och tyska kvinnor.

Också använder de sexindustrins ord; sexarbetare.

Det där ordet som ska trolla bort allt våld, all misshandel, alla fysiska skador, alla infektioner, alla aborter eller oönskade graviditeter och all mental skada. Det ska trolla bort alla skuldfällor, alla hot, alla mördade.

Det ska trolla bort att ingen vet om vilka som har "försvunnit", hur deras sjukdomshistoria är, hur länge prostituerade lever, vad som händer när de inte längre är " önskvärda" eller när de har blivit så sjuka att de måste bort.


Och simsalabim, DN: s ledarredaktion vet det som de som arbetar med prostitution vet inte finns:

DN vet att det är en skarp gräns; slav eller lycklig hora.


BTW, det är precis så det låter på sexköparforum...


Men.

Ett ord som inte kommer över DN:s ledare är ordet KVINNOSYN.


Vad gör det med en man när han ena stunden köper en ung rumänska (som trodde hon skulle få städjobb men hamnade med en skuld i Tyskland)  och nästa stund åker hem och går till sin arbetsplats som läkare, lärare, journalist eller politiker?

Hur villig är han lyssna på en " gnällig" kvinna, att behandla "tjejerna" i klassen på ett genusmedvetet och respektfullt sätt, att skriva om problem i prostitution eller att lägga förslag som ska bidra till ökad jämställdhet?

Det skriver inte DN ett ord om - hur sexköp påverkar kvinnosynen varje dag och varje kvinna OCH- som alltid - varje flicka. Kvinnor och flickor kommer att behandlas på samma sätt. Som de andra, de man kan köpa.



För ett kan vi vara säkra på, om det bara var invandrare och underklass som skulle åka utomlands och köpa kvinnor på burk, så hade inte DN skrivit så här.

DÅ hade man skrivit, "vi måste ta i med hårdhandskarna".


Men nu är det männen och kollegorna med makt.

Dom ska ha sina kaffeflickor.


Men DN:s kvinnosyn är ju välkänd, där tycks SD ligga i lä.

I DN

-skrivs artiklar om pappors utsatta situation  gång efter gång men inget om mammorna

-subjektifierar man kvinnan när  det gäller brott samtidigt som man den brottslige mannen "försvinner"

- tycker man det är "feministiskt" att piska ett 16  årigt barn som mår dåligt, inlägg här

-skrivs långa strippreklamartiklar med romantiskt skimmer,   inlägg här


Så då måste frågan ställas,  var är gränsen till fri vilja? Vad anser DN?

Är det vid samlag nr 3 -7  eller vid nr 4-18? Eller allt över ett samlag i veckan?

Är det vid oönskat analsex eller när torsken tar ett struptag?

För varför finns det annars panikknappar i bordellerna? Varför är kuddar farliga?


Det märkliga är att DN undviker att ta upp att de danska och tyska kvinnorna vill jobba med annat.

Det vill kvinnor när  de kan.

Det är ingen dröm att penetreras, hanteras, djurifieras och spela teater för svenska män som sitter i vita morgonrockar och flinar.

För varför är det bara rumänska, bulgariska, ukrainska, moldaviska, thailändska och latinamerikanska unga kvinnor där? Om de nu valt att åka miltals och installera sig på en bordell, att kunna planera sin resa , skaffa uppehälle,  fixa "jobb",  om de hade alla dessa möjligheter i livet skulle de DÅ inte välja att ordna sitt liv hemma?

Varför åka över land och hav för att bli penetrerade av främmande män om de haft valet?


Män med en kvinnosyn som är bland det värsta man överhuvudtaget kan tänka sig.


Om det finns någon gång som en man vet att han kränker kvinnor, det betyder ALLA kvinnor så är det när han gör dem till varor, till köpbara ting. Det vet dessa män.


Män som inte bryr sig  om vilka de köper, hur de hanterar dem och vilken skada denna hantering gör.

Inte Ett Dugg.


Traffickinghärvan i GBG gav hemska detaljer om ett liv på gatan. Svenska män, mestadels, stod för vinsten till hallickarna.

De brydde sig inte ett dugg. DN brydde sig inte ett dugg. Se här och här.

De skrev inte ens om den samtida litauiska härvan. De valde att vara tysta.


Och nu tycker DN att män kan åka utomlands och utnyttja ännu mer utsatta flickor och kvinnor, bara för män ska ha rätt till det.

Precis som på reglementeringens tid i Stockholm anser presssen att det är bra som det är.

Pressen har alltid stått på de sexköpande männens sida.


Och vad "sex"  är bestämmer som vanligt mannen.

Och det har inget med kvinnans sex att göra. Inte ett dugg, där heller.


Men det har med hennes värde att göra.

Sexualiteten och reproduktiviteten är det mest centrala i en människas liv.

Kvinnor har äggstockar, livmödrar och äggledare. Alla tar de skada av att mannen penetrerar hur som helst, när som helst och hur smittad som helst.

(För det finns inga krav på männen som köper och det har det aldrig funnits.)

Och svalget, kräkreflexen och ändtarmen.

Allt blir bestående skadat.


Men det värsta är det mentala traumat. Att varje dag möta främmande män där varje man kan vara  den siste  man ser är som att spela rysk roulett hela tiden. Det blir obotliga skador.

Det är som att bo med den värsta typen av kvinnomisshandlare.  Det blir krigsskador.

Porren har dessutom förgrovat all sexualitet, nu vill torskarna göra som dom gör där.

Med ännu värre skador som följd.


Och förresten:

Har DN funderat på varför det finns klappor i just Tyskland där man kan kasta in nyfödda barn?

Är det svenska torskars barn också? De som skryter på nätet om att de fick "alles ohne" ?



Avslutningvis lite inklipp på hur det kan låta på sexköparforum

Inga problem att betala till hallicken i Holland


Ursprungligen postat av raajtan

De prostituerade har väll säkert några andra regler som deras pimp har lagt upp.
Jo, det ska nog gå, bara du har pengarna. Genomsnittstiden folk har inne hos de prostituerade är dock 6 minuter.


"Recensioner" efter besök på FFK i Tyskland:


Dag 1
1. Singapore, 23 år, 6/10
2. Tyskland, Sandra, x år (skulle kunna tänka mig runt 25) 8/10
3. Italien, Maya, 28 år, 10/10
4. Tyskland, 23 år, 8/10
5. Moldavien, 24 år, 9/10

Dag 2
1. Tyskland, Laura, 27 år, 10/10
2. Ungern, 20 år, 8/10
3. Tjeckien, Nina, 24år, 10/10


Detta skriker trafficking.

Men inte en tanke på detta från de som hänger där utan tvärtom -  de andra torskarna "längtar" efter att åka dit de också.


Svenska torskar bryr sig inte ett dugg om vilka "tjejer" dom köper och vad de gör med dem.

De kommer hem och ser svenska kvinnor som "drinkhoror".

Och tycker att Sverige är "statsfeministiskt", som W här.


Det är heller  ingen nyhet att våldtäktsmän, de som inte klarar vad som är frivilligt, ofta återfinns

bland torsk-klientelet.

Inlägg om det här.


Till sist:

Sorgligt DN, att ni inte kan skilja på vad som är kvinnors rätt och vad som är kvinnoförtryck och att ni använder abortvapnet.

Så blir det när man ska försvara sexköpande mäns rätt i första hand, då använder man abort som hävstång.

Och på debattsidan har den ena abortfientliga artikeln efter den andra avlöst varandra.

DÅ var det inga problem  med kvinnors "rätt".

Men det svårt  att begripa att det handlar om kvinnors liv, säkerhet och integritet - om man inte vill.


Det handlar inte om männens tolkningsföreträde varken till vad " sex" är eller att kvinnors och flickors kroppar är ting som ska hanteras.

Det handlar om kvinnosyn.


Och varför inte ta och läsa Lydia Cacho i jul, DN?








ANNONS
Av shedlight - 3 november 2012 11:21

Antalet vårdnadstvister ökar i Sverige.


Nu ska en kartläggning  genomföras om vad som ligger bakom.

Det finns tecken på att det inte är en slump att vissa förhållanden avslutas med en uppslitande separation.


De som lider mest utav detta är naturligtvis barnen.

Man vet också att även mammor som blivit slagna oftast ändå vill ha ett fungerande umgänge, men gränsen går när man tror barnen tar skada.


Men det finns givetvis olika varianter på orsak -verkan, men det är strukturerna som är intressanta.

Det finns ett antal sådana strukturella  ingångspunkter för att förstå denna ökning.


En sådan är  rättsväsendet hantering av vålds- och övergreppsproblematik i anslutning till relationer.

I del fall det förekommer övergrepp så leder det självklart ofta till en separation.

Inte tvärtom, att övergreppen kommer efter separationen som ofta hävdas.

Väldigt få övergrepp utreds ens, ännu färre leder till fällande dom.

I statistik från BRÅ, ser man att antalet övergrepp mot barn ökar.

Detta måste man våga föra in i sammanhanget, där kommer de starkaste känslorna in.


Men givetvis inte bara. Inget är enkelt.


Negativa känslor uppstår heller inte ur intet. De kan ha funnits långt innan förhållandet tog fart och de finns givetvis kvar efter separation.

Kan det vara så att en viss typ av män fortfarande tycker att mannen är familjens överhuvud och att denna grundläggande värdering ställs på sin spets i separation?


Det går inte att gå in i sådan här granskning utan att ta med samhällstrukturer och den backlash som jämställdheten har fått det senaste decenniet.

Märkvärdighet lite har ändrats i relationer, kvinnan tar fortfarande det största ansvaret inte bara för barnen utan även för hemmets funktion. Hon är fortfarande hushållerska och de män som anser att detta är en ordning de stödjer får givetvis problem när kvinnan går ifrån dem.


Där har nätet och nätets samling haft stor betydelse.

Det gällerför övrigt  hela backlashen vi upplever nu på jämställdhetsområdet.


Att kvinnoföraktande män och män med könskonservativa  åsikter har ökat med nätets utbredning kan man bara gå in i närmaste kommentarsfält och se.

Kvinnohatar- och prostitutionsforumet Flashback har haft betydelse där. Där har man kunnat normalisera mäns överordning  13 år nu.  Men påverkan därifrån är ett ickeämna i media idag. Ändå ser man tydligt att media tar intryck.

Sedan är det ju ett problem i sig att  en stor morgontidning har drivit ett papparättsperspektiv i decennier och och motarbetat mammor under denna tid.


På nätet finns också ett antal olika bloggar där papparättsrörelsen hetsar varandra.

Ett exempel omskrivs här.

Det blir som en kamp om vem som har den mest uppslitande vårdnadstvisten, den som kan hänga ut mamman mest, den som kan får tag på flest dokument att lägga ut oavsett känsligheten på dem, och den som kan trakassera social myndigheter och dagispersonal mest. Den som är den bästa stalkern helt enkelt.

Man rapporterar av senaste dusten med socialen,  lägger ut nya smygtagna filmer över möten med berörda personer, man uppmuntrar varandra, man karaktärsmördar alla  "motståndare" , allt i  ett ryggdunkande nätbroderskap där fienden är den f d sambon eller frun.

Barnen blir ett användbart redskap att visa den makt man tycker att män rättmättigt ska ha i samhället.


I den här undersökningen  kommer man inte förstå vårdnadstvisternas ökning och dess problematiska kärna om man inte involverar all denna nätaktiviet och mäns behov av förbrödring , som vi både ser  i IRL på tex fotbollsmatcher eller bilträffar,  men även på nätet. Och där blir kvinnoförakt och vårdnadstvister en samlande kraft.


Nätets maskuliniserande verkan tar sig olika uttryck.

De ökande vårdnadstvisterna är ett sådant uttryck. 



ANNONS
Av shedlight - 5 augusti 2012 10:18

En kort blänkare i DN om en längre artikel i pappersupplagan.

Den här korta texten vill både anspela på och fräckt utmana,  men underhåller samtidigt tabun.


I samma anda som rubriken vill klarggöra för oss att Sverige varit sexualfientligt så är artikeln nästan euforisk över hur kvinnor visar ett ohöljt intresse.  För vad?

Kvinnorna framställs nästan som barn i en godisfabrik.

Så i samma ögonblick som det är fritt blir det också mycket tydligt i texten att här beträds ett hemligt fält och kvinnorna bryter gränsen.

Och för att upprätthålla denna gräns används ett speciellt språk.

Om det var fritt och otvunget,  varför detta infantila språk?

exempel


...planen är att han ska snacka tills publiken tröttnat på sexsnacket.

”Det gör vi aldrig!” hojtar en av kvinnorna i publiken. Hon verkar långt ifrån ensam om att känna så.


....oförställt strålande:

-En sådan här kväll, visst är det fantastiskt!


Det står också i ingressen att Sverige har  varit sexualfientligt. Det är  strukturellt  okunnigt att utrycka sig så.

Sverige har varit och är dubbelmoraliskt och alltid varit djupt fientligt  mot kvinnors sexualitet.

Den här artikeln förstärker det, fast den tror sig göra motsatsen.


Ingenstans går man in på vad sex är.

Vem som defininerar det.

Inte heller hur ordet oftast spelar på ett tabu. Ett tabu som denna artikel bygger upp sin text runt.

Utan det tabut skulle den här artikeln inte välja en  puritansk utgångspunkt.


Nu ska kvinnor fås att konsumera redskap.

Varför? Det går man inte in på.

Dildosar förevisas ofta  som om det skulle var något fritt och ohämmat. Något sexualpositivt.

Vad bygger det på? Det bygger på föreställningen om manlig pentrering.


Den här artikeln är som så många andra skriven i en förment sexualpositiv anda, men fortfarande så ska man förtiga vari kvinnors sexualitet består av . Så mycket skrämmer den forfarande 2012.

Kvinnors sexualitet ser inte ut som mannens. Det ser inte ut som mannen vill att den ska se ut.

Det hade varit en bättre ingång här istället för attt sprida porrens bild av hur kvinnor är.


Här finns det anledning att återkomma till boken som nämndes i förra inlägget, om  "Offentliga kvinnor".

Där redogörs för Sveriges prostitutionspolitik  under perioden 1830-1920-talet.

Där framkommer inte alls någon sexualfientlighet. Inte för mannen, framför allt inte han med makt;  politisk, social, och medial makt.

Men en djup dubbelmoral är förhärskande under denna tid.


Den var i allra högsta grad sexualpositiv - för män.


Mannens rätt till sex och kvinnors kroppar blev en institutionaliserad del i samhället.  

Men det var kvinnorna som stängdes in, som utsattes för kränkande behandling för att tillhandahålla friskt kött och som sågs  som ett nödvändigt ont. Nödvändigt för vem?

Männens såg (sig själva) som djur som behövde få utlopp för sina drifter, annars  blev de sexuellt undertryckta.


Lite från vad boken tar upp:


Det var nästan bara kvinnor som undersöktes för att se om de bar på könsjukdomar, eftersom de ansågs vara de som smittade män, inte tvärtom. De smittade kvinnornas karaktär ansågs fördärvad. Något som inte gällde de män som var smittade. De hade haft otur.

 På kurhusen var det en normal tillställning att förevisa smittade kvinnor för grupper av män.


I olika länder sågs reglementeringen av prostituterade kvinnor som en modernisering och som ett enande.


Det fanns mängder av regler för kvinnor, för ALLA kvinnor, var de fick vara , när de fick vara där, hur de fick gå klädda, hur de fick titta, hur de fick prata.  Gjorde del fel stämplades de i den ena av utav två kategorier kvinnor.


Allt detta var sexualpositivt för män.

Men det är tabu att prata om det.

Det tabut som män tjänar på -än idag.


Så att oförbehållsamt säga att Sverige varit sexualfientligt "till helt nyligen" är inte bara  historiskt  okunnigt utan visar också på frånvaro av maktanalys.

Den maktanalys som alltid måste finnas i sexualiteten.

För sexualiteten kan som inget annat användas för att förtrycka, kränka och till att kommersialisera.

Det finns pengar att tjäna för de som vill behålla detta kittlande tabut, samtidigt som de vill framstå som "fria".

Som "sexualupplysaren" i artikeln, han gör inte detta för att vara snäll, detta är affärsidé.

Han spelar i allra högsta grad på porrens kvinnosyns planhalva.

Det är också en dubbelmoral.


Är inte kommersialseringen det största hotet mot  den sexuella friheten?

När produkter kommer in och det uppstår monetära intressen så kommer i samma ögonblick en frihet omvandlas till en styrd handling. "Friheten" blir en vara även den.


Få kvinnor idag känner till sin egen sexualitet.

Det är en berättelse som har förvägrats kvinnor och som fortsätter förvägras kvinnor.

De flesta kvinnor  accepterar medias och porrindustrins  bild.

Rosa dildosar som har ett namn.

Den här artikeln blir en del av den dagliga kidnappningen om vad ordet sex är, se inlägg här.


Det är också intressant att ingenstans nämns i blänkaren, och man bara anta vad det står i den fulla texten, på varför motsatsen till sexualfientlighet ska vara att kvinnor ska köpa redskap.

Och att män förutsätts få använda kvinnokroppar som redskap, som också ofta benämns olika namn och  i rosa utstyrsel.


Den här artikeln  underhåller och  kommersialiserar  en skev bild av kvinnans sexualitet.

Den mystifierar den och spelar på känslan av att sex är något förbjudet.

Precis samma anda som den säger sig visa nu inte finns.

Det visar att vi inte har kommit särskilt långt.

Kvinnans sexualitet är fortfarande tabu och skrämmer.

Så väl i det samhälle som fanns på 180o-talet som nu.



Av shedlight - 16 juni 2012 11:16

/Tillägg mitt inlägg anmält igen - det brukar alltid hända när man skriver om barnövergrepp/

Beskrivning av några av bilderna i textform se längst ner i inlägget.


I Norge har man en rättegång mot en terrorist som den viktigaste mediala händelsen.

I Sverige toppar alla medier med en friande dom som gör i praktiken barnporr legaliserat och som en köpbar produkt i affärer. Det som uttrycks som positivt.

Ingen skriver dock vad det handlar om, och att det är sexualiserade småflickor - igen.


En ledare i DN tar upp barnporren. Återigen skriver man upp de "verkliga offren" - de som ALDRIG nämns annars.

Man skriver inte heller hur det lät  i det egna kommentarsfältet när tittförbudet diskuterades.

Inte heller att de inte tog upp den friande domen mot 14-åringen i Malmö, ett "verkligt" offer.

Och det verkliga 16-åriga offret som misshandlades tyckte de var en seger - för mannen.

DN glömmer också genusaspekten i sin yttrandefrihetsiver.


Mer om DN och barnporren här och här, och om den feministiska segern i att piska en 16 åring här.


Även i SvD fortsätter Stockholmsmedia sin skylning av barnvåldtäkter till "konst".

Ingen genusaspekt eller maktdito för den delen heller.

Makten tillkommer barnporrkonsumenterna oavkortat.


Som vanligt är det alltid konst och yttrandefrihet när det handlar om barnporr.

Det har vi hört förr. PÅ 70- och 80-talet om inte annat.


I Aktuellt igår framträdde Lambertz och sa att det var visst små människor men...något obestämt gjorde dem till något annat. Med andra ord barnporr är ok.


I Aktuellt igår framträdde också den friade lärarvikarien som samlarpå den tecknade porren med småflickor.


Hade förresten HD friat om det varit våldtäkter av pojkar?

Det får vi aldrig veta för det var 39 bilder på småflickor.

Men det är vårt att tänka på.


För det handlar ju alltid om sex i media även när det är våldtäkter på flickor.

Något som inte gäller pojkar får då får det stå tex grov våldtäkt.

Så troligen hade pojkbilder fällts.


För visst är det så att all sexualisering av småflickor har påverkat samhället redan.

Strippdans för sexåringar, smink på småbarn, tajta flickkläder, rakning av 8 åriga fjuniga ben.

Tofsar i håret, nagellack, bikinireklam för små strandflickor i media.

Princesskläder.

Tryck på kläderna med stora ögon och stora öron.


Vill man skydda sina flickor mot sexualisering får man köpa kläder på pojkavdelningen.


För det är med småflicksassociarer som småflickor framställs i den friade barnporren.

Barnporrläraren såg sig själv som en figur från Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta när han
stridit för sin rätt till barnporrbilder.
Vad hade Astrind Lindgren, barnens vän, tänkt om det tro?
Har mangamannen månne  en grandios självuppfattning som anser sig vara en krigare för barnporr?


För att veta vad Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta nu associeras med beskrivs
nedan några av bilderna som det nu är ok för lärarvikarier och andra att konsumera .


Först:

Alla är flickor. De är små, i 5-årsåldern, utan könshår, med springor tilll småflicksköten, och med platta bröstkorgar och små prickar till bröstvårtor. De har smala små magar utan midja.

De har stora ögon som uttrycker bättre än vanliga hur de mår.

Ögonen visar tydligt på förvirrade, gråtande, uppgivna och underkastade småflickor.

De visar smärta, att de inte är med om detta, att de är tvingade.

Ingen som ser dessa ögon kan ta miste på det om man inte saknar empati.


BILD

Naken liten flicka endast iförd vita stayups

Flickan har stora förvånade ögon och kattöron i övrigt naturtrogen


BILD
Flicka som står med höftkort litet skynke till klänning lutande fram mot bilden med ledsen bedrövad blick .
Hon försöker dra ner klänningen och skyla sig.


BILD

Flicka sitter sitter på en säng och håller i en dildo som hon för in i en mans ändtarm.

Hon har en ledsen bedrövad blick och tittar in i kameran


BILD

Flicka ligger naken utfläkt på en säng med särade ben visandes en tunn skåra, ett streck mellan benen.

Ena handen över huvudet. Flickan är tunn, har knappt en midja, och småflicksarmar.

Hon har en sårbar mycket ledsen blick, en blick som gör ont att se. Flickan gör som hon blir tillsagd.


BILD

Flicka sitter  i en sorts pyjamas med neddragna byxor så att skåran syns. En uppdragen tröja så att en liten bröstvårta syns. En arm är uppsträckt. Den andra handen torkar antingen tårar eller gnuggar ögonen av trötthet.


BILD

Flicka står med neddragna byxor på ett badrumsgolv med klinkers.

Hon är helt naken för övrigt . En uppförstorad bild på hennes underliv visas i övre bilden där hon dessutom skrevar med benen och där man ser trosans inlägg tydligt som nyss skylt flickan.

Pilar i bilden pekar mot var på hennes kropp uppförstoringen är gjord.


BILD

En vuxen man håller den lilla flickan i sin famn med armarna under hennes ben så att hon är helt i hans våld, hennes fötter hänger fritt, ena handen torkar ögonen den andra försöker hålla fast i något och söker efter något på mannens arm. Flickan ligger dubbelvikt i mannens famn, hon kan inte komma loss på något sätt.

Mannen penetrerar flickan, bilden är lite blurrad just där kuken går in i den lilla flickan

Bilden är naturtrogen men flickan har större ögon och blått hår.


BILD

En man håller en liten flicka i sitt knä, han håller upp hennes ena ben för att kunna penetrera henne. Flickan är mycket liten mellan benen, hon håller ett grepp om mannens hals för att inte åka så djupt i honom , hon har tydligt ont och är bedrövad. Men hon gömmer sig i något som liknar skamkänsla, hon verkar känna mannen

Flickan har blått hår.



Detta bland annat kämpar Astrid Lindgrens bröderna Lejonhjärta för enligt barnporrmangaläraren.


Se bilderna via länk på noboytoys blogg.


Tillägg
På förekommen anledning - INGA PEDOFILBLOGGAR SLÄPPS IGENOM  som liksom 
 av en tillfällighet  "råkar" tillhöra de  som vill  kunna köpa kvinnors  och barns  kroppar.
Fy fan vilken övertydlig koppling.  När skriver media om det?
Att det är mäns rätt till kroppar som styr även här?

Av shedlight - 20 maj 2012 21:49

En ledare till i media, nu i DN, där man försvarar användning av tecknad barnporr.


Ur artikeln:

Även teckningar som mer otvetydigt föreställer barn i erotiska eller pornografiska situationer borde vara lagliga, med samma regelverk som gäller för litteraturen.


"Borde vara lagliga" anser alltså en journalist anställd vid ledarredaktionen för Sveriges största morgontidning.

Tecknade våldtäkter av barn borde kunna säljas och spridas och därmed visas upp för barn.

Inget hinder finns för det.

Inget hinder att pappa, styvpappa, farbror, eller farfar visar tecknade våldtäkter av småbarn för barn i hemlighet.

Detta är vad en ledare i DN anser är ok i praktiken.



Vidare ur ledaren:

Eller är skildringen – i ord eller bild – ett uttryck för en tanke, en fantasi?


Till ett tidigare inlägg om barnporrliberalism strömmade det in kommentarer från män som vill kunna titta på tecknad barnporr.

Men det skriver de inte. Förstås.

De skriver om att det är just en fantasi. Precis som ovan.


Så frågan som aldrig får svar är:


Hur kommer det sig att så många män fantiserar om våldtäkter på barn?


Varför är det en så viktig  fantasi att få på pränt att media fylls av försvarare av den både i ledare och i artiklarnas  kommentering?


Och hur brukar det låta i kommentering?

Brukar det elektroniska fältet fyllas av medkännande barnvänliga ömsinta personer?

Som bryr sig om barns  bästa?


När DN skrev om det kommande tittförbudet för barnporr  öppnades  artikeln för kommentering.

Det strömmade då  in kommentarer om att det var MORALPANIK att införa ett förbud för att titta på barn som blev våldtagna, plågade och traumatiserade. OBS då var det verkliga barn - inga "fantasier".

Man skulle  ta dom som begick övegreppen istället ,  de som tittar på barn som våldtas har  inte gjort något.


När det är dessa som man vet skapar efterfrågan.

Vad säger det om de som NU vill konsumera tecknad barnporr?


Ingen ledare gick DÅ ut till  tittförbudets försvar - DÅ när det VAR verkliga övergrepp.

Tvärtom  - det var tyst.

Och barnporrkonsumenterna i det elektroniska fältet fick härja fritt.

Det var chockerande att se.

Varför går DN dessa till mötes nu?


Från ledaren igen:

Nästan än mer orimligt är den väg som vi i Sverige valt – att förbjuda vissa fantasier på bild, men inte i ord. Lagstiftningen mot barnporr är därmed både moralistisk och inkonsekvent.


Vill Kjöller kriminalisera ordet också?
Varför väljer hon inte den vägen?

Varför  ska  de nedskrivna  orden som finns om övergrepp medföra att vi ska gå ett steg längre och urgröpa barns skydd ännu mer? 

Så försvarar  man alltid ett elände med ett annat elände, ett värre elände till och med.


Har Kjöller hört talas om att småbarn inte kan läsa och att det första de lär sig är att "läsa" figurer?

Är det en nyhet ?

Känner man  till hur barn fungerar om man skriver något sånt här?

Eller finns det något annat skäl?


ledaren:

Parallellt med denna moralpanik existerar ett allvarligt och stort problem med verklig barnporr


Finns det någon gång som media ägnar sig åt ordet moralpanik är det när det handlar om någon form av övergrepp och  lagstiftning till skydd för svagare grupper som ska ifrågasättas.

Aldrig annars.

Ingen i media skriver om moralpanik när det gäller förbud mot att köra rattfull.

Eller när det handlar om att bära kniv på allmän plats.

Eller ens att få lov att blotta sig.


När det gäller tecknad barnporr så drar moralistkortet fram.

Varför?
Är det för att de numera gamla  nyliberala argumenten är det enda man har?

Man måste  få läsaren att associera till unken  gammalkristen sexualskräck.


Det är ett vanligt grepp , både på torskforum och i media.

Att det i lagstiftningen handlar om omtanke om barn -  och ibland kvinnor -  försvinner bort i ibland kors och nattståndna kyrkor.


Ordet moralpanik är lika diffust och  lite definierat som hur tecknad barnporr används.


Det ligger i sakens natur här, man ska associera och förvirra.

Inte tala klarspråk att det handlar om män som vill se barn våldtas.

Och varför.


Varför härskar fortfarande barnporrliberalism på nätet och i media?

Ensidigt.  Den verkar ha överlevt där.


Slutsats:

Ledarens moral är att tecknad barnporr är som vilken produkt som helst.

Inte ett ord i ledaren avhandlar hur man använder tecknad barnporr och vilka som gör det.

Inget sägs om att densamma nätmobb som vill titta på tecknade barnvåldtäkter också var positiva till tittförbudets verkliga övergrepp och vad det  säger.


Och:

ALDRIG att en ledare på DN engagerat sig mot övergrepp på barn förut.

Det händer bara när man ska legalisera viss barnporr.


Ledaren undviker också konsekvent benämningen barn som grupp.

Inte heller att nämna barnkonventionen om barns speciella skydd.

Kjöller håller sig avsiktligt  abstrakt.


Idag är barnövergrepp i princip avkriminaliserat efter HD-domen 2010.

Det var innan svårt att fälla för övergepp på barn och efter denna dom är det  i princip omöjligt.

Barns redan dåliga skydd blev alltså ännu sämre.

Lambertz  *skrev t o m en extra bilaga om att barn ska misstänkas för att ha ekonomiska motiv.

Någon som inte gäller för vuxna vid någon typ av brottslighet.

Men det ska gälla barn som berättar om sexuella övergrepp, barn som man VET har svårt att berätta redan idag.

Vad var det Patrik Sjöberg sa , som media då excellerade i?  Han sa just det, att det var svårt att berätta.

Det glömmer media snabbt nu.


DÅ, 2010,  skrev ingen  ledare på DN om övergrepp på riktiga barn och vad domen ställde till med.


Så först avkriminaliserar  man övergrepp på barn, sedan vill man ha tecknad barnporr legaliserat.


Lika bra att säga som nätmobben och maskulin media tycker:


-man tycker att barn ljuger om övergrepp  för att få ekonomisk ersättning.


-man tycker att barn fantiserar om övergrepp.

Ännu lättare om det finns  sexualiserade " fantasifigurer" lagligt tillgängliga. En win - win för pedofiler.


-mammor som berättar om misstankar om övergrepp är psyksjuka.


-det är en "feministisk" seger att barn som berättar om misshandel inte blir trodda.

Enda gången feminism är viktig hos DN:s ledareredaktion.


-pedofila kretsar behöver tecknad barnporr.


Kan det synas tydligare än efter medias hållning i barnporrmangan att Sverige är inget barnland - Sverige är ett pedofilvänligt land.




.

*Lambertz sitter med i mangamålet också. Någon som är förvånad?

.

.

Samtliga kommentarer till detta inlägg har tagits bort av Bloggplatsen med hänvisning till att de är förtal.

Någon närmare beskrivning av vad detta förtal består av har inte gått att få svar på.






Av shedlight - 21 mars 2012 14:13

"Forskning"


I en artikel i DN redogörs för ett experiment där det framkom att män blir mer nervösa om de vet att den som betraktar dem är en kvinna.


Ur artikeln:


Den nya studien, gjord av forskare vid Radbound-universitetet Nijmegen i Holland, visar att kognitiv försvagning uppstår redan när mannen får veta att han ska interagera med en kvinna han inte vet vem det är.


Testerna visade att de kvinnliga studenterna inte påverkades av om observatören var man eller kvinna. De manliga deltagarna presterade däremot sämre när de fick veta att observatören var kvinna.



Så långt allt väl och hyfsat  intressant.

Sedan kommer den alltför ofta löjligt  förenklade slutsatsen.

 

Även om resultatet av studien på universitetsstudenterna inte har någon konkret förklaring, tror forskarteamet att den kan ses som en indikation på att män i större utsträckning än kvinnor anpassar sig efter potentiella möjligheter till parbildning.


Eftersom de studenter som deltog i studien var heterosexuella och unga, finns det anledning att tro att männen bettraktade sin kvinnliga observatör som en potentiell dejt, anser forskarna.


I princip allt män gör förklaras i sådana här studier med  att de "vill para sig" eller parbilda sig.

Varför nedvärderas män till bananflugor?


Resultaten i just den här studien kan ju tex  bero på att de här vuxna män är ovana vid att kvinnor värderar

dem analytiskt, medan de är vana vid att män gör det.

Eller, vilket är mycket troligt att kvinnor alltid är vana vid att bli värderade oavsett kön på den som värderas.

Och kvinnor är helt enkelt  mer vana vid att de blir värderade - alltid.

Eller något helt annat.

Skulle det varit annorlunda om man inte valt heterosexuella män?

Hur vet man säkert att de var det  förresten?

Vill inte kvinnor parbilda sig i lika stor utsträckning? Eller är det alltid fråga om ett tvång för kvinnor?

Dragna i håret till grottan?


Man blir ganska uppgiven när det å ena sidan ska anses att forskning är bedriven på en hög nivå

men å andra sidan så dras slutsatser på just grottnivå.

Det livet som format dessa män - och kvinnor - reduceras till en sorts stenåldersnivå, eller rättare sagt ett

ännu tidigare utvecklingsstadium, där djuret människan styrs helt av instinkter och enkla stimuli som .... amöbor eller ngt, för inte  ens bananflugor  är opåverkade av omgivningen helt och hållet.


Forskare av det här slaget tycks glömma det enkla faktum att om de vill förlägga människan till en instinktiv prehistorisk miljö, så kan inget ändra det faktum att  ungarna skulle dö om honan helt själv ensam skulle  fixa deras överlevnad.
För så är det hos arten människa:  ungomvårdnad är A och O, för den tidiga Homo S. Där är  mannen/gruppen med.   Sedan kan de "para" sig så mkt dom vill - om ungarna inte överlever, så är det  inte ett evolutionärt stabilt  beteende.

Kanske är det forskarna som är på bananflugenivå själva. Eller så har de ett syfte med att få män att bli "parningshubotar" ?  Och vem finansierar den här  "forskningen" - man börjar ju undra när det dyker upp
så krystade  förklaringar till konstiga studier.


Mansrollen

På samma sida följer två artiklar om mansrollen idag utifrån en teaterföretsällning.
De handllar om en teaterpjäs, dels uppsättningen av den  och dels om författaren till  pjäsen.

Ur artikeln


Mannen har många fördelar i dagens samhälle. Men han är samtidigt hårt bevakad och mansrollen är väldigt begränsande. Det menar 21-årige Victor Wigardt som spelar Leo i Riksteaterns kritikerrosade ”Järnnatt”.


Det handlar om hur män interagerar med varandra och hur  föreställningar om mansrollen får våldet att ibland uppfattas som en möjlig lösning på olika konflikter eller där något uppfattas som avvikande eller provocerande


Wigardt igen:


-När jag var yngre minns jag att jag blev anklagad för att jag hade flinat lite föraktfullt mot en kille som satt i en bil, och blev nästan nedslagen för det. Att vara kille handlar så mycket om att försvara sin heder.


Våldet finns hela tiden närvarande som ett latent hot. Därför känns det heller inte särskilt främmande. Våld betraktas som något långt mer normalt än att en kille har sex med en annan kille.

Som ung man är man så klart bärare av många privilegier. Men den rådande maskulinitetsnormen är väldigt begränsande, det är mycket man inte ska göra. Framför allt sådant som klassas som feminint. Det gäller att ha ett kroppsspråk som kan avläsas som maskulint.


I artiklarna funderas om och problematiseras mannens beteende.
Tanken är att den ska väcka ett resonemang om mansrollen och hur män  ser på våld och sexualitet.

Detta är finlir och osynliga band som styr oss. Så långt man kan komma från bananflugenivå.
Kanske skulle forskarna i  den ovan nämnda studie, gå mer på teater för att kunna tolka sina resultat?


Kvinnokroppen och politisk makt

En annat sätt att se på mannen är hans behov av makt och politisk kontroll över kvinnan i den pågående republikanska debatten på högerkanten i USA, där kvinnans kropp tycks vara det mest intressanta samtalsämnet.
Där är tydligen t o m bananflugeperspektivet för avancerat.
Där finns bara den heliga ande som gör kvinnan gravid.
Ordet spermie är strikt förbjudet att nämna.

En krönika i SvD tar upp en viktig aspekt.

Kvinnans stärkta ekonomiska ställning är för vissa ett oroande faktum.  När kvinnan får rätt till sin reproduktiva  hälsa så ökar hennes möjligheter till försörjning och oberoende. Kvinnan kan t o m tjäna mer än mannen i många fall.

Då blir kvinnans  frihet ett hot.  Och kroppen ska fängslas.

Men som tur är får kvinnor rösta.


Konklusion


Så människors beteenden, kopplat till  erfarenheter,  makt, kön , politik och  annat  är komplicerade ting.

Ingenting är lättförklarat och jorden är inte platt.  Och borde inte vara det ens för forskare.



Av shedlight - 8 januari 2012 12:41

Om att trafficking funnits även tidigare i Medelhavet och att svenskar var inblandade i handeln.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/svenska-fartygen-fraktade-sexslavar


Men än idag sker barnhandel med små flickor i regionen, som varor:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/smaflickor-blir-sexslavar


Det intressanta är att det artikeln beskriver  illustreras av  mängder av  nakna  kvinnokroppar.

Självklart eller?

Men på  det sättet förstärkts omedvetet hela tiden föreställningen att kvinnan är en kropp, en vara, som används.


Man kunde ju valt att visa männen, det är ju de som är orsak till denna handel.

Ett fartyg från 1700-talet, med 1700-talsmän, de som möjligjorde handeln med människor eller ottomanska rikets sultaner,som våldtäktsmän. Det är vi ju inte vana att se dem som.


Men alltid ska sexuellt utnyttjande av kvinnor och  flickor, vare sig som  sexuellt unyttjade slavar

 eller kvinnor i prostitution illustreras med kvinnokroppar.


På det sättet vidmakthåller man precis samma beteende som man förmodas att ta avstånd ifrån.


Och aldrig läggs skuld i bild på männen.


Det är här mest fråga om barn; det var mycket unga flickor som skickades, ändå visas de nakna.


Det är medias val som vanligt, man vill öka läsarfrekvensen, med naket.

Naket är nästan alltid lika  med kvinnor.


Det är också intressant att forskaren har så svårt för att tala om sexuellt utnyttjade slavar.

Återkommer längre ner i texten till ordet sex och de assocationer det ska ge.


Forskaren intervjuades i radions vetenskapsprogram för en tid sedan.

Han presenterades verksamheten som att det handlat om konkubiner.

Reportern var vaken då och frågade: "Du menar sexslavar?"

Och det var det ju.


Konkubiner, liksom ordet glädjeflickor, är något som ska dölja vad det handlar om:

sexuellt utnyttjade kvinnor och flickor.


Genom att dölja detta faktum,  genom att använda omskrivande förskönande ord, så

döljs också helt och hållet mannens utnyttjande.


Det är därför det blir pinsamt att säga direkt vad det är.

Vilket tyder både på en  djup dubbelmoral och en beröringsskräck.


Överhuvudtaget att använda ordet "sex" i sammanhanget, som sexslavar, är

ett sätt att dölja vad det handlade om.

Våldtäkt.

Grova sexuella övergrepp.

Sexuella är ju ett helt annat ord än "sex".

Sexuella övergrepp ger association till ordet våldtäkt och det vill man  ju undvika. Det blir för tungt.

Sex blir en kittling och trots att det är  hemskt, så får det ett lite tilldragande harems-skimmer.

Eller?


Det var ju så längesedan.


Men än idag skriver media om någon som åtalas för "sex med barn", inte våldtäkt.



Det som beskrivs i artikeln idag,  handlade om unga flickor som antagligen fördes skrikande hemifrån bands, hanterades av  män som tog där de ville.

Som  buntades ihop skräckslagna över vad som skulle ske med med dem.

Upprepade våldtäkter  utav äldre män.


De överlevde i genomsnitt 6 år i fångenskap. I genomsnitt alltså.

Det var alltså ett otroligt slitsamt liv,  både psykiskt och fysiskt, att våldtas gång på gång,

 inspärrad med andra rädda flickor.

Eller så  kanske de dödades i sexuellt plågsamma "lekar".

Det behövdes alltså ständigt nya slavar att våldta, en ständig införsel av flickor.


Än idag har vi en slavhandel,

Än idag skrivs böcker om slavar  som våldtas.

Slavhandeln för att utnyttja människor sexuellt , framför allt unga kvinnor och flickor, växer för varje år.

I artikeln talas om 2000 slavar årligen.

Idag är det över 1 miljon som drabbas varje år, de flesta för sexuellt utnyttjande.

Hur är det möjligt?


Kanske för att detta utnyttjande fortfarande  döljs  i  ofarliga benämningar som konkubiner,

glädjeflickor eller ord där sex ingår.

Och att kvinnor och flickor fortfarande är kroppar.

Och att männen döljs. Då som nu.

Av shedlight - 14 december 2011 16:42

En krönika i DN.

http://www.dn.se/sport/fotboll/johan-esk-all-stjarnstatus-skalas-av-i-domen


I föregående inlägg tas attityden till kvinnomisshandel upp, både hur den kommer till uttryck i en undersökning av sjukhuspersonal och hur det låter i medias kommentering.


Om maskulina kommentarer som både normaliserar och trivialiserar  kvinnovåld.

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/12/13/6856251-maskulina-kommentarer-och-vald-mot-kvinnor/


 

Krönikören upprepar samma mönster.

Man får läsa och tänka till. Vad gör krönikören i sin text egentligen?


 Inledningsvis:


"Alexander Gerndt döms för misshandel av ex-frun och jag ska tycka något om hans landslagsspel. Men först det jag inte kan släppa: Dotterns del i dramat. Den är värst."


 Senare i  texten redogör han för bråk mellan Han och Hon, som han skriver.

..."och kliva rakt in i en verklighet där vuxna bråkar "...


Där sker det: han gör kvinnomisshandel till en del av ett bråk mellan vuxna.  


Med andra ord mellan raderna: kvinnan förtjänade det, hon bråkade ju också.


Barnet tycker han synd om, men inte kvinnan.


Att ta strypgrepp på en kvinna ingår i ett vanligt familjebråk.

Bara inte barn är med.

Så fast sitter strukturerna:  i familjebråk ingår kvinnomisshandel.


Krönikören är förmodligen varken värre eller bättre  än normaljournalisten, utan det är snarare ett textmässigt synliggörande av de osynliga  strukturer som tycker att "båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår".  


 

Från den tidigare SvD-artikeln:

 "Påståendet var formulerat som att ”kvinnans passiva personlighet utsätter henne för våld”. 28 procent av personalen tycker att det kan vara en del av orsaken, säger hon.

Maaret Castrén betonar att det inte är samma sak som att säga att det är kvinnans fel att hon blir misshandlad. Ett annat påstående var att ”båda parter har del i att situationen (misshandeln) uppstår”. 21 procent höll med."


 


Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se