Alla inlägg under januari 2013

Av shedlight - 29 januari 2013 22:09

En teckning där en pojke tittar in på en flicka på toaletten har "smyckat" en skola i Luleå.


Skolledningen försvarar sig med att det är humor.

Känns det igen?


När nakna kvinnokroppar med döda fiskar visas i en sportfisketidning kallas det humor.

När en kvinnomun suger av en korv kallas det humor.

När det fälls grova sexistiska kommentarer i olika sammanhang kallas det också humor.

"Har du ingen humor" kan kvinnor få höra om de får veta hur deras bröst ser ut.


Det är en dubbel kränkning. Först den initiala kränkningen i en bild, ett verbalt uttryck eller fysiska tafsanden.

Sedan få veta att det bara var humor. HUMOR??!

VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ SKOJ MED SEXISM? FÖR VEM?


HUR MÅNGA GÅNGER SKA MAN HÖRA DET UNKNA FÖRSVARET FÖR ATT BEHANDLA KVINNOR NEDVÄRDERANDE?


Att en skola deltar i samhället sexism, som så ofta numera visar sig både på nätet och i reklam, är häpnadsväckande.

Om skolan nästa vecka  får ett uppror för att sexistiska instagrambilder lagts ut - skulle de då tycka att det var humor?


I Tyskland har det startats en hashtagg sedan en kvinnlig journalist fått nog och talat ut i pressen om en sexistisk hög politiker. Numera partiledare.  Det har fullständigt exploderat av uppdämd ilska över den sexism som kvinnor tvingas genomlida i samhället och på arbetsplatser.


I Australien håller landets ledare ett brandtal om den sexism hon varit tvungen att stå ut med  - upplevelser hon delar med mängder av australiska kvinnor.


I Sverige röstar skolpojkar om veckans lammkött.

Hälften av Sveriges kvinnor hade utsätts för någon form av sexuella övergrepp enligt undersökningen Slagen dam. Men det är nog lågt räknat. Vem har inte råkat ut för verbala kränkningar eller  för en blottare?

De som är mest utsatta är unga flickor. De har hela nätet fullt av groomare och flashbackklapprare.


Skolan är en arbetsplats. Det är dessutom en plats där man ska betona allas lika värde.

Hela den här skolans ledning behöver gå på genusutbildning.

Om det räcker.


Den här skolans ledning  borde nog istället ägna sig åt något annat än att leda unga. Kanske köra buss eller som  föreslogs om en misogyn psykiatriker nyligen  - de borde skotta snö.


Heder åt den 14-åriga tjejen Astrid!  En som vågar!

En som förstår vad det handlar om och hur det hänger ihop!


Av shedlight - 29 januari 2013 21:32

Enligt uppgifter som läckt ut kommer regeringen godkänna vargjakt i vinter igen.


Trots kritik från EU för att Sverige inte uppfyller art och habitatsdirektivet.


Trots att man förbiser att den egna utredningen kommit fram till att Sverige behöver minst 450 vargar.


Trots att all forskning visar att acceptans för rovdjur minskar med ökad jakt.


Regeringen väljer att bortse från att ingen vet vilka gener som kan behövas eftersom vargen lever i en föränderlig värld och att genetiker hävdar att en stam med så få individer behöver all genetisk variation som finns.  Så här uttrycker en expert det:


"Genetisk variation är utrustningen som en art behöver för att överleva på

lång sikt. Vår vargstam är genetiskt liten och förlorar därför variation med

tiden och med att vargar tas bort."

Det klargjorde Linda Laikre, professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet,

i en pedagogisk föreläsning på Vargsymposiet i Vålådalen i mars.

Mer här.


Det här kommer att bli problem.  Den vägen regeringen har påbörjat och så starkt driver  ökar motsättningarna i Sverige för varje år.


Den största jägarorganisationen i Sverige, Svenska jägareförbundet, har i uppdrag att förvalta den svenska faunan. Detta får de sköta utan insyn. Hur kan ett särintresse få ha så stor makt?

Dessa medlemmar av SJF är kända för att vara högröstade och även hotfulla. Det är män som är vana att få bestämma. Vilket samhälle skapar regeringen genom att tillgodose dessa?


Det finns en stor grupp människor, även i vargrevir som är emot varghatarnas handlingar men de vågar inte säga emot. Vilka signaler sänder regeringen ut när man väljer bort att lyssna på de som inte vågar säga emot och de som är mer försynta?

Det är alltså en starkt tongivande grupp jägare som nu tillåts sätta agendan. Det är precis som om högerextremister ska sätta agendan i invandrarfrågor. De är också en högljudd grupp. Som också står för en machokultur.

Varför går regeringen denna jaktlobby till mötes?


Detta är en stor naturvårdsfråga men också en djupt ideologisk fråga.


Hur mycket gift och glassplitter ska man hitta i utlagda kadaver? Hur många djur ska stryka med och gå en kvalfylld död till mötes? Sådant som dessa varghatare som säger sig värna naturen inte bryr sig om.

Det finns många uttryck som tyder på ett ursinningslöst hat mot vargen som art från jägarkretsar. Det finns exempel på både gift och glassplitter i älgkadaver. Detta drabbar alla djur och inte bara varg. Men när det gäller att komma åt varg så är alla medel tillåtna. Då bryr man sig inte om hur mycket djur plågas.


Ett utav de värsta exemplet på det  de senaste åren år den fruktansvärda grymheten mot vargtiken på sjön Fansen i Hälsingland. Spår i snön visade att vargtiken körts på flera gånger med skoter och hon hade studsat efter varje påkörning så det hade bildats  djupa gropar  i snön bredvid skoterspåren  efter hennes studsande kropp . Till slut när tiken låg svårt skadad gick männen upp och hämtade en kraftig gren i skogen och slog ihjäl henne. Sedan grävde de ner henne. Det var bara en slump att några naturvandrare upptäckte slakten.

Tiken hade skallfrakturer, inre kraftiga blödningar, revbensfrakturer och fraktur på svanskotan. Hon måste ha lidit obeskrivligt efter att ha flyende kämpat för sitt liv.

Det står omskrivet här.


Sådant här gör man utav ett hat. Man plågar inte djur på detta utstuderade sätt om man inte drivs av ett inre ursinne. Är dessa krafter som regeringen vill gå till mötes?

Av shedlight - 28 januari 2013 12:16

I en debattartikel hävdar debattören att könsroller är av godo.

Man ska behandla dem olika för att ....för att de blir olika av att vi   behandlar dem olika.

Ett av många cirkelresonemang i artikeln.


Det är så mycket uppenbara motsägelser som att könsneutralitet har enbart med ordet  hen att göra och att hjärnans utseende hos en vuxen individ skulle tas som intäkt för att  något rätt eller fel för barn.

Som att biologiska roller om de nu var biologiska skulle gå att påverka. Varför denna skräck för någonting som skulle vara givet i så fall?

Hjärnan anpassar sig tidigt och utvecklar mönster som den behöver. Att använda det som en intäkt för att man ska göra på ett visst sätt som barn är ett annat exempel på cirkelresonemang som kommer från könskonservativt håll.


Om flickor sexualiseras tidigt som ger framtida problem med självkänslan så är det bästa att motarbeta detta och börja aktivt med att synliggöra attityder  -att göra ett medvetet val. Om pojkar bråkar som tonåringar och kör ihjäl sig för att de upplever att det är en del av en mansroll är väl det bästa att tala om det finns alternativ tidigt i livet. Då man kan göra skillnad.


Idag ser man på långt håll från ett dagis vilka som är flickor och pojkar. Dagisflickor har alltid något rosa på sig och kommer man närmare ser man att de ofta har trängre kläder.

 Pojkar har blått eller svart och rymligare kläder.

I förskoleålder blir detta ännu tydligare.

Varför har förskoleflickor tajta jeans? Varför har förskolepojkar rymliga  jeans?


För bara några decennier såg man inte skillnad på flickor och pojkar på dagis. Och det fanns dockor till pojkar och flickor lekte med bilar utan problem.

Nu har det blivit något farligt för vissa. Varför? Varför blir det ett hot?

Varför har man behov av könsroller?  Och varför har man så kort minne?



På samma websida som denna debattartikel publiceras finns det en artikel om ett skidgymnasium i Storuman där anställda gick på strippklubb och bordell för kommunens pengar. (SvD)  Män som objektifierar och utnyttjar kvinnokroppar för att de tycker de har rätt till det. Vilka signaler ger det till de unga gymnasisterna? Hur ska dessa anställda kunna umgås naturligt med gymnasiets flickor när de köper kvinnokroppar ena stunden för att vägleda unga nästa?


Idag finns också en artikel om en mäklare som kräver sexuella tjänster när han hyr ut.

Det behövs nog mycket arbete med att få bort könsroller och föreställningar om att ett kön har rätt till ett annat. Att män ser sig ha rätt till att förnedra kvinnor.

Vad säger artikelförfattaren om detta? Är det naturligt eller en könsroll med manliga skidklubbanställdas strippval? Eller att en 60 åring förnedrar unga bostadslösa kvinnor?

Ska pojkar redan på dagis läras sig att flickor är objekt eller ska de lära sig att vara kompisar med dem? Att leka med både med dockor och leksaksbilar oavsett kön?  Vilket leder till att vi slipper strippklubbar?



Låt alla leka med vad de  vill och hjälp till aktivt att släppa alla  barn fria. De översköljs ändå av förväntningar från släktingar, media och leksaksreklamen. Av kompistryck och av förväntningar som är outsagda från hela samhället. Och från nätet.

Man kan inte samtidigt välja att inte sexualisera flickor och säga att de ska behandlas annorlunda – för då vet artikelförfattaren som alla andra att samhället kommer att hamra in  budskapet att de är kroppar. Som med helsidesannonser med nakna behå- och bikinikvinnor i media.

Som visar sig i de små bikinis som treåriga flickor har (där de  får dra i dem där bak för att de åker in på ett obekvämt sätt)  medans pojkar är fria att leka i stora badshorts.


Låt 1000 blommor blomma på dagis.

Behandla alla barn lika oavsett om de är flickor, pojkar eller däremellan. Så har man en chans att åstadkomma livslång respekt. Så ger man alla samma möjligheter att slippa sexualiseras eller att inte lösa konflikter med våld.


Varför upplever vissa detta så hotfullt? Är det för att vuxna har socialiserats in i  fasta mönster och denna  världsbild utmanas - en världsbild de identifierar starkt med sin egen identitet och sin egen rätt?

Är det för vuxnas eller för barns skull som sådana som artkelförfattaren hävdar sin åsikt?

Av shedlight - 27 januari 2013 15:16

 I en artikel i DN skriver Arnstad om fascismens historia.

Fascismen är en ideologi som främjar maskulina ideal och som därigenom tror på absolut biologiskt betingad dualism mellan könen.


I Mein Kampf som Hitler skrev redan 1925, framgår klart att hans fascistiska världsbild byggde på en uppfattning att kvinnan var ett bihang till mannen.  Han ville avskaffa kvinnlig rösträtt och  utesluta kvinnor från det offentliga livet. Kvinnors liv kom också att bli hårt under  Nazitiden.


I ett tidigare inlägg på bloggen i samband med Breivikrättegången tas Hitlers ideologi och kvinnors situation under det tredje riket upp.

Här följer ett utdrag från det inlägget:  


Kvinnorörelsen hade kommit igång sent i just Tyskland, så landvinningarna var mindre där än i andra västländer. Men redan från första stund så utropade Hitler ett krig mot feminism och mot den sexuella frigörelse som hade inletts för kvinnor, med ett friare liv, med möjlighet till arbete och reproduktivt och sexuellt medbestämmande.

När nazisterna hade kommit till makten såg de till att infiltrera kvinnorörelsen och splittra den, dom rensade ut ledarna och förde in organisationen under nazistisk ledning och ändra inriktningen genom att tillsätta egna antifeministiska kollaboratörer. Effektivt sätt att söndra – än idag.

Nazisterna ville ha kvinnan tillbaka till hemmet och barn, : de båda orden Kinder och Küche blev ledorden för kvinnans uppgifter i det nazistiska samhället.

Andelen kvinnor som fick studera minskade, de endast fick utgöra 10 % av studenterna på universiteten.

Man rensade bort kvinnor i de akademiska kretsarna , man gav dem de lägst betalda jobben, och man förbjöd helt enkelt kvinnliga domare.

I Riksdagen försvann de fåtalet kvinnor som fanns. Ledningen för riket skulle vara var en sak för enbart män.

Hitler hade själv klara åsikter om kvinnors underlägsenhet. Han skrev i Mein Kampf att ”den tyska flickan är ett statligt subjekt och blir statlig medborgare först när hon gift sig”.

Och att ”syftet med flickornas fostran måste undantagslöst var deras roll som blivande mödrar”.

Särskilda lån betalades ut till familjer men skulden lades på kvinnan och lånet gick till mannen. Så blev kvinnan fast i en ekonomisk hustrufälla, oavsett vad som hände.

Han förbjöd abort och preventivmedel. Men dubbelmoralen härskade som vanligt bland maktens män för soldater och militärer fick ohämmad tillgång till kondomer för att de inte skulle smittas könssjukdomar.

Prostitution var förbjudet men precis som hos Breivik fick männen privilegier och ohämmad tillgång till kvinnor. Det skedde genom en reglerad och polisövervakad prostitution, där kvinnor blev livegna och slavar. Under den nazistiska perioden ökade prostitutionen enormt både till följd av statens agerande och att kvinnor marginaliserades. I efterkrigstiden hade kvinnor få eller inga möjligheter att försörja sig och våldtäkterna i framför allt slutskedet av kriget hade ytterligare tvingat kvinnor ut i mentalt armod. Det är därifrån Tysklands nutida legalisering grundlades, dvs grunden las under nazitiden.

Maken till repressiv politik mot kvinnor får man leta efter historiskt.

Den har tyvärr inte uppmärksammats lika mycket som förtrycket mot judar, men det kan bero på att historien skrivs av män för män. Då väger kvinnors situations lätt. Det framkom i förspelet till Nürnbergrättegångarna där man inte ville ha gråtande kvinnor bland alla dessa manliga domare, åklagare och anklagade.

Och fortfarande uppmärksammar man inte t ex de massiva övergreppen mot kvinnor/flickor under folkmordet i Armenien eller när man rapporterar om rättegångar mot krigsherrar i Kongo eller på Balkan. Man är helt enkelt tystare om övergrepp på halva befolkningen -fortfarande. Det kan förklara även varför man inte uppmärksammar Breiviks kvinnosyn mer och att han förordade mord på just kvinnor.

Så det helvete för kvinnor som skapades i Tyskland som fortfarande leder till att tyska kvinnor inte har kommit lika långt i jämställdheten som andra industrialiserade västländer, grundlades under tredje riket av Hitler.


Hela inlägget och jämförelser med Breiviks ideologi, som  bland annat framkom under rättegången, finns här.

Av shedlight - 17 januari 2013 12:54

Janne Josefsson uttalar sig i dagens GP att han kommer få sina fiskar varma i kvällens Debatt.

Programledare där är en tidigare kollega.


Jan Josefsson (som kallas Jan Testosteron Josefsson på Twitter) växte upp  på Köldgatan i Biskopsgården i Göteborg. Det är en arbetarstadsdel som tillkom mestadels under miljonprogrammet . Lite enklare standard,  nedslitet snabbt och där arbetarungarna lekte mellan bergsknallarna.


Josefsson är numera en hyllad journalist som i stort sett bara behöver presentera sig för att folk ska nästan underdånigt foga sig. För de som minns radioprogrammet i Elfte timmen, så vet man att det var annorlunda då. Då var han avskydd av makten, han gick hårt fram bland kommungubbar och andra makthavare. Då var han en röst för de som var överkörda av makten och som vände sig till radion i desperation.

Nu är det längesedan både Köldgatan och i Elfte timmen.


Numera har Josefsson sedan länge bytt arbetarstadsdelen mot finare kvarter.

Långt från barnfattigdom.


Numera är det viktigare att få beröm än VAD han får beröm för.

Det är viktigare att få ryggdunk än av  VILKA han får det.


Jan Josefsson har ett exempel på Flashbackifieringen  i svensk media.

De barn som lever i fattigdom har ingen röst. De blir inte lyssnade på, har ingen Flashbacktråd, de får inga ryggdunk, de har ingen tv -redaktion bakom sig. De måste förlita sig på vuxensamhället och deras vilja att ge dem ett drägligt liv. De tar inte något  utrymme själva. De bara lever. Numera utan det  då framväxande sociala skyddsnätet under den tid Josefsson var barn själv.


Numera använder han Public Service till att gå det starka samhället till mötes. 


Numera sparkar Josefsson dubbelt neråt på utsatta barn:  han lyssnar inte på dem och han lämnar ut dem till de som föraktar fattigdom.  De som aldrig förstått. De som inte bryr sig.

Så bytts Köldgatan på några decennier ut mot kall cynism.


Och Jan Josefsson – Vilka är det som hejar på dig nu? Och för vad?


Av shedlight - 17 januari 2013 10:54

I GP skriver en journalist om hatet på nätet. Han har fått kontakt med en utav de som hatar på Flashback.


Journalistens engagemang i detta har fått en egen tråd på sajten och den har gått att följa  som en metatråd över  hans egna direkta försök att få ut någon info ur de som ägnar sig hårda, hatiska, och rigida skriverier. För rigida har svaren till journalisten blivit. Alla som har varit i medias kommentarsfält vet detta redan. För Flashbackarna är ju de som hänger där också och de har fått normalisera sin ton. De har ju t o m givits legitimitet genom att de har fått uppföljande artiklar efter deras kvinno- och genusförakt.


Så blir det nu en ödets ironi att de som har fått bestämma över media ändå anser media är en fiende.


Artikelförfattatern skriver om att det är ett hat som är riktat mot samhället men mest mot kvinnor:


I den offentliga debatten har den typiske näthataren gång på gång beskrivits som en man som desperat försöker hävda sin manlighet i en värld där könsroller snabbt förändras och luckras upp. På många sätt verkar det vara en korrekt bild av näthatet. Den som ger sig tid att följa kommentarer och debatter på nätet ser snabbt mönstret. Det är framför allt kvinnor i maktposition som drabbas. Särskilt utsatta är kvinnliga journalister som skriver om genusfrågor.


Men han skriver att han anser att det finns något djupare. Han börjar mystifiera hatet. Att det beror på en samhällsutveckling som i nyliberalism kalla värld skapat ett utanförskap.


I slutet av artikeln skriver han:


till stor del är ett irrationellt svar på en nyliberal samhällsutveckling som skapar maktlöshet, utanförskap och bitterhet. På Flashback skriver en av de anonyma användarna: "Näthat är frustration, frustration över att aldrig någonsin bli hörd. [---] Det handlar om bristen på makt."


Han är inne på fel spår. De som drabbats allra mest av den nyliberala agendan är kvinnor. Inte bara i Sverige utan i hela Europa. Arbetet för jämställdhet har gått bakåt i Sverige och vår omvärld. Faktum är att det inte ens går att anordna en världskonferens om kvinnors rättigheter nu en bit in på 2010-talet, en konferens som skulle vara en uppföljning på Pekingkonferensen 1995. Det är för stor risk att det man uppnått under Peking skulle gå förlorat.


Världen har blivit kallare för kvinnor.


Men det är inte kvinnor som är ute på Flashback och hänger ut och hotar maktfulla män.

Det är inte kvinnor som skriver hatmail till manliga konservativa politiker och media.

Det är inte kvinnor som knackar på hemma hos en ledarskribent  på SvD som frågar vad feminism kostat samhället.


Nyliberalism har inte bara inneburit att allt och alla ses som varor , de har också inneburit en enorm förskjutning av illegitim makt, från kvinnlig till manlig sexualitet. Kvinnor är numera ting på denna marknad utan att någon tycks uppröras särskilt mycket. Något liknande har inte hänt män. Numera är 37% av de som är varor därute flickor.

Kvinnors arbetsmarknad har beskurits och löneutveckligen går i stå. Kvinnor utestängs från den marknadsliberala filosofin att det ska vara fritt vem som ska ha makt. Detta har alltid drabbat kvinnor.


Det finns många skäl till att det kunde vara kvinnor därute som hatar. Det är det inte. Det är män.


Flashback är en i stort sett manlig arena. Det problematiserar inte artikelförfattaren utan det tycks vara en naturlig företeelse.  Och det har det blivit – ingen problematiserar nätets inverkan på maskuliniteten. Att det blir en självgenererande negativ spiral. Detta är samma typ av herrklubbar som alltid kommit samman, vare sig det är i arga Alqaida-terroristerkluster, en ensam norsk terrorist, Ku Klux klanmedlemmar i amerikanska södern eller fotbollshuliganer härhemma.


Det är en manligt våldsförhärligande sfär. Fast numera stannar det oftast hatet vid tangentbordet där man hetsar mot de andra grabbarna – de andra bröderna. Men det räcker - man lyckas skrämma. Och det stannar inte alltid där. Man vet inte vem som flippar ut.


Detta är maskulint problem. Det är varken ett nyliberalt eller ett utanförskapsproblem.

Det är samma företeelser som vi sett så många gånger förut.


Avmystifiera nätet!


Hatet är detsamma vare sig i det dyker upp i brevform, bokform eller som nu på nätet. De farliga är att man inte ser att nätet har främjat en maskulin ton i ledare och i artiklar- i media själva. Och att broderskapet är globalt.


Detta är ett elektroniskt bredbandsbroderskap. Det är maskulina föreställningar.

Det är som kvinnor och genus blir det största hotet.

Av shedlight - 16 januari 2013 22:35

Uppdrag Granskning, magasinet som ska granska makten med stora resurser till sitt förfogande där de kan ägna månader åt att researcha och gräva fram obekväma fakta. GP SvD


Detta flaggskepp på SVT ägnar sina stora resurser till misstänkliggöra de allra allra svagaste av svaga i samhället.

Varför väljer redaktionen att trampa  på fattiga familjer och fattiga barn?


Varför väljer svensk TV att göra dessa prioriteringar?

Har de slut på idéer?

Vill de få en beundrartråd på Flashback?


Det är inte första gången de är ute på grumliga vatten, detta manligt osande  program.


De valde att granska kvinnosynen hos de andra männen, men inte hos de svenska männen.

Varken  de frireligiösa kretsarna i Sverige eller den könskonservativa nätmobben sattes någon gång under lupp.


De valde att köra  över barns integritet och istället enbart skildra makten, de vuxna och deras berättelse.

Efter det hyllades UG utav de kretsar som vill förringa övergrepp barn. Inga problem för UG.


De granskar inte de barn som lever på gatan, utkastade från svenska hem.


De granskar inte hur makten bakom Timbro drar i alla trådar sedan några år tillbaka och vilka som står bakom.


De granskar inte barnen som måste tvångsumgås med förövare, de som hämtas med poliser om de inte vill.


De granskar inte de mammor som förlorar vårdnaden för  att de inte klarar att lämna ut barn som gråter av ångest.


De granskar inte fallet med barnen som rycktes från mamman för att hon straffades för att hon tvingades leva med skyddad identitet mot barnens pappa. Dessa barn som bevittnat våld förlorade all trygghet.


De granskar inte hur domstolar styrs av fördomar om hur brottsoffer ska bete sig och hur de dömer olika efter socioekonomisk status eller den misstänktes ursprung.


De granskar inte Lindberghärvan och tystnaden runt den. ( Heder åt Ekot!)


För att granska makten måste man ha mod och fatta sin mission.

Uppdrag Granskning är fega och missuppfattar allt vad journalistik ska sträva efter; att vara de svagas röst.


Uppdrag granskning väljer att bli populära bland de som föraktar fattigdom, de som föraktar "white trash", de som föraktar kvinnor och barn , de som föraktar invandrare.


Uppdrag granskning är numera nätets megafon.

De går maktens och främlingsfientlighetens ärenden.


Vill ni se ett riktigt granskande magasin så se Studio S om prostitutionshärvan på 70-talet.


De gjorde skillnad och denna granskning är klassisk och ypperlig journalistik:

 modig, stringent och de sparkar uppåt mot makten.  

Programmet borde vara stilbildande och samhällsgranskning har aldrig aldrig varit mer angelägen än så.


Uppdrag Granskning är är långt ifrån den nivån och efter dagens program är de längre ifrån den än någonsin.

Av shedlight - 10 januari 2013 07:59

Nu granskar GP hatet mot kvinnor på Flashback.  GP GP1 GP2

Flashback startades som sajt 1999.  Dess betydelse för det numera utbredda kvinnohatet på nätet kan nog inte underskattas. Flashback startades av Jan A och sajten drivs numera av ett konglomerat. Servrarna ligger utomlands efter att vissa "problem" uppstod tidigare.

När åren har gått har också kvinnohatet fördjupats. Det är inga problem att skriva hur nedvärderande som helst om kvinnor som grupp, om enskilda journalister eller forskare eller om brottsoffer.

Om man har anmält en våldtäkt, och gärningsmannen är svensk, råkar man mest illa ut.

Men även om gm är av utländsk härstamning, så kan kvinnan/flickan hängas ut. Hon har gett sig i lag med utlänningar.  Då måste hon vara lite skyldig.  I grunden är detta ett djupt kvinnoförakt och de som föraktas allra mest är de som kan köpas för pengar, kvinnor i prostitution. Trots att man anser att kvinnor ska finnas till mäns behov så horifierar man alla kvinnor rakt över.

För att förstå det ohämmade kvinnohat som flödar över och att kvinnor alltid är skyldiga som grupp så bör man betänka att kvinnohat och kvinnoförnedring också kan vara en affärsidé.

Flashback Media Group granskas i boken Sexindustrin på nätet, av S-A Månsson/ Peder Söderlind (2006).

Där går att läsa hur sajtens bakgrund direkt har koppling till prostitutionsvärlden.

Några exempel

I juni 2002 hade Malmskillnadsgatan.st precis etablerats

En webbplats sm har ett stort antal bilder på unga flickor och kvinnor är ”Pinup.se”. Denna ägs av Flashback Media Group som även driver webbplatsen ”Malmskillnadsgatan.st” som förmedlar adresser till prostituerade. ”Pinup.se” är reklambärare för flera av Flashbacks andra tjänster, bland annat telefoni.

”Knull.nu” drivs av företaget Flashback Media Group. Här döljer man inte vad det handlar om. Antingen lägger man ut länkar till de prostituerades egna webbplatser och/eller så erbjuds de prostituerade utrymme för att marknadsföra sina tjänster direkt  på webbplatsen.

Malmskillnadsgatan.st ligger på en server som tillhör just företaget Flashback media group. Och är ett av de tydligaste exemplen på hur prostitutionsannonser används som reklambärare.

Ju mer kvinnoförakt desto lättare att få män att se kvinnor och flickor som varor på en marknad och totalt avhumanisera dem. Och omvänt  - om inte Flashbacksgrundaren hade haft dessa värderingar från början  hade han inte startat prostitutionsverksamheten från början.

Där har vi grunden.

Flashback har ingen yttrandefrihet: man får inte säga vad som helst.  Män skyddas, tex förre arbetsmarknadsministern. Kvinnor däremot åtnjuter aldrig någonsin  någon form av skydd varken någons f d fru eller någon annan kvinna eller minderårig.

Lindbergtråden censurerades på flera sätt och moderatorn gick ut nervöst flera gånger och hotade med att vissa saker inte fick beröras, om prostitutionshärvor,  och hundratals viktiga inlägg försvann plötsligt.

I torskforumet får man inte störa torskarnas recensioner och tipsande om kvinnor, inte ens i de fall kvinnor är uppenbart utsatta för brott. Däremot är det inga problem att fråga om hur man skär horor bäst. Moraliska dvs humanitära invändningar tillrättavisas av modset Ånkelgunnar med följande iskalla psykopatiska rader:

Om ni inte har ett direkt svar på frågeställningen - det vill säga hur spöar ni horor - så är ert inlägg off topic och kommer att raderas. Vad ni tycker och tänker om folks etik, moral och trovärdighet är inte uppe för diskussion här.


Feministtrådarna är en annan del av Flashback som handlar om feministhat.

De svämmar fullständigt över utav den ena tråden efter den andra över hur värdelösa och horaktiga kvinnor är,  precis som i torsktrådarna fast där är utgångspunkten direkt marknadspriset och varans duglighet.

Modsen på Flashback är de som driver tonen. Man ska inte tro något annat. Man blir inte mods på den sajten om man inte uppfyller FMG:s affärsidé.  Mods på torsktråden är en utav de fulaste torskarna som själv recenserar sina Tysklandsbesök -  ofta utförda tillsammans med den allra fulaste torsken W. Mods på Feministhatartråden har själva startat trådar i kvinnofientlig anda.

Startar någon en tråd och vill diskutera kvinnohatet så blockas den. Däremot blockas inga andra trådar om hur man slår kvinnor, om kvinnors otroligt låga intelligens och att kvinnor ska lära sig sin plats. Och detta är ändå ett par av de snällare trådarna.

GP skriver om tråden där man listar de de värsta kvinnorna. Alltså ur ett kvinnohatarperspektiv. Det finns också en tråd där man listar den bästa kvinnorna. Där är det viktigaste att man är främlingsfientlig, mot sexköpslagen och tycker att kvinnors plats är i hemmet. Att man alltså är för mäns överhöghet. Då är man en bra kvinna enligt Flashback.

Under dessa år Flashback har funnits har kommentering i media växt ut till en stor och viktig del. Något man kan skryta om. Fick en artikel mycket kommentarer kände sig journalisten sedd och alla ansåg att hen skrivit något bra.  Så det var bara att skriva om  prostitution/sexköp, eller att kvinnor ska kunna vara hemma och bli försörjda eller  - paradgrenen - att skriva kritiskt eller hånfullt om genusforskning . I dessa fall exploderade kommentarsfälten av förakt för allt som inte innebar att kvinnan skulle vara underordnad av naturen. Det har blivit många inlägg på den här bloggen om det, bara att klicka på  mediakategorierna till höger.

Efter Breivik började man diskutera rasism och kommentarsfält i ämnet stängdes. Men kvinnohatet fick fortsätta flöda. Ingen har heller någonsin tyckt att det varit ett problem att i stort sett alla inlägg kommer från män. Ibland illa dolda under femininin signatur.

Här har man inte förstått.

Att SD växer beror inte främlingsfientlighet.

SD har varit en plattform för de som har ett djupt och ökande kvinnoförakt och där blir främlingsfientligheten en sekundär effekt.

För varför spottas det efter invandrarkvinnor, varför sliter man slöjorna av kvinnorna, varför slår Dispatch grundare kvinnor och hatar feminism, varför hånar sverigedemokratiska kommunpolitiker öppet  kvinnliga politiker, varför går hatarna så hårt åt just kvinnliga journalister, krönikörer och författare?

Varför är man emot att kvinnor har samma möjligheter? Varför ser man  kvinnor som antingen varor och som barnaalstrare? Varför var Genusnytt fullt av främlingsfientlighet i kommentarsfältet? Varför länkar Avpixlat till den bloggen och till andra liknande? Varför knuffar Ekeroth en berusad kvinna utan problem och varför kommer ordet hora så naturligt från Almqvists mun?

Det är inte främlingsfientligheten som är grundproblemet.

Det är kvinnohatet som ger SD luft under vingarna.

Där är orsaken till att SD växer. Ska man bekämpa SD ska man tala om kvinnors situation oavsett ursprung, både svenska och invandrarkvinnor. Och återupprätta kvinnokampen.




Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen

Tidigare år


Skapa flashcards