Alla inlägg under juli 2011

Av shedlight - 29 juli 2011 11:10

En knivman har överfallit två unga kvinnor i östra Stockholm.

http://www.dn.se/sthlm/forhor-med-28-aring-efter-knivdad

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnor-attackerade-av-man-med-kniv_6355572.svd

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.686127-misstankt-knivman-till-rattspsyk


Det fanns ingen relation mellan gärningmannen och de två offren.

Men han valde tydligen ut just två unga kvinnor.

Varför?

Att det begås brott mot kvinnor för att de är kvinnor, dvs hatbrott,

är inget nytt.


Men är det inte någon gång dags att för att förstå denna typen av brott, som sker med jämna mellanrum och kalla dem vid deras  rätta namn?

På samma sätt som att det finns ett invandrarhat på nätet finns det även ett utbrett kvinnohat. Ofta är det samma kategori människor som står bakom båda.


Skulle homosexuella eller judar, drabbas i samma utsträckning som sker mot just kvinnor för att de är kvinnor, så hade  tidningar, radio och tv överfyllts med genomlyst rapportering om det, krönikor hade skrivits på rad,  intervjuer med experter hade skett.

Nu är det tyst.


Hatbrott mot kvinnor.

Finns det?

Förutom i verkligheten?

ANNONS
Av shedlight - 27 juli 2011 13:27

Anne Holt har skrivit en artikeln om attackerna i Norge.


http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kontroversiell-sd-politiker-slutar-blogga


Hon funderar där över hur den offentliga ordväxlingens utveckling har varit senaste åren.


Hon skriver  följande:

Terroristens internetskriverier fram till dagen för angreppen är ändå inte värre än det man dagligen kan läsa i kommentarsfälten i vanliga, norska nättidningar

 

 

Det är naturligtvis, det har låtit precis likadant i svenska tidningar, vilket vem som helst som läser kommentering dagligen ser.


Utvecklingen  har varit skrämmande och det har blivit värre och värre.

Olika media har agerat lite olika, men sammantaget har det blivit mycket råare.

Läser man artiklar från tex 2006-2008, så är inte kommentering särskilt framträdande.

Men sedan har det exploderat.

För ca 2 år sedan  fick jag ett mail-svar ifrån en utav de som nu förestår debatt på SvD att de är försiktiga med att debattera ämnen som våldtäkt och eftersom de så snabbt spårar ur.


Sen dess har debbatten förråats exponentiellt och SvD öppnar utan minsta eftertanke kommentarfält om våldtäkt, prostitution, kvinnojourer och abort.


Med ett enormt  kvinnohat 100- och åter 100-tals kommentarer.

Det går inte att bemöta alla dessa så de får stå oemotsagda.


Långt, mycket långt,  ifrån den förstående tonen i det mail jag fick två år  tidigare.


Vad har hänt?

Man har vant sig.

Man har valt att vänja sig.

Det är ett sätt att föråa språkbruket och att stärka de krafter som tjänar på det.


I DN har skett en precis likadan anpassning.

Publicering  av de två fullständigt högerextrema antiabortartiklar som skedde tidigare i våras hade  inte kunnat ske för två år sedan.

Behöver jag säga att det var ett djupt hat mot kvinnor som gör aborter i synnerhet kommentarsfälten och en samfällt skuldbeläggande av kvinnor i allmänhet. Ingen ansvarig spermie i sikte.

Att SD har samma inställning och att KD nu profilerar sig i denna fråga hänger naturligtvis ihop med samma konservativa tankegods.


Att KD-ledaren väljer att ingripa i människors fria vilja just när det gäller abort för vissa foster ifrågasätts av ingen och sätts  i relation  till hans hårdnackade inställning mot att göra samma ingripande i föräldraförsäkringnen.

Så det handlar om rent abortmotstånd, men ingen journalist hänger med.

DN har också drivit en hemmafruagenda. Ivrigt påhejade av sina kommentatorer, så har DN klämt fram artikel  efter artikel i ämnet.

Samma tankegods som Breiviks och många  andra, kvinnan ska  tillbaks till hemmet.

Femtiotalet åter.

Utan reflektion har DN gått deras ärenden.

Liksom övriga samhället.

Men är det inte mediernas uppgift att granska vad som sker och inte endast själva delta förbehållslöst?

 
Det är ingen slump att det sker nu: att det förråande tankegodset sprids. Samma tankegods som bygger upp organisationer som SD.


Breivik anser att att rasblandningar är av ondo men han anser att det är fullt förståeligt att nordiska män vill ta undergivna thailändska kvinnor, eftersom de nordiska är förstörda av feminism.

Vad nordiska kvinnor anser själva är alltså ointressant.


Det anses då inte vara rasblandning,  för  kvinnor tillhör inte tillhör någon kultur. Kulturen uppbörs endast av män.

Samma inställning ser man fullt av på flashback , och i media.

Kvinnor är varelser utanför kulturen som ska vara undergivna.


Just detta exploaterade AB maximalt för 2 år sedan då en norsk(!) politiker tyckte  att nordiska kvinnor inte kan ta hand om männen.

För männen behöver tydligen tas om hand.

Det följdes utan över 1000 hatiska kommentarer om hur bortskämda, vidriga svenska kvinnor är och att asiatiska kvinnor vet  att uppskatta och passa upp på män, även sexuellt." Hellre en tacksam thailändska än en bortskämd svenska."

Alltså precis som Breiviks tankegods.


Drog AB slutsatser av detta enorma kvinnohat - och rashat?

Nej.

De fortsatte att låta dessa röster få utrymme, mängder av utrymme, varje vecka. Kvinnors värde, kvinnors kroppar, kvinnors dumhet. Åtföljda förstås utav avklädda kvinnor. Så fick man det också.


Och  de fåtal artiklar som öppnas i rasistiska ämnen översvämmas av samma tankegods.

Att de andra är värdelösa, mindre värda, och att den egna egot ska stå i centrum. 

De -  med samma åsikt från Breivik -  hämtade stöd från varandra och uppmanade varndra att rösta på SD för att få bort de andra, feminister och invandrare.


Vilket ansvar tog AB för hatet?

Och för att detta tankegods fick legitimeras?

Man skadade kvinnors värde och hyllade den starke mannen.


Om allt detta står i kategorierna SvD, DN, AB och även Expressen.

För även där har skett samma sak.


Men Anne Holt har försått.


Men journalister  låter lika  förvånade varje gång de tar upp Breviks tankegods.

Men det finns fullt utav detta på nätet och på era egna websidors kommentarer.  Ta och börja läsa där.

Det gäller även public sevice. De har agerat på samma aningslösa sätt.

Ett exempel på att journalister inte ser klart utan agerar i flock, som vanligt,  är nu alla reagerar på att  en  kommunpolitiker för SD  hävdar att det är mångkulturens  fel det som skedde i Norge.

Det är naturligtvis fullständigt befängt.

Skulden ligger hos Breivik. Ingen annanstans.

Men hans kontext och de som delar hans tankegods måste granskas.


Samma bortförklarade som SD-politikern gör, görs även på svenska kvinnohatsbloggar. Då för sina syften.

Där skylls  Breiviks beteende på feminism och att jämställdheten har gått för långt. Breivik var frustrerad av dessa inhemska kvinnors beteende.

Man skyller också på att svenska dagis är för könsneutrala, pojkar måste få slåss. Särskilt ondgör man sig som vanligt över Egalia. Med Breivik som skydd.


Man skriver om  att mamman har skuld, att de ensamma mammorna har skuld.

Men ingen funderar över pappornas skuld.

Varför en far nu önskar livet ur sin son. En fullständigt oempatisk och närmast psykotisk reaktion från en frånvarande far.

Skulden på Breiviks agerande läggs alltså på kvinnor;  i hemmet, på dagis, och på jämställdheten.

Inte hos Breivik själv.

Han utnyttjas på samma vidriga sätt av dessa kvinnohatare som av SD-politikern, men ingen i media uppmärksammar det.


Varför?

ANNONS
Av shedlight - 26 juli 2011 11:46

I media om en pedofil som lagförts.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fangelse-for-sexbrott-mot-barn_6349240.svd

http://www.dn.se/sthlm/fangelse-for-sexbrott-mot-barn


Det går att förstå att det rör sig om många upprepade  tillfällen, och dessutom ges info om att offren är mellan 6 och 12 år.

Det är alltså  fråga om barn, även små barn.

Brott mot ännu yngre barn lagförs sällan eftersom domstolar inte har kunskap om hur man hanterar så små barn. 

Så naturligtvis,  går det inte att veta om det finns ännu yngre barn, eller ännu fler offer.

Han frias från våldtäkt står det, men det betyder att det inte gick att bevisa våldtäkt. Det är ju heller inte ovanligt ens när det gäller vuxna individer, det är ännu mer ovanligt att bevisa våldtäkt när offret är ett barn.

De flesta övergrepp lagförs inte, det är allt vi vet.


Han har fått två års fängelse.

Två år för dessa brott mot de allra mest sårbara i vårt samhället; små barn.

Verkar vara ett milt straff.

Men det brukar vara så, domstolar dömer milt för sexualbrott mot barn.

Trots att barn har hela sitt liv framför sig och händelser i barndomen sätter spår.


Häleribrott på nätet ger längre straff än en rad sexualbrott mot små barn.

Så ser normerna ut i svenskt rättsväsende.


Det finns en annan aspekt att fundera över.

Han ska utvisas efter genomgånget straff.

Så vi slipper honom och domstolen framstår som handlingskraftig.

Men vad händer då?


Kommer han "clean" till ett annat land, vare sig han stannar i det land han utvisats till eller beger sig till ett tredje land?

Får det land han utvisas till veta att han dömts för sexualbrott mot små barn?

Den som begår upprepade  övergrepp på barn,  har  gått över en gräns. Det gör att det finns risk för att utföra beteendet igen, det är starka drivkrafter, särskilt vid konsumtion av barnporr. Om det är en stor eller liten risk spelar ingen roll, oskyldiga barn ska inte drabbas.

Uppdrag granskning, SVT,  har skildrat ständiga pedofila  återfall i flera av sina program.


Det känns alltför lättvindigt för svenskt rättsväsendet att bestämma om utvisning.

Kommer andra barn utsättas för övergrepp då?

Barn som inte är svenska?

Kommer någon lyssna på dem?

Vem skyddar dem i preventivt syfte?


Vill svenska rättsväsendet bara skydda sig själva från att "drabbas" utav mannens framtida härjningar? Mer än att skydda andra barn oavsett nationalitet.


Mannen borde följas upp.

Det borde blir bättre uppföljning i Sverige  på dömda barnskändare.

Det borde även blir  bättre uppföljning på dömda barnskändare vid utvisning.


Hade det varit bättre för alla barns  skydd att behålla honom i Sverige och övervaka honom?

Nu hänger frågorna och ansvaret i luften.


Bara en sådan här kort notis väcker frågor om barns egentliga skydd av svenskt rättsväsende.

Och då ALLA barns skydd.

Av shedlight - 24 juli 2011 16:23

http://www.dn.se/nyheter/varlden/forskare-tydlig-likhet-med-ku-klux-klan

http://www.dn.se/nyheter/varlden/forskare-tydlig-likhet-med-ku-klux-klan


På frimurarnas svenska hemsida står att läsa om varför frimurarna behövs idag:


Osäkerheten i tillvaron, uppvärderingen av det materiella och förlusten av traditionella värden är grogrunden för ett tilltagande främlingskap människor emellan, en farlig isolering mitt i kollektivet. I denna situation har frimureriet idag något väsentligt att ge: Att bibehålla människan och människans värde i vårt samhälle.
 
Svenska Frimurare Orden är i dag en sammanslutning där män av skilda samhällskategorier, yrken och åldrar träffas för att arbeta på sin personliga utveckling och för att umgås under värdiga former.


Lite längre fram i texten kommer de 100-tals paragrafer som styr tillvaron som frimurare.


Där finns i Första kapitlet följande info

§5

Orden är öppen endast för män.


Utan motivering.

Ingenstans bland alla dessa mängder av paragrafer återfinns någon enda tillstymmelse till motivering.


Däremot återkommer ständigt ord som

 bröder, broder,  loger, broderskap, faddrar, fäder, brödraförening , ämbetsmannakår och givetvis mästare med alla dessa mängder av prefix.

Det är en totalt  toppstyrd verksamhet, som verkar i det dolda, i mörkret, med lojalitetsband som sträcker sig ut i samhället.

Det är i princip omöjligt att gå ur, bara att byta grupp är förbundet med mängder av restriktioner.

Men alla verkar de vilja  göra karriär . Få nya utmärkelser. Klättra på stegen, få mer beundran från de andra bröderna.


I listan över medlemmar återkommer titlar som tagna från en annan tid, kamrer, disponent, målarmästare, herr, men även titlar som överläkare, revisor, överste.

Där finns även anställda inom rättsväsende, myndighetspersoner och politiker.

Man hittar kriminalinspektörer, hovrättassessor, riksdagsman och andra i allmänhetens tjänst.


I Italien får inte rättsväsendets representanter vara medlemmar i frimurarna   just på grund utav att man ska veta att de står fria från påtryckningar och eget vinnande.

Så har vi det inte i Sverige.


Här sker allt i det fördolda, bröderna träffas långt ifrån journalistisk bevakning. Förresten är ett antal rätt kända journalister med. Skulle de granska sig själva eller ska kollegor granska kollegor?

Och kvinnliga journalister släpps ju inte in.


Hos frimurarna är kvinnan  den där andra, precis som hos Breivik. Han som inte klarade av den nordiska relativt sätt jämställda  kvinnan.

Hon tillhörde inte hans kultur.


Han var däremot hängiven frimurare, där kände han sig hemma. Han hade deras symbol på sitt manifest.


Varför kvinnor inte får bli medlemmar ges alltså ingen information om.

Frimurarna bildades på 1700-talet, i ett totalt patriarkalt samhälle och dessa strukturer finns alltså bevarade där än idag.

Det är en rest från ett manligt normativt tänkande som vidmakthålls.


Och det är inte så troligt att dessa hierarkiska strukturer skulle kunna upprätthållas, liksom mystifierandet av sekelgamla riter, om kvinnor tilläts vara medlemmar. Allt skulle gå förlorat om kvinnor kom och förstörde allt.


De speciella gruppstrukturer som finns i manliga miljöer män emellan, ”tuppandet” som en känd författare benämnde det, skulle det kunna fortsätta? Skulle det blir för mycket ifrågasättande av dessa allvarsminer, dessa roliga huvudprydnader, allt detta metall-skrammel och  mässandet och de super- hemliga riterna?

Skulle allt gå förlorat då om kvinnan gavs tillträde till dem?

Skulle de kunna hemlighållas?

Som är så viktigt, så att nya småbröder ska vara okunniga om dem.

Så att de inte i förväg ska veta vad som väntas av dem.


För det manliga grupptrycket ska sakta byggas upp tills de nya småbröderna inte längre har förmåga att hålla sig utanför det. Tills de oundvikligen blir en del av det.

De har ju hela tiden minst två faddrar vid sin sida, som bevakar att de beter sig rätt och inte avviker från den manliga frimurarnormen.

  

För det manliga grupptrycket omöjliggör att när man väl ställs inför fullbordat faktum att svära på en dödskalle eller att offra ett lamm, eller att kyssa någons fot, eller vad man nu  förmodas göra att säga: " nej, jag vill inte, detta är löjligt".

Dom orden finns inte då.

Så broder följer efter Broder.

Och åläggs att följa dessa 100.tals paragrafer.

Lojalitetssband knyts.

Bäste Broder.


Gruppdynamiken är densamma som bland fotbollshuliganer, som i militära sammanhang, bland prästerskap,  hos  tekniska högskolors studenter  eller -varför inte - som hos brandmän.


Tystnadsplikten om riterna varar till döden , man besöker sjuka gamla Bröder för att påminna dem om detta och deras anhöriga.


Inget skvallrande tillåts. Först i himmeln med den Store Byggmästaren blir man fri. Eller inte.


En gång om året håller man talet till KVINNAN.

Den där konstiga varelsen som man inte förstår sig på och som inte inbegrips i livets svårigheter utan är en del av dem. Som tillhör en annan sort. Som man inte begriper sig på. Där behöver man Bröders hjälp.

Kvinnan ska helst bara finnas till hands men inte  höras.

Men en gång om året hyllas hon. Sedan är det återigen som vanligt Bröder som gäller och deras ideal och deras världsbild.


Av shedlight - 22 juli 2011 11:41

Om lagen om förbud mot tittning av barnporr.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-vi-ligger-inte-och-skannar-av-natet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/aven-spadbarn-bland-de-drabbade

http://www.dn.se/nyheter/sverige/styvpappan-fotade-overgreppen


Vissa krafter nu försöker svärta ner tittförbudet.

Den går inte att efterleva säger man, man ska inte ha sådana lagar.


Och ”glömmer” plötsligt att det gäller de flesta brott, även rattfylleri, fortkörning, eller den nya lagen om nedskräpningsförbud.


Men övergrepp är så mycket värre.


Sverige är ett utav de länder som har bäst utbyggt bredband.

Bra för yttrandefriheten säger man.


Men bra för barnporrkonsumenter också.

Det ska man komma ihåg.


Bortåt 50.000 försök att nå barnporr stoppas varje dygn av polisens spärr.

Hur många fler sajter det finns kan man bara göra sig en föreställning om.

Men man kan konstatera att det är mycket mer spritt än vad man i allmänhet tror.



En bild ur verkligheten på nätet:


"Professional porno star!"

"Alisha, Tanja, Marsha"

 "Girls, girls!"

 "Look at them, they want this!"


Bilderna visar tre flickor i avancerade pornografiska aktiviteter.

 De professionella aktörerna är

flickor som är 6, 8 och 13 år gamla.


Filmade i barnpornografins förlovade land – Ukraina.


Men det kunde lika gärna ha varit i Katrineholm eller i Thailand.


Alisha, Tanja och Marsha förstår inte ordet yttrandefrihet, de kan inte ens skriva, de har aldrig surfat på nätet.


Men de vet vad smärta är.

De vet när de blöder.

De vet att ingen hjälper dem.



Bahnhofs VD ondgjorde sig en gång över inskränkningar i yttrandefriheten i jakten på barnporr.

Vems yttrandefrihet?

De barn som inte kan välja, vilken frihet till yttrande har de?


Piratpartiets EU parlamentariker hävdar att ingen är för barnporr, därför behövs inte inskränkningar på nätet.


Svaret är att mängder av människor är för barnporr, det är just därför det finns.


De som konsumerar, de som betalar och prenumererar på en ständig ström av nya övergrepp.


Den globala barnporrindustrin växer med en exponentiell hastighet.

Det finns en aldrig sinande marknad med främst män därute.

Precis vem som helst kan vara konsument.


Och övergrepp kan filmas var som helst och läggas ute på nätet även i huset mittemot.

Det behöver inte vara Ukraina.

När det väl lagts ut på nätet sprider den sig över världen inom 24 timmar.


Då plockar någon företagsam nätaktivist upp bilden, låser den och säljer den, någon som lever på att sälja barnporrbilder.

Vem som helst.

Mattias 18, Greg 42, eller Teo 27


Det är en ständig efterfrågan på nya bilder, dygnet runt.


Bilder på barn som binds, utsätts för elchocker, penetreras med stora föremål, piskas, har ögonbindel och med förtejpade munnar.

Som lealösa små dockor med apatiska blickar.


Ingen hjälper mig

Så här blev livet

Till detta föddes jag


Det finns barn som utsatts från det de började gå till de är tonåringar som fortfarande inte hittas.

Fastän upphovsmannen ibland grips men han tiger som muren, och han skyddas av juridiken, han behöver inget säga.

För så är det.

De maktlösa får ingen hjälp

De starka, de skyddas däremot.


Domstolar förstår inte att ett filmat övergrepp är lika med ett övergrepp, en barnvåldtäkt är lika mycket våldtäkt för att den  finns filmad.

Och att  integritetsbrottet blir så mycket större med internet.

  

Ur boken Övergrepp Diesen 2009


Tendensen är att domstolar idag ser barnporr-brott som relativt lindriga brott

Domstolarna  tonar ner brottets allvarlighet när det blir fråga om gränsdragningar

Vid tvekan om brottet är grovt, väljer man normalgraden


Man dömer alltså neråt i straffskalan i stället för uppåt.


Med denna liberala inställning är det risk att man missar två aspekter av brottet:

för det första att ersätts utredning om det primära brottet, övergreppet, till förmån för att gå på den som konsumerar produkten av övergreppet, bilderna.


För det andra missar man själva drivkraften bakom brottet, efterfrågan



En normalisering av att konsumera olika övergrepp sker, baksidan av vår tillgång till bredband.

Och dessa, efterfrågesidan,  är nu ute och försvarar sitt agerande, i bloggar och kommentarer - de som driver brottet.


Men barnen; de är tysta.

Av shedlight - 19 juli 2011 23:46

En debattartikel om införandet av kvasibegreppet  PAS i svenska domstolar.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.678145-irrlara-riskerar-att-fria-skyldiga-pedofiler


PAS skapades av amerikanen Gardner, som också hävdade att barn inte tar skada av sexuella övergrepp, att de bör fortsätta att umgås med förövaren och om en förälder ( oftast mamman)  motsätter sig det ska hon förlora vårdnaden.

Precis så som sker alltför ofta i  svenska domstolar  idag.


Detta läser vi också om  i media, men då bara ur pappans perspektiv.


Man tror knappt det är sant.

Vad har hänt?


Men detta  händer gång på gång.

Därför är Widells debattartikel så enormt viktig.


Varför har barns värde urgröpts i svensk rätt när det gäller övergrepp i nära relationer?


Samma dag som denna debattartikel publiceras, så skriver också media om en 7-årig flicka som utsatts för övergrepp av en anställd på ett fritidshem.

Då tvivlar ingen på att det i så fall är ett brott.

Händer samma i familjen kallas det vårdnadstvist och att mamman förmått barnet att ljuga.

Då hänvisas till PAS utav alltför många domstolar och dessa kringresande köpta PAS-företrädare får vittna.

Och barnet hamnar i underläge.

Barnet kan inte köpa ”vittnen”.


I Rädda Barnens bok ”Varför berättar de inte?” återges ett antal barnsamtal.

Det är samtal med barn som bevisligen utsatts för övergrepp eftersom det finns filmbevis.

Ändå berättar inte barnen i de flesta fall, inte ens när de fått se delar av filmen.

Så svårt är det att öppna sig om övergrepp.

Det tar lång tid, förtroende och barnkunskap.


Det finns specialkunskap i svenska domstolar när det gäller bl a i vattenmål, fastighetsbildning, och miljömål.


Men inte i när det gäller barn.

De behandlas fortfarande som små vuxna.


Det är också väl känt att barn har svårt att berätta om övergrepp när de lever med förövarna och det är först när det kommer ur denna påverkan som de har möjlighet att kunna och våga berätta. Något som alltså händer just vid en separation.

Att det då kommer fram är alltså följdriktigt ur barnpsykologisk synvinkel.

Vilken förälder vill sedan att förövaren ska få umgås med barnet?


Men det tas ingen hänsyn till detta  i domstolen.

Då kallas det alltså vårdnadstvist och att båda föräldrarna  har "rätt" till barnet, som om det vore en ägodel.

Barnets väl är underordnat.

Den förälder som vägrar att skicka sitt barn till förövaren, mister vårdnaden. Så får barnet bo hos förövaren.


Papparättsorganisationer med obskyr agenda har hårdnackat drivit detta bakom kulisserna.

Och media har ställt upp.


Ett annat exempel på att barns värde urgröpts var den praxis som HD satte i den famösa decemberdomen där en pappa friades från övergrepp på sin son.

I domen, i Lambertz tillägg, slås fast att när det gäller barn som berättar om övergrepp ska man utgå från att de gör det för att de vill få skadestånd, att barn är så förslagna.

Någon som inte gäller vuxna, vid något brott.

Men det ska alltså anses gälla för barn som utsätts för sexuella övergrepp i nära relationer.

Det säger något om klimatet i svenska domstolar.


Sverige är inte längre ett barnland.

Sveriges rättsväsende är barnfientligt.


I Nederländerna och i Danmark finns speciella barnutredare.

Der finns inte i Sverige.


I boken Övergrepp,  (Diesen, 2009), visas att den ökning av anmälda sexualbrott mot barn som skett från 1987  inte har lett till att fler proportionellt sett döms för detta brott.

De allra flesta går alltså fria.

Trots att man vet detta har det inte ställts krav på speciella barndomstolar, eller ens på ökad barnkunskap i domstolarna,  från regering och riksdag.

Tvärtom.


Man har infört PAS smygvägen och barn är mer rättslösa än någonsin.

Ingen debatt förs om detta.


Tvärtom igen.

Riksdagsmän åker till PAS-landet Australien för att ta intryck om hur vårdnadstvister löses.


Så återigen, Sverige är inget barnland.

Och pedofila rörelser  växer sig starka.

Det är värt att komma ihåg att Sverige var tidigare en av de ledande barnporrproducenterna i världen.


Bloggen som skriver mer om barns rättslöshet:

http://suspicio.wordpress.com/


Bloggen som skriver om hur organisationer och riksdagsmän lobbar för PAS:

http://sanningenompapparattsrorelsen.wordpress.com/

Av shedlight - 16 juli 2011 01:21

En kvinna har mördats .


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.675661-polisen-mordad-kvinna-kande-den-misstankte


Polisen utgår ifrån att det finns en relation mellan den misstänkte gärningsmannen och offret.

Kvinnan har troligen bragts om livet i sin lägenhet och kroppen har sedan transporterats iväg. I artikeln står följande


" Lägenheten bebos av en medelålders kvinna som nyligen mötte den nu anhållne 33-åringen i rätten. Han stod åtalad för att ha misshandlat och hotat kvinnan till livet men friades."


Den nu misstänkte gärningsmannen friades alltså från  misstankarna för misshandel innan mordet.

Med det fruktansvärda facit på vad som hänt nu, måste man dra lärdom.


Detta är vad det verkar nu ytterligare ett mord på en kvinna i en relation.

En siffra  fogas till statistiken.


Nyligen mördades ett barn i Umeå, barnets mor hade sökt hjälp från sin misshandlande make.

Nu ska man utreda vad som gått snett.


Även i detta fallet med den nu mördade kvinna måste samma ske.

Vad har gått snett?

Här fanns ju uppenbarligen varningstecken.


Man får backa tillbaka och ställa sig ett antal frågor:


Varför friades gärningsmannen tidigare? Fattas något i domstolens kunnande om relationsvåldets mekanismer?


Fanns det varningstecken på att den nu misstänkte kunde fortsätta misshandla kvinnan?

Hur uttryckte han sig om sin syn på den nu mördade kvinnan?


Frågan är: kunde man förhindrat mordet om man agerat annorlunda, hade haft mer kunskap och ställt de rätta frågorna?


Och oavsett om man nu tycker att man gjorde rätt i domslutet:

Kunde man hjälpt kvinna på något annat sätt?


Och den viktiga frågan:

Vad kan man lära sig om framtiden?


En haverikommission bör utreda om rättsväsendet  och samhället agerat rätt och kunnigt.

Kanske behövs det en kalibrering av de värderingar som styr utredningar om relationsvåld.

Kanske känner man inte igen tecknen eller inte vill se dem.


/Tillägg  16.7 1045, ev rör det sig om mor och son, frågan kvarstår dock  om samhället gjort vad de kunnat för att skydda kvinnan/



Ytterligare en händelse rapporteras i media idag.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.675746--dricker-ol-och-valdtar-


En serievåldtäktsman har dömts till 6.5 års fängelse


Denne 53-åring har tidigare gjort sig skyldig till våldtäkt.

Han har dock ”bara ”dömts vid ett tillfälle.

Han fick då 4 års fängelse.

Han har senare ändå friats från just våldtäktsanklagelser.


Detta trots att just sexualbrott är ett brott som begås utifrån gärningsmannens syn på manligt och kvinnligt sexuellt värde.


Gemensamt är också attityden att man har föga förståelse för offrets situation och version – frånvaro av empati är påfallande. I många fall kan man se en kvinnoföraktande attityd  Ur övergepp 2009  Diesen

 


Han har också släppts från häkte tidigare och då kunnat begå  ytterligare övergrepp.

 Trots att man vet hans tidigare förhistoria.

Det andra övergreppet skulle alltså kunnat förhindras.


En utredning som det som har gått så snett i detta fallet behövs även här.

Har rättssamhället tillräcklig kunskap om gärningsmannabeteende i sexualbrott?


Det är fortfarande så att kvinnans/offrets prehistoria nagelfars och allt som kan tala till hennes nackdel tillmäts betydelse, medan precis det omvända gäller för gärningsmannen.

Om man överhuvudtaget uppmärksammar hans kvinnosyn.


Förhören med parterna är inte förutsättningslösa – istället präglas förhöret med målsäganden av ifrågasättande och förhöret med den misstänkte av godtagande. Ur Övergrepp 2009 Diesen


Visar inte detta fall med denne mans kvinnosyn som uttrycks i artikeln:


"- Jag dricker öl, våldtar flickor och runkar"



att något fattas hos rättsväsendet i synen på sexualbrott och mentaliteten bakom?


Mot bakgrund av ett en man (en polis) nyligen friades bla  med argument att de båda målsägande kvinnorna anfört att han hade dålig kvinnosyn. Det användes mot kvinnorna istället för tvärtom!

Har det varit så här också?

Tillmättes  hans kvinnosyn betydelse när han friades från våldtäkten tidigare i  år?


Så många frågor väntar på ett svar.

En ordentlig genomsyn behövs alltså även i det här fallet.



Gemensamt för båda dessa fall är att gärningsmannabedömningarna har fallerat grovt.

Gemensamt är att mer fokus bör läggas på gärningsmannen.



Ett rättsamhälles uppgifter är att förebygga brott, skydda medborgare och skapa trygghet.


De här händelserna gör inte det.

De skapar otrygghet.


Samhället har misslyckats med att skydda medborgarna.

Av shedlight - 5 juli 2011 23:24

Enligt uppgifter till media uttalar en åklagare att åtalet mot DSK kan komma att läggas ner.

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.668653-imf-chefsmalet-kommer-laggas-ner-

http://www.dn.se/nyheter/varlden/imf-chefsmalet-kommer-laggas-ner

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/imf-chefsmalet-kommer-laggas-ner_6297494.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/hotellstaderskan-stammer-journalister_6297532.svd

http://www.svd.se/naringsliv/inga-bevis-varken-for-eller-emot-brottet_6297928.svd


Åklagaren anser att kvinnan inte är trovärdig.


Då kan man i alla fall konstatera att kombinationen pengar/ makt /man, ger utdelning.


En otrolig kaskad av uppgifter har spridits i New Yorkpressen den senaste tiden.

Uppgifter som har till syfte att åsamka så mycket skada som möjligt för  den anmälande kvinnan.

Hon som är en fattig invandrarkvinna från Guinea.

Från ett våldsutsatt land där en kvinna inte är mycket värd. Där våldtäkter och trafficking rapporteras, ett land som självaste USA kritiserar i sina rapporter.

Hon var inte så mycket mer värd i USA , det har hon fått erfara nu.


Dessa fina advokater från det trygga landet, anställda av mannen med makt och pengar gör precis de det sa i början; de gräver upp ALLT för att smutskasta kvinnan.

Så som alltså sker dagligen nu.

  

Och under denna smutskastning används alla myter om kvinnor och män och makt och sexualitet man bara kan.


Myt 1


En våldtagen kvinna ska bete sig på ett visst sätt.

 

Facit på rätt beteende har män med makt.


En våldtagen kvinna gör irrationella handlingar eller fortsätter som inget hänt eller blir hysterisk först och lugn sen eller tvärtom eller blir inte alls hysterisk utan iskall eller skrattar tillsammans med våldtäktsmannen eller tar en drink eller  en cigarett med honom eller går hem och låtsas som inget hänt eller förnekar det eller går till polisen med en gång eller pratar med sin bästa vän eller väntar fler månader innan anmälan eller gråter eller tiger för alla eller städar vidare och de flesta  minns händelserna gradvis och kan komma på nya detaljer allt eftersom.

Det  är inget märkligt i sig.

En våldtagen kan kvinna kan göra vad som helst, som man inte förväntar sig.

Eller rättare sig: som en okunnig man inte förväntar sig.


Det finns inget facit på rätt beteende.


Det finns lika många olika reaktioner som det finns våldtagna kvinnor.


I andra brott har man denna kunskap eller tycker inte det är konstigt med att människor är olika.

Men våldtagna kvinnor förutsätter man ska bete sig på ETT visst sätt.

Precis som DSK-männen gör

Då koketterar man till och med öppet man med okunskapen  - utan minsta skam.



Myt 2


Kvinnor i prostitution kan inte våldtas.


Den mäktige mannens advokater har spritt ut ett rykte, via en ”anonym” källa att kvinna är prostituerad

Vad spelar det för roll?

Har det någon betydelse annat än att DSK ger den globala torsken ett ansikte, de som med sitt agerande underhåller den globala sexindustrin:

den världsomspännande handeln med kvinnor och flickor.


Att detta anses hjälpa honom, vilken värld visar det att vi lever i då?!


Dessutom;

Kvinnor i prostitution är extremt våldsutsatta och utlämnade till våldsamma män.

Och just dessa menar man inte kan våldtas?


För kvinnor och flickor i prostitution  är dödligheten 40 ggr högre än genomsnittet än för kvinnor/flickor ej i prostitution.


Kvinnor och flickor i prostitution är också enormt överrepresenterade i våldtäktsanmälningsstatistiken.

Kvinnor och flickor som lämnar prostitution ökar sina chanser att både överleva, undgå misshandel och slippa våldtäkt väsentligt.


Men vem tror på en "hora". Polisen, åklagaren, domstolen?


Och JUST de kan inte våldtas enligt denna verksamt spridda myt,  en myt som DSK-män ser till att sprida överallt.


De fina advokaterna plockar fram detta uråldriga ”argument” när det snarare enligt all tillgänglig statistik är ett stöd på motsatsen.


Samma myt som libyska soldater använde mot en gruppvåldtagen kvinna som rusade in på ett hotell. Den libyska säkerhetstjänsten som  grep henne framför ögonen på västfolk hävdade att det bara var en förvirrad sinnesjuk prostituerad kvinna. Som alltså inte kan våldtas.

Närvarande journalister, observatörer och västvärlden i övrigt förfasade sig över de libyska maktmännens agerande.

Nu gör västvärlden samma sak.

Så mycket bättre kvinnosyn har alltså den ”civiliserade, demokratiska” världen. Eller så lite.


Det har ingen betydelse om en kvinna är i prostitution eller inte det är samma skadade slemhinnor, samma smärta, samma skräck, samma kränkningar, kort sagt, det är samma människa.


Prstituerad kvinna eller inte är ovidkommande, man vill bara se till att smutskasta.

Däremot tycker man tydligen ingen smuts ska vidhäftas mannen som är förutsättningen för hela händelsen:  DSK - torsken.

Han är helt ren från kvinnans smuts.



Myt 3


Har man en gång ljugit om något kan man inte råka ut för ett brott.

Ingen misshandel, inga stölder, man kan tydligen inte mördas och absolut inte våldtas.


Så har man en gång försnillat skatt, stulit en bil, förfalskat betyg eller fabricerat delar av sin bakgrund i  syfte att få komma in i ett land och få skydd- DÅ kan en kvinna inte våldtas.

Detta är en verksam myt just vid våldtäkt, men inte vid andra brott på samma ”självklara” sätt.


Vem som helst kan ljuga om vad som helst och ändå råka ut för en våldtäkt.

 

Tidigare handlingar har inte och ska inte ha betydelse.

Ingen har rätt att bortförklara våldtäkt med de skälen.


Skulle en tidigare lögnaktig utsaga hos en kvinna, ge en man rätt att våldta henne vid ett senare tillfälle? Ser västvärldens lagar ut så i praktiken?

Så dessa DSK-män hävdar alltså att de har rätt att våldta om kvinnan kan beslås med en enda lögn vid ett helt annat tillfälle. Då är det fritt fram att våldföra sig.


Ingen av dessa tre myter ha betydelse för om en våldtäkt skett nu eller inte.

Eller vid något annat tillfälle.

Men det har betydelse för DSK-män.

Med mycket pengar som köper rättvisan och maler ner kvinnan.


Vem hade haft en chans mot en DSK-man i den här situationen?

Vem?

En fattig, invandrad hotellstäderska har definitivt inte skuggan av en chans.



Och som vanligt sägs INTE ETT ORD om det som faktiskt har betydelse vid sexuella övergrepp:

Det som inte är en myt - den misstänktes kvinnosyn och värderingar.


Vem granskar den mäktige mannens kvinnosyn?

Hur har han behandlat unga kvinnor tidigare?

Hur ser han på att deras kroppar finns för hans skull?

Har han slagit skiten ur några utsatta kvinnor innan?

Är kvinnor människor eller varor för honom?


Med dessa pågående myter framför ögonen som återges i media,  syns det tydligt att världen än idag 2011, styrs av  patriarkala myter vars syfte är att beskydda män - inte kvinnor.


För vem finns annars dessa myter?

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se