Inlägg publicerade under kategorin Våldtäkt

Av shedlight - 3 januari 2013 10:18

I en ledare i AB skrivs om den brutala dödliga sexuella tortyren av en ung indisk kvinna och det görs jämförelser med mördade kvinnor i Sverige.


Det är både rätt och fel.

Att det finns ett beteende i grovt sexuellt våld där män, ofta i grupp, men inte alltid, utövar ett sexuellt våld som går ut på att skada kvinnans underliv är inget som bara stannar vid denna händelse i Indien.


Men jämförelsen som görs i ledaren med misshandel som leder till kvinnors död i relationer är en problematik som kan se lite annorlunda ut.

Där kan det också finnas inslag av sexuell tortyr,  men det kan också vara dödligt våld mot huvud eller bål utan just penetrativt våld.


Sexuell tortyr är en del av våldsporren. Där riktas ett enormt intresse mot just kvinnans könsorgan.

Penetretion av det sker  inte endast med en eller flera penisar, utan av knytnävar och av föremål av olika slag.


Kvinnans underliv blir snarare något som man hanterar som om det vore en ingång för diverse föremål, än en kroppsdel som är skör och bara några cm djup  i normalt tillstånd där organ finns alldeles intill och som kan skadas grovt.


Den indiska sexuella tortyren sätter snarare ljuset på ett fenomen som har funnits länge där våldsporren både är effekt av men framför allt en förstärkning av,  en fascination av att  kvinnors underliv ska penetreras  med föremål som skadar.


 Det är inte bara i Indien det här händer, det händer överallt och speciellt i konfliktsituationer eller i krig.

Ju mer våld i samhället, desto mer våld riktas mot kvinnors underliv.


Men det som ledaren borde ha tagit som en jämförelse med Sverige är hur våra domstolar ser på sexuellt våld.

För  även där tycks penetration av annat än penis ses som något naturligt.


För en tid sedan kom en dom från  Göta Hovrätt där en kvinna var nära döden. Hon höll på att förblöda efter en våldtäkt, faktum var att hon bara var minuter från döden.

Hon kunde ha blivit en siffra till.


Det har stått ytterst lite om domen och ännu mindre om att rätten omfattas utav samma synsätt som det som  gav upphov till tortyren i Indien.

Kanske beror det på att gärningsmannen inte var utomnordisk, han var en dansk bosatt i Sverige.


Kvinnan var redlös av droger och alkohol när gm bestämde sig för att penetrera henne med sin hand.

Han använde minst fyra fingrar och på en utav dessa hade han med största sannolikhet en klackring.

Det sistnämnda väljer dock HR att inte tro på, de tror att han tog av sig ringen.


Men däremot anser de att kvinnan kan ha uttryckt att hon ville ha "sex" några timmar innan eftersom ett negativt karaktärsvittne tillåts. Detta negativa vittne är kvinnans före detta make som hon lämnat, en make som vill ha ensam vårdnad om de gemensamma barnen.

Det leder till att HR tror litegrann på att hon kan uttryckt att ville ha "sex".

Därigenom anser tydligen HR att en kvinna självklart  menar att få en knytnäve uppkörd i underlivet.

Helt oförberett och dessutom utslagen mentalt.

 Kvinnors underliv ger tydligen upphov till konstiga  föreställningar även hos hovrättsdomare.


Dessutom skuldbeläggs kvinnan för att hon var trång. Det uttrycks att kvinnan var "a-typisk".

Ni läste rätt, kvinnor kan vara "a-typiska" enligt svensk hovrätt om de råkar vara normala.

Dvs att kvinnor  är olika.

Nu får kvinnan skulden för sin onormala blödning. För att hon nästan dog.

Så som kvinnor alltid på något sätt tycks få skuld för det som borde åläggas mannen.

Ska man utföra en fistfucking oförberett på en "a-typisk" dessutom fysiskt oförberedd och hjälplös kvinna?

Ja, tydligen. Män har inget ansvar och kan inte som män åläggas att tänka till enligt HR.


Slutsats av HR domen som berör alla kvinnor i Sverige:

Mannen anses ha rätt att utan efterhörande eller förberedelser av kvinnans underliv köra in en hand.

Så ser svenskt rättsväsende på kvinnors underliv och mäns rätt att behandla det som ett hål. Ett hål som mannen fascineras av och vill utnyttja på sitt sätt oavsett vad kvinnokroppen klarar.


Mannen fick två år. Våldtäkt av normalgraden.


Kvinnan hade 6 veckor efter övergreppet, under TR-rättegången, fortfarande problem och behövde medicinsk hjälp.


I Indien har det skett en fruktansvärt övergrepp, en sexuell tortyr som har lett till en kvinnas död på ett ytterst plågsamt sätt.


I svensk domstol anses det som naturligt att föra in en hand i kvinnors underliv och  det anses självklart lika med "sex". Domstolen tar inte det mentala språnget till att ifrågasätta hur det gick till.

Därmed väljer de att ansluta sig till framför allt porrvärldens uppfattning att kvinnors underliv väcker en vilja att utnyttja hur som helst.

Och klarar inte kvinnan det är hon "a-typisk".


Det här är i grunden samma problematik som i Indien:

mäns vilja att superpenetrera kvinnor på ett livsfarligt och totalt hänsynslöst sätt där kvinnan blir fullständigt avhumaniserad.


Det är på denna nivå diskussionen ska föras även i Sverige.


ANNONS
Av shedlight - 17 september 2012 22:48

Madeleine Leijonhuvfud skriver en debattartikel om behovet av en samtyckeslag och undrar vad regeringen väntar på.

Det är utmärkt att återigen problematisera  att kvinnan som utgångspunkt anses vara sexuellt tillgänglig.

För så är det 2012 i Sverige.

Mannens rätt att penetrera kvinnokroppen anses viktigare än att kvinnan ska slippa våldtas.


Men problemet är större än vad som står i lagtexter och vad lagstiftarens intentioner är.

För ingen skulle erkänna att våldtäkt faktiskt inte är ett särskilt allvarligt brott i praktiken, eller att övergrepp på barn i princip är avkriminaliserat och att mäns våld mot kvinnor bortförklaras med att kvinnan provocerat.

Eller att barn på 14 år kan säljas och våldtas av en rad män på en offentlig toalett och att rumänska mycket unga kvinnor som förts till Sverige för att män vill  köpa deras kroppar på hotell och i pissoarer,  blir utan möjlighet till hjälp.

Eller att vi har avkriminaliserat barnporr igen.

Inget av detta stämmer med vår självbild av Sverige som ett jämställt land.


Vi har ett problem och våra domstolar är navet i detta.

För de, domarna och med dem nämndemännen,  tolkarna lagarna inte som lagstiftarens avsåg utan hur de vill.


Det hjälper inte med lagar om domstolarna drar utvecklingen bakåt och så länge inte media gör sitt jobb och granskar rättsväsendet.


Vi har våldtäktsdomarna 2009 från HD  som flyttade utvecklingen bakåt , se inlägg  om det här.

Vi har den famösa decemberdomen från 2010  där  vi fick veta att det i princip ska krävas vittnen för att fälla i incest/barnvåldtäktsfall och där Jr Lambertz ansåg att barn ska misstänkas för att vilja ha pengar om de berättar om övergrepp.

Vi har avkriminaliseringen av barnporr, dvs att framställa barn i sexuella syften,  från juni 2012.


Detta är ogranskade skräckexempel på domar som har fått och får avgörande betydelse för att barns och kvinnors säkerhet, integritet och hälsa är mindre värda än mäns rätt till sin sexuella tillfredställelse och sin maktutövning.


Men även andra domar visar på   denna uppluckring av mänskliga rättigheter.

För några år sedan kom en friande dom där en 16-åring som tvingade sig till analsex med en 13-åring.

Läs om det här.


Nyligen kom en friande dom där en man  utfört analsex på en kvinna när hon sov. HR lyckades med att fria mannen för att han träffade fel, som han hävdade. Att en svensk domstol friar i sånt läge säger  mycket om synen på mannens rätt och kvinnans rättsliga  - och därmed i praktiken -  underordning.


Men även om mannen skulle bli fälld, så blir straffen häpnadsväckande milda idag när det är fråga om brott mot kvinnor. Eller vad ska man säga 8 månader för ett års sadism mot en flickvän som slutade med att han vill att hon skulle hänga sig?

Enligt nytt förslag från Fredrik Wersäll domaren i Tumbafallet (friande förstås för ett mycket grovt övergrepp) så skulle även ovanstående sadist helt slippa fängelse.


Det är också gängse att straffen blir extremt milda om en man förlorar jobbet, som om det har med själva brottet mot kvinnor att göra. Här fick polis ett extremt milt straff av den anledningen. Då talar man om att brottsoffrets lidande inte är så mycket värt.

Eller här där en polis drogade och våldtog en 16-årig flicka i beroendeställning och fick "skärpt" straff, ett år och 10 månader, där han naturligtvis borde dömas extra strängt eftersom  det var särskilt  hänsynslöst gjort just av en polis.



Eller när övergrepp på små  barn så som treåriga flickor, det som i media ofta kallas sexbrott, leder till några få år i fängelse.

Utomlands anses det t o m befogat att man slipper åtalas om man som förälder reagerar häftigt och t om råkar  skada pedofilen så illa att han avlider.  I Sverige får samma pedofiler milda straff.


Det finns oräkneliga exempel på milda straff eller där gärningsmän frias där domstolar resonerat överslätande i syfte att fria gärningsmännen snarare än för att skippa rättvisa.  Det är domstolarnas värderingar som fallerar.

Att domarväsendet väljer bort både utbildning  i relationsvåld, människohandel eller i barnkunskap  säger också något om vilket intresse de har för kunskap om genusrelaterad  brottslighet.


Då hjälper inte en samtyckeslag hur viktig den än är.

Då kommer samma hända som i människohandelsbrottet ( se här hur kvinnor nedvärderas)

Eller kvinnofridsbrottet

Eller i barnvåldtäktsbrottet,   (se här och om juridisk drift)

Eller i barnmisshandelsbrottet  (som visades i dokumentären  "Hon vill ju inte lyda")

Eller i våldtäktsbrottet 

Eller i barnporrbrottet   



Gärningsmännen frias med den ena fantasifulla motiveringen efter den andra, påföljderna uteblir eller mildras.

Och fortfarande skuldbeläggs våldtäktsoffer i våra domstolar. Allt medan de misstänkta inte behöver redogöra för sin kvinnosyn.


Problemet är större än vår lagstiftning, det sitter i domstolarnas alldeles för patriarkala syn på vad brott och straff är.

Och hur kommer man åt det om man inte ens sätter ljuset på vårt domarväsende?

*

LÄS OM RÄTTSVÄSENDET OCH OM HUR DE SER PÅ KVINNOR HÄR!

DÄR EXEMPLIFIERAS MED EN MÄNGD  VIKTIGA RÄTTSFALL.




ANNONS
Av shedlight - 15 september 2012 12:09

I en debattartikel i AB skriver tre organisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor om en demonstration i dag kl 16 i Stockholm.

I både artikeln och under aktionen läggs fokus där det hör hemma -  men där det aldrig FÅR höra  hemma i det politiska och mediala klimatet vi har fått idag.


Hos männen.


Att män, framför allt de som har övertagit det mediala tolkningsföreträdet i koommentarsfält, hela tiden agerar aggressivt mot att ta sitt ansvar, är välkänt idag.


Vad värre är – medierna i Sverige väljer idag att gå dem till mötes.

Man skriver inte om stora barnporrtillslag där mängder av svenska män åkt fast, om traffickinghärvor i Stockholm eller vilka de hundratals namnen var som fann på listorna i Lindberghärvan.

Då skriver man inte heller om alla de våldtäkter som sker i relationer. Man skriver endast om överfallsvåldtäkter.

På så sätt späder de själva på det värdegods som de har som anser att  som att Sveriges problem är "importerade".

Det är inte så konstigt när alla andra brott förtigs.

För man får inte smutskasta svenska män- då blir de arga på media.


Då agerar de i grupp som en mobb, samma mobb vi ser i andra länder.


Vi har exakt samma problematik här, den tar sig bara andra uttryck. Istället för att bränna flaggor, överöser man media med mail. Istället för att kasta raketer, hotar man de som skriver om mäns ansvar för våld mot kvinnor.


(DN är väl det värsta exemplet på fega media. De väljer oftast bort nyheter som pekar ut män som grupp och plockar fram nyheter som ska skuldbelägga kvinnor. Det är ingen slump att de inte vågar använda ordet hen.)


Men förutom att dessa män hotar demokratins fria ord, så är de också ett direkt hot mot kvinnors hälsa, integritet och liv. De normaliserar ett mentalt klimat där övergrepp kan ske.


Det är redan konstaterat att män som misstänkts för sexualbrott mot kvinnor och barn, är de som i minst utsträckning erkänner. De lägger istället skulden på kvinnorna ’och barnen. En skuldförskjutning alltså.

Det gäller vid mord, misshandel och kränkningar.

Några exempel


Man skyller mord på stearinljus

http://www.expressen.se/kvp/foretagaren-skyller-dodsbranden-pa-ljus/

Man skyller misshandel på nödvärn

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/article13775323.ab

Man skyller på ett avtal och ett kvinnoanfall

http://www.expressen.se/kvp/holl-sin-psyksjuka-hustru-insparrad/

Man skyller på hämnd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sexutnyttjade-assistenter-doms_6594898.svd

Man skyller på erektionsproblem

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13734041.ab

Man skyller på sin höga position

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13734041.ab

Man skyller på en berusad 14-åring

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1064522-doms-for-valdtakt-mot-barn

Man skyller på att man inte vet hur ung flickan var  (samtidigt som han vill att hon ska ljuga i rätten)

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1064522-doms-for-valdtakt-mot-barn


Man kan hålla på hur länge som helst.



Dessa män som alltid anser att det fel på kvinnor som företräder mänskliga rättigheter för kvinnor gör gemensam sak med förövare - vilket en del av dem förmodligen är. Då blir kvinnor skuldbelagda. En alldeles utmärkt fokusförskjutning om den inte var så dum och så genomskinlig.



Jag klipper här in en utmärkt komentar från bloggaren Noboytoy som kom till inlägget om Den fejkade kvinnan – ett vanligt vapen.


Män som vill styra kvinnors rätt till abort, utan inblandning från kvinnor och kvinnors egen talan.

Män som pushar för att kvinnor skall prostituera sig för män.

Män som pushar för att kvinnor skall vara hemmafruar åt män.

Män som pushar för att kvinnor skall välkomna manlig sexualitet, i alla lägen och gilla den.

Män som menar att "kvinnor vill vara kvinnor", enligt ett manligt ideal.

Män som pushar för rätten att åka runt i sina bilar och som inte vill betala trängselskatt men som använder kvinnor som argument.

Män som vill utöva sin sexualitet mot barn och som vill mena att kvinnor vill och gör detsamma i samma utsträckning som manliga pedofiler.

Män som menar att kvinnor misshandlar män i nära relationer, på samma sätt och i samma omfattning som män misshandlar kvinnor.

Män som vill mena att den manliga porren, konsumeras, finansieras och produceras av lika många kvinnor som män.

Män som vill mena att lika många kvinnor gör och har gjort våra filmer, tv-reklam och att lika många kvinnor som män är representerade i vår litteratur.

 

Som sagt fokusförskjutningens lista kan göras lång.

Dags att se förbi det, rycka på axlarna åt det och lägga skulden och ansvaret där det hör hemma.

Hos förövarna och den skara män som försvarar dem.  

För försvarar man dem är man lika medskyldig.


Vi har alla ett ansvar att hjälpa våra medmänniskor oavsett hudfärg, ursprung,  religion  OCH kön.

Det gäller även män.

Det är bara att välja om man är feg eller om man tillhör de som vågar stå upp.

Av shedlight - 30 juli 2012 09:42



I en krönika skriver en DN-journalisten Jenny Nordlander om det hat som möter speciellt kvinnor som skriver.


I texten nämns en kandidatuppsats från JMG där studenterna har undersökt hur journalister bemöts.


Hon skriver:


"I kandidatuppsatsen ”För lite kuk?” av Linnea Andersson och Kaisa Andersson på JMG uppgår andelen män som, i rollen som krönikör, fått kränkande kommentarer till 72 procent. För kvinnor är siffran 76 procent. Synd med så hög andel men upplyftande lika mellan könen. Vad som sedan framkommer är i vilken grad män och kvinnor får ta emot olika typer av kränkningar och – hur de reagerar på dem.

41 procent bland kvinnorna i undersökningen uppger att de ”någon gång i månaden” eller oftare får kommentarer som är riktade mot deras kön. Samma siffra bland männen uppges vara 5 procent. Det mest alarmerande resultatet är hur många som faktiskt övervägt att sluta som krönikörer på grund av det här: en femtedel av de kvinnliga deltagarna. Det tyder på att det är ett arbetsmiljöproblem. Samma siffra bland männen är 3 procent."

Problemet har tidigare tagits upp i det mediegranskande programmet Medierna.
Frågan är; vad gör redaktionsledningar för att komma tillrätta med detta problem? Vad gör arbetsgivaren?
För detta är ett demokratiskt problem.
Och det drabbar på olika sätt.


Det drabbar det fåtalet kvinnliga kommentatorerna som är ute i media elektroniska fält och går emot könskonservatister och kvinnohatare.Även om de värsta kränkningarna tas bort , ibland efter ett antal timmar, så har det ändå skett. Hatet har fått stå öppet.


Men det är inte det enda.
De som går emot de antifeministiska rasistiska ( ja det är alltid samma kategori män) dreven blir också okynnesanmälda och det företag som sköter den s k modereringen går på finten gång på gång.Kvar ligger EN åsiktsmassa.
Nu är det ytterst få som ägnar sig åt kommentering, men eftersom det främst är de hatiska så är det märkligt att de ska vara de enda som får höras. Där har media ett ansvar som de inte tar.


Hur påverkar det medias kvinnliga medarbetare?


Vidare finns det en del att fundera över hur media idag väljer att skildra kvinnor och män. Unga kvinnokroppar används i reklam i dag på ett ohöljt sätt så att korven i Simrishamn i bleknar och artiklar om utvik avlöser varandra.
Media underhåller rätten att se kvinnan som ett objekt. Gång på gång.


I en debattartikel i AB, skriver företrädare för kvinnojourer om att media exploaterar våldtäkter, dvs i media är våldtäkter = överfallsvåldtäkter. De som är insatta vet att den övervägande delen av sexuella övergrepp sker i någon typ av relation, på festen, i förhållandet eller så är det en kill"kompis" som byter skepnad och blir gärningsman.


Att media gång på gång skriver om EN typ av våldtäkter kan om man är konspiratorisk få läsaren att tro att media , förutom att vilja få ekonomisk vinning på dessa brott, också underhåller föreställningen om att kvinnan bör hålla sig hemma.

Gärningsmännen problematiseras aldrig, vilken kvinnosyn de har ochvilken  föreställning om mäns rätt som driver dem. Vilket behov av makt och kontroll över kvinnor de har.
Men kvinnor och flickor förstår den underliggande meningen. Det är i hemmet de är säkra.

Vilket alltså både är falskt och könskonservativt.


Och  de återkommande reportagen om husliga sysslor som passande för kvinnor avlöser varandra.. Som i Sveriges Radios "Husmorskolan". Inte anno 1912 utan 2012.
Media fylls med tips om att baka sex (alltid sex) sorters kakor, om att gifta sig med överdådiga bröllop a la kändisar, och att  få hjälp med  det tekniska av en man, som kvinnor vill enligt media.  Manliga krönikörer skriver om kärringar och sportbilagorna, dessa maskulint osande domäner, har sex-adds. Ännu.


Allt detta, och mycket mer, signalerar dagligen att kvinnan har ett värde och detta värde finns i kroppen och att inte ta plats med annat än med sådant som tillkommer kvinnor historiskt.


Kvinnor ska vara i det privata livet, inte i det offentliga.
Då blir man en "Offentlig kvinna".


Så sa man runt sekelskiftet, de offentliga kvinnorna var "liderliga" och skökor och skulle kontrolleras av männen.
De skulle i och för sig  finnas för männen, men de var de, kvinnorna, inte männen, som skulle kränkas.
Det var de, kvinnorna, som kränktes för sitt kön.
De privata kvinnorna i hemmen som var tysta och inte tog plats på något sätt, de klarade sig från kränkningar, i all fall verbala och i alla fall i folkmun.


Har vi kommit så mycket längre?
Mer än hundra år senare?
Får kvinnor vara offentliga kvinnor utan att kränkas sexuellt?


Vad förmedlar egentligen media själva, alltså mellan varven med dessa kvinnliga krönikörers tydliggörande av strukturerna?
I slutet av 1800-talet ville media, däribland det relativt nystartade Aftonbladet, inte alls att uppdelningen av kvinnor skulle upphöra. Media ville ha status quo, det som skulle var som förut med kontrollen av kvinnor. De offentliga kränktes, för männens sexualitets skull, och de privata, de som tog hand om männens vardagliga behov,  lämnades ifred.


Spelar media samma roll idag?  Vill de framför allt ha samma ordning som alltid, inte utmana den manliga tolkningsföreträdet av hur världen ska se ut?

Läs boken:

"Offentliga kvinnor" av Yvonne Svanström och jämför med dagens situation.


Männen som kränker finns kvar, de har bara så många fler möjligheter nu: att vara anonyma och att hämta styrka i broderskapet och dess sekelgamla könspolitiska ideologi.

De offentliga kvinnorna som tycker och utmanar får kränkas än idag för sitt kön och sin sexualitet.

Men privata följsamma tysta kvinnor klarar sig ifrån angreppen. De som inte sticker ut.









Av shedlight - 12 juli 2012 11:09

Nu har BRÅ kommit med preliminär statistik över antalet brott under första halvåret 2012.


Här är länk till hela rapporten.


Media ( GP SvD  SR) skriver om att antalet anmälda våldtäkter minskat med 19% jämfört med samma period under förra året.

Det bryter en uppåtgående utveckling. Den nya sexualbrottslagen från 2005 påverkade men det har man redan avhandlat och tagit hänsyn till. Ökningen har varit odiskutabel ändå. Men nu har denna trend alltså brutits för första gången.


Så här skriver BRÅ i inledningen i rapporten:

benägenheten att anmäla brott kan förändras över tid, till exempel på grund av

ändrade attityder i samhället eller ändrade försäkringsvillkor. Detta gör det svårare

att avgöra om brotten faktiskt ökar eller minskar.


När det gäller just sexualbrott  är viljan att anmäla mycket beroende av olika faktorer, men en avgörande faktor är samhällets syn på våldtäkter och andra  sexualbrott .

Det vet man genom forskning.

I länder där offret skambeläggs och tvingas till förnedrande behandling så vet man att benägenheten att anmäla  minskar. Att offret stigmatiseras  av omgivningen bidrar också starkt till beslutet att avstå brottsanmälan.

Eftersom en våldtäkt som inte lagförs sänder signaler till samhället att handlingen inte var  "så farlig" så normaliseras handlingen  att män tvingar sig till samlag eller inte bryr sig om ömsesidighet. Även omgivningen påverkas och nätet har ökat denna påverkan mångdubbelt.


Det finns knappast någon anledning till att tro att utsattheten för sexualbrott skulle ha minskat.

Låt oss som en jämförelse  titta på den preliminära siffrorna över misshandel av kvinnor.


Så här står det i rapporten:

För anmäld misshandel

mot kvinna 18 år och äldre är misshandel i nära relation vanligast.

För man 18 år och

äldre är misshandel utomhus av obekant vanligast.

Under det första halvåret 2012

anmäldes 19 900

misshandelsbrott mot man, vilket är 3 procent färre än första halvåret

2011. Antalet

misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre ökade med 3 procent till

13 700 anmälda brott.



Anmäld misshandel fortsätter att öka -  när det gäller kvinnor.

Ändå gäller samma mörkertal där, det är svårt att anmäla bekanta.

Men där ser man alltså ingen minskning.


Kan man dra någon slutsats av de här preliminära siffrorna om just de minskade våldtäktsanmälningarna?



Det är naturligtvis svårt att säga men nog kan man fundera.


Sexualbrott tillhör, som skrivits ovan, de brott där mörkertalen är som störst, samhälleliga attityder och händelser påverkar viljan att anmäla.


Det är nu allmänt känt att HD:s vägledande domar i våldtäktsmål  från 2009 har fått effekt på både lagföringen och naturligtvis i förlängningen på viljan att lägga tid på utredningar och som en effekt påverkar det anmälningsviljan.  HD anser sig inte ha påverkat detta. Mer om det här: Allt färre anmäler våldtäkt och HD tvår sina händer


Varför ska man utsätta sig för hela processen att anmäla, bli ingående undersökt, ifrågasatt,  inte bara vid det aktuella händelseförloppet  utan också få hela sitt tidigare sexuella liv uthängt, och vad värre är, man kan bli uthängd på nätet, facebook, flashback eller någon annanstans med mansordet  "hora". Eller lögnare.


Just det sista är värt att beakta.

Sista året har i Assangeaffären , men också på andra håll  kvinnors upplevelser ifrågasatts. Kvinnorna i detta globala Bjästa som Assangeaffären lett till,  har smutskastats i en sällan skådad nätkampanj. Detta har också läckt över till andra fall.

Man kan se på vilken blogg eller sajt som helst som driver antikvinnlig propaganda att kvinnor /flickor som anmäler våldtäkt blir grovt smutskastade. Beskyllningar som mansordet hora, att kvinnan ljuger eller ångrar sig efter dåligt samlag, duggar tätt.


Ordet hora är för det första ett manligt sätt att lägga ansvaret på kvinnor för sina egna handlingar och det har kommit att användas med och mer på nätet av svenska män mot kvinnor som har "fel " gärningsmän dvs där svenskar är misstänkta. Utav svenska "trevliga"män  med den "jämställda" kvinnosynen som alla förmodas ha.


En kvinna eller t o m en flicka så ung som 13- 14 år är också en "hora" om hon träffar utlänningar på något sätt och blir våldtagen utav dessa. Mobben skuldbelägger då BÅDE gärningsmännen, eftersom de INTE är svenskar, OCH dessutom offret som hade den dåliga smaken att umgås med utlänningar.

Kvinnoföraktet är så starkt så man lyckas med konsten att smutskasta både gärningsmän och offer, när det gäller dessa våldtäkter. Trots att detta alltså anses vara   s k "riktiga våldtäkter" så är ändå offret skyldigt också.


För eller senare får hopplösheten i att det är så meninglöst att anmäla efter  HD:s vägledande domar och att man riskerar att hängas ut på nätet,  genomslag.

Om detta blir en trend att kvinnor och flickor inte  vill anmäla våldtäkt så är det en allvarlig utveckling.


Idag pågår ingen kampanj  att få unga  män till ändrade attityder gentemot unga kvinnor.

I en dokumentär för en tid sedan  " Ingen riktig våldtäkt"   framkom att  unga killar tar sig rätten att våldta och sedan smutskasta offret. En dubbel markering. De unga flickorna lär sig snabbt vad som är ett acceptabelt beteende och vad som förväntas av dem. Alla är rädda för att hamna på andra sidan. Ingen vill bli outcast.


"Varför händer ingenting ?? "frågade studioreporter Claes Elfsberg i Aktuellt, "det lät ju likadant som när jag växte upp".

Sanningen som ingen vågar säga är att det har vänt. Det hade blivit bättre men den utvecklingen avstannat - och vänt.

Och utvecklingen ser ut att fortsätta. Idag finns ingen motkraft mot nätets kvinnoförakt och det manliga tolkningsföreträdet när det gäller sexualiteten.

Tvärtom.

Det har aldrig varit ett så maskuliniserat samtal om sexualitet i media och på nätet.


Dessa unga män -och andra givetvis- är helt utlämnade till nätets normaliserade kvinnoförakt  i porren, musiken spelvärlden och i diskussionsajter.

Det är männens värld.  Det är där dom lär sig att ta för sig och att kvinnor =sex för män.


De män som ägnar sig åt att köpa kvinnor i Sverige eller utomlands  påverkas ytterligare både i sina egna värderingar och när de möter likasinnade.  Sverige har också närbelägna länder  där kvinnor säljs på burk eller på estrad.  Det har verkat i 10 år nu, samtidigt som flashbackifieringen breder ut sig. Hand i hand går praktik och ideologi.

Kvinnors värde går ner för varje år, respekten för kvinnor byts ut mot förakt.

Integriteten och intimiteten ersätts av hantering , makt och kontroll.  Män ger order istället för att fråga.

 

Även media medverkar i allra högsta grad i denna negativa utveckling, de både speglar och driver den.

Samtidigt.

Det är ingen nyhet alls att kommentarsfälten är mansdominerade och otroligt kvinnohatiska.

Men media fortsätter ändå att spekulera i sexism, senast igår i Aftonbocken med en förutsägbar webfråga. Vad vill de uppnå? Hade AB ställt samma  fråga om det gällt rasism? Hade de vågat?


Sanningen är att media uppenbarligen inte ser några problem att driva denna utveckling framåt, trots att även kvinnor är medborgare, men vad spelar det för roll när patriakatet håller i pengarna?  Vem vågar gå emot då?

Så sexism tar media lätt på.


I de våldtäktsfall som inträffat i Grekland som tidigare rapporterats om i  media ( nyligen har det hänt ett nytt) så framkommer tydligt att en stor del av de svenska  männen på nätet delar en kvinnosyn som även det grekiska rättsväsendet och deras manligt styrda samhälle står för. Se inlägg här om det.


Det säger en del.

I det samhällsklimatet är det inte konstigt om utvecklingen i Sverige nu tar ett steg bakåt när det gäller hur vi ser på våldtäktsoffer.

De får mer och mer skylla sig själva. Det kom en bok om det på 70-talet förresten. 

I nätets tidevarv går det otvetydigt bakåt nu när det gäller synen på  jämställdhet och på kvinnan som likvärdig varelse.

Få verkar våga tala om det.

Kanske kommer en ny  Boëthius att få skriva  "Skylla sig själv?" om ett antal år, då när vi minns hur det var på 2010-talet, innan det vände. Och fråga oss varför vi inte såg tecknen.  Hur kunde vi missa det?

Då, framöver,  när kvinnor inte vågar anmäla mer än de allra grövsta uppenbara våldtäkterna, men få "etikettsbrott" av nya eller gamla bekantskaper  av rädsla för att blir uthängda på nätet och smutskastade av okända nätmobbar av män.


Nu upprörs världen, med rätta, över en video som visar ihjälskjutningen av en kvinna och hurrande män runt om.

Det åskådliggör inget annat än djupt rotat kvinnohat.

 Så har vi väl ändå inte det i Sverige?

Inte så uppenbart men samma kvinnohat rotar sig nu igen här.

I Sverige skadas kvinnor/flickor av att deras liv och identitet hängs ut för att de är "horor" och glåporden skadar för livet. Allt medan de hurrande männen bakom tangenterna får fortsätta i skyddad anonymitet med stöd av den nya tidens broderskap.  En viss gradskillnad, men ingen artskillnad. Men så mycket  svårare att filma och få en global upprördhet över.

.

Från Wikipedia om boken Skylla sig själv (1976)

Boken problematiserar samhällets inställning till våldtäkt utifrån utgångspunkten att det generellt är våldtäktsoffret själv som skuldbeläggs.....

Av shedlight - 1 april 2012 11:11

I GP skriver åklagare Thomas Ahlstrand en debattartikel där han pekar på en utveckling som skett i domstolarna under senare år.


I fyra punkter visar Ahlstrand vad som har hänt.


Fyra idéer ligger bakom

Det beror på fyra idéer som, utan lagstiftning eller egentlig debatt, fått fotfäste bland inflytelserika jurister.

 

-Den första idén är tanken att domstolarna ska inte söka sanningen, bara det som är bevisat. En i sig sund tanke som till överdrift leder till idén om rättegångar som spel, som tävlingar, som teater.

 

-Den andra tanken, som är en överdriven misstolkning av en princip från Europadomstolen för mänskliga rättigheter, är att det spelar ingen roll vad den misstänkte säger, om han ljuger eller ljugit, eller bara tigit sig i genom en polisutredning och rättegång; det är vad han säger sista gången, i rättegången när han vet vad alla andra har sagt och känner till all bevisning som finns, som räknas.

 

-Den tredje tanken är att det spelar ingen roll hur många bevis för en misstänkts skuld som finns; de får inte vägas samman till ett helt.

 

-Den fjärde idén är att åklagaren inte bara har bevisbördan för vad som hänt i yttre mening, utan även vad som hänt inne i den misstänkte personens huvud.



Meningen allra först är intressant och avgörande för vad som tas upp i de fyra punkterna


"Det beror på fyra idéer som, utan lagstiftning eller egentlig debatt, fått fotfäste bland inflytelserika jurister"


Det här visar på  den juridiska drift som pågår, som man ständigt måste uppmärksamma.

En juridisk drift är alltså att en lagtext under årens gång kommer att, utan att texten ändras, få en annan innebörd än den ursprungligen skulle ha. Eller att domstolar väljer att tolka lagen på ett annat sätt än vad som var tänkt, som vid införandet av kvinnofridslagstiftningen, inlägg  om hur domstolar hanterar denna lag här.  ( Jämför uttrycket  genetisk drift, alltså en slumpmässig förstärkning av vissa egenskaper.)


Den här juridiska driften sker utan att det kommer upp till allmän kännedom, det bara sker i  "väggarna."

Domare låter sig påverkas av en sorts allmän inställning kollegor emellan utan att ta ställning själva till om det är rätt eller inte.

Det är i sådana här lägen det är oerhört viktigt att inte ha för konforma grupper.

Ju mer lik en grupp är i desto större risk att sådant här händer.


Finns  det dessutom en egen värdering som understödjer denna drift, så är det desto enklare att falla för den.


Flera uppmärksammade domar den senaste tiden har varit tydligt påverkade av både värderingar och en sorts överdriven nit - som en utgångspunkt - att fria den åtalade.


Ett exempel på det är en  dom som kom ifrån Hovrätten över Skåne och Blekinge förra veckan, som  friade en man som fällts i tingsrätten för bl a barnvåldtäkt.

Vad skrev då HR? Här följer  fem utav de argumentationer och slutsatser som HR skriver i sin dom och reflektioner över dessa.


1.

HR skriver att barnen inte reagerat på det sätt som   barn som utsätts för övergrepp ska.


Samtidigt kan konstateras att de uppgifter hon

sammantaget lämnat om denna händelse inte innebär att de sexuella handlingarna har

beskrivits särskilt detaljerat. Hon har inte heller berättat om några egna reaktioner eller

intryck som gör att berättelsen i det hänseendet kan beskrivas som särskilt levande.


Däremot saknas även här i stor utsträckning detaljer om de sexuella handlingarna, både vad gäller hur dessa gått till och inte   minst hur målsägande A upplevt saken av dem har heller, enligt vad som framkommit, visat några känslomässiga reaktioner inför …/


Barnen beter sig uppenbarligen inte som domarna har förväntat sig och då är det barnen som ska anpassa sig till det och inte tvärtom.

 

 2.

HR anser också att barnet /en haft en avsikt att avsluta sin mammans förhållande med den misstänkte mannen och att det

varit ett skäl till att de hittat på.


Målsägandena förefaller inte ha varit nöjda med att

deras moder valt att fortsätta förhållandet med honom, t.ex när han kom tillbaka från

behandlingen.


Med detta vill HR alltså tala om att barnen skulle varit både beräknande och planerande nog att kunna

använda ”våldtäktsvapnet” i sina planer. Med andra ord att deras berättelse skulle tyda på en förslagenhet snarare än att de utsatts för övergrepp.


3.

HR skriver vidare att det är negativt att  flickorna talat med varandra och med kamrater om det inträffade.


Värdet av detta hade emellertid varit större

om det hade rört sig om två målsägande som inte hade talat med varandra och även i

övrigt kunde anses vara oberoende av varandra. I detta fall framgår det av målsägandenas

berättelser att de två hade talat med varandra och det redan innan målsägande B

talade med sin mamma


Barnen är syskon och - barn. Skulle de inte få tala med varandra? Hur verklighetsförankrat är HR:s resonemang här egentligen?

Ska det ligga barn i fatet att de är syskon? Tydligen anser  domarna i HR det.


4.

HR skriver vidare:


 I förevarande mål finns det ingen händelse som någon av de två målsägandena har

kunnat ange någon mer exakt tidpunkt för. ………. Detta är således ett exempel där en mer exakt tidsangivelse

hade gjort det möjligt att kontrollera uppgifternas riktighet gentemot yttre förhållanden.


Barn har andra tidsperspektiv, det verkar HR  inte ägna en tanke åt. Det är knappast något ovanligt att barn har svårt att ange exakt när övergrepp sker.  Ska inte en domstol  ha bättre kunskap  än så  när det gäller övergrepp på barn?


5.

Dessutom ägnar sig HR åt ett upphävande av trovärdigheten hos detta syskonpar genom att en annan flicka i

deras närhet verkar ha hittat på övergrepp, enligt HR.


Efter kontroll gjorde åklagaren bedömningen

att målsägande C:s uppgifter inte kunde stämma och att hennes påståenden om

sexuella övergrepp således inte var riktiga. Detta innebär givetvis inte att även målsägande

A och B behöver ha lämnat oriktiga uppgifter. Däremot innebär det att en person

– som särskilt målsägande A känner väl, som är ungefär jämnårig med målsägande A

och B och som de uppenbarligen har diskuterat sexuella övergrepp med – har varit

kapabel att lämnat oriktiga påståenden om sexuella övergrepp.


Längre fram i domen i domskälen återkommer detta:


Vid bedömningen av om de enskilda uppgifterna är korrekta måste vägas in att en någorlunda jämnårig bekant till dem,

som de umgåtts och samtalat med, har lämnat uppgifter om sexuella övergrepp som vid en närmare granskning

visat sig vara oriktiga och påhittade.


Trots att de skriver att det inte ska ha betydelse, väljer HR själva att återkomma till det i domskälen som något som

har en  avgörande betydelse för utfallet.


Den här domen är skriven på ett sätt som visar på dålig kunskap om barns reaktioner på övergrepp .

Detta både när det gäller hur barn berättar, hur de beter sig och vilka syften som HR väljer att anse att så unga barn

kan ha med att berätta om övergrepp.  Domen har målnr. B 430-12


Domen säger något om både värderingar och juridisk drift eftersom den går att se i ett sammanhang med andra liknande domar.


Det finns en rad märkliga domar sista tiden som gör att de här i fyra punkterna i debattartikeln borde väcka till

 besinning över vad som håller på att hända.

Och det  är inte endast när det gäller övergrepp på barn utan överhuvudtaget. Men barn lider dubbelt utav de här här kraven eftersom domstolsväsendet i  så hög utsträckning  är en domstol för starka människor.

Oftast synonymt med vuxna och män.


Några fall har tagits upp här i  tidigare inlägg:


Den friande våldtäktsdomen mot en flicka med aspbergers och det svårbegripliga resonemang rätten förde i det fallet.


De två männen som friades för människohandelsbrottet där rättens åsikt var att det inte förelåg något maktförhållande trots hot, tvång, utnyttjande av utsatt ställning i annat land och kvinnornas bakgrundshistoria.


Den friande domen mot en familjeklan som utnyttjat ett barn.


Den skrämande friande domen mot den handikappade flickan i Malmö.


Den friande domen i BDSMmålet, där målsägandes berättelse ignorerades  helt trots att det var misshandel.

Rätten valde att se misshandeln som frivillig, viket kan få förödande konsekvenser eftersom det i stort sett alltid är ett enkönat begrepp, där unga kvinnor blir slagna och män slår, precis som i samhället i övrigt,  vilket  - återigen - visas här.


Givetvis finns också HD:s friande domar som sätter en agenda som är obehaglig för alla som råkar befinna sig på fel plats  som tex  domen om samurajmannen, som ansågs för berusad för att fällas för försök till mord. Debattartikel om fallet.

Den domen skakar nog om de flesta. Plötsligt är man inte säker på att det är mordförsök att hugga en människa till döds ens.

HD har som bekant även en rad andra  märkliga friande domar i våldtäktsmål.



Sammantaget är den här debattartikeln oerhört viktig.

Det kan inte vara meningen att Sverige ska  ha  ett rättsväsende som lever sitt eget liv vid sidan av samhället.


Om ett lands rättsväsende inte är till för att skydda medborgarna utan istället väljer att genom  tolkningar av redan

fattade lagar skapa ett juridiskt extraterritoriellt land, så har landet Sverige plötsligt inget rättsväsende.


Och vad ska då medborgare i ett sådant land göra för att få rättvisa?





Av shedlight - 25 mars 2012 21:25

Antalet friande domar i våldtäktsmål har ökat.


Både SvD, DN, GP skriver om ett examensarbete från Stockholms universitet, där man har gått igenom

 alla 313 våldtäktsdomar som avkunnades 2010 i någon av landets tingsrätter och jämfört dem med tingsrättens våldtäktsdomar 2006.

Man fann då att 22 procent friades 2006 jämfört med 33 procent fyra år senare.

/Tillägg 26.3 Även i Studio ett diskuteras ämnet +  28.3 debattartikel i GP/


Det visar sig att tingsrätterna ofta hänvisar till våldtäktsdomarna från HD.

Det var väl väntat att det skulle bli så här.

Under tiden har alltså framför allt kvinnor och flickor offrats: gärningsmän släppts fria och brottsoffer inte fått någon  upprättelse . Och då ska man ha i åtanke att det är många som inte ens anmäler, men utav de som anmäler,

så läggs de flesta utredningar ner och utav de som ändå utreds går få till åtal. Och nu frias alltså 1 av tre i rätten.

Ett nålsöga, som nu krympt ytterligare.


Det är en skam för Sverige  att människors rättvisa offras med rättsväsendets högsta instans goda minne.


År 2009 kom  två uppmärksammade friande våldtäktsdomar från HD.

Enligt Johan Munck, Högsta domstolens dåvarande ordförande, skulle inte dessa domar få någon prejudicerade effekt alls.
Det var inte alls så man skulle se dem.

Hur kan ett Justitieråd i HD uttala något så dumt?


Domarna var en klar signal om att nu jädrar ska vi se till att det minnsann inte räcker med att brottsoffrets berättelse är mer trovärdig än gärningsmannen. Ju höjer vi ribban, drar åt tumskruvarna . På brottsoffret.


För brottsoffret är fortfarande är den som utan problem ännu 2012 , får nagelfaras in i minsta detalj rörande

tidigare sexuella erfarenheter och preferenser.

Till och ned barn drabbas. Och drabbas skoninglöst som Barnombudsmannen nyligen framlagda rapport visade.

Trots det räcker det inte med att brottsoffret är MER trovärdigt.


Det slog domsluten fast 2009.


Att Munck då hävdade att de inte skulle få prejudicerande effekt vara bara ett uttryck för feghet.

En oförmåga att stå för det beslut man fattat och för att det skulle få konsekvenser.


Nu har det upprepat sig igen. Idag fegar Lambertz ut. Återkommer till det.


För vad har hänt efter 2009? Ja, alltså precis det som alla utom HD "ville" inse, att allt färre fälls för våldtäkt.


Vill man undgå straff för ett brott , välj för all del brottet våldtäkt, och gör det i en relation.

Buskvåldtäkter åker man dit för, om gm hittas, men inomhus - i stort sett riskfritt.

Har gm dessutom en långvarig relation med brottsoffret, då är risken obefintlig.

Har gm påbörjat sexuell handling och brottsoffret vill dra sig ur umgänget, det går inte.

 Har man sagt ja, har man sagt ja till ALLT  så som domstolar resonerar. Inte i lagen, men alltså  i verkligheten, i rätten.

Vid de flesta andra brott, är det större risk att man åker dit. Men inte i våldtäktsbrottet.


Det har HD sett till, och domstolar runt om i Sverige var snabba på att ta till sig detta, utan knot.


Särskilt som "alla " tror att riktiga våldtäkter är dessa överfallsvåldtäkter.


Hur många gånger det än basuneras ut att våldtäkter oftast begås i någon form av relation, så återkommer

det i diskussionen gång på gång.

I media blir det stora rubriker om överfallsvåldtäkter. Det är inte fel, men det blir skevt.

För samtidigt sker våldtäkter i bostäder hela tiden. I tystnad.

Till exempel de där "etikettsbrotten". Som bryter ner, inympar rädsla, och effektivt tystar motstånd.


I Dagens Juridik från sept 2009 dissekeras dessa två HD- domar.


Det står klart hur fullt utav fördomar som både HD och vårt rättsväsende är.

Man förväntar sig att ett våldtäktsoffer ska bete sig på ett visst sätt. Ännu 2012.


Trots allt som skrivits och berättats.

Hon ska omedelbart slå larm, hon får absolut inte vara förvirrad, inte känna skuld, hon ska ringa runt till vänner och bekanta och tala om att hon blivit våldtagen. Hon ska helst efter våldtäkten omedelbart ha tillkallat hjälp från grannar och kompisar, även gärningsmannens kompisar alltså. Hon ska omedelbart polisanmäla, åka till läkare, klart och tydligt utan minsta tveksamhet tala om vad som hände. Inte ändra något. Hon ska helst vara juridiskt bevandrad själv så hon vet exakt vad som är våldtäkt.

Hon ska absolut helst ha vittnen , eller foto på övergreppet. Hon får också självklart vara beredd på att privatlivet och det egna beteendet hudflängs i rätten. Det är alltså en självklarhet trots att det strider mot lagens anda och andan i EU:s avtal.

Hon ska ha ett ärbart förflutet och inte "för lösaktig", vara lagom berusad, lagom klädd, osv.


Ur artikeln i Dagens Juridik: Läs gärna hela:


Hur förväntas våldtäktsoffer bete sig?

I den andra domen noterade HD att målsäganden i början inte själv använde ordet våldtäkt. Dessa exempel från domarna kan användas av en förundersökningsledare som vill säkerställa en fällande dom, men de visar även att det är mycket ett våldtäktsoffer ska tänka på efter att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.

Även telefonsamtal och SMS kan vara av betydelse, så ring gärna runt till vänner och berätta. Att utredningen i det ena fallet inte plockat fram sådan påstådd kommunikation ter sig för en läsare som obegripligt.


Var befinner sig HD? På vilken planet?


Sedan kom då den famösa friande domen 2010, i ett incestfall tillika sexuellt övergrepp på en minderårig.


Även där friades den 49-åriga gärningsmannen, brottsoffrets pappa, och dennes advokat var glad att hans klient blev friad, men tyckte trots att HD varit alltför vag i sina formuleringar och inte "satt ned foten" tillräckligt.

Han sa:

-De borde slå fast att man inte kan döma en person enbart på en berättelse, säger han till TT.

Han tycker att det är absolut nödvändigt att det finns vittnen i den här typen av mål.

-Om det inte finns bevisning så ska det inte gå att döma. Så här många övergrepp kan inte ske utan att någon märker det, säger han.


Den domen avkriminaliserade i princip övergrepp på både barn och vuxna i en  relation.  Där de flesta sker.

Det krävs alltså helst vittnen. Eller foto.


För några dagar sedan skrevs om friande dom där en flicka med aspbergers blivit utsatt för våldtäkt.

Trots att hovrätten ansåg att flickan blivit utsatt för övergrepp så var inte HR säkra på att mannen förstod att flickan inte ville.

Kan det sägas tydligare att Sveriges kvinnor och flickor anses som utgångspunkt sexuellt tillgängliga tills motsatsen bevisats.

Observera bevisats i domstol.


Tvärr har alltså många nu redan drabbats av dessa prejudicerande domar som dagens presenterade undersökning visar.

Så tillbaka till Lambertz igen, som uttalar sig idag.


Justitierådet Lambertz är känd för sina ambitioner att lägga sig vin om att det ska var extremt svårt att bli dömd och blir man dömd i sexualbrott så är man med största sannolikhet en av de "oskyldigt dömda".


Denne tidigare JK tvår sina händer, med samma undfallande feghet som Munck gjorde 2009.


Han anser inte att HD ställt något generellt krav på stödbevisning i våldtäktsmål.


- Vad vi har sagt är att man måste ställa höga krav på bevisningen i mål om våldtäkt. Men den fria bevisprövningen finns kvar,


Ändå såg  Lambertz sig tvungen att lägga till en bilaga till domen 2010, med tex följande innehåll


Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte

tillräckligt för en fällande dom.


Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta

sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion,


Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att

målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga

motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade,


Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få

skadestånd bör beaktas.


Är det konstigt med denna Högsta juridiska instans i Sverige och de värderingar de ger utryck för, att vi har så få fällande domar?

Är det inte mer konstigt att vi överhuvudtaget lyckas fälla någon våldtäktsman?

Länkar till domarna 2009 här och här och till domen 2010 här.

Av shedlight - 23 mars 2012 09:45

I en krönika i DN omskrivs ett alldeles hårresande domslut från en hovrätt.


Det handlar om en våldtäkt av en flicka med aspberger på rymmen från en ungdomspsykiatrisk klinik.


Gärningsmannen , en 19-åring, fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten.


I tingsrätten dominerar nämndemän och senaste  tiden har det riktats kritik mot just dessa.

I hovrätten dominerar domare.

Men ändå blir det lika ofta alldeles fel där utifrån en rimlighetsbedömning  alltså alldeles oavsett juridisk "kompetens".

Det kan tex inte vara rätt att våldta en dement, en person som har svårt att uttrycka sig , en full, eller en nykter person.  Det kan tex inte vara rätt att våldta för att gärningmannen har en dålig kvinnosyn och att målsäganden dristar sig till att påpeka det.

Detta alldelses oavsett om en jurist vid en domstol anser det.

Juridisk utbildning  är inte allt: det handlar om  värderingar och villighet att fortbilda sig inom olika områden.

Men av någon anledning har kritiken  mot domarkåren uteblivit helt  i diskussionen om nämndemännen.

Den här krönikan beskriver bara ett fall av många där domare har värderingar som visar på dels en okunskap om samhället men också på en syn på våldtäktsbrottet som fortfarande inte är uppdaterad med nutid.


Det finns domare som är utmärkta men det finns alldeles  för många som har värderingar och ett kunskapsläge  som är djupt otillfredställande.

Kritik har riktats från spridda håll mot domarkåren för deras ovilja att ta till sig ny kunskap.

Barnkunskap är ett exempel på när det brister generellt  hos domarkåren, se artikel i Dagens juridik.
Även HÄR om barn och sexualbrott och domstolars okunskap.  Lyssna!

Kunskap  om människohandel är en ennan sådan brist, där de få domare som deltagit visat  en dålig attityd.
Se artikel i Expressen , "Domare sviker människohandelns offer"  och även  i SvD. om atttiyder.

Den här bloggen har tidigare flera gånger tagit upp just domares värderingar  och bristen på diskussion  om dessa.

Här tex Varför undslipper domarna sund granskning  eller  varför inte här hur resonerar tingsrätten.

/Tillägg 24.3 Bra artikel i Svd om upprördheten efter hovrättens friande dom./


Till ett utav dessa tidigare  inlägg kom en kommentar om  hur domare ser på våldtäkt.


Utifrån denna kommentar och krönikans ämne kan man fundera över om  verkligen alla domare är  lämpliga att döma i sexualbrott.  Vissa är kanske bortom all kunskap och ska då  ägna sig åt andra brott tex trafikförseelser.



Om våldtäktsmål (mål nr är borttagna precis som vanligt för att skydda kvinnor och barn):


Rättsväsendets fokus i våldtäktsmål


• Kvinnans klädsel
• Kvinnans berusning
• Kvinnans tidigare sexuella erfarenheter
• Kvinnans handlande/beteende


Kvinnans klädsel:
• ”Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig.”
• ”Hon var klädd i jacka, linne, bh, trosor och långbyxor.”

Varför omnämns kvinnans klädsel men inte gärningsmännens?
Vilken relevans har kvinnans klädsel?
I vems intresse beskrivs klädseln?
Vilka värderingar ger domstolarna uttryck för genom att beskriva kvinnornas klädsel?


Kvinnans berusning:
• ”Till en början antecknar TR:n att frågan om Laila D:s berusningsgrad under kvällen och natten har mycket stor betydelse för ställningstagandena i målet.”
• ”Hon hade inte druckit alkohol eller tagit narkotika.”
• ”Att endast av den omständigheten att en person till följd av påverkan av alkohol eller droger haft nedsatt omdöme dra slutsatsen att personen varit hjälplös kan inte komma ifråga.”
• ”I målet har framkommit en rad speciella omständigheter som bör beaktas vid bedömningen av åtalet. En sådan omständighet är att målsäganden vid tiden för det påstådda brottet i lägenheten var mycket kraftigt berusad av alkohol.”


• ”En möjlighet som det enligt tingsrättens mening inte helt går att bortse ifrån är sålunda att målsäganden i sitt mycket berusade tillstånd inte gett uttryck för sitt i något skede uppkomna ogillande av de fortsatta sexuella aktiviteterna med våldsinslag.”
• ”Tingsrätten anser att det förhållandet att målsäganden var mycket kraftigt påverkad av alkohol ger anledning att bedöma hennes uppgifter med viss försiktighet.”
• ”Att målsäganden i så fall efter det att de sexuella aktiviteterna avslutats känt sig våldtagen är inte förvånande och hon kan också först då ha kommit till klarhet med att hon blivit utnyttjad, förnedrad och sviken av sina vänner.”

Männen frias!


Vilka värderingar ger domaren uttryck för?

Kvinnans berusning inverkar negativt på kvinnans tillförlitlighet/trovärdighet

Kvinnans berusning anses varit (som man får förstå rådmannen den
enda tänkbara) orsak till att hon ej gett uttryck för sitt ogillande dvs berusningen gör att hon ej kunnat säga ifrån och det läggs kvinnan till last

Kvinnans berusning medförde att hon först vid tillnyktrande insett att hon våldtagits dvs berusningen har medfört att ej haft insikt och det läggs kvinnan till last (samtidigt som erkänner att kvinnan våldtagits)


Fall 1: kvinnans berusning (3 ppm) ansågs inverka negativt på
att klart värdera situationen, det stod klart för männen att kvinnan befann sig i ett hjälplöst tillstånd (domen har ansetts var en eftergift för den massmediabevakning som uppstod)


Fall 2: enbart pga berusning (2,25 ppm) eller drogning kan det inte klassificeras som ett hjälplöst tillstånd

Diskutera: innebär det att gränsen för att befinna sig i ett hjälplöst tillstånd går mellan 2,25 och 3 ppm?

Bedömningarna visar att en stor godtycklighet tillämpas!


Vilken relevans har kvinnans berusning för rätt till sexuellt självbestämmande och integritet?

I svensk rätt kan en berusad kvinna inte våldtas utan det anses istället vara sexuellt utnyttjande (kraftig berusning kan bedömas som våldtäkt efter lagändring 2005)

Varför finns detta synsätt och denna lagstiftning i Sverige då det strider mot europeisk och internationell rätt?



Kvinnans tidigare sexuella erfarenheter:
• ”Frågan är då om målsägandens berättelse ska läggas till grund för tingsrättens bedömning. Hon har uppenbart haft mycket sexuellt umgänge med olika pojkar både före och efter den åtalade händelsen.”
• Kvinnans tidigare sexuella erfarenheter används för att bedöma kvinnans trovärdighet/tillförlitlighet!
• Vilken relevans har kvinnans tidigare sexuella erfarenheter för att bedöma kvinnans trovärdighet/tillförlitlighet?
• Bedömningen görs dessutom vid ett senare tillfälle och en annan situation
• ”De kände dessutom till att hon visat sexuellt intresse för andra män i deras ålder och bekantskapskrets tidigare och att hon dessutom haft s.k gruppsex med två av deras kamrater vid ett tidigare tillfälle.”
• Det var ”nödvändigt” att väga in kvinnans tidigare sexuella erfarenheter för att bedöma männens uppsåt uppgav lagmannen efteråt
• Vilken relevans har kvinnans tidigare sexuella erfarenheter för att bedöma männens uppsåt?
• Vilka värderingar ger domstolen uttryck för?


Slutsats:
Kvinnans tidigare sexuella erfarenheter används för att både bedöma kvinnans trovärdighet/tillförlitlighet samt männens uppsåt!


Vilken relevans har kvinnans tidigare sexuella erfarenheter?
• I vems intresse beskrivs kvinnans tidigare sexuella erfarenheter?
• Vilka konsekvenser får synsättet som finns i svenskt rättsväsende?
• Sexuellt självbestämmande och integritet gäller i varje situation och vid varje tidpunkt enligt europeisk och internationell rätt

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se