Inlägg publicerade under kategorin Media

Av shedlight - 8 mars 2015 09:50

IDAG ÄR DET INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!


Ut och demonstrera och vissa er varhelst ni bor!


Bloggen har tidigare skrivit flera inlägg just denna stora dag. Har nedan följer länkar till dessa och ett kort utdrag från varje inlägg.


2012

Kvinnodagen- startskott för att göra skillnad


En dag som behövs mer än någonsin.


I Sverige går jämställdheten bakåt, jämställdhetsmål tas bort, män gynnas av mer den ekonomiska politiken, kvinnor objektifieras mer än någonsin förr, kvinnohatet breder ut sig på nätet, kvinnor hotas och skräms till tystnad, rätten till abort ifrågasätts både i Sverige och i andra länder  av könskonservativa män, kvinnans plats är i hemmet anser vissa, kvinnor misshandlas fortfarande  till döds av män i nära relationer, våldtäkterna tycks inte minska utan snarare öka, kvinnomisshandel är ett stort problem och de som tar upp det hotas.


Listan kan göras lång!


Detta är en dag som kan göra skillnad om DU som kvinna  bestämmer dig för att börja agera.


I det här inlägget kommer ett antal olika områden tas upp som ligger utanför det som man vanligen talar om i media vad gäller kvinnor våldtäkter, löner och kvotering.


Det kommer att exemplifiera och sedan uppmana till vad som du kan titta efter och regera på.


Det finns nämligen dessa strukturer, osynliga men ändå så synliga dagligen som håller tillbaka kvinnor, som talar om att de är kroppar och varor till män och att männens värld och deras värderingar automatiskt är det bästa. Detta utan att någon tycks reagera.  Det är så ”normalt”. En sorts politisk korrekt sexism.



 2013 

På kvinnodagen blåser en iskall vind


Men tyvärr finns det ute i Europa nu en iskall vind som blåser kallare och kallare.

När kvinnor skulle behöva ägna kraft åt diskriminering, förtryck, mäns våld mot kvinnor, mot sexuellt våld, mot den ökande prostitutionen, för ett mer politiskt inflytande och allt annat så behövs mycket kraft läggas på abortfrågan.


Det är effektivt sätt att styra upp och förkväva kvinnokampen.


Att ta kraft från kamp mot försäljning av kvinnors och flickors kroppar till att behöva försvara att alla kvinnor och flickor ska slippa tvingas till att göra livsfarliga eller dyra aborter eller att bli mödrar mot sin vilja för att män gjort dem tvångsgravida.

Kampen för fri abort är en kamp för kvinnors liv och reproduktiva hälsa.


Nu blåser dessa iskalla vindar in över Sverige efter statens rapport som kom en vecka innan Internationella kvinnodagen.


Nu ska även svensk kvinnokamp behöva lägga tid på vad som borde vara en självklarhet: att kvinnors kroppar inte är vandrande behållare. Nu har vi ett hot inte bara i en enskild kvinnorättsfråga utan mot hela kvinnans värde. Jämställdhet och kvinnofrågor har nu gått från att inte bara vara viktiga, utan till att bli brännande heta. Allt på grund utav surrogatlivmödrafrågan.


 

2014

Varje dag borde vara en kvinnodag - i Sverige och i omvärlden


Sverige

I en undersökning om sexuellt tvång mot unga anger 29% av flickorna att de har varit utsatta. Detta är en farsot som hotar var tredje flicka. Vad gör samhället?


 Sverige

Polisen använder fortfarande 2014 ord som ”familjetragedi” vid företeelsen mäns våld mot kvinnor nästan 40 år efter att brottet blivit allmänt åtal.  Män som mördat familjemedlemmar innan de begår självmord har gjort ”utvidgat självmord”.  Poliser anser att kvinnor ”provocerar” och att prostitution kan vara ett ”yrke”.  Polisens vanligaste brott är våld mot kvinnor, att då de anser att kvinnor som blir misshandlade har provocerat mannen visar på ett djupt strukturellt könspolitiserat polisväsende.


Omvärlden

Flygbolag världen över är öppet sexistiska utan större problem och de stänger därmed ute kvinnor från att känna sig välkomna som deltagare i det civila samhället. Inga lagar stiftas mot denna diskriminering.


Omvärlden

Rätten till abort inskränks i land efter land i Europa och i delstat efter delstat i ”världens största demokrati” USA. I Sverige startas ett abortfientligt parti. Media borde upplysa dem  om att ”den heliga ande" inte finns och att kvinnor inte ska tvångsinsemineras som kor.


Sverige

Kvinnohatet exploderar mot en kvinna som anmäler blottning. 2014! Trots att hennes man fotograferar hängs kvinnan ut och hatas och våra medier hjälper till. Hur är det möjligt att Sveriges Radio, Metro, m fl goes Flashback och öppet delar och ger utrymme för rent ohöljt kvinnohat!? Den enda förklaringen är att de tar chansen när de får och att det ligger latent på redaktionerna, bland journalister och redaktörer och producenter. Hur ska annars dessa eruptioner av kvinnohat, som kommer med jämna mellanrum, förklaras?




Det går att konstatera att det som skrivits för varje år fortfarande är aktuellt. Sexism, kvinnohatet, viljan att beskära kvinnors rätt, backlashen mot framstegen, våldet, medias ovilja att ändras, allt, allt finns kvar.


Men bara nu i dagarna kom en ledare från en mycket värdekonservativ och SD-flörtande kvinna. För det är ju så- de kvinnor som släpps fram i media nu och även historiskt ska vara de som tycker rätt. Kvinnorättsaktivister gör sig icke besvär och har aldrig fått bli chefer i media. Tillråga på allt får denna ledare utgjuta om att hon vill "riva åsiktskorridoren".  Detta är så typiskt. En kvinna som går patriarkatets ärenden. Det finns  i antiabortrörelsen, det finns bland prostitutionsförespråkare, det finns i papparättsrörelsen, det finns bland hemmafruvurmarna etc, varje liten skärva där kvinnors rätt till att bli fullvärdiga medlemmmar i ett samhälle möts av en manlig maktarmé som har kvinnor som de gömmer sig bakom. 


Men.


Låt oss titta på detta med den berömda "åsiktskorridoren".

Sedan kommentering i media blev allmängods har en åsiktskorridor skapats  -  och det utav kvinnohatarna och rasisterna. Det är tvärtom hur ordet som NU blivit på modet används. Så snabbt glömmer media hur det har låtit i kommentarsfält och hur de har låtit sig styras av dessa män, för det är framför allt män. Det är bara att  titta i princip på  vilken kategori som helst till höger. De flesta handlar om detta på ena eller andra sättet. 


Så när ordet "åsiktskorridor" används numera avses alltså någon grupp som inte får höras och den gruppen är JUST de som har fått höras och kunnat styra samtalet sedan 2005!  Var har denna GP:s ledarskribent och andra befunnnit sig under de åren 2005-2014!?  Vi har ju fått in ett växande fascistparti, SD, i riksdagen just därför.


OCH.

Vilken var åsiktskorridoren då barnporrmangan var Sveriges enda stora diskusssionsämne? 

De enda som hördes DÅ var de som ansåg att barnporrmanga  stod för "yttrandefrihet", att se bilder på våldtagna gråttrande barn tillhörde  mäns rätt. Men ingen tog upp vad bilderna egentligen visade, i vilket sammanhang de används och utav VILKA de används. Inte heller fanns plats i media att skriva om eller diskutera vilken syn på småflickor  som de som konsumerar dessa bilder får. Och INGEN skrev om HUR dessa bilder hittades.

Det var en åsiktkorridor i media som gick barnporrivrares ärenden. Men den åsiktskorridopren ondgjorde sig ingen i media över.  


OCH.

När prostitution var uppe som ämne VÄLDIGT mycket en lång period fanns det  ingen som brydde sig om de som förutsattes vara de som ska vara knullobjekt för alla dessa män fick höras. Män  ringde in till Ringp1 och ondgjorde sig över att de inte fick knulla mot betalning. Ja,  så sa de inte utan yrade snarare om "frvilliga överenskommelser"  som de tyckte de skulle ha rätt till. I media svämmade dessa män över av indignation och feministhat  och de fick bestämma vad media skrev om. Bara denna enda åsiktskorridor fick höras.


OCH. 

När pappparättsrörelsen skrev artikel efter artikel och intervjuades i snyftreportage i media, var fanns då de som inte fanns i denna åsiktkorridor? Var fanns barnen som var rädda för en våldsam pappa? Var fanns mammorna som flydde övegrepp pch misshandel?  Var fanns de som får växa upp med en pappa som begår övergrepp och bära med sig det?

Varför var det svårt för att inte säga omöjligt för de som gick emot papparättsrörelsen att få in sina debattartiklar? Var fanns DÅ de som skriver om åsiktskorridorer NU?


OCH.

Feminstiska skribenter som skrämdes bort från det offentliga samtalet för at de inte orkade med dessa obligatoriska kommenteringsfält och deras hat, för att inte tala om de privata hatmailen med våldtäktshot, var fanns DÅ  alla de som ondgör sig över åsiktskorridorer  NU? 


OCH.

I all denna decennielånga kommentering där de som uttryckte reaktioner mot kvinnohat och rasism då hatades och hotades och raderades efter massanmälningar och alltså tystades - var fanns upprördheten över åsiktskorridoren då!?



Även GP, där "åsiktskorridor"-ledaren publicerades,  hade kommentering där rasister , SD -anhängare, sexister, kvinno- och feministhatare fick FRITT utrymme. Så GP:s nye värdekonservativa ledare -  VAR FANNS ÅSIKTSKORRIDOREN DÅ?



Ord som dyker upp som tex ordet "åsiktskorridoren",  eller som tidigare "politiskt korrekt"  har alltid haft ett syfte - att bibehålla makten åt sexistiska, feministhatande och rasistiska  män.  Makten över att få skrämma bort de som tycker annorlunda, makten över att vara många som systematiskt tar över dessa forum, makten över  de maktlösa och tystade.

Detta, mina kvinnorättsvänner, är så som patriarkatet agerar. Det är inte första gången och det är inte sista.


I år är därför uppmaningen att se tänka på hur det har låtit i media de senaste 10 åren och att avslöja hur dessa media med alla medel försöker bibehålla männens makt;  rasisterna, kvinnohatarnas och antifeministernas makt.

Vi måste dra ner byxorna på dessa ord som "ÅSIKTSKORRIDOR " och hur de används!


Kvinnorättsrörelsen som alltid har fått kämpa från gräsrötterna för att komma inärheten av några maktens korridorer vet att makten och de sexistiska och rasistiska männen alltid  har nästlat sig in och fått hjälp av media. De är "läsare" och "lyssnare".  Det är det som kampen står mot nu - mot  medias ensidiga agerande och det mörka spelet bakom populära ord som "åsiktskorridor".


Internationella kvinnodagen bör därför förutom lika löner och ett samhälle fritt från alla typer av våld mot kvinnor också uppmärksamma hur vi luras att tro att media finns för oss också. Vi går inte på det längre. 



ANNONS
Av shedlight - 22 februari 2015 10:40

Idag är det Brottsofferdagen. Den dag då brottsoffer och deras situation uppmärkssammas. 


MEN KOM IHÅG -DE ALLRA FLESTA BROTTSOFFER HAR ALDRIG FÅTT NÅGON UPPRÄTTELSE OCH KOMMER INTE ATT NÅGONSIN FÅ DET


Det gäller i Sverige och det gäller framför allt i andra länder. Men om vi håller oss till vårt land och riktar blickarna på hur "vi" behandlar dessa tysta och tystade brottsoffer,  syns ett mönster. Brottslingen får uppmärksamhet. Brottslingen får prata ut. Brottslingen får gråta i rättsalen. Brottslingen får breda ut sig om att sexköp är frivilliga överenskommelser. Brottslingen hävdar att mamman till hans barn är psyksjuk och manipulerar barnen att hitta på om övergrepp, barn som han nu inte får se och media ställer upp med efterlysningar. Brottslingen får plats att tala om hur hemskt det har varit att vara oskyldigt anklagad allt medan brottsoffret har skrämts till tystnad. Brottslingen får stöd utav de som säger att han gjorde bara det som flickan ville - det är egentligen mannen som är ett offer för moralism. Brottslingen får huka och hulka och ångra sig och få sympatier. Brottslingen får alltid göra comeback.  Brottslingen får göra interjvu efter intervju utan att kritiska frågor ställs om uppenbara tvetydligheter och om hans hämnd mot de som försöker skydda brottsoffret. Brottslingen får hota ifred men ändå frias för allt i det mediala ljuset.


Brottslingen får väldigt mycket. Brottslingen har 364 dagar om året.



Media älskar brottslingar mer än de bryr sig om brottsoffer.  Allra minst bryr sig media om de brottsoffer som inte hörs, de som inte blir trodda, de som beskylls för att ljuga, de som inte vågar, de som skäms för vad de utsatts för, de som skuldbelägger sig själva, de som inte orkar, de som är skrämda,  de som lägger all kraft på att överleva dag för dag, de som inte längre lever, de som fick ett alltför kort liv.


Våldtäkt, pedofili, mord, incest, prostitution, vårdnadstvister, misshandel, i alla dessa brott finns de allra allra flesta skyldiga, brottslingarna,  runt omkring oss. De  har också skrämmande ofta ohämmad tillgång till media.


Brottsoffren har ingenting. De har en dag där de som vågat framhålls. Det är bra. Men det finns ingen dag för de som inte får finnas för att det blir för obehagligt att påminnas om dem. 



ANNONS
Av shedlight - 16 september 2014 08:07

I årets val fick SD 13%.


2010 kom de in i riksdagen med ca 6 % av väljarstödet. 

Ingen hade då kunnat missat hur dessa väljare hade - och har -  en mycket dålig kvinnosyn. Det syntes på SD:s starka stöd på Flashback där samtidigt  kvinnohatet var uppenbart. Oavsett om det handlar om de bästa hororna i Prag eller om en våldtäkt där gärningsmannen är en "hygglig" svensk man och offret blir muntligt skändat och givetvis uthängt eller om det handlar om tongivande svenska feminister är hatet så starkt att det känns genom skärmen.


Sexism, kvinnoförtryck, kvinnohat och rasism hänger ihop.


Media började ungefär i mitten  på 2000-talet med att öppna kommentarsfält. Det var ett sätt för tidningar att visa att vi hänger med, vi har dialog med läsarna, vi följer med i tiden. Snabbt öppnades alla artiklar för kommentarer och det fanns obefintlig moderering. För det hann ju inte media med och det skulle ju vara "censur".  Att de som kommenterade var en liten klick män fanns inte uppe till diskussion.


Men där hände det i Sverige.

Under dessa år då media fullkomligt exploderade av hatiska kommentarer så lyckades SD mobilisera.

 

Men. Media agerade när det dök upp rasism. Däremot fick antifeminism, kvinnohat och otroligt grov sexism fritt utrymme.  För ordet censur har alltid handlat om att kvinnor får skändas ohämmat.  När någon reagerar mot kvinnohat och sexism så är det alltid av brist på humor (det är ett skämt) eller en vilja att strypa yttrandefriheten ( "ska vi inte få säga vad vi vill") och att det är censur. 


Bloggen började 2010 som en reaktion mot medias otroligt cyniska sätt att behandla kvinnor i kommentering och senare i artiklar. För så var  det. Media gav "röst åt läsaren" både direkt genom att återpublicera hur "läsarna tyckte"  eller  indirekt genom självcensur  i vissa ämnen eller genom att sexualisera kvinnor. Allt för att "läsarna" skulle bli nöjda. Detta drabbade givetvis flickor också. När man tänkter på vad media har gjort förstår man att media avskyr historiska kunskaper och självkritik.


I kategorierna om AB, Expressen, SvD och DN finns många exempel  på hur dessa drakar har behandlat kvinnor.  Det finns även i Kön, makt, och sexualitet, Könshandel och faktiskt i de flesta inläggen.


För att ta några exempel:


SVT:s forum var tidigt ett tillhåll för män som uttryckte misogyni. Det fanns trådar med porrbilder, med adresser till tyska bordeller, tips på hur man börjar köpa prostituerade.  Vem har tagit ansvar för det?  Så småningom renodlades kommentering till att endast vara öppen under debattartiklar. Men inte ens då gjordes något åt hatet mot kvinnor i allmänhet och mot de få kvinnor som kommenterade i synnerhet. Männens rätt att kränka gick först. Även där gick det att se att det var SD-anhängare som släpptes helt fritt. Uppmaningen rösta SD2014 förekom ständigt.

Det var inga problem för SVT men att visa Godheten var ett problem.


AB skrev innan 2010 sina thaiartiklar som följdes av 1000-tal kommentarer som handlade om de svenska kvinnornas bortskämdhet samtidigt som de framhöll thailändska kvinnors egenskaper. RASISM hjärta SEXISM dag efter efter dag i AB.  Kvinnor har ju aldrig haft någon rätt att få sin sak prövad som grupp mot mediamaskineriet men skulle DO kunnat gjort det angående sättet att behandla thailändska kvinnor? 

Artiklarna startade p g a av att en politiker i Norge, några år innan Breivik,  ansåg att nordiska kvinnor var bortskämda. En politiker från Fremskrittspartiet. Ser ni kopplingen?  AB hjälpte fram fascistiskt tankegods genom att kränka kvinnor. Långt innan Breivik. 

AB hejade sedan på denna bastuklubb genom att publicera den ena efter den andra artikeln som nedgjorde kvinnors sak, gärna om prostitution och lyckliga horor, eller om kvinnor som måste ha mäns hjälp. Ibland publicerades debatter med någon feminist som ville problematisera kvinnors situation i någon fråga. Hatet kom som ett brev på posten fast i kommentarerna.  Det tyckte AB uppenbarligen var helt ok. 

Webfrågan "behövs trafficking" blev besvarad med JA och svaret från webredaktören  var att , ja så tycker ju folk. Att det handlar om universella rättigheter att inte kränkas, att det handlar om organiserad  kvinnohandel för mäns behov ville inte AB inse.

Hade de frågat samma sak om slaveriet? 


Och så har det alltid sett ut. Kvinnohatet som går som en röd tråd genom fascismens historia är onämnbart både i nutid och i den historiska patriarkala ordningen vi har. Det måste alltid vara mäns som drabbas för att det ska finnas ett förtryck, för att det ska FÅ definieras som ett förtryck.


SvD hade under lång tid en lång svans med rasistiska kvinnohatiska kommentarsherrar. Ändå valde de att öppna artiklar om våldtäkt och sedan prostitution. När Schyman och några debattörer skrev att de ville hjälpa prositutionens offer blev de rasistiska och kvinnohatiska männen i kommentering upprörda. Det blev som SvD valde att skriva "starka reaktioner" utan att reflektera VILKA som reagerade. Att det var män ( och sexköpare) och att det var rasistiska män.


Så höll det på fram till Breiviks dåd.  Och under tiden hann SD som alltid förvaltat och dompterat nätet med framgång, komma in i riksdagen.


Men inte ens då när Breiviks värdegods blev känt var kvinnohatet uppe till diskussion. Media vände det blinda ögat till. Kvinnohatet fortsatte - igen. Ett tag till.

Först någon gång 2013 upphörde denna kommentering. Den finns kvar i sk chatar med läsarna och fortfarande görs inte någon genusbedömning villka det är som får höras och hur det i förlängningen drabbar kvinnor och flickor i Sverige.


Media har under denna tid visat att de inte kan hantera fascism. Förstår de inte att kvinnohat och sexism och kvinnoförtryck är det viktigaste fundamentet i fascistiska rörelser utan tvärtom fortsätter som vanligt så växer givetvis SD.


Det handlar inte om järnrör hit och dit eller om nattligt spelande. Allt det är ovidkommande och bara förstärker SD. Att Expressen samtidigt  kan lägga ut nakna kvinnokroppar på websidan och göra reklam för bröstförstoring visar vilket hyckleri de och chefredaktör Mattson gör sig skyldiga till.  De stärker SD och gör det med vilja.  


Att kvinnor anses av både media och SD:s anhängare vara mindre värda som människor och att vara ett objekt för mannen är uppenbart. Inte minst på Flashback där kvinnor och flickor ska hålla käft om våldtäkt, ska vara till salu, feminister ska skjutas och där kvinnor anses förtjäna sin underordning.  

Varje dag, vecka, månad som går och det hårdare klimatet mot kvinnor får växa och sexism får utrymme medialt så ökar SD.  Media skapade - och skapar-  monstret som växer och växer.  Sedan verkar de förvånade över att SD fick 13%.


Men det är bara läsa nutidshistoria. Det som media har så svårt för. De tycks knappt minnas vad som hände förra veckan. Hur ska de minnas vad som hände i mitten på 2000-talet då allt började i deras egna kommentarsfält? Och i deras egna artiklar? Om de inte kan lära av nutidshistorien hur ska de då förstå något alls?




Av shedlight - 16 mars 2014 18:15

På Wikipedia står följande om fascism:


Fascismen hyser en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå målet, inbegripande heroism  och manschauvinism (med källhänvisning på de understrukna orden).


Om manschauvinism står följande


Manschauvinism eller manlig chauvinism kallas den attityd män har i de fall då de utgår från en inställning om att män är överlägsna kvinnor.  Manschauvinismen är nära förknippad med sexism  och misogyni/kvinnohat , och andra ideologiska övertygelser som innebär att kvinnors ses som underlägsna män, i synnerhet intellektuellt underlägsna.
Manschauvinism har definierats som en blind lojalitet och enkelspårig hängivenhet inför sin egen manlighet, som blandas med öppen eller förtäckt aggressivitet mot kvinnor. Kopplat till detta finns vanligtvis omedvetna ritualer för att avvärja ångest som framkallas av dessa kvinnor.

Begreppet manschauvinism fanns långt innan den feministiska rörelsen. Studier visar att fenomenet funnits lika länge som rasism och religiös förföljelse


Rasism och religiös förföljelse är alltså lika gamla som idén att män är överlägsna kvinnor som i sin tur är en fascistisk grundsten.


I Radio och TV-lagens femte kapitel som tar upp innehållet i tv-sändningar anges i första paragrafen att radio och tv ska ta hänsyn till allas lika värde.  Paragrafen lyder i sin helhet så här.


Allmänna krav

1 § En leverantör av medietjänster som tillhandahåller tv- sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.


I ett tidigare inlägg skrevs om Utbildningsbyråns program om sex ( Sveriges Radio glorifierar prostitution) som framhävde prostitution. Radioprogrammet anmäldes till Granskningsnämnden från flera olika håll.  Det kom in en kommentar till det förra inlägget om det här.

Klipper in den här.


så här skriver Granskningsnämnden i sitt utlåtande av den 7/3 2014 i ärendet UR:s Bildningsbyråns stötande, okritiska, för att inte säga glorifierande inslag om funktionshinder och prostitution av den 18/11 2013.

Först en sammanfattning av själva anmälan:

"ANMÄLAN
Programmet handlade om vad en personlig assistent bör och kan hjälpa till med när det gällde funktionshindrade personers behov av sex. Programmet
undersökte bland annat vilken syn andra länder hade på frågan. Två anmälare är
kritiska till programmet och anser bland annat att det glorifierade prostitution.
De anser vidare att programmet var osakligt och att det saknade balans. De är
vidare kritiska till att sexualiteten inte skildrades ur ett genusperspektiv och att
programmet inte problematiserade prostitution och den misär som följer i dess
spår. En av anmälarna anser vidare att programmet strider mot den så kallade
demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen."

Därefter beslutet:


"GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING
Granskningsnämnden konstaterar inledningsvis att den så kallade
demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen avser programverksamheten som
helhet och inte kan tillämpas på enskilda program eller inslag.

Nämnden, som har tagit del av det aktuella programmet, anser inte att
programmets utformning eller innehåll i övrigt strider mot kraven på opartiskhet
och saklighet i UR:s sändningstillstånd."



Direkt oväntat var inte beslutet men man hade ju ändå vissa förhoppningar eftersom det var så uppenbar obalans i programmet - inte den minsta vinkling åt vad prostitutionen och de legala sexköpen skördar i fråga om offer, trafficking, hälso-, misshandel och direkta mordrisker för kvinnor som lockas in i branscherna.

I alla fall - vi ska fortsätta anmäla den här typen av fadäser i synnerhet public sevicemedier. Det är inte så kul för programmakarna att gång på gång bli anmälda och få gå i försvar för sina program.

Det handlar tydligen om att precis som i annan klassisk feministisk kamp ändra på en underordnande, destruktiv kvinnouppfattning.


Håller med om det sista. Vi får fortsätta outtröttligt att bekämpa kvinnoförakt, kvinnoförtryck och att föra kampen mot prostitutionen. I den kampen har vi alltid haft medierna emot oss historiskt och har så än idag vilket Sveriges Radios program och Granskningsnämndens beslut visar.


Men det här beslutet är faktiskt värre än att ”bara” vara prostitutionsvänligt. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Eller man ska kanske kalla det kvinnskliga rättigheter.


Granskningsnämnden och den tolkning de gör av den lag som styr vår Public Serviceverksamhet gör alltså att det är fritt fram att kränka kvinnor med hänvisning till att det inte sker”i sin helhet”. Gör det inte det? I program efter program?


Men i vilket fall som helst betyder det att det i princip är i sin ordning att sexindustrin kan sprida sin propaganda förbehållslöst, att  män kan fortsätta tycka till om kvinnors kroppar och att de ska ha rätt att behandla dem som sexslavar/varor bara det inte sker "i sin helhet". Just det synsättet kommer leda till att kvinnor aldrig får vara människor dvs att portalparagrafen som anges ovan är totalt verkningslös. Det går alltid att påstå att det är ju bara just i detta program, just nu, just här osv.  Att kvinnor som en struktur anses vara mindre värda tillhör liksom inte Sveriges Radios ansvar.


Det här är en del av elitistiska och manschauvinistiska strukturer, dvs. det är byggdelar i en fascistisk människosyn.

Det kan hända att Granskningsnämnden inte alls begriper detta. Det är till och med troligt. Men det är ingen ursäkt. Okunskap är aldrig en ursäkt. De tror att de är demokrater. Så är det inte.


Nollpunkten, medeldemokratin=helhetsdemokratin, är inte på noll utan är redan till kvinnors nackdel. Den är på minus. Genom att hävda dessa ord ”i sin helhet”, trollas lätt förtyck av kvinnor bort och det manschauvinistiska och misogyna samhället upprätthålls.

Kvinnor skyddas alltså inte av portalparagrafen nummer fem.

Eliten upprätthåller ordningen för eliten. Män är lite mer ”lika värda” än kvinnor. Som anges ovan är detta en i grunden en fascistisk idé. Det är internaliserad fascism light.  Och ur fascism light kommer normalfascism och ur den kommer fascism heavy.

Det är nog ett tecken i tiden både att programmets gjordes, sändes och friades. Det går inte att befria sig från den obehagliga tanken.

Av shedlight - 18 november 2013 12:13

I radioprogrammet som storvulet kallar sig för Bildningsbyrån händer det gång på gång. Mäns behov och rätt till sex smygs in. Men det görs via förstående och ”sexpositiva” kvinnor.


I ett program går den manliga programledaren till en kvinnlig tantramassageterapeut och får veta att han inte får en ”happy ending”. Inte på grund utav skulle vara fel utan att det inte ”passar in” i tantran.

Kvinnan säger sig gärna ställa upp på prata med ensamma män och få dem att ”slappna av”. Så bra. För männen.


Andra gånger exploateras barns sexualitet så att det närmar sig ren pedofilpropaganda.  Återigen är det en kvinna som står för ”frigjordheten” och hon vill redan att dagis ska lära ut sexualitet och att barn ska experimentera i grupp – ensamma utan dagispersonal. Särskilt fokuseras på  flickor och deras ”snippa” och deras intresse för snoppar. En pappa diskuterar hur han ska bemöta sin lilla dotters intresse för sexualitet  utan att fördöma. Vilka problem han verkade ha.  Inte ett ord sas om hur man ska bemöta barn som utsätts för sexuella övergrepp och att barn möter män med sexuella önskemål på nätet och borde lära sig något helt annat än att vuxnas sexualitet är det som ska styra. Ett riktigt otäckt program.


Idag så förespråkades öppet prostitution. Men vem fick göra det? Jo en kvinna som var handikappad som hade blivit så glad när hon besökte Danmark för att höra hur man behandlade handikappades sexualitet där. Då fick hon höra om en kvinna som själv var handikappad som kommit på att hon skulle bli prostituerad. Varför? Jo, hon vill hjälpa andra handikappade. Alltså handikappade män fast det nämndes inte. Känns temat igen? När männen kommer in – försvinner de. Bara prostitutionens kvinnor får synas och kvinnorna som förespråkar den. 

Naturligtvis fanns ingen invändning mot att hon kunde hjälpt till utan betalning och ingen reflektion på att det är så här prostitution och könshandel alltid sett ut.

Kvinnor förutsätts uppoffra sig och män ska ha rätt till att använda kvinnokroppar för sex.

Det var också oklart varför den svenska handikappade kvinna blev så glad för de danska männens skull.

Den frågan fick hon inte.


Vidare framhölls Tyskland och Holland som bra länder för där kunde handikappade få hjälp.

Problemet är att det är inte dom som springer på dessa 5000 bordeller som finns i Tyskland. Det är icke handikappade män som använder bulgariska, rumänska, ukrainska och andra handlade kvinnor som förutsätts tillhöra en speciell klass kvinnor. De 100.000tals kvinnor som ingår i könshandeln.


Det sas förstås inte i programmet.

Inte heller fanns det ett genusperspektiv på vad rätten till sex är. Då kunde kanske det blivit obehagligt uppenbart att det är mäns behov som främjades.


I programmet medverkade också en man som kallade sig arbetsterapeut.  Han hjälpte handikappade på en mottagning som jag tror hette BOSSE.  Just det. Män. Han ville inte kalla sig sexterapeut eftersom han ansåg att hjälp till sexliv kan ses som arbete.  Precis som prostitutionslobbyn. Fantastisk bra att få bästa sändningstid rakt ut i ”feministiska” Sverige.

Han ansåg att kvinnor var så ”finurligt konstruerade” så att här finns det sexhjälpmedel men att det inte finns för det män.

Nej, det beror på att män historiskt har tagit sig rätten att använda kvinnokroppen som ”sexhjälpmedel”. Eller vad det nu ska kallas. Som ett ting att hantera, med våld, sexuellt våld eller sadism.


Det som kom fram mellan raderna i programmet men som programledare  inte vill beröra med ett ord är att det fokuserade på mäns rätt till sex, men gjorde det via en handikappad kvinna. Hon blev alibiet för att Sverige ska vara mer ”sexpostiva”och bli som Danmark.


Så Bildningsbyrån förespråkar prostitution. En byrå för Bildning.

En ”bildning” som inte känner till vad ett genusperspektiv är eller hur makt och kön samspelar.


Sveriges Radio är ett Public Service företag ska följa radiolagen och sändningstillståndet.

I går i TV ville inte SVT använda ordet rasistisk om SD med hänvisning till sändningstillståndet.


Men det går att i radio att behandla kvinnor som varor och förespråka prostitution.


Men då måste Sveriges Radio få till en paragraf till eftersom jämställdhet ska främjas enligt regleringen och det går ju inte ihop med "sexpositiv" prostitution. SR måste få till en regel om att vissa kvinnor, fattiga och utländska mest- de i Europas könshandel-, inte ska anses vara människor.

Och att de definitivt inte är likvärdiga andra kvinnor och män.


Eller så bryter Bildningsbyråns och SR mot sändningstillståndet genom att anse att vissa kvinnor ska ställa upp för män sexuellt och förespråka prostitution.


Av shedlight - 17 januari 2013 12:54

Janne Josefsson uttalar sig i dagens GP att han kommer få sina fiskar varma i kvällens Debatt.

Programledare där är en tidigare kollega.


Jan Josefsson (som kallas Jan Testosteron Josefsson på Twitter) växte upp  på Köldgatan i Biskopsgården i Göteborg. Det är en arbetarstadsdel som tillkom mestadels under miljonprogrammet . Lite enklare standard,  nedslitet snabbt och där arbetarungarna lekte mellan bergsknallarna.


Josefsson är numera en hyllad journalist som i stort sett bara behöver presentera sig för att folk ska nästan underdånigt foga sig. För de som minns radioprogrammet i Elfte timmen, så vet man att det var annorlunda då. Då var han avskydd av makten, han gick hårt fram bland kommungubbar och andra makthavare. Då var han en röst för de som var överkörda av makten och som vände sig till radion i desperation.

Nu är det längesedan både Köldgatan och i Elfte timmen.


Numera har Josefsson sedan länge bytt arbetarstadsdelen mot finare kvarter.

Långt från barnfattigdom.


Numera är det viktigare att få beröm än VAD han får beröm för.

Det är viktigare att få ryggdunk än av  VILKA han får det.


Jan Josefsson har ett exempel på Flashbackifieringen  i svensk media.

De barn som lever i fattigdom har ingen röst. De blir inte lyssnade på, har ingen Flashbacktråd, de får inga ryggdunk, de har ingen tv -redaktion bakom sig. De måste förlita sig på vuxensamhället och deras vilja att ge dem ett drägligt liv. De tar inte något  utrymme själva. De bara lever. Numera utan det  då framväxande sociala skyddsnätet under den tid Josefsson var barn själv.


Numera använder han Public Service till att gå det starka samhället till mötes. 


Numera sparkar Josefsson dubbelt neråt på utsatta barn:  han lyssnar inte på dem och han lämnar ut dem till de som föraktar fattigdom.  De som aldrig förstått. De som inte bryr sig.

Så bytts Köldgatan på några decennier ut mot kall cynism.


Och Jan Josefsson – Vilka är det som hejar på dig nu? Och för vad?


Av shedlight - 17 januari 2013 10:54

I GP skriver en journalist om hatet på nätet. Han har fått kontakt med en utav de som hatar på Flashback.


Journalistens engagemang i detta har fått en egen tråd på sajten och den har gått att följa  som en metatråd över  hans egna direkta försök att få ut någon info ur de som ägnar sig hårda, hatiska, och rigida skriverier. För rigida har svaren till journalisten blivit. Alla som har varit i medias kommentarsfält vet detta redan. För Flashbackarna är ju de som hänger där också och de har fått normalisera sin ton. De har ju t o m givits legitimitet genom att de har fått uppföljande artiklar efter deras kvinno- och genusförakt.


Så blir det nu en ödets ironi att de som har fått bestämma över media ändå anser media är en fiende.


Artikelförfattatern skriver om att det är ett hat som är riktat mot samhället men mest mot kvinnor:


I den offentliga debatten har den typiske näthataren gång på gång beskrivits som en man som desperat försöker hävda sin manlighet i en värld där könsroller snabbt förändras och luckras upp. På många sätt verkar det vara en korrekt bild av näthatet. Den som ger sig tid att följa kommentarer och debatter på nätet ser snabbt mönstret. Det är framför allt kvinnor i maktposition som drabbas. Särskilt utsatta är kvinnliga journalister som skriver om genusfrågor.


Men han skriver att han anser att det finns något djupare. Han börjar mystifiera hatet. Att det beror på en samhällsutveckling som i nyliberalism kalla värld skapat ett utanförskap.


I slutet av artikeln skriver han:


till stor del är ett irrationellt svar på en nyliberal samhällsutveckling som skapar maktlöshet, utanförskap och bitterhet. På Flashback skriver en av de anonyma användarna: "Näthat är frustration, frustration över att aldrig någonsin bli hörd. [---] Det handlar om bristen på makt."


Han är inne på fel spår. De som drabbats allra mest av den nyliberala agendan är kvinnor. Inte bara i Sverige utan i hela Europa. Arbetet för jämställdhet har gått bakåt i Sverige och vår omvärld. Faktum är att det inte ens går att anordna en världskonferens om kvinnors rättigheter nu en bit in på 2010-talet, en konferens som skulle vara en uppföljning på Pekingkonferensen 1995. Det är för stor risk att det man uppnått under Peking skulle gå förlorat.


Världen har blivit kallare för kvinnor.


Men det är inte kvinnor som är ute på Flashback och hänger ut och hotar maktfulla män.

Det är inte kvinnor som skriver hatmail till manliga konservativa politiker och media.

Det är inte kvinnor som knackar på hemma hos en ledarskribent  på SvD som frågar vad feminism kostat samhället.


Nyliberalism har inte bara inneburit att allt och alla ses som varor , de har också inneburit en enorm förskjutning av illegitim makt, från kvinnlig till manlig sexualitet. Kvinnor är numera ting på denna marknad utan att någon tycks uppröras särskilt mycket. Något liknande har inte hänt män. Numera är 37% av de som är varor därute flickor.

Kvinnors arbetsmarknad har beskurits och löneutveckligen går i stå. Kvinnor utestängs från den marknadsliberala filosofin att det ska vara fritt vem som ska ha makt. Detta har alltid drabbat kvinnor.


Det finns många skäl till att det kunde vara kvinnor därute som hatar. Det är det inte. Det är män.


Flashback är en i stort sett manlig arena. Det problematiserar inte artikelförfattaren utan det tycks vara en naturlig företeelse.  Och det har det blivit – ingen problematiserar nätets inverkan på maskuliniteten. Att det blir en självgenererande negativ spiral. Detta är samma typ av herrklubbar som alltid kommit samman, vare sig det är i arga Alqaida-terroristerkluster, en ensam norsk terrorist, Ku Klux klanmedlemmar i amerikanska södern eller fotbollshuliganer härhemma.


Det är en manligt våldsförhärligande sfär. Fast numera stannar det oftast hatet vid tangentbordet där man hetsar mot de andra grabbarna – de andra bröderna. Men det räcker - man lyckas skrämma. Och det stannar inte alltid där. Man vet inte vem som flippar ut.


Detta är maskulint problem. Det är varken ett nyliberalt eller ett utanförskapsproblem.

Det är samma företeelser som vi sett så många gånger förut.


Avmystifiera nätet!


Hatet är detsamma vare sig i det dyker upp i brevform, bokform eller som nu på nätet. De farliga är att man inte ser att nätet har främjat en maskulin ton i ledare och i artiklar- i media själva. Och att broderskapet är globalt.


Detta är ett elektroniskt bredbandsbroderskap. Det är maskulina föreställningar.

Det är som kvinnor och genus blir det största hotet.

Av shedlight - 10 januari 2013 07:59

Nu granskar GP hatet mot kvinnor på Flashback.  GP GP1 GP2

Flashback startades som sajt 1999.  Dess betydelse för det numera utbredda kvinnohatet på nätet kan nog inte underskattas. Flashback startades av Jan A och sajten drivs numera av ett konglomerat. Servrarna ligger utomlands efter att vissa "problem" uppstod tidigare.

När åren har gått har också kvinnohatet fördjupats. Det är inga problem att skriva hur nedvärderande som helst om kvinnor som grupp, om enskilda journalister eller forskare eller om brottsoffer.

Om man har anmält en våldtäkt, och gärningsmannen är svensk, råkar man mest illa ut.

Men även om gm är av utländsk härstamning, så kan kvinnan/flickan hängas ut. Hon har gett sig i lag med utlänningar.  Då måste hon vara lite skyldig.  I grunden är detta ett djupt kvinnoförakt och de som föraktas allra mest är de som kan köpas för pengar, kvinnor i prostitution. Trots att man anser att kvinnor ska finnas till mäns behov så horifierar man alla kvinnor rakt över.

För att förstå det ohämmade kvinnohat som flödar över och att kvinnor alltid är skyldiga som grupp så bör man betänka att kvinnohat och kvinnoförnedring också kan vara en affärsidé.

Flashback Media Group granskas i boken Sexindustrin på nätet, av S-A Månsson/ Peder Söderlind (2006).

Där går att läsa hur sajtens bakgrund direkt har koppling till prostitutionsvärlden.

Några exempel

I juni 2002 hade Malmskillnadsgatan.st precis etablerats

En webbplats sm har ett stort antal bilder på unga flickor och kvinnor är ”Pinup.se”. Denna ägs av Flashback Media Group som även driver webbplatsen ”Malmskillnadsgatan.st” som förmedlar adresser till prostituerade. ”Pinup.se” är reklambärare för flera av Flashbacks andra tjänster, bland annat telefoni.

”Knull.nu” drivs av företaget Flashback Media Group. Här döljer man inte vad det handlar om. Antingen lägger man ut länkar till de prostituerades egna webbplatser och/eller så erbjuds de prostituerade utrymme för att marknadsföra sina tjänster direkt  på webbplatsen.

Malmskillnadsgatan.st ligger på en server som tillhör just företaget Flashback media group. Och är ett av de tydligaste exemplen på hur prostitutionsannonser används som reklambärare.

Ju mer kvinnoförakt desto lättare att få män att se kvinnor och flickor som varor på en marknad och totalt avhumanisera dem. Och omvänt  - om inte Flashbacksgrundaren hade haft dessa värderingar från början  hade han inte startat prostitutionsverksamheten från början.

Där har vi grunden.

Flashback har ingen yttrandefrihet: man får inte säga vad som helst.  Män skyddas, tex förre arbetsmarknadsministern. Kvinnor däremot åtnjuter aldrig någonsin  någon form av skydd varken någons f d fru eller någon annan kvinna eller minderårig.

Lindbergtråden censurerades på flera sätt och moderatorn gick ut nervöst flera gånger och hotade med att vissa saker inte fick beröras, om prostitutionshärvor,  och hundratals viktiga inlägg försvann plötsligt.

I torskforumet får man inte störa torskarnas recensioner och tipsande om kvinnor, inte ens i de fall kvinnor är uppenbart utsatta för brott. Däremot är det inga problem att fråga om hur man skär horor bäst. Moraliska dvs humanitära invändningar tillrättavisas av modset Ånkelgunnar med följande iskalla psykopatiska rader:

Om ni inte har ett direkt svar på frågeställningen - det vill säga hur spöar ni horor - så är ert inlägg off topic och kommer att raderas. Vad ni tycker och tänker om folks etik, moral och trovärdighet är inte uppe för diskussion här.


Feministtrådarna är en annan del av Flashback som handlar om feministhat.

De svämmar fullständigt över utav den ena tråden efter den andra över hur värdelösa och horaktiga kvinnor är,  precis som i torsktrådarna fast där är utgångspunkten direkt marknadspriset och varans duglighet.

Modsen på Flashback är de som driver tonen. Man ska inte tro något annat. Man blir inte mods på den sajten om man inte uppfyller FMG:s affärsidé.  Mods på torsktråden är en utav de fulaste torskarna som själv recenserar sina Tysklandsbesök -  ofta utförda tillsammans med den allra fulaste torsken W. Mods på Feministhatartråden har själva startat trådar i kvinnofientlig anda.

Startar någon en tråd och vill diskutera kvinnohatet så blockas den. Däremot blockas inga andra trådar om hur man slår kvinnor, om kvinnors otroligt låga intelligens och att kvinnor ska lära sig sin plats. Och detta är ändå ett par av de snällare trådarna.

GP skriver om tråden där man listar de de värsta kvinnorna. Alltså ur ett kvinnohatarperspektiv. Det finns också en tråd där man listar den bästa kvinnorna. Där är det viktigaste att man är främlingsfientlig, mot sexköpslagen och tycker att kvinnors plats är i hemmet. Att man alltså är för mäns överhöghet. Då är man en bra kvinna enligt Flashback.

Under dessa år Flashback har funnits har kommentering i media växt ut till en stor och viktig del. Något man kan skryta om. Fick en artikel mycket kommentarer kände sig journalisten sedd och alla ansåg att hen skrivit något bra.  Så det var bara att skriva om  prostitution/sexköp, eller att kvinnor ska kunna vara hemma och bli försörjda eller  - paradgrenen - att skriva kritiskt eller hånfullt om genusforskning . I dessa fall exploderade kommentarsfälten av förakt för allt som inte innebar att kvinnan skulle vara underordnad av naturen. Det har blivit många inlägg på den här bloggen om det, bara att klicka på  mediakategorierna till höger.

Efter Breivik började man diskutera rasism och kommentarsfält i ämnet stängdes. Men kvinnohatet fick fortsätta flöda. Ingen har heller någonsin tyckt att det varit ett problem att i stort sett alla inlägg kommer från män. Ibland illa dolda under femininin signatur.

Här har man inte förstått.

Att SD växer beror inte främlingsfientlighet.

SD har varit en plattform för de som har ett djupt och ökande kvinnoförakt och där blir främlingsfientligheten en sekundär effekt.

För varför spottas det efter invandrarkvinnor, varför sliter man slöjorna av kvinnorna, varför slår Dispatch grundare kvinnor och hatar feminism, varför hånar sverigedemokratiska kommunpolitiker öppet  kvinnliga politiker, varför går hatarna så hårt åt just kvinnliga journalister, krönikörer och författare?

Varför är man emot att kvinnor har samma möjligheter? Varför ser man  kvinnor som antingen varor och som barnaalstrare? Varför var Genusnytt fullt av främlingsfientlighet i kommentarsfältet? Varför länkar Avpixlat till den bloggen och till andra liknande? Varför knuffar Ekeroth en berusad kvinna utan problem och varför kommer ordet hora så naturligt från Almqvists mun?

Det är inte främlingsfientligheten som är grundproblemet.

Det är kvinnohatet som ger SD luft under vingarna.

Där är orsaken till att SD växer. Ska man bekämpa SD ska man tala om kvinnors situation oavsett ursprung, både svenska och invandrarkvinnor. Och återupprätta kvinnokampen.




Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se