Inlägg publicerade under kategorin Våldtäkt

Av shedlight - 24 februari 2012 12:36


Tre journalister har startat websidan cause of death woman http://www.causeofdeathwoman.net/ om det globala folkhälsoproblemet mäns våld mot kvinnor.


Samtidigt kommer signaler om att kvinnomisshandel tycks öka i Sverige, istället för tvärtom.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4982840



För bara någon vecka sedan mördades en kvinna av den man som haft ett förhållande till och var livrädd för.  Svensk domstol verkade inte bry sig om att vilja skydda kvinnan trots att det fanns en klar hotbild från tidigare. Mannens frihet var viktigare och okunskapen och ointresset om ämnet mäns våld mot kvinnor från rätten ledde till kvinnans död.


Polis och vissa media kallar fortfarande idag 2012 detta för en familjetragedi, istället för att kalla det mord eller faktiskt ännu hellre femicide, hatbrott mot kvinnor.


Torsdagen 23. 2 publicerades en insändare i Metro där en sjuksköterska skriver om ett viktigt hittills icke debatterat ämne.  Sjuksköterskan hänvisade till vad en vän till henne som var skolsköterska sagt om att sexuella övergrepp ökar hos 90-talisterna.

Hon skrev vidare så här:

Hon /skolsköterskan/ sa att vi har en stor procent unga män som inte anser våldtäkter är ett allvarligt brott, de har inte lärt sig att våldtäkt är fel.

På internet finns många sidor där män idag starkt protesterar mot sexbrottslagar och våldtäktsdebatter med motiveringen att dessa saker enbart är ett uttryck för manshat.

Detta sänder glasklara signaler till unga män att våldtäkter i sig inte är fel utan snarare är ett överdrivet och påhittat problem från arga kvinnor som vill skada män.

 

Och hon efterlyste de goda männen som kan vara förebilder och skapa en motbild.


Samtidigt rasar konservativa nätmän mot ordet hen.

http://www.dn.se/kultur-noje/manga-ar-radda-for-att-konsrollerna-ska-andras

http://www.dn.se/kultur-noje/starka-reaktioner-efter-intervjuer-om-hen


De anser att ordet hotar könsrollerna; att flickor inte får vara flickor och att pojkar inte får vara pojkar.

Det är därmed ett hot mot allt som de vill kunna se som sin verklighet.

Kvinnan ska förbli hemmafru, sexualobjekt, ekonomiskt och socialt underlägsen mannen.

En könsroll som börjar med snävare kläder och dockor och beröm för rätt beteende, fortsätter med smink, högklackat och att vara åtråvärd som kropp. Att acceptera lägre lön, ta hand om hem och man, acceptera övergrepp och mannen som överhuvud. Inte provocera, inte protestera, inte skilja sig, acceptera förtryck utan knot.

Hen hotar allt det.


Liksom filmen Sex på kartan gjorde.

Den talade om det självklara faktum att män och kvinnor, pojkar och flickor är mer lika än olika sexuellt.

Det var ett hot.

Ingen uppmärksammade det då.

Det handlade inte om en samlagsscen, utan något mycket större - mannens sexuella tolkningsföreträde hotades.


Nyligen skrevs om en gymnasieskola där tjejer rankandes  efter utseende.


En teaterföreställning har läst en tråd från Flashback om det närmast glödande  kvinnohat som finns där. Där våldtäkter också normaliseras och flickor är sliddjur eller horor.


Är det konstigt att 90-talisterna  ser våldtäkter ”som mindre allvarligt” och ett uttryck för ”manshat”?

Förutom porrens kvinnobild vars påverkan aldrig verkar få nämnas.


I radioprogrammet Tendens intervjuades nyligen  en svensk kvinna boendes i Spanien som ville ge en annan bild av porren.
I slutet av programmet kom kvinnan med häftig kritik mot tystnaden om hur den bild av sexualiteten som den vanliga porren sprider påverkar och  frånvaron av diskussion  om det.
Vi diskuterar  reklamens och våldsamma dataspels påverkan. Vi pratar om TV-seriers och debattartiklar betydelse för samhällsdebatten.


Men ingen vågar närma sig problemet med  porrens påverkan för de  80% av svenskarna som konsumerar porr och för den stora andel pojkar som får sin kvinnosyn påverkad av förnedrande och våldsbejakande bilder där kvinnan är ett ting för mannens behov.

En knapptryckning bort, dygnet runt, dag efter dag.


Ingen verkar heller  forska om hur kvinnosynen påverkas av dataspelen varken Statens medieråd eller några hjärnforskare. DET är en ickedebatt i dataspelssammanhang. Ändå ska de unga dataspelarna gå ut IRL och möta kvinnor -  inte bara andra män.


Och ändå talar ungdomsundersökningar både i Sverige och på andra ställen ett dystert men tydligt språk.

Och hur påverkar hela den cocktail av budskap som strömmar över nätet?


Hur påverkar  kombinationen av porr, chatforum, extremt könskonservativa kvinnoföraktande bloggar? Dessa som går hand i hand med papparättsrörelsernas kvinnohatiska agenda som går över barnen för att komma åt att skada exfruar?

Hur många som misshandlar, våldtar och - mördar kvinnor har drivits på av det hat som närs där?


Är den någon som frågar vilka bloggar och forum våldtäktsmän, kvinnomisshandlare och de som mördar kvinnor i vårdnadstvister besöker?


Den enorma upprördheten mot hen och Sex på kartan, den ständigt ökade förnedrings- och våldsporren, och Flashbacks kvinnohat, ökningen av kvinnomisshandeln och femicide är bara olika delar av samma strukturer som har varit aktiva senaste åren.


Strukturer som visar sig i sidor på nätet där våldtäkt i princip avkriminaliseras, där kvinnor som är rädda för sina män och vill skydda sina barn mot övergrepp demoniseras som psyksjuka och hämndlystna, där man hävdar sin rätt att köpa kvinnor och går i taket när könsroller ifrågasätt.


Allt hänger ihop.


Och som både Sveland och Bratt skrivit om nyligen, politisk extremism, konservatism och hat mot feminism och kvinnors rätt att var människor, hänger ihop.

Ingen kan längre undgå hatet mot som knappas  fram bakom tangentbord  i Sverige.

Det drabbar här och nu, kvinnor i hemmet , kvinnor i skilsmässa, kvinnor i media och det drabbar tonåriga flickor allra mest.


För det är alltid tonåringar och mycket unga kvinnor som är mest sårbara, de som också oftast möter de avtrubbade 90-talisterna därute. De som nu uppmuntras av nätets pådrivande konservatister.


Det är som ett pussel med 1000 bitar.

Vi måste börja lägga ihop alla pusselbitarna  och se hela bilden.

Inte bara hela tiden ta ETT problem i taget.











Av shedlight - 19 januari 2012 16:11

/Uppdatering 27.6 

I höst kommer en antologi om det våld som riktas mot främst kvinnor i deckare.

Mycket bra initiativ. /


I en utmärkt debattartikel skriver Katarina Wennstam om att våldtäkt skildras vällustigt på film samtidigt  som jämställd sexualitet  inte får plats.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/filmbranschen-vill-hellre-ha-skrik-av-smarta-an-av-vallust

Även Malin Ullgren skriver om detta ämne i en krönika.
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-valdtaktsskildringar-ar-en-sjalvklar-del-av-underhallningsvaldet

Det här är någonting som genomsyrar vårt samhälle.
Inte endast på film.

I språket, både det talade och det skrivna, så undviks vissa ord som stöter bort.
Däremot omsluts andra ord som ska kittla.
Som ska vara hemligt lockande.
Fast ingen låtsas inte om det.

Och förtryck och manlig överhöghet skildras som något kvinnor vill omsluta.

Nyligen återgav både DN och AB hur en amerikansk presidentvalskandidat stöds av sexindustrin.
En två veckor gammal nyhet som man dristade  sig till att plocka upp. Fast man skrev förstås inte om sexindustrin.
Man skrev "han vet vad kvinnor vill ha".
Man skrev inte " han vet vad män vill ha och anser sig ha rätt till"
Hur kittlande hade det då  blivit för de manliga  läsarna?  De, som är i majoritet.
Och den kvinnliga minoriteten - dom  lär sig hur landet ligger.
Media sätter pliktskyldigt citationstecken, man tvår sin händer lite.
Men inte ett ord om att hallicken, den ökände Dennis Hof, är välkänd för sina hårda
metoder, för att vara den som bestämmer. Ingen kvinna sticker upp där.
Allra minst i hans "stall" eller i hans kaninfarm.
Att kvinnor i dessa läger är i princip livegna, stod det heller inte ett ord om. 
Det blir inte så kittlande.


Inte heller skriver man om sambandet mellan våld och prostitution, för  just där ska våld hållas borta.
Långt borta.
Även i riksmedia.
Nej, där ska prostitution ska skildras putslustigt, hej och hå! 
Leende kurviga kvinnor som hejar på sin man.


Men inte i film.

Där är mord på prostituerade ett  vanligt tema.


Men det finns fler exempel när våld är tabu.


AB gjorde reklam för ett hotell i Prag.

"Bo gratis spela in porrfilm!"

Med öppnad kommentering.

Inte ett ord om att det handlade om prostituerade och att dessa är mer eller mindre tvingade

att delta och få sin nakna kroppar med en främmande man i, utlagda på nätet. För all tid.

Nej, allt skulle vara spännande och galet kul.  Något för de svenska läsarna?

Även då var våld långt borta.


I SvD skrivs om kärlekshotell.

Kärlek - så fint och trevligt.

Att det handlade om prostitution döljdes väl under ordet "kärlek".

Och var fanns den  "kärleken"?

Det kanske inte hade varit så kittlande med prostitutionshotell.


Nej, våld och våldtäkt och fruktansvärda övergrepp skildras när det anses  

finnas medial anledning.

Men då lite lagom, och deinitivt inte så man begriper.


Hur skildrade media Göran Lindbergs rättegång och vad han gjort sig skydlig till?

En tunnare och tunnare man blickade sorgset in i bilden.

Några krönikörer skrev lite tårdrypande om den sorgsne, men inget om det bråddjup som finns därute i samhället.

"Unga som säljer sex" skriver AB, men något samband med män som Lindberg, som möjliggör övergreppen blir svårt att hantera. Unga och sex blir lagom nivå.


Hur skrevs det om serievåldtäktsmannen i Örebro?

Hur han fungerade, hans kvinnosyn, hur han konsumerade porr, vad han såg, hur hans hans gärningar skapades?

Ingenting.  Han gjordes istället helt obegriplig. Så blir det ett mörkt hot därute bara. För kvinnor.

Ett detaljerat återgivande i vissa fall av det grova våldet fick plats, med ett korrekt avståndstagande,

men vi begrepp forfarande inget, det förblev diffust.


Förutom att excellera  detaljer om hur dessa smygande farliga män, dessa utstuderade kvinnoplågare, som

hanterar och beter sig mot kvinnor och flickor finns det något mer. Det blir som i  filmvärlden.

En kittling där också. Mellan raderna kommer det fram, den skräckblandade förtjusningen.


Men ibland så presenteras mäns överhöghet rakt på.  Utan eftertanke.


I Kulturkanalen skildras främlingslegionen, genom en sorts hjälteskimmer.

De unga spänningstörstande männen intervjuas, deras verklighet med hårda övningar och

med diktatoriska officerare, hjälper till att glorifiera dessa  Riktiga Män.

En speakarröst beskriver vad som sker i bild och hur drillningen går till av unga grabbar väg

till att bli Riktiga Män.

 Plötslig säger rösten " de har bara ett antal barer och ett 20-tal brasilianskor att roa sig med på fritiden". 

Stopp där!

Här får vi får plötsligt in i vårt medvetande att "några brasilianskor" är något unga testosteronstinna Män

roar  sig med. Så normaliseras, utan att vi var beredda på det, att mäns sexualitet är något självklart

och deras behov av kvinnokroppar  att roa sig med också är något självklart.


Så språket  i media lär oss dagligen att kvinnor är till för mäns behov och att kvinnor

 är i deras våld.

Det är den verklighet som  även flickor får sig till livs dagligen, utan att någon ens tänker särskilt

mycket på det som ens ett problem.


Några rubriker i media där ordet sex används som en lindring av övergreppen:
-En pappa har mångårig "sex" med sin dotter. Inte våldtäkt.
-En annan man  blir" åtalad för sex". Som inte ens är ett brott.
-En lärare utövar "elevsex".  Inte våldtäkt mot barn i  beroendeställning..
Långsamt lärs vi, långsamt trubbas vi av. Och vänjer oss.


Sex blir som en kittling, även när det skett något så hemskt som en våldtäkt mot ett barn.


Det som skildras i filmvärlden påverkar media och tvärtom

Samhället skapar en norm att våldtäkt och övergrepp är något lite, lite, lite vällustigt.

Inte själv övergreppet, utan skildringen om det.

 

Maria-Pia Boëthius återger i sin fantastiska bok Mediatan att våldtäkter i media skildras ur ett

sexualiserat och just kittlande perspektiv.

Om att inget görs för att försöka komma åt problemet med dessa globala våldtäkter som kvinnor

utsätts överallt för.

Inget för att komma åt problemets kärna:

Det patriarkala synsättet på våldtäkt som en erövring som finns i botten och att

 sexualiten är förbehållen männens behov.


"Men i själva verkat är det inte meningen att något ska ändras."


"Ingen djupare kvinnlig/mänsklig medvetenhet  om att de flesta våldtäkter begås i hemmet av "vanliga hyggliga män"


"Man sysslar med en medveten efterblivenhet där kvinnor alltid presenteras som hjälplösa offer och där våldtäktsmännen går fria, både från gripande och medial granskning om de inte är invandrare."


"Våldtäkter behövs för att hålla kvinnor nere och genom den kraftiga medialiseringen har man istället ökat kvinnors diffusa och för samhället nödvändiga skräck; särskilt som kvinnor insett att nästan inga våldtäktsmän grips."


Ingen deckare är riktigt rätt om den inte beskriver sexuella övergrepp med eller utan mord som följs.

Gärna en naken flickkropp på första sidan, så ingen kan missa vad det rör sig om.

Man ser det på långt håll.

Sexualisering och mord.


Så vidmaktshålls skräcken.

Men författare kan säga: Vi skildrar bara verkligheten"

Det är deras alibi.


Så alla tjänar på våld, prostitution och mord på kvinnor.

Varför inte en program om sommarmord på SVT? Det kan väl ingen stå emot?


Filmindustrin, bokförlag, media.

Våldtäkter och mord är en miljardindustri.


Det lockar männen som en hemlig lustbetonad känsla - makt! - men ivrigt

förnekad och kraftigt avståndstagande: "Inte jag inte".

Och kvinnorna och flickorna lär sig att livet är farligt därute och att

det är mannen som bestämmer var sexualitetens gränser går.


Mannens sexualitet som norm hotas inte utan stärks för varje skildrad våldtäkt.

Och kvinnor lär sig att tro på det.

 

 

 

Av shedlight - 12 januari 2012 14:24

Om en krogrunda som slutade med en våldtäktsanmälan.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.825244-goteborgspolis-atalas-for-valdtakt-av-kollega

http://www.dn.se/nyheter/sverige/polis-atalas-for-valdtakt-pa-kollega


Det rör sig här om två poliser,  där både offret och den misstänkte är poliser.


Den misstänkte hävdade först att det inte varit något sexuellt umgänge, men ändrade sig sedan

efter förhör och hävdade frivillighet.

Varför ändrade han sig?


Känns det igen förresten?

Till exempel från en välkänd före detta ordförande i IMF?


Vad är det som gör att det fortfarande läggs på offret att hon ska bevisa att detta är en våldtäkt?

Vad händer om den misstänkte ska bevisa att det inte var en våldtäkt?

För varför vill någon som haft en frivillig  upplevelse, om allt är ok, gå ut  i offentligheten och anmäla?


Vad är det för föreställningar som lever fortfarande om våldtäktsbrottet när den underliggande

meningen ligger som ett raster att det kanske var frivilligt?

Att offret av någon anledning har skäl att anmäla en "falsk" våldtäkt?


Och återigen varför ändrade sig i så fall den misstänkte om vad som har skett?

Varför sa han då inte från början att det var frivilligt, om det stämmer?

Vad fruktade han om han sa "sanningen"?


Läggs denna ändring i attityd den misstänkte till last?

Så som allt som talar mot offrets  berättelse alltid tungt läggs henne till last.


Mycket frågor i denna brottstyp.


Men här användes i alla fall inte ordet som brukar användas om kvinnor och barn:

det  påstådda brottet.

Det används nästan aldrig annars av media, bara när det rör sig om en våldtäkt, eller annat sexuellt övergrepp.

Det "påstådda" brottet. Då har media redan tagit ställning.


Som sagt, man får vara tacksam för att de inte använde det ordet här.

Det verkar som i den mediala skrivningen, som är en spegling av hur samhället ser ut, så har landet Sverige  inte kommit så mycket längre i grundsynen av hur våldtäktsbrottet ska beskrivas, än vad andra västländer har gjort.


Värt att tänka på, när de  värdekonservativa går på om ett statsfeministiskt styrt land.

Vi i Sverige tycks stå kvar i samma patriarkala cementerade värdegrund som vi alltid har gjort.

Lite fernissa har lagts på ytan möjligen.


Läs om våldtäktslagarna i EU:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/04/19/5151392-valdtakt-i-eu-sa-ser-lagarna-ut/


Utdrag ur inlägget ovan:


"Trots att de nationella lagarna inte föreskriver det så finns samma företeelse över hela EU, nämligen att offer för våldtäkter betraktas som mindre trovärdiga än offer för några andra brott."


Eller om DSK och myterna om våldtäkt:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/07/05/5756883-myterna-om-valdtakt-sprids-ogenerat-oppet/


Och allvarligt talat, när Polisfacket försvarar sexism som en företeelse hos poliser, hur ska
enskilda poliser då se att handlingar som har sin grund i en nedvärderande kvinnosyn är fel?






Av shedlight - 11 januari 2012 14:19


De tre som åtalats för att ha köpt och våldtagit en 14-årig serbisk flicka släpptes idag.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.823710-misstanks-ha-kopt-flicka-slapptes


Det indikerar att de kommer att frias.


Flickan har bevisligen utsatts för sexuella övergrepp; hon har fått två missfall.

Då har familjen skrivit in henne under falskt namn, vilket tyder på att de har något att dölja.

Det är ett barn som utsatts, det är alltså lika med våldtäkt av barn.

Hur kan de åtalade släppas och frias?


Flickan har ändrat sin historia från den ursprungliga, när hon ställdes inför rätten.

 Är det konstigt?

Tycker rätten det?

Är det inte något som fattas här?


Det fattas barnperspektiv.

Det fattas förståelse för brottets allvar.

Det fattat kunskap om brottets karaktär.

Och:

Det fattas uppenbarligen skydd för flickan i framtiden.


Hur lätt är det för ett barn att ställas i en rättegångssal, med rader av vuxna allvarliga

människor som stirrar?

Där de som känner hennes släkt är åtalade och har tre försvarare, som med kritiska blickar iakttar henne?


Det är inte lätt att vara en vuxen målsägande.

Det är ännu svårare att vara målsägande för ett svenskt barn.

Det är ännu svårare att var målsägande för ett barn från en annan kultur.


Vilken hänsyn har domstolen tagit  till detta?

Knappast någon som det verkar.

Det är ju svensk vuxen rättvisa som ska skipas här.


Då kan man inte ta" ovidkommande" hänsyn.

Bevisprövning - "rättvisa" framför allt. Det vill säga vuxen" rättvisa".


Åklagaren uttalar i en intervju:


"Flickan har haft att ta hänsyn till sin far och andra släktingar i Serbien, alltså till relationer

och personer som hon är beroende av i framtiden"


Hur kan man kräva att ett barn, som är beroende av de som ursprungligen lämnat henne,

troligen sålt henne, ska vittna mot dessa?

Om hon ska tillbaka till dem?

Varför erbjuds inte flickan stöd och en trygg framtid?


Var finns barnkonventionen nu?  


Varför används inte inspelat material  så att flickan slipper vittna i rätten?

OCH.

Varför erbjuds inte flickan skydd i framtiden så hon vågar berätta obehindrat?


När muskelknuttar ska vittna mot Hells Angels eller annan gängkriminalitet, så förutsätts

de inte behöva återvända till gänget.

De får vittnesskydd.

Då är det "riktig" brottslighet.

Inga "små "övergrepp mot barn.


Men en flicka förutsätts  klara det, att återvända till de hon ska vittna emot.


Vad är det som händer i svenska domstolar?


Där domarkåren anser sig inte behöva utbildning  i modern människohandel eller om hur barn fungerar  i rättsväsendet.


Några andra exempel  på när rättsväsendet inte tar tillvara barns rätt


1

Om ett uppmärksammat fall där en  42-åring utnyttjade barn sexuellt, där brottet först 

nedgraderades och  påföljden blev - skyddstillsyn!

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/11/24/6728854-skyddstillsyn-vem-skyddar-barn-nu/


2

Om en 14-årig förståndshandikappad flicka som drogades och  våldtogs, där alla gick fria från straff

 (utom en som fick 3 månaders fängelse men släpptes direkt från häktet)

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/06/01/5498242-fritt-fram-for-barnsexhandel/


3

Om en 32-årig man som frides från misshandel , där ett barns egen berättelse  negligerades  helt

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/09/21/6284648-vilken-ratt-har-barn-i-ratten/


4

En debattartikel från Ecpat  om att barns rätt  till skydd urholkas

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-ratt-till-skydd-urholkas_5970609.svd


5.

En debattartikel av åklagare Ulrika Rogland om  att barns perspektiv saknas i rätten

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-perspektiv-saknas-i-rattssalarna_5975877.svd


 

Svenskt rättsväsende kan inte tillvarata barns rätt till skydd idag;

det är nästan riskfritt att begå övergrepp på barn.


Är det då konstigt att nätsajter uppstår som hänger ut barnskändare?






Endast kommentarer som behandlar sakfrågan kommer tillåtas!

Sexistiska rasistiska komentarer tillåts ej.



Av shedlight - 8 december 2011 10:45

Fallet "Anna" , om en kvinna som anmält en våldtäkt under sin semester på den grekiska ön Samos, en utredning som lades ner, utan någon åtgärd.

Där den  misstänkte sedan anmält "Anna" för falsk tillvitelse.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/rattegang-mot-valdtagen-svenska


Fallet rönte stor uppmärksamhet i våras då det framkom att "Anna" gick från målsägare till misstänkt.
En ambassadanställd avskedades efter kvinnoföraktande uttalanden.
Tidningsartiklar i grekisk lokalpress skärskådades.

Och  i våras lovade landets justitieminister att titta på fallet.

Vad har hänt sedan?

Förutom grekisk kris och oroligheter och ny ledning i landet.

Vem bevakar justitieministerns löfte i detta fallet?

Media?



Knappast  Förste ambassadsekreterare på Sveriges ambassad i Aten i alla fall, som verkar mest orolig för att kvinnor ska fullfölja anmälan om de blir våldtagna och för att vädret inte ska locka.


 Tack och lov har vi inte våldtäktsfall så ofta. Vissa kvinnor vill bara åka hem tillbaka till Sverige utan att göra en anmälan och ibland kan det vara kvinnans väninna som ringer till oss. Ett problem här i Grekland är rättssystemet, en process tar lång tid, säger de Cornejo, som inte tror att eurokrisen eller fallet Anna kommer påverka turismen.

- Nu hoppas vi bara på en lugn sommar utan skogsbränder eller andra tråkiga incidenter, säger hon. Vädret är fantastiskt, det är det alltid.

 

http://www.dagensjuridik.se/2011/06/fallet-anna-i-grekisk-medieskugga



Men den inställningen och med det , som det verkar minimala intresse från media i Sverige,

undantag TV4, så kan man fundera över; varför detta ointresse?


Man skriver annars gärna om våldtäkt, när det är överfallsvåldtäkter eller när det är rätt

gärningsman på annat sätt.

När det är ett tryggt fall och ingen kan opponera sig.

Svart och vitt.


Men här är det annorlunda.


Men att gå ifrån målsägande , med nedlagd utredning till att vara misstänkt för brott, en mardröm,

och det i ett land med så utbredd korruption och med en så  nedtystad våldtäktsproblematik som i

Grekland, borde det inte finnas mer intresse?


Nu när det lokala rättsväsendet valt att fullfölja åtalet mot "Anna".

Vem känner den tidigare misstänkte gärningsmannen, han som slapp utredas?

På denna lilla ö?


Detta kan vem  som helst kan råka ut för, i Grekland eller i något annat land.

Oftast kvinnor dock.


Nu ser man  hur lite intresse det verkar  finns för en problematik med  många bottnar, som är relaterat till sexuella övergrepp och våldtäkt,  där rättsväsende, kvinnosyn och machoattityder är ingredienser.


Beror även det svala intresset på att svenska nätmän har samma åsikt som den avskedade ambassadattachen; att kvinnor falskanmäler för att få ut någon sorts ersättning, eller som hämnd eller för att man "ångrar" sig?

För just så låter det i svenska bloggar och i svensk medias kommentering när våldtäkt är uppe till debatt.


Borde inte media vara mer vakna här eller är det ett faktiskt val  att inte skriva mer och  för att stödja och hjälpa en svensk medborgare, och därigenom alla kvinnor?


Är det obehagligt att skriva om "Anna"-fallet och gräva i det för att det då synliggörs hur lika de svenska nätmännen är med kvinnoföraktande  korrupta greker?


**

Tillägg 22.40

"Anna" friades från anklagelsen om falsk tillvitelse.
Ev. kommer hennes advokat undersöka möjligheten att gå vidare med våldtäktsåtalet.


Av shedlight - 13 november 2011 18:58

Nu har Crafoord, från organisationen " Centrum för rättvisa", anmält RPS för diskriminering.

http://svt.se/2.22620/1.2601302/rps_stams_for_diskriminering

http://www.dn.se/nyheter/sverige/stams-for-diskriminering-av-man

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stams-for-diskriminering-av-man_6632162.svd

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.773561-stams-for-diskriminering-av-man

http://debatt.svt.se/2011/11/15/do-ser-mellan-fingrarna-pa-polishogskolans-olagliga-inkvotering-av-kvinnor/


Undrar om han även skulle ha gjort det på 70-talet då de fåtaliga kvinnliga poliserna som fanns då  tvingades ha kjol. För att man skulle se att de var just kvinnliga poliser. Inte bara poliser.


Eller om han tycker att det är en naturlag att poliser ska vara män.

Eller om han bortser från att halva Sveriges befolkning består av kvinnor.

För polisyrket är inte vilket yrke som helst och då ska  de vara representativa  för HELA befolkningen.

Inte bara halva.


Men han hyllas av Mansrättshaveristerna på nätet, de som hänger i alla kommentarsfält och som mailar och ringer och tar plats hela tiden. Ingen diskriminering där inte. Dessa "jämställdister" som tycker att det ska vara som det alltid har varit för annars blir de diskriminerade.


För ett tag sedan drev Polisfacket att en ollande  bloggande sexistisk polis skulle få tillbaka sitt jobb. Det tyckte dom var viktigt.

Viktigare än att halva Sveriges befolkning kan känna sig säkra på att INTE hamna hos en sexistisk polis vid en brottsanmälan, tex vid ett så allvarligt brott som ett sexualbrott.

För där fick vi svart på vitt:

Poliser får vara sexistiska. Det är ok. Man kan vara polis ändå.

Ingen enskild polis, avdelning, rotel, eller annan organisatorisk enhet  synes ha protesterat, åtminstone inte offentligt. Så viktigt ansåg det tydligen inte vara att alla manliga poliser  från och med den AD-domen misstänkliggjordes.



Men Crafoord och hans påhejande anhang av mansrättsaktivister  har nog inget att frukta av denna polis. 

De är ju män.

Och det är ju det viktigaste , att män får hjälp.


Då är det inte så noga med våldtäktsutredningar, det drabbar ju inte män i någon större utsträckning.

Möjligen som förövare då.

Men det är ett brott som nästan uteslutande har kvinnliga offer.

Att de kan behöva bemötas av kvinnliga poliser  - det bortser Crafoord och hans organisation ifrån.


Som till exempel i Lund.

Där har man valt att i princip avkriminalisera våldtäkter.

För att det är synd om gärningsmännen.


Vid andra brott gäller inte samma omsorg om gärningsmännen, för i så fall skulle ju polisen avskaffa sig själva. Och det gör dom ju knappast.

Men just vid våldtäkter visas speciell omsorg om gärningsmännen.

Kriminalkommissarie Söderholm, vid Lundpolisen säger följande om våldtäktsutredningar.


 Och ofta är mannen i ett underläge i den här typen av utredningar.


Tydligen i ett sådant  underläge att inga utredningar ens leder till åtal av hänsyn till detta orättfärdiga underläge.


Poliskommissarien säger också att de som blir våldtagna även får skylla sig själva ibland.

Eftersom de blir våldtagna.

Som exempelvis om en 14åring som anmält flera våldtäkter:


Hon är kontaktsökande och försätter sig i situationer där hon kan bli utnyttjad. Jag vill påstå att hon är en fara för sig själv.


Poliskommissarien  försvarar sig till sist  med att det INTE handlar om manliga strukturer eftersom det finns flera kvinnliga åklagare.

Sina egna uttalanden och de värderingar de visar att han har, de tar han inte ansvar för...men de talar sitt tydliga språk.


Här är artikeln

http://www.sydsvenskan.se/lund/article1503739/Polisen-Det-ar-inget-konstigt-i-detta.html



Så har vi ju gränspolisen som sexutpressade  asylsökande kvinnor som befann sig i en mycket utsatt livssituation.

Men han "mådde dåligt" så han fick ett milt straff.  Hur kvinnorna mådde av detta, det togs ingen hänsyn till då.

Mer om detta här:

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/09/19/6269901-de-stackars-omtaliga-garningsmannen/


Deta var bara några av en mängd exempel på när poliser styrs av urgamla manliga föreställningar och en nedvärderande kvinnosyn. Där ett visst beteende sitter i väggarna, som leder till ett dåligt bemötande och undermåliga utredningar.


Ju mer man kan göra för att bryta upp dessa strukturer och se till att poliskåren är myndighet för ALLA medborgare oavsett kön, desto mer rättvisa får vi och desto mer förtroende får polisen.


Det är en självklarhet att minst 5o% av Sveriges poliser är kvinnor.

Allt annat är en orättvisa och ett machotänkande som inte hör hemma i ett modernt land.


Och kvinnor ska kunna kräva att få möta en kvinnlig polis tex vid kvinnofridsbrott och vid sexualbrott.

Då måste det också finnas kvinnliga poliser på olika nivåer att tillgå - överallt och hela tiden.




 




Av shedlight - 1 november 2011 09:45

Nu har HD gjort det igen, enligt en debattartikeln av straffrättsprofessorerna Leijonhufvud och Wennberg.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/atalad-kan-havda-fylla-och-ga-fri_6598474.svd

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.764193-berusade-kan-slippa-straff


Den här gången har några Justitieråd bestämt att fylla är en förmildrande omständighet vid brott,

som mord, misshandel, våldtäkt, rån, osv.


Vi har en tredje statsmakt för att de ska granska regering och riksdag.

Men de ska även granska rättsväsendet som polis, åklagare, kriminalvård, domstol.


Polisen granskas, både enskilda och som helhet, med ganska jämna mellanrum.

Särskilt när något våldsamt  ingripande gjorts som tyder på oegentligheter eller som när en polis i radioprogrammet Kaliber uttalar att han inte vill utreda ett eventuellt mord för att han är feg.

Då ska det granskas.


Åklagare löper gatlopp ibland, både  på nätet och i media.

De som däremot drar ett tungt lass och kämpar i motvind, mothalsstarriga poliser och domare, uppmärksammas tyvärr alldeles för sällan.


Kriminalvården granskas  ofta också hårt, mycket hårt, vilket inte minst senaste tidens händelser återigen visat.



Men domstolarna - dom lämnas nästan alltid ifred.


Där får domarna begå vilka brott som helst och sitta kvar.

En domare som misshandlat sin fru, får sitta kvar och döma i kvinnofridsmål även i framtiden.

Att det skulle vara jäv, att domaren är en fara för rättsäkerheten är det i stort sett tyst om.


Sexköpande domare får döma vidare i fall som berör likande mål.
Det är tyst om detta.


Nämndemäns olämplighet är det också tyst om.


Och som kronan på verket.  HD.

HD granskas aldrig.   

Det är Sveriges högsta dömande makt.

De ses som ett orakel, inte från  Delfi, utan från Riddarholmen.

Med oinskränkt makt.


Mer än statministern, kungens , eller Kamprads.

Ändå sitter de rätt säkert också.

Men säkrast sitter de som har rätt att döma så vi alla  medborgare  drabbas mest:  Högsta domstolen.


Som verkar sitta  för sin egen skull, i sin egen värld.

Och definitivt inte för brottsoffren.


I December -10, kom förra kallduschen,

Då bestämde de att barn som utsätts för sexuella övergrepp skulle dömas hårdare än andra barn och att just deras ord inte skulle betyda något.

Den domen har fått effekter.

Bra för landets alla förövare.

Men katastrofalt för utsatta barn, som om de inte hade det tillräckligt svårt innan.

Ingen i tredje statsmakten granskar följderna.



Tre år innan kom två friande våldtäktsdomar , som inte inte heller granskades  av denne tredje statsmakt.

Man bara godtog allt.

Vad skrevs i  domen?

Trots att polis  och utredare sa att man inte kunde varit mer nogranna,  friades två gärningsmän, den ena som använt knivhot och den andra använt förtryck under lång tid.

Även detta har fått effekt, trots att ett Jr gick ut och bedyrade att man inte skulle se det så.

Men det ver vi ju, ingen  frågasätter oraklet från Riddarholmen.


Nu kommer en mildrande syn på rusets effekt.

Som om man är tvungen ett dricka alkohol, som om berusning är en mänsklig rättighet utan att behöva dras med följder.

Det brottsoffer som som råkar illa ut, får helt enkelt skylla sig själva.

Otur.Sorry

På något annat sätt går inte att tyda domen.


Ett antal människor har utfrån sina värderingar bestämt detta  och de anser sig vara orakler eftersom de behandlas därefter.

Utan att behöva löpa gatlopp som kriminalvården får vid rymningar  eller som polisen får vid ett felaktigt gripande. Med all rätt.


Men Justitieråden kan bara gå och spela  lite pingis,  gå och ta en whisky och rycka på axlarna.

Högsta domstolen har skyddat sexköpare, förordat månggifte med kvinnor, anser att barn , till skillnad från vuxna, ljuger för att få skadestånd.

Men inget stör i Riddarhustorget 8.

Inga horder av journalister hänger där, inga uppriggade kameror på bilar, inga frågor ställs i mun på varandra.

Inget som stör.

För varför ska dom granskas?

Mer  än att det fattar beslut som påverkar alla svenska medborgare.


Inte ens om varför just de som sitter i HD, sitter där?

Hur hamnade de där?

Vilka specialområden har de ,  och vad fattar dom beslut om?

Dom är inte födda till Justitieråd. Dom blir det av något skäl.


Vi måste få en ny ordning.  

Sätt in domare med specialutbildning inom de områden de ska döma om

som även väger in följderna utav en dom.


Det duger inte med specialkunskap i

immaterialrätt

företagskunskap

förmögenhetsrätt

transporträtt

sjörätt

m m


eller

att man är ordförande i pressstödsnämnden

att man är ordförande i pressens opinionsnämnd

att man är ordförande i granskningsnämnden


Man kan ju börja undra varför det är så tyst i pressen.


Så länge HD lever i sin uppenbarligen ogranskande värld så kan de fatta vilka beslut som helst. 

Hämtade ur  den växande klyfta som finns mellan de beslut de hittar på och den verklighet som finns därute.

Inget händer.

Tur är väl det för dom, från deras  upphöjda sits och deras ersättningar.


Men inte för de brottsoffer  som som nu blir rånade, våldtagna, misshandlade, eller mördade av berusade gärningsmän.

Kopplat till det faktum att svenska folket dricker och drogar mer och mer.



Avskaffa HD - de har överlevt sig själva.

De är inget orakel - de är en relik.










Av shedlight - 10 oktober 2011 22:56

I en debattartikel skriver före trädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, att det behövs en skärpning av lagstiftningen i sexualbrott så att barn får ett bättre skydd.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-skyddas-mot-sexuell-exploatering_6539907.svd


Det är givetvis ett mycket gott syfte.


Men inga lagar hjälper om inte tillämpningen av dem blir i lagens anda.


Det finns alltid ett godtycke och en praxis som rätten väljer att gå efter.

Denna praxis sätts efter en kombination av en tids dömande efter en lag och framför allt när HD:s vägledande domar kommer.

De påverkar, även i de fall HD själva anser att de INTE ska på verka bedömningen framöver.

Det gör de ändå.


Tillämpningen av lagarna idag inom sexualbrottsområdet tar mer hänsyn till en patriarkal syn på sexualiteten, man utgår från mannens syn på vad sexualitet är.

Det är uppenbart.


Där domstolar t o m vid våldtäktsåtal där vuxna är inblandade, letar efter för gärningsmannen förmildrande omständigheter.

-Kvinnan var för full för att våldtäkt ska anses bevisas

-Kvinnan är för nykter för att våldtas.

-Den misstänkte råkar våldta så han går fri trots bevisning i form utav starka vittnesmål och sms.

-etc


Om domstolar idag tolkar verkligheten  utifrån för gärningsmannen förmildrande omständigheter för vuxna, hur ska det inte då vara för barn och unga, som har ännu svårare att hantera en förhandlingssituation i rätten, speciellt om de inte mår psykiskt bra?

Hur ska de klara det?


Domstolar saknar brottoffersperspektiv och  neutral sexualitetssyn.

De saknar alldeles för ofta förmåga att göra en maktananlys;

att se kombination av treenigheten makt , kön och sexualitet

som en del av brottets karaktär.


Det visar den här aktuella våldsdomen mot en minderårig flicka med självskadebeteende, där hovrätten valde att inte tro på hennes ord.

Den vuxne mannen gick ansvarslös;  han gick inte att stoppa.


Den 14-åriga förståndshandikappade flickan Malmö, som drogades och såldes på toaletter till en rad män,  är ett annat skrämmande exempel. Där valde  HR också att fria alla gärningsmännen utom en som dömdes  till ett minimalt straff på tre månader, som redan ansågs avtjänat.

Flickan blev utan skadestånd,  hon fick inte upprättelse.


Eller den 13-årig flickan som tvingades till analsex, där rätten valde att fria pojken, med motiveringen att flickan borde ha gjort mer motstånd, det räckte inte med ett nej. Observera att det var en 13-åring.


Det finns alldeles för många sådana exempel där påföljderna blir milda eller där straff uteblir.

Åklagare vet idag att det är ingen ide att gå vidare med utredningar om det inte är enormt stark bevisning, t ex starka vittnen eller övertygande teknisk bevisning.  Och att det är rätt brottsoffer.

De flesta utredningar läggs ner, om det ens blir en utredning,

-om det ens anmäls.

Endast en liten del av våldtäktsfallen mot vuxna leder till fällande dom.

Barnen har ännu mindre chans att få upprättelse, ännu färre övergrepp leder till fällande dom.


Domstolarna har för dålig brottsofferkunskap, för dålig barnkunskap, för lite intresse av att barn får en rättvis behandling, de är för partiska och styrs av en uråldrig struktur när det kommer till att bedöma sexualbrott.

Det hjälper inte med vilka lagar i världen som finns, när domstolarna anser att mannen inte går att stoppa, att han är en viljelös maskin. Utan ansvar.



Här följer några citat ur en boken ”En riktig våldtäktsman” (Wennstam)

Citat som visar att synen på sexualbrott i samhället och domstolars agerande avseende dessa  brott, går mycket djupare än ord på ett papper, än en stiftad lag.



"Om det är vanliga killar , med ungefär samma moraluppfattning som vem som helst, som begår övergreppen – då kanske det finns spår av kvinnoförtryck och godkännande av vissa övergrepp också i den vanliga svenska moralen."



"I Sverige finns fortfarande kvar mycket av gammalt patriarkalt tänkande när det kommer till både den moraliska och den juridiska synen på skulden hos våldtäktsoffret."


"I praktiken riskerar bevis att värderas olika av olika personer och avgörande kan ytterst bli vilket värde en domare tillmäter viss eller vissa omständigheter, Genom sina erfarenheter, kunskaper och attityder tolkar domaren innebörden av en viss handling, en viss omständighet eller en viss utsaga."



"Det är ett normativt ställningstagande från Hovrätten, som går ut på att mäns ”rätt” att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föreställningar.

Till sin juridiska form handlar Hovrättens resonemang om en uppsåtsbedömning, men till sitt sociala innehåll resonemanget om en intresseavvägning."



Just den sista meningen här, är betydelsefull om man vill åstadkomma en förbättring för de målsägande i sexualbrottsmål.

Lagar – javisst!

Men.

Urgamla värderingar och unkna föreställningar hos den dömande makten och dess representanter måste vädras ut också.

Värderingar och föreställningar som dessa juridikens företrädare kanske i en del fall inte ens är medvetna om att de har. 

I andra fall är de kanske det och vill behålla dem intakta.


Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen

Tidigare år


Skapa flashcards