Inlägg publicerade under kategorin Makt, kön och sexualitet

Av shedlight - 2 september 2011 23:25

Två journalister, Maria Sveland och Katarina Wennstam,  har givit ut en bok där tio kvinnor skriver om sina skilsmässor.


 http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.713963--vill-starka-de-som-skilt-sig-

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.712825-malin-lernfelt-inte-sa-happy-for-barnen


/Tillägg 8 sep. Idag recenserar Nina Björk boken. En recension som skiljer sig.

Från de som synts tidigare.  Hon skriver bl annat:

"Den vilar på upptäckten att även om vi känner känslor var och en av oss i våra individuella kroppar är det känsloregister vi väljer ur inte individuellt. Det finns outtalade regler för hur vi ska känna i olika situationer. Till exempel att vi ska beklaga och inte välkomna en skilsmässa"

Hon visar att hon i alla fall, förstår vad boken egentligen handlar om.  /

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/happy-happy--en-bok-om-skilsmassor


Ursprungligt inlägg fortsätter:


Avsikten med boken är att visa att det inte behöver ses som ett misslyckande att ha genomgått en skilsmässa.

Utan att det snarare ska ses som en utveckling i livet.

Det är bra.


Det är bara några decennier sedan som att "ha skilt sig" var oerhört stigmatiserat.

Det sågs som som en skam att vara frånskild.

Man kallade kvinnorna, mammorna,  för det -  frånskilda.

Som om de var avstötta från en gemensam samhällskropp.


Naturligtvis överfördes denna skam till barnen; samhället stigmatiserade även  dem. Som om de, barnen,  var en del av samhällsskulden. Man tittade lite sorgset på dem.

Den ensamma mamman med de ensamma barnen.


Idag är det inte så.

Skilsmässa är vanligt förekommande.

Men fortfarande idag beskrivs skilsmässan som ett  misslyckande.

Därför är den här boken oerhört viktig med sitt budskap.

Även för barnen.


Men av någon anledning tillskrivs de båda journalisterna utsagor de aldrig sagt.

Som att barn blir lyckligare av skilsmässor.

Varför väljer krönikörer att misstolka avsikten med  boken så?

Vad ligger bakom det?

Är det för att man inte hittar något i boken att anmärka på , så då måste man hitta  på något?


Extra märkligt är det när  när GP- krönikören skriver

"Varenda unge vill (om de får välja) träffa både mamma och pappa varje dag."


Så generaliserande och lite klumpigt skrivet .

För det blir lite hånfullt mot de som far illa. Inklusive barn.


Konstigt att en norsk författare som skrivit tegelstenar om sitt livs kamp, höjs till skyarna när han skriver att han tänker sig bort från sitt äktenskap, till en 1800-tals mans frihet.

Då är det ok att vilja bort.

Är det för att han är man?


Är det en förklaring till att man nu skriver ner den här boken?

Skriven av kvinnor, om kvinnors frihetskänsla.


Sen finns ju den ogranskade organiserade mansrörelsen.

Med internationell bakgrund.

Med samma familjeagenda som  hos extrema religiösa fundamentalister.

De med antingen kristna eller muslimska förtecken; de  är i grunden precis lika patriarkala i sin uppbyggnad.


När man läser vad den kristne  konservatisten, KD politiker,  skriver i SvD så förstår man att tidningen  Kristdemokraten är omtyckt av den organiserade mansrörelsen i Sverige.

För där hyllas den allt som oftast.

Samma tankegods.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skilsmassor-ger-ett-svagare-samhalle_6438172.svd


Skilsmässor skapar ett svagare samhälle.

Svagare?  Vilket märkligt  ordval.

Svagare utifrån vems persektiv?


Den här artikeln andas unket förakt för den kvinnokamp som har givit kvinnan rätt till skilsmässa. En kamp som fortfarande förs i delar av världen där den rätten endast tillkommer mannen.


Det blir uppenbart vad kristna konservatister tycker, där de gör gemensam sak med den organiserade mansrörelssen:

Äktenskapet blir kontroll. Av kvinnan.

Oavsett hur äktenskapet är, hur ojämställt, hur mycket ansvar för hemmet och barnen kvinnan får ta ensam, och  i de fall  det förekommer misshandel och övergrepp mot kvinnan  - eller barnen - ,  så ska kvinnan ,  hustrun,  stanna.

Inte Happy Happy, utan  Force Force.


Och skulle kvinnan lämna hemmet för att undslippa  misshandel och övergrepp, så ska hon inte ha några kvinnojourer att söka sig till.

För de är av ondo.

Skulle det dessutom förekomma övergrepp mot barn så använder man den importerade kvasiteorin  PAS. 

Så det är en väl genomtänkt handlingsmanual. 


Men det verkar som om media är okunniga om den rörelse som vill förkväva kvinnan dess rättigheter,  på alla områden.

För  här går de olika krönikörerna i mansrörelsens ärende. 

Man kan ju  i alla fall hoppas att de vet om det.

För än så länge får de ju vara kvinnliga krönikörer. Mansrörelsens mål är ju att kvinnan ska var hemma och utöva  i sin "biologiska " roll som maka och mor och stå under mannens  "beskydd".


Naturligtvis svartmålas allt som de här två journalisterna står för.

Alla kvinnor ska skrämmas bort från denna "rabiata elitfeminism".

Som det kallas oupphörligen när kvinnors liv diskuteras ur någon frihetligt aspekt.


Och i SvD syns i kommenteringen att kvinnokonservatisterna är ute.


De som brukar kallas "läsarna".  Några exempel:



"Det finns dock slappa, omoraliska och reklamförgiftade föräldrar som separerar helt i onödan./ Det bästa för barnen är naturligvis kärnfamiljens väsen. Det sammanhållande kittet för ett välfungerande civiliserat samhälle."

"När par väljer skilsmässa för att sexet inte fungerar eller att känslorna inte var som för tio år sedan är egoistiskt och helt vidrigt mot barnen i relationen"

"Befriande med en KD-are som ryter till lite grand och tar strid för sina värderingar.

Jag undrar om inte dessa olyckliga äktenskap som MS & KW skriver om ofta är olyckliga just p.g.a att det inte går att leva upp till de (van)föreställningar om relationer som extremfeministerna tillåts torgföra närmast oemotsagda i alla medier. Män och kvinnor är olika och om man inte inser det så blir det förstås konflikter i onödan."


Lägg märke till uttrycket i den sista kommentaren, det är ett väl använt uttryck från mansrörelsen.

Dom älskar när någon "ryter till" och talar om hur det ska vara.

Eller egentligen  talar om hur det var, när män hade alla privilegier i behåll.



ANNONS
Av shedlight - 14 december 2010 13:23

Assangeaffären rullar på.


http://www.svd.se/nyheter/utrikes/assange-i-ratten-igen_5807015.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/julian-assange-slappt-mot-borgen-1.1227111

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/assange-slapps-mot-borgen_5808817.svd

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.511148-assange-slapps-mot-borgen


Stora skaror på nätet hyllar yttrandefriheten.

I den senaste tiden upphetsade aktivitet på nätosfären om WikiLeaks  har yttrandefriheten besvärande lättvindigt blivit synonymt med Assange som person.

Det är det inte: yttrandefriheten är större än så.


Trots hyllningarna till den stora idèn om yttrandefrihet så får aldrig  priset vara  människors frihet, hälsa, liv, och lika värde.

Även oavsett kön. Det håller väl alla med om. Eller?


Där kommer hyckleriet in.

Sedan urminnes tider upptrampade stigar följs utan reflektion, samma films händelseförlopp repriseras  om och om igen.

Den om kvinnans skuld.

För vem gäller yttrandefrihet och vem lämnas utanför i tystnadens mörker eller ännu värre brännmärks först och sedan med skador för livet kastas ut i mörkret?

Det är här media kan göra skillnad, antingen hetsa på dem som brännmärker eller att uppmärksamma de som inte har någon talan.

Att välja att fortsätta  gå den upptrampade stigen.  Hittills har de gjort det.




Kvinnorna hånas utan motstycke

Trots omfattande mediarapportering verkar ingen media ens haft i åtanke att det finns två målsägande som hela tiden befinner sig i mörkret. Att dom har ett människovärde och därför ska visas hänsyn.

Media och nätosfären gör gemensam sak och trampar på i de urgamla spåren.

De delar av media som ska stå fria från alla kommersiella hänsyn och vara en garant för mångfald, de  avviker inte. Även där råder urgamla mönster.


Sveriges Radio; Studio Ett, har haft  många inslag om Assange och aldrig haft målsägarna i åtanke i sina inslag. Det har kretsat runt mannen och hans liv. Att två målsägande unga kvinnor finns därute i mörkret glömmer redaktionen helt i sina exalterade inslag.

Inte ett inslag har gjorts om hur dessa kvinnor har förföljts på nätet. Valet är att just det inte tillhör rapporteringen.  Studio Ett trampar samma stig som alla medier.



En 14årig våldtagen flicka hånades på nätet från hela Sverige enligt samma mönster.

Det visades i ett mycket uppmärksammat reportage som fick ett enormt genomslag.

Kanske för att det satte ljuset på ett fenomen som sker hela tiden, men här framträdde det i offentlighetens starka vita ljus. Och alla såg plötsligt skrämmande klart vad det handlade om,  kvinnans eviga skuld. Här  genom attackerna på en flicka och att också hon ansågs bära skuld. 

Plötsligt såg alla klart.  I några veckor.  Sen glömde alla.


Aldrig har media rapporterat eller granskat den ohöljda förföljelsen, uthängningen, hånandet, och hatet mot de två målsägande kvinnorna i Assangeaffären. Tvärtom; de underlättar den och de upplåter utrymme till den.


Trots det enorma genomslaget som händelserna i Bjästa fick i Sverige ledde det inte till någon förändring.

Inte någon.

Så fast sitter normen.


De olika faktiska förhållandena gör ingen skillnad, det är exakt samma företeelse,  det urgamla mönstret om kvinnans skuld.

Det sitter så hårt i ryggmärken, stigen går inte att avvika från.


Det är skillnad på könens skuld för evighet, Amen.

 


Vem har makten på nätet?

Mannen har den politiska, tekniska och inte minst opinionsmässiga makten.

Det är besvärande uppenbart men fullständigt tyst om.

Den makten styr också hur dessa målsägande har minimerats och pulvriserats i både media och i nätosfären under Assangeaffären.

Och advokaterna  får ensidigt styra, till och med i Rapport, Public service.  Dag efter dag.

Det sitter i ryggmärgen hos Rapport - också.



Varför tyst om Rättsorganisationen, Binninge och Hurtig? 

Den s k Rättsorganisationen, RO, har funnits i ett antal år nu.

Vid googling på namnet, syns ingen granskande journalistik. Trots att ingen  borde kunna  tvivla på deras strävan att ständigt skuldbelägga kvinnor och barn som utsätts för övergrepp och att förminska våldtäktsanklagelser till att krympa ihop till simpla bedrägerihistorier. Även när  det handlar om utnyttjandet av barn gör det ingen skillnad,  för till och med de är förslagna lögnare och försäkringsbedragare.

RO vill skrämma kvinnor att frukta att de kommer att framstå som lögnerskor inom rättväsendet. Som om kvinnor och barn behöver skrämmas.

Och ingen har granskat RO:s kvinnofientliga agenda.


Johan Binninge  står främst i denna organisation. Han är dömd i både tingsrätt och hovrätt för övergreppsrelaterat brott mot barn. Han överklagade ända till HD, utan framgång. Han också dömd för annat relationsbrott.


Varför så tyst om  RO:s agenda,  vilka värderingar de har och vad de vill åstadkomma genom att ständigt smutskasta kvinnor och flickor.

Den starke mannens har rätt mot kvinnor och barn.

Även den penningstarka, vilket advokaterna i RO tjänar ekonomiskt på.

Starka män och pengar har alltid slagit följe.



Assange och RO – smutskastning av  kvinnorna är redskapet

Johan Binninge förstod att utnyttja Assange för RO:s syfte.

Assange fick sin ursprungliga advokat Silbersky snabbt utbytt  till Björn Hurtig med RO:s kvinnofientliga smutskastnings-agenda.

Ingen skrev om det – vi är ju vana vid att man kan  smutskasta kvinnan, en liten tillfällig orkan från Bjästa kan inte ändra något på detta uråldriga mönster.


Men ingen skuld vidhäftar Binninge, trots att han är dömd. Han är ju man.

Mannens rätt mot kvinnans skuld.

Och flickor är även de, i dessa sammanhang,  kvinnor, med samma skuld.




Mannens ska skyddas, kvinnan är ormen som lockar till förfall.

Ibland kommer utnyttjande av kvinnor  i  tillfällig  eller långvarig prostitution upp på media-agendan.  Barn, minderåriga och kvinnor i könshandeln.

Som samhällsämne, politiskt eller socialt.

De nätstrumpeförsedda kvinnobenen i platåstövlar, dyker upp då gång på gång i media.Kvinnoben eller avklädda kroppar i rött ljus får symbolisera prostitution.  Kvinnan=varan som lockar


Den andra sidan ska hållas ren

Mannen får inte smutskastas.

Aldrig en bild på ett par kostymklädda mansben med en portfölj eller en svart väska i dessa sammanhang.

Aldrig vare sig köpare eller hallickar;  männen får inte skymfas på något sätt.


Kvinnan är ormen;  lockerska, förförerskan.

Inte ens en bild på det mest drivande i prostitution, som är orsaken:

 pengarna, kan media åstadkomma.


I SVT:s valpejl,  visades kvinnoben viftande ur ett ägg , symboliserande prostitution:  sexigt förföriskt lockande kvinnoben med skyhöga klackar.

Inga mansben viftade ur ett ägg.

Inga pengar, ingen smutskastning, mannen är osynlig.


Göran Lindberg agerade hallick, det står tydligt i domen, de andra männen skyddades, vilka var de?

Ingen vågar smutskasta dem. Bättre skydda dem än att kommande offer för deras sexhandel skyddas. Mannen måste skyddas till varje pris.

En 14-årig förståndshandikappad flicka säljs i Malmö. Ingen av männen utreds. Mannen utan skuld. Värderingarna talar sitt språk, det sitter i ryggmärgen skydda mannen, oavsett vem han är.





Vi känner igen det från 80-talets styckmordsrättegång.  

Män skulle skyddas till varje pris, ingen skuld skulle vidhäfta dem, inga fladdriga vittnen i rätten. 

En 800-sidor prisbelönt bibel av kvinnohat hyllas, med alla ingredienser av det som idag som utgör näthatet mot kvinnorna i Assange affären.

Ingenting har ändrat sen dess, eller sedan biblisk  tid.

Kvinnokroppen är lika med sex, synd, skamlighet och framför allt denna ohämmade  skuld!

 

Kvinnan får vara är horan, våldtäktshoran, eller  feministhoran på nätet  - och i media.


Kvinnokroppen blir är så naturligt sexualiserad så ingen reagerar och skulden vidhäftar denna sexualiserade varelse och mannens skuld till det,  ja, den finns inte, får inte finnas eller nämnas. 

 

Förutom hor-rollen på nätosfären finns den heliga  livmodern;  madonnarollen. Och detta återspeglas i media, nästan varje dag.

Madonnan =livmodern  och förnekande av den rollen gör kvinnan skyldig till mord av  en nätmobb och även utan problem i media; så stor är kvinnans skuld ännu.

En likvärdig människa får kvinnan aldrig vara.


 

Men ingen skuld på mannen. Inte i press eller i Public Service*. Ingen tar idag  ställning för lika värde och lika skuld, oavsett kön.

En kompakt tystnad råder ända från paradisets stängda port.

Där nätets mobb står och pekar, vilt gestikulerande, och skriker ut kvinnans skuld till denna stängda port, dagligen i Sverige och i andra länder.

Tro inte att vi är jämställda, varken på nätet, i media eller i medvetandet.





* Tre  undantag finns!

Tack till:

Ali Fegan och co på UG; för att ni försökte se mannens skuld

Lars Borgnäs; för de frågor du ställde som fortfarande väntar på svar

Hasse Johansson och Nicke Nordmark; för att ni satte ett tillfälligt skarpt ljus på vår historia om kvinnans eviga skuld

ANNONS

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se