Inlägg publicerade under kategorin Makt, kön och sexualitet

Av shedlight - 22 oktober 2011 21:49


I ett tidigare inlägg om strippklubben i Särna

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nar-strippklubben-kom-till-byn


 och den pittoreska idyll som målas upp där kan man fråga sig vad som händer med läsaren.



En lång artikel i DN kräver en lång analys av deras tillvägagångssätt och syfte…


Det första som läsaren görs medveten om är att det faktiskt inte är något speciellt med strippklubbar. Läsaren görs medveten om att det är så ”ospeciellt” med strippklubbar att t o m en svordom används. Läsaren görs medveten om att strippklubbar finns överallt i hela världen. Ja, varför tjafsa om kvinnoförtryck när det finns överallt i världen.
- Jag kan faktiskt inte fatta varför det blir sådant liv. Vad är det som är så jävla speciellt med en strippklubb? Det finns strippklubbar i hela världen! Varenda storstad har strippklubbar! Vad är problemet?


Läsaren görs medveten om att strippklubbar inte är kriminella. Läsaren görs medveten om att egentligen är det så olyckligt att det bara blivit en massa tjafs med myndigheter helt utan orsak.
- Jag blir så orättvist behandlad, hur jag än gör är det alltid någon som försöker jävlas. Jag kan fatta att folk inte vill ha med kriminella att göra, men jag är inte kriminell. Jag är en småföretagare som betalat skatt i femton år. Jag röker inte, jag är nykterist och jag skulle aldrig drömma om att sälja alkohol. Ändå blir det alltid en massa tjafs med myndigheter...


Läsaren görs medveten om att det är synd om kungen och att han endast varit på en strippklubb för 20 år sen. Läsaren görs medveten om att det egentligen enbart är en osmaklig hetsjakt. Läsaren ska inte medvetandegöras om att kungen i och med sitt agerande uppvisar en osund kvinnosyn. Det vill DN inte veta av.
- Det kändes inte bra att ha den uppe längre. Det var så mycket hackande på Kungen bara för att han varit på strippklubb för 20 år sedan. Den osmakliga hetsjakten ville jag absolut inte vara en del av.


Läsarna görs medvetna om hur jättegulliga stripporna är. Läsarna görs också medvetna om hur utvecklingsbara stripporna dvs kvinnorna är, de kan byta från högklackat till mer fotvänliga skor. Oj, vilken utvecklingspotential. En härskarteknik tror jag visst heter förlöjliga. Eller också säger det mer om personen som tar exemplet och anser att det är en utveckling.
- De flesta är verkligen jättegulliga. En av dem säger att hon tycker att Särna är paradiset. I början såg vi henne promenera runt sjön i högklackat. Nu har hon nästan alltid tennisskor på sig. Det måste väl ändå vara någon sorts utveckling? Jag försöker få henne att flytta hit, jag tror att hon skulle trivas väldigt bra här.


Läsarna görs medvetna om att ”gifta män välkomnas särskilt, tala bara inte om det för era fruar”. Läsarna görs medvetna om att ”gifta män kan komma när som helst på dygnet och hustrun behöver inte veta”.
- Det är ju trots allt en hel del gubbar här de här veckorna, gubbar som inte brukar vara här. Och några fruar har de inte med sig. Det gör det lite lättare att glida förbi om man skulle vilja det. Öppettiderna är ju generösa, konstaterar han med den där glimten i ögat som nästan alla lite motvilligt får när strippklubben kommer på tal.


Läsaren görs medveten om hur otroligt snälla gästerna är. Läsarna görs medvetna om att gästerna INTE vill knulla, de vill åka skoter och grilla korv. Hur gulligt som helst.
- Gästerna är otroligt snälla, det är sällan någon som spelar allan och aldrig någon som beter sig dåligt mot tjejerna. Jag har varit på ställen där jargongen är rå och otrevlig. Här frågar inte killarna tjejerna om de får knulla. I stället frågar de tjejerna om de har lust att hänga med och åka skoter någon dag, kanske grilla lite korv. Jag tycker det är lite gulligt, fortsätter Dragan.


Läsaren görs medveten om friheten i jobbet. Kort och gott det mest fria jobb som du kan ha. Läsaren görs också medveten om att pensionsmöjligheterna inom strippklubbsbranschen är bland det mest lukrativa som finns. Med tanke på både friheten i jobbet och de stora pensionsmöjligheterna är det rent av konstigt att inte alla kvinnor försörjer sig som strippor. Sedan kan man undra varför inte fler män arbetar som strippor, men de kanske inte värdesätter fria jobb och goda pensionsmöjligheter.
- Jag har ett fritt jobb. Jag jobbar när jag vill och är ledig när jag behöver. Och jag tänker på min pension, dum vore jag annars, säger Jessica när hon krängt på sig sin tajta klänning igen.


Läsaren medvetandegörs om den sjuka dubbelmoralen i Sverige. Sen kan man ju undra över varför kameror behöver finnas, när gästerna är så otroligt snälla. Vad behöver ”tjejerna” skyddas från? Men det behöver vi inte diskutera närmare, inte när vi har en så SJUK dubbelmoral i Sverige.
- Sån sjuk dubbelmoral i det här landet, va! ¬Polisen kom hit och sa at de var så oroliga för hur tjejerna har det. Jag var helt öppen med allt, visade runt, förklarade att här är det jag som bestämmer, det finns regler. Ingen rör mina tjejer. Och så visade jag dem kamerorna som gjorde det möjligt för mig att se till att allt gick rätt till i båsen, ja, de var en trygghet för både mig och tjejerna.


Läsaren görs medveten om att det kort och gott är en affärsidé, business helt enkelt. Inget att tjafsa om. Money talks…
- Jag måste erkänna att jag inte tror på själva affärsidén. Befolkningsunderlaget är för litet. Men annars, vad ska jag säga? Kanske som kommunalrådet i min hemkommun Malung sa när han fick höra talas om den nya begivenheten i byn. ”En strippklubb? Är inte det lite väl mycket 80-tal..."


Sedan görs läsaren medveten om att stripporna inte alls är utsatta. Läsaren görs medveten om att stripporna egentligen inte ens existerar eller märks. Osynligt, luft helt enkelt, va.
- Det var otäckt att se, rena människohandeln. Där kan vi verkligen prata om att utsatta människor utnyttjades. Strippens existens märker vi inte av alls.


Slutligen så görs läsaren medveten om att ägaren till strippklubben faktiskt måste försörja sig och sin familj. Det är som vilken försörjning som helst. Fatta!
- Men en sak är säker: jag gör inte det här för att provocera. Jag gör det för att jag måste försöka försörja mig och min familj. Jag måste ha ett jobb! Stänger jag här kommer jag att öppna någon annanstans, jag kan väl inte bara sitta och rulla tummarna heller, säger han i sann entreprenörsanda.


DN:s agenda är att omedvetet och medvetet påverka synen på strippklubbar hos läsaren.


Makt, kön och sexualitet vill DN inte fördjupa sig i.


 

ANNONS
Av shedlight - 18 oktober 2011 17:44

En artikel om en strippklubb i Särna i Dalarna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nar-strippklubben-kom-till-byn


En lång artikel som naturligtvis visar en bild med en avklädd kvinnokropp på DN:s websida  -  och en påklädd man.

 Igen.


Artikeln har fått titeln:

När strippklubben kom till byn.


Som tydligt ska anspela på en gammal låttitel, när en sorts  gammelmoralisk upprörd mobb reagerade mot nymodigheter.


Genom den långa artikeln tas det upp lite bakgrund om klubbägaren.

Han beskrivs som en trevlig prick som tänker på ”sina tjejer”.

Minsann.


Och tycker att männen sitter som ljus och allt är riktigt gulligt.


Någon präst får uttala sig och några andra bybor.


Allt verkar frid och fröjd.


Någon säger i artikeln:

 ”Är det inte lite 80-tal.”


Det utvecklas inte vad som menas.


DN försökte sig på en mångfaldssatsning tidigare.

Man räknade i  artiklar vem som nämndes.

Skrev lite om hur gubbighet och sexism tidigare satt i väggarna.


Man ville bli bättre på att spegla olika sidor.

Olika perspektiv.


Nåväl.


I den här artikeln nämns minsann både män och kvinnor.

Män som köpare och ägare och kvinnor som förser verksamheten med kroppar.

Mångfald.


Men inte en rad om könsperspektiv och vilka könsmönster som den här företeelsen visar på.

Inte ett ord om den förbjudna treenigheten:

Makt, kön och sexualitet.


Det blandas friskt in sexköp och prostitution utan att det reflekteras över detta faktum  ett dugg.


Så lätt händer det. Så nära är företeelserna.


Kvinnokroppen blir återigen en konsumtionsvara.

Upphängd naken på strippstänger. Idyll.


Det var det man menade när det började debatteras för några decennier sedan.

Det var det som var ”är det inte mycket 80-tal”.

Att det fanns en problematik och ett köns/maktsperspektiv på stripp, porr, prostitution. Utan stripp och porr  - ingen prostitution.


Nu, 2010-talet, skrivs inte en enda rad om det perspektivet.


Man gör ”flickorna till rara”

Varför skulle de inte vara det och vad har det med saken att göra?


Det är ändå samma gamla, urgamla, sexistiska föreställning.

Män konsumerar kvinnokroppen.

Och anser sig ha rätt till det.


Det patetiska blir att strippklubbsägaren i en sorts krampaktig politisk korrekthet, ja just det, han använde politisk korrekthet när han  framställde denna strippklubb som ett jämställdhetsprojekt.

Att det fanns ett antal galna kvinnor som hade givit honom idén att starta en strippklubb.

Oj.

Så originellt av honom.


Är det så det ser ut på Balkan också?

En massa galna kvinnor som gett upphov, till stripp, prostitution, och trafficking över hela Europa. Och Asien.


Eller är det samma gamla visa.

Mannens sexualitet som något heligt som inte får ifrågasättas eller problematiseras. Eller inte ens nämnas  - som i denna artikel.


Dessa anonyma, alltid anonyma, män i keps som fladdrar förbi, hur ser de på vad de betalar för och mäns och kvinnors sexualitet?

På sin egen makt att beställa och betala för kvinnokropp?

När inte ens Sveriges största dagstidning klarar att ta in det perspektivet?


Hur hänger strippklubbar ihop med de braskande rubrikerna i densamma tidning när kvinnlig skuld basuneras ut?

Någon dissonans?

ANNONS
Av shedlight - 10 oktober 2011 22:56

I en debattartikel skriver före trädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, att det behövs en skärpning av lagstiftningen i sexualbrott så att barn får ett bättre skydd.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-skyddas-mot-sexuell-exploatering_6539907.svd


Det är givetvis ett mycket gott syfte.


Men inga lagar hjälper om inte tillämpningen av dem blir i lagens anda.


Det finns alltid ett godtycke och en praxis som rätten väljer att gå efter.

Denna praxis sätts efter en kombination av en tids dömande efter en lag och framför allt när HD:s vägledande domar kommer.

De påverkar, även i de fall HD själva anser att de INTE ska på verka bedömningen framöver.

Det gör de ändå.


Tillämpningen av lagarna idag inom sexualbrottsområdet tar mer hänsyn till en patriarkal syn på sexualiteten, man utgår från mannens syn på vad sexualitet är.

Det är uppenbart.


Där domstolar t o m vid våldtäktsåtal där vuxna är inblandade, letar efter för gärningsmannen förmildrande omständigheter.

-Kvinnan var för full för att våldtäkt ska anses bevisas

-Kvinnan är för nykter för att våldtas.

-Den misstänkte råkar våldta så han går fri trots bevisning i form utav starka vittnesmål och sms.

-etc


Om domstolar idag tolkar verkligheten  utifrån för gärningsmannen förmildrande omständigheter för vuxna, hur ska det inte då vara för barn och unga, som har ännu svårare att hantera en förhandlingssituation i rätten, speciellt om de inte mår psykiskt bra?

Hur ska de klara det?


Domstolar saknar brottoffersperspektiv och  neutral sexualitetssyn.

De saknar alldeles för ofta förmåga att göra en maktananlys;

att se kombination av treenigheten makt , kön och sexualitet

som en del av brottets karaktär.


Det visar den här aktuella våldsdomen mot en minderårig flicka med självskadebeteende, där hovrätten valde att inte tro på hennes ord.

Den vuxne mannen gick ansvarslös;  han gick inte att stoppa.


Den 14-åriga förståndshandikappade flickan Malmö, som drogades och såldes på toaletter till en rad män,  är ett annat skrämmande exempel. Där valde  HR också att fria alla gärningsmännen utom en som dömdes  till ett minimalt straff på tre månader, som redan ansågs avtjänat.

Flickan blev utan skadestånd,  hon fick inte upprättelse.


Eller den 13-årig flickan som tvingades till analsex, där rätten valde att fria pojken, med motiveringen att flickan borde ha gjort mer motstånd, det räckte inte med ett nej. Observera att det var en 13-åring.


Det finns alldeles för många sådana exempel där påföljderna blir milda eller där straff uteblir.

Åklagare vet idag att det är ingen ide att gå vidare med utredningar om det inte är enormt stark bevisning, t ex starka vittnen eller övertygande teknisk bevisning.  Och att det är rätt brottsoffer.

De flesta utredningar läggs ner, om det ens blir en utredning,

-om det ens anmäls.

Endast en liten del av våldtäktsfallen mot vuxna leder till fällande dom.

Barnen har ännu mindre chans att få upprättelse, ännu färre övergrepp leder till fällande dom.


Domstolarna har för dålig brottsofferkunskap, för dålig barnkunskap, för lite intresse av att barn får en rättvis behandling, de är för partiska och styrs av en uråldrig struktur när det kommer till att bedöma sexualbrott.

Det hjälper inte med vilka lagar i världen som finns, när domstolarna anser att mannen inte går att stoppa, att han är en viljelös maskin. Utan ansvar.



Här följer några citat ur en boken ”En riktig våldtäktsman” (Wennstam)

Citat som visar att synen på sexualbrott i samhället och domstolars agerande avseende dessa  brott, går mycket djupare än ord på ett papper, än en stiftad lag.



"Om det är vanliga killar , med ungefär samma moraluppfattning som vem som helst, som begår övergreppen – då kanske det finns spår av kvinnoförtryck och godkännande av vissa övergrepp också i den vanliga svenska moralen."



"I Sverige finns fortfarande kvar mycket av gammalt patriarkalt tänkande när det kommer till både den moraliska och den juridiska synen på skulden hos våldtäktsoffret."


"I praktiken riskerar bevis att värderas olika av olika personer och avgörande kan ytterst bli vilket värde en domare tillmäter viss eller vissa omständigheter, Genom sina erfarenheter, kunskaper och attityder tolkar domaren innebörden av en viss handling, en viss omständighet eller en viss utsaga."



"Det är ett normativt ställningstagande från Hovrätten, som går ut på att mäns ”rätt” att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föreställningar.

Till sin juridiska form handlar Hovrättens resonemang om en uppsåtsbedömning, men till sitt sociala innehåll resonemanget om en intresseavvägning."



Just den sista meningen här, är betydelsefull om man vill åstadkomma en förbättring för de målsägande i sexualbrottsmål.

Lagar – javisst!

Men.

Urgamla värderingar och unkna föreställningar hos den dömande makten och dess representanter måste vädras ut också.

Värderingar och föreställningar som dessa juridikens företrädare kanske i en del fall inte ens är medvetna om att de har. 

I andra fall är de kanske det och vill behålla dem intakta.


Av shedlight - 30 september 2011 23:14

Anna Laestadius Larsson skriver en krönika i SvD om unga kvinnors och flickors ohälsa och om att det kanske är något som utnyttjas av bakåtsträvare.


 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ar-duktiga-flickan-2010-talets-backlash_6512586.svd


Krönikören skriver om Faludis Backlash.

Det är skönt när debatten någon gång i media förs på den nivån att viktig kvinnohistorisk litteratur omnämns på ett kunnigt sätt.

Hon ställer frågan om det inte är så att unga kvinnors och flickors dåliga hälsa är ett sätt för makten att visa att jämställdhet är dåligt för kvinnor.

Så som skedde på framför allt på 80-talet i USA, tankegångar som fick en viss spridning dock ej så mycket i Sverige.


Då det till exempel på fullt allvar hävdades, att kvinnors insteg i yrkeslivet var orsak till att våldtäkterna ökade.

Som om jämställdhet och mänskliga rättigheter var något negativt för kvinnan.

Ingen skulle hävda något motsvarande om svartas kamp för sina rättigheter.

Men kvinnan skulle hållas tillbaka med den ena tokigheten efter den andra.

Men ingen av dessa konservatister diskuterade hur jämställdheten egentligen såg ut.

Att kvinnor hölls tillbaka i yrkeslivet och lönemässigt och vilka effekter det fick.

Det var inte intressant.

För svartmålningen hade ett syfte, att bibehålla manlig makt till varje pris,

Då spelade verkligheten ingen roll.


Samma fenomen ser man från vissa håll även idag.

För idag svartmålas kvinnor som för fram kvinnorättsfrågor i Sverige.

Det vet alla om som bloggar – det är ett vanligt fenomen på nätet.


Men flickors och unga kvinnors psykiska ohälsotal är idag högt –faktiskt alarmerande högt.

Men få nämner vad den enormt ökade sexualiseringen av kvinnokroppen som skett och som sker,  har inneburit.


Samtidigt som flickor ska prestera i skolan har de också krav att vara söta och smala – och åtråvärda.

Från porren, reklamen och media strömmar ständigt samma budskap.


Kvinnan /flickan är en kropp.


Få pratar om vad porren egentligen har åstadkommit med synen på kvinnokroppen.

Att kvinnan förtingligas och att sexualiteten utgår från mannens kroppsliga behov.

Utomlands kan man om skriva om sådant som vad porrens intåg gör med män på Västbanken och att övergreppen ökar i hemmen, men någon motsvarande diskussion finns inte i Sverige.

Här är det tyst.


Ändå visar ungdomsundersökningar att det är skillnad mellan könen på hur flickor och pojkar upplever porren.

Det finns alltså all anledning att våga prata om porren.

Särskilt när medias s k sexualupplysare rekommenderar  flickor att titta på porr för att bli tända och instruerar om bästa avsugningstekniken.



I reklamen säljs allt, ALLT, med kvinnokroppen eller med delar av kvinnokroppar, kvinnomunnar, ryggar, magar, ben, underliv.

Resor, mat, hälsoprodukter, underkläder; allt säljs med kvinnokroppen.


I media exponeras kvinnans kropp som aldrig förr.

Rumpchocker, tuttmissar, nakenbilder på kvinnliga skådespelare avlöser varandra dag efter dag.

Soligt väder, magsjuka, tatueringar, simning med valar, allt ska exponeras med en avklädd ung kvinnokropp.


Och nätets utbredning och bredbandsutbyggnaden har möjliggjort både en ökad exponering för porren  och ett åsiktsmaskineri om flickors kroppar som aldrig förr i historien varit så extremt utbrett.

Sverige är ett utav de länder i världen som har mest utbyggt bredband, vilket spelat roll för att kunna konsumera porr på ett lättillgängligt sätt.

Och med det har kommit en rätt att tycka till om kvinnor och framför allt flickors kroppar, på olika sajter.

Flickor får betyg inte bara i skolan utan även på nätet, på sina kroppar av jämnåriga pojkar och men också av vuxna män. Män som kan vara både i deras egen pappas ålder och ännu äldre.


Flashbacks hårda ord mot kvinnor och framför allt mot flickor – horifieringen -  stannar inte bara där, utan har sökt sig ut på media.


På sajten Newsmill kommenterar medelålders män,  tonåriga flickors sexualitet som om de vet allt om den och har all rätt i världen att göra det.

Både okunnigt och smått perverst.

Och normaliserat idag för att ingen vågar problematisera att flickkroppen är allmängods.


Flickor sminkar sig längre ner i åldrarna, det finns rakningstips för småflickor, kläderna är tajtare, utseendefixeringen är enorm. Flickor blir tidigt kroppar.

Samtidigt som de ska var duktiga och prestera.


Inte undra på att ohälsan breder ut sig.


Vad som är märkligt är att ingen gör något åt det.

Varken politiker, media eller olika organisationer tar upp det stora problemet idag;  bilden av kvinnokroppen i porren, reklamen eller i media och vad nätet har inneburit.

För vad kommer den ökade  psykiska ohälsan hos flickor och unga kvinnor  att innebära för Sverige i  framtiden?



Av shedlight - 25 september 2011 11:12

Om den nyligen faställda HR-domen om misshandeln av en 16 årig flicka i två dagar av en fullvuxen man.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-feministisk-seger

http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/27/domen-i-bdsm-m-let-r-en-feministisk-seger



Efter TR-domen intervjuades rättens ordförande i radion. Han sa då bla att det hade spelat roll om flickan själv kunnat vittna i TR. Det var då, hävdade han, en mycket besvärande omständighet att de inte fick höra hennes sida av saken.

 I HR vittnade flickan. Men det gjorde ingen skillnad alls. För man trodde henne inte. Hon hade enligt domslutet samtyckt  och var själv inte trovärdig när hon hävdade motsatsen.

Rätt hård attityd att ha gentemot ett barn, men det tycker inte en del.

Men här går man ett steg längre och kallar det en feministisk seger.


Den här domen finns två saker att säga om detta som inte DN:s ledare och skribenten i NM går in på.

Först om en kvinna  blir mångårigt misshandlad och inte "går"/*se nedan!/, som har tillgång till mobil, kan gå ut när hon vill, men  ändå väljer  att stanna kvar, en inte  ovanlig situation, har hon då samtyckt till denna misshandel och kan mannen säga att det bara var ett BDSM-förhållande?

Kan sådana här domar k0mma mot  barn under BDSM-täckmantel , varför kan det då inte komma mot vuxna?  Under liknande premissser.


Den andra saken är själva BDSM-begreppet.

Det råder inget tvivel om att de flesta som är för den här domen på nätet, i kommentering och i bloggar,  är män.

Se här en statistisk uträckning av könsdifferensen i åsikter i  kommentering till en blogg.

http://noboytoy.bloggplatsen.se/2011/09/22/6293512-slutsats/

100% män tyckte att domen var rätt.

97%kvinnor tyckte att den var fel.


Varför ser det ut så?

Varför innebär BDSM i stort sett alltid att kvinnan ska ha ont?

Varför kan man inte problematisera det? Varför är det tabu?

Men precis som i porren. Det är tabu  det fria Sverige.


Det finns säkert dom som kan använda det som ingår i BDSM på ett ansvarsfullt, säkert, respektfullt och i grunden jämställt betraktelsesätt.

Men frånvaron av reaktion från BDSM-världen i detta fall, en reaktion man skulle kunnat vänta sig åtminstone till del, säger ju någonting.

Ser man på olika bdsm-forum och på nätporr så är det nästan alltid kvinnan som  ska piskas, hängas upp, bindas, få bitboll, förnedras, skämmas, få tillsägelser, behöva be omförlåtelse, ställas i hörn, och allt annat som händer. Ingen  jämställdhet där inte.

Samma gamla mossiga inställning till könsrollerna.

Och inte  bara det.

Det här rör inte bara det  som händer i "sängkammarn", eller i hundburar, eller i källare, eller i därför avsedda rum, eller i specialinredda hotellrum osv;

det rör vardagen.

På nätforum är det tydligt att det finns kvinnor som låter hela sin tillvaro domineras av män, de får inte tänka, tycka, opponera sig för då bestraffas de med stryk.
Det kallas då BDSM, när hela VARDAGEN domineras av mannens vilja.
Alltså inte bara sexuellt.
Vad är det för skillnad på detta och hjärntvättt och ett ev kvinnofridsbrott?

Hur mår dessa kvinnor som lever så här egentligen?
Får de rösta på vad de vill, träffa vem de vill, gå när och vart de vill?

Tillåts allt under BDSM-manteln?

Finns det de,  som använder BDSM för att förtrycka  kvinnnor?

Läser man på nätet är det tydligt att det finns det; det döljer sig alltså  rent kvinnoförakt under. Det ger en man rätt att piska och förnedra kvinnor som "sexuell läggning".

Göran Lindberg hade ju sin "sexuella läggning" också åt det hållet.


Eller  är dessa män väl medvetna om att det är oantastligt  eftersom det är en "sexuell läggning "och därmed inget brott. Och ingen som vågar prata om det?

En win -win situation för dessa män.

För varför är det annars en så tydlig köndifferens?

Varför visas olika "spanking"tekniker med en naken ung kvinna och en påklädd man?

Vad är det för egentligen för skillnad på vardags-BDSM och kvinnoförtryck under en fundamentalistisk agenda?

Har vi fått ett nytt kvinnoförtryck nu dolt under beteckningen "sexuell läggning"?

Där kvinnan själv går med på förtrycket precis på samma sätt som att bära burka?

Samma strukturer, olika "frihet" men i grunden samma tröttsamma upprepande mönster, att trycka ner kvinnan.

Och samhället vågar inte ta upp grundorsakerna till att det ser ut som det gör:

att kvinnan alltid ska ha mest ont.

Nu kallas det t o m feminism.

Så vänds kvinnor mot kvinnor - igen.

.

Läs också

http://noboytoy.bloggplatsen.se/2011/09/21/6282995-media-agerar-domstol/#kommentarer

där bla annat  följande komentarer finns att läsa:

.

Nähä, nu ska jag bege mig bort till grannpojken, 15 år, som är psykiskt sjuk och utlova honom lite "sex". Få honom att skriva på ett papper där han lovar att bli min sexslav. Sen stänger jag in honom i hundgården, kastar gödsel på honom, slår honom med spaden på penis och säger att vi har "sex". Hoppas han förstår det. Rättsväsendet gör det ju.


Få en sprängkåt psykiskt labil ung man att skriva på ett papper där jag skriver att jag är hans domina i vårt lilla rollspel är inte svårt, snubbar gör nästan vad som helst för lite sex har vi ju sett. Lagbrott, sätter på utvecklingsstörda småtjejer, kallar kriminaliserad misshandel för sex för att undvika straff, listan kan göras lång.
Sedan är det fritt fram att låsa in snubben i källarskrubben, banka på honom och gnida in honom med kattskit.
Det är inte misshandel! Vi har sex.

*******

.

.

*/Det finns en del att säga om ordet går i detta sammanhang,

kvinnan ska under stark press "fixa" en lägenhet eller annan bostad, inte så   lätt som bekant, ens om man mår prima

hon ska ordna sin försörjning och privatekonomi;  allt blir dyrare ensam

hon ska ordna och dona med allt som tillhör ett boende, möbler, husgeråd,  m m hon ska ordna med alla papper,  fixa el , post  m m

hon ska ordna transport för att livet ska fungera, och då alla inte bor i en storstad, kan det finnas behov av att "skaffa" bil

Till allt detta och annat ska läggas allt arbete med att ordna för barn om det finns i förhållandet.

Detta ska kvinnan fixa under tiden hon är nertryckt, rädd och normaliserad till hot , tvång, och misshandel.

Av shedlight - 21 september 2011 15:05

Dom har kommit i fallet med våld mellan två personer.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/dom-i-mal-om-sextraff-med-vald

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/man-frias-for-sextraff-med-vald_6486402.svd

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.728216-man-frias-for-sextraff-med-vald

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4707076

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/aklagaren-kritisk-mot-sexdomen_6488290.svd

http://svtdebatt.se/2011/09/radda-barnen-friande-domen-ett-brott-mot-barnkonventionen/


Hovrätten friar mannen. Man väljer att inte fästa tilltro till flickans vittnesmål.



För ett tag sedan kom en tingsrättdomen i samma ärende,  ett mycket uppmärksammat mål då.

Målet handlar om utnyttjandet av ett 16-årigt barn med självskadebeteende utav en dubbelt så gammal man.

Bloggen tog upp  den frikännande TR-domen i inlägget "Om det bara varit våld?"


Nätet fylldes då utav dessa mörkermän som tyckte att det var helt rätt med ett frikännande;  "kvinnan" ju ville detta själv.

Även denna blogg fick sin beskärda del av dessa kommentarer.

Anonyma, utan bloggadress, män som konsekvent undvek ordet barn.

 

Som upprepade mantrat ”fri vilja!

Finns det några ord som är mer utnyttjade utav de som har makt än dessa två ord?

Fri vilja förutsätter valfrihet.

Och frånvaro av maktutövande.


På BDSM forum gick meningarna isär.

De som  tycker att BDSM innebär ansvar och att det bygger på två starka individers önskemål gick emot domslutet.


Men sen finns det dessa som uppenbarligen använder BDSM-manteln för att få utlopp för sitt kvinnoförakt.

Göran Lindbergarna, dom finns därute i högönsklig välmåga.


I det här fallet är det tydligt att barn har mycket lite att komma med i vårt rättsväsende.

Dom blir inte trodda.

Medelålders människor som ska förstå dagens tonåringar, hur ska det gå till?


För en tid sedan kom en hovrättsdom om en 14-årig förståndshandikappad flicka som drogats och sålts till mäns sexuella behov.


Makt, kön och sexualitet i alla dess prakt.


Alla friades utom en person som fick 3 månaders fängelse.

Det är inte lagarna som styr vårt rättsväsende utan tillämpningen av dem.

Så slutsaten är att:

Barnhandel är alltså tillåtet i Sverige.


Trodde någon det var förbjudet att misshandla ett barn?

Ett barn som mår dåligt?


Treenigheten:


Makt , kön och sexualitet


förstår inte domstolar idag.

Inte media heller.  Man väljer bort det, man har inte kunskap, och framför allt: man har inte vilja.

Vem tjänar på det?


Det framstår mer och mer  klart är att agendan idag sätts av de nätverk som finns. Både de öppna, semihemliga och de slutna, för de röner ständiga framgångar nu.

På olika fronter .


Kommer att återkomma till det.


Av shedlight - 10 september 2011 17:48

En intervju i DN med Barbro Hedvall angående en kommande bok om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige.

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/de-bortglomda-pionjarerna


Man kan konstatera att precis samma argument som användes då mot kvinnor används än idag på nätet;  i bloggar, på sajter  som flashback och i medias kommentering.

Motkrafterna mot jämställdhetskampen är starka idag.

Det beror på två saker.

Det ena är nätet som har inneburit en renässans för de krafter som vill behålla och stärka manliga privilegier.


Bloggen har tidigare skrivit om kampen för  kvinnlig rösträtt och för politiska framgångar.


Här följer ett utdrag ur följande inlägg publicerat 8 mars i år.

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/03/08/4794808-den-svenske-jamstallda-mannen-och-livradda-natman/

******


När kvinnorörelsen i Sverige  krävde lika rösträtt hade män med makt en enastående uppfinningsrikedom för att motbevisa kravet.

Kvinnan var:

omogen

okunnig

eftersom hon traditionellt vistades i hemmet så fick hon inte den vidsyn som krävdes för att kunna rösta rationellt.


Man anförde:

biologiska skäl

hygieniska skäl

medicinska skäl

Och som kronan på verket:

moraliska skäl,  att blanda män och kvinnor i riksdagen, vem vet vad som kan hända.

Att det skulle var ett skäl till  att endast kvinnor skulle finnas i riksdagen  - till det räckte inte fantasin.


Lustigt nog framförs i stort sett samma "argument" idag i jämställdhetsdiskussionen från nätmännen- ett sekel senare...


Men även då framförde  maktens män, eliten i samhället, professorer, riksdagsmän, läkare, på fullaste allvar dessa argument. Utredning efter utredning om det olämpliga att kvinnan skulle få rösträtt framlades.

Med andra ord: det fanns ett allmänt kompakt motstånd mot kvinnlig rösträtt, kvinnan dög inte till att rösta.


Men ute  i Västeuropa hände saker; kvinnorörelser stred överallt för sin rätt.

I England dog suffragetter  för polisers våld.

Och  svenska kvinnor hade i hungerkravallerns stridit för sina barns överlevnad, kvinnan hade visat att hon kunde strida om hon behövde.


Maktens män var rädda, nej de var livrädda för att svenska kvinnor skulle bli militanta.

Då som nu.

För är det något som hånas idag är det stridbara kvinnor.

Orsaken stavas 2010-talet precis som 1910-talet: RÄDSLA.

Svenska kvinnor fick rösträtt, inte för att de borde ha det, utan av fruktan från maktens män. Det har dom nog inte glömt.

Så kvinnan  kunde bli en del av politiken.

1921 blev 1% av riksdagsmännen kvinnor.

Men ända från början bekämpades kvinnorna i politiken, de hölls aktivt utanför männens nätverk.

1930, 1940, 1950-talet -  decennierna förflöt.  

Efter 50 år 1960 var andelen uppe i endast….10%


Sedan kom 70-talet.

Med den nya kvinnorörelsen.


Då först steg deltagandet i riksdag och kommuner markant.

Det stod still i 50-år till kvinnor själva reagerade. Inte männen.


Inte undra på att männen med makt är rädda för kvinnor som strider.

Klart att dom ska vara.

Då blir det ju förändring.

Av shedlight - 6 september 2011 11:41


I Expressen skriver  Marteus om fejkade mödomshinnor.

Sabuni anser att det är fel att unga flickor får rådet att skada sig själva för att upprätthålla en myt.


http://www.expressen.se/ledare/1.2551310/ann-charlotte-marteus-fyrkantigt-om-oskuld-sabuni


Självklart är det så, ingen i svensk sjukvård ska lära ut självskadebeteende med uppsåt.

För att upprätthålla en myt.

Myten om den manliga sexualiteten som norm.


Den bygger från början på samlaget som en våldsam handling.

Man blöder inte för att man är oskuld utan för att samlaget sker våldsamt.

Därifrån kommer myten, mannens rätt att vara våldsam  mot kvinnan i samlaget.

Kvinnan hinner inte och får inte förbereda sig fysiskt.

Det är underordnat.


Det bygger  på en patriarkal förestälning om vad sexualitet är och ska vara.

Så förs den vidare från generation till generation.

Kvinna ska blöda av våldsamt sex.


Det handlar inte om en oskuldsblödning utan om våldsamt-sex-blödning.

Där uppstod myten.


Det är här samhället ska  hjälpa ALLA unga kvinnor att få kunskap om sin rätt att delta i sexuellt umgänge på sin, kvinnans villkor, och inte att bara vara en docka som penetreras av en myt om manlig sexualitet.


Det är förvånande hur man fortfarande ensidigt definierar sexualiteten.

Även i  svenska media.

Dagligen finns de artiklar som i språkbruket och i andemeningen utgår från mannens sexualitet.

Det sitter i  ryggraden , hos de som skriver artiklar  och de som läser.


Så upprätthåller vi myten hela tiden.

Vi lever i den stora sexlögnen.


Något enstaka försök att visa att vi lever i falsk värld , bemöts med en ilska och ett frenetisk hat som om vissa män  ansåg att de var hotade till livet.

Så upplever de sin rätt att definiera sexualieten , en fråga om liv och död.


Hur upplever då kvinnor och flickor, globalt , att ta konsekvenserna av den förhärskande makten om sexualiteten? En fråga om liv och död.

Ja ibland är konsekvenserna det. Även i Sverige.


Denna föreställningen  om sexualiteten  drabbar mer eller mindre alla kvinnor och flickor.

Det drabbar småflickor  - om 10 år.

Det är ett stort samhällsproblem att lögnen;  om vad sexualitet är,  upprätthålls dag efter dag.

Utan större protester.






Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se