Det är, tja, "intressant" att läsa vilka kommentarersom strömmar in efter  artiklar som handlar om jämställdhet och kvinnofrågor och vilket förakt det finns mot kvinnor på nätet i olika kretsar.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8672571.ab

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8678535.ab

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.566759-dags-att-ta-tillbaka-jamstalldhetskampen

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.566588--for-mig-ar-det-kvinnodag-aret-om-

http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-hor-bara-det-som-handlar-om-kvinnors-rattigheter

Bloggen har behandlat det ett flertal gånger. Detta faktum vet de flest om idag. Fast ingen säger något. Inte förrän igår i Studio Ett nämndes lite om det i ett inslag om SD:s kvinnosyn.

I tider där Alliansens och  t o m moderatorerna t o m anklagas för att vara extremfeministiska så fort de uppmärksammar kvinnofrågor.

Alla partier anses vara undfallande mot statsfeminism och ord som feminazism, rabiata kärringar, batik-häxor dyker upp snabbt liksom kommentarer om att feminister som ska hängas lyktstolpar, förtjänar att bli våldtagna och dödade. Då söker man sig till SD med sitt kvinnohat.

Så,  i all kommentering  dyker det snabbt upp ett enormt hat mot kvinnor.

Kort och gott:

Den jämställda svenska mannen lyser med sin frånvaro i kommentering i media.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/handfast-feminism-i-simrishamn

När Mona Sahlin avgick så publicerades en artikel  i AB om att S-kvinnorna ville ha en feminist  som partiledare  Med öppnad  kommentering.

I den tecknade filmen Karl-Bertil  Jonssons  julafton  finns en fras om hans far:

 Tyko  Jonsson höll på att kvävas i sin jul-ilska.

Sällan  har män kvävts så i sin kvinno-ilska som i  kommenteringsfältet efter den här artikeln.

Man brukar ju  tro att det bara är en viss kategori män som kommenterar.

Med en mossig och unken kvinnosyn. Mot all jämställdhet. På alla områden.

De som har andra åsikter är, i bästa fall, försvinnande få. Oftast finns de inte alls.

Dom gör väl annat.

Men tänk om... det inte är så, tänk om det är den svenska mannens verkliga kvinnosyn som kommer fram i anonymitetens beskydd. Med en aggressivitet mot kvinnor som aldrig får utlopp annars.

 Svenska män klarar inte att ha en kvinna som statsman.

Svensk media skriver på fullt allvar att statsMANNEN är normen.

Mannen är norm i alla  pratshower i alla  kanaler i svensk TV, mannen är norm i underhållningsprogram,deckare, filmer, man gör ett program om fotbollspelande pojkar, ett program  om  män med funktionshinder osv...mannen är norm och inget är konstig med det.....

Normen är en man i Sverige i media.

Om det råder inget tvivel.

Kvinnan är en avvikelse, en utsmyckning, som lockar män till media, avklädda, förföriska, hängs upp på strippstänger i t o m Public Serviceföretaget SVT.

Rädsla och aggressivitet har samma källa.

Det vet varenda hundägare, varenda psykiatriker.

Tänk om rädslan får män att tiga i verkligheten.. En rädsla som istället får sig andra uttryck, bakom skärmen i ett kvinnoförakt i media.

Det finns teorier om att kvinnan fick rösträtt bara för att männen med makt var rädda.

Inte för att de tyckte det var rätt. Men de vågade inte annat.

Tänk om den jämställda svenska mannen är en myt,  bara  skrapa lite på fernissan så kommer den flagnande 1910-tals mannen fram igen. 

DÅ var det maktens män.

NU tar  man sig makten  i media.

För då dyker han upp:

Han som vill ha kvinnan i hemmet, utan klagomål, kunna köpa sig en kvinnokropp när han så önskar, tycker att politiken är mannen domän, att statsmannen är just en man, vill  få kvinnan till en biologisk, känslovarelse utan förmåga att förstå politik, han som ser  kvinnan som modern  - eller horan- , han för vilken kvinnorätt är en icke-fråga och smutskastar allt motstånd till feminims -  ett skällsord idag.

Han som är rädd.

När kvinnorörelsen i Sverige  krävde lika rösträtt hade män med makt en enastående uppfinningsrikedom för att motbevisa kravet.

Kvinnan var:

omogen

okunnig

eftersom hon traditionellt vistades i hemmet så fick hon inte den vidsyn som krävdes för att kunna rösta rationellt.

Man anförde:

 biologiska skäl

hygieniska skäl

medicinska skäl

Och som kronan på verket:

moraliska skäl,  att blanda män och kvinnor i riksdagen, vem vet vad som kan hända.

Att det skulle var ett skäl till  att endast kvinnor skulle finnas i riksdagen  - till det räckte inte fantasin.

Lustigt nog framförs i stort sett samma "argument" idag i jämställdhetsdiskussionen från nätmännen- ett sekel senare...

Men även då framförde  maktens män, eliten i samhället, professorer, riksdagsmän, läkare, på fullaste allvar dessa argument, utredning efter utredning om det olämpliga att kvinnan skulle få rösträtt framlades.

Med andra ord: det fanns ett allmänt kompakt motstånd mot kvinnlig rösträtt, kvinnan dög inte till att rösta.

Men ute  i Västeuropa hände saker; kvinnorörelser stred överallt för sin rätt.

I England dog suffragetter  för polisers våld.

Och  svenska kvinnor hade i hungerkravallerns stridit för sina barns överlevnad, kvinnan hade visat att hon kunde strida om hon behövde.

Maktens män var rädda, nej de var livrädda för att svenska kvinnor skulle bli militanta.

Då som nu.

För är det något som hånas idag är det stridbara kvinnor.

Orsaken stavas 2010-talet precis som 1910-talet: RÄDSLA.

Svenska kvinnor fick rösträtt, inte för att de borde ha det, utan av fruktan från makten män. Det har dom nog inte glömt.

Så kvinnan  kunde bli en del av politiken.

1921 blev 1% av riksdagsmännen kvinnor.

Men ända från början bekämpades kvinnorna i politiken, de hölls aktivt utanför männens nätverk.

1930. 1940 1950 decennierna förflöt, efter Efter 50 år 1960 var andelen uppe i endast….10%

Sedan kom 70-talet.

Med den nya kvinnorörelsen.

Då först steg deltagande i riksdag, och kommuner markant.

Det stod still i 50-år till kvinnor själva reagerade, Inte männen.

Inte undra på att männen med makt är rädda för kvinnor som strider.

Klart att dom ska vara.

Då blir det ju förändring.

I bloggar idag hetsas mot kvinnor. På bloggar som sponsras av maktens män. Där mannen anses vara diskriminerad,  och i året riskdagsval fick de 57% av platserna. I dessa bloggar finns en del gamla stötar där som har kvinnoföraktet  i ryggmärgen.  Men det kommer yngre män i 20-årsåldern som inte har ett kvinnoförakt , utan  istället när ett kvinnohat,  i blicken i och i händerna. I stil med 2000-talets allmänna näthat. Men mot kvinnor.

Hatet leder till hatbrott mot kvinnor:

Vi läser om det varje dag, våldtagna  misshandlade, mördade kvinnor och flickor.

Män som inte fått sin vilja fram, som inte har de kvinnor han vill, som inte har fått den maktställning han förtjänar  som man.

Då mördas, misshandlas,  våldtas kvinnor, barn blir till slagträ som används mot kvinnan.

Kriminologer ställer sig frågan: är det ett trendbrott denna plötsliga ökning av hatbrott sommaren 2010. Utan att överväga vilken betydelse det ökande näthatet har haft.

När hatet riktas mot kvinnor då är det ofta sexuellt.

Så hatbrott mot kvinnor har vi redan i stort sett dagligen.

Men hetsen fortsätter i media och i bloggar oförtrutet och helt öppet.

Hatbrott  mot kvinnor finns ju inte – juridiskt – bara i verkligheten.

I Godmorgon Världen idag diskuterades i panelinslaget om regeringens Reinfeldts överenskommelse med Miljöpartiet i migrationsfrågor kan stärka eller försvaga SD:s stöd.

Det åsiktades hit och dit.

Tidigare hade läget  i Libyen avhandlats  och från Tunisien kom en rapport av ekots korrespondent.

Det handlade om  islam, dvs det som  kallas islamiseringen, vad det nu är.

Idel män intervjuades om farhågor hit och och stöd dit för islam, bönerum hit och bekymrade skägg dit.

Allvar, allvar.

"Snabbt har jag en hel skara unga män kring mig" rapporterar korren.

Men sedan så minsann, dök det upp kvinnor i inslaget! Men hur då?

Jo, fnittrande 15 åringar , och snabbt börjar reportern prata om deras smink, deras hår, om de bär slöja eller inte . Vi får minsann veta att unga kvinnor kastar  burkan så fort de kommit in på  disko.

Vilken värderings-full information.

Verkligen.

Men vi tas åter  tillbaka till det viktiga, de unga männen och deras syn på politik och samhälle och sedan ställer hon den enormt viktiga frågan : kommer det vara ok med bikini?

Ja, lite förtydligande, den viktiga frågan var alltså:

KOMMER KVINNOR KUNNA SOLA SIG I BIKINI??? 

Så  Public Service  lämnar politiken, samhällets utveckling, de viktiga åsikterna, tolkningsföreträdet och framtiden  till de engagerade och bekymrade, intresserade männen.

Och kvinnan blir:

smink

slöja

burka

disko

bikini

= en kropp =ett verktyg till kontroll, makt , symbolik

Lika användbart i Public Service som för Sverigedemokraterna.

Och sen frågar programledaren  allvarligt om SD stärks av migrationspolitiken eller inte.

Där radion själva just har stärkt - ja vadå?

Så var fanns kvinnan i Tunisiens politik, i samhället, de bekymrade unga  kvinnorna, de kvinnliga studenterna och deras vilja att delta i samhällsbygget, var fanns de unga männens syn på kvinnans  jämställdhet och var fanns kvinnans lika värde i politik, ekonomi och samhälle?

Kort sagt var fanns kvinnan i samhället som en människa?

Så gör Public Service precis som det de inte tror att de gör, utan att ens se sina egna värderingar-  de reducerar kvinnan till kropp och redskap. Precis som  SD.

Två dagar kvar till Internationella  kvinnodagen och Sveriges Radio tycker att den viktigaste frågan för kvinnor i Tunisien  är om de får sola sig i bikini.

Leif GW Persson och hans agerande angrips utav både Mårten Palme och Åklagare Kerstin Skarp.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/marten-palme-sagar-mordteori_5962007.svd

Leif GW Persson har ett alldeles eget program i SVT.

Något mer underdånigt och krypande får man leta efter i någon svensk kanal. Men det sker i Public Service.

Det kallas Veckans Brott men namnet bör vara Veckans Fjäsk.

GW får här obehindrat föra fram teorier om olika brottsfall, både rörande Palmemordet och andra mordfall.

Han får utan mothugg säga att lite kvinnomord får vi ha, "vi kan ju inte jaga alla som anmäler”. Med en axelryckning.

Han får stå helt obemött, ingen kritik och inga andra åsikter får komma fram i programmet.

Bara GW:s egna teorier som han är ”säker ” på.

Men hur kunnig är GW?

Vad sa han om Palmemordet igår som borde föranlett åtminstone någon sund granskande reaktion från programledaren/redaktionen?

Han avfärdade Lisbet Palmes vittnesmål på 2 sekunder ,  för hennes vittnesmål stämmer inte med hans vidlyftiga teorier. Lisbet Palme är en intelligent, tänkande, reflekterande person, hon är inte vilket vittne som helst med sin utbildning och sin bakgrund.  Men GW har bestämt sig.

Han buntar ihop alla alkoholister till en och samma mall: nämligen just alkoholister. De har precis som vi alla egen bakgrund och historia, åsikter, och inte minst viktigt , precis som alla andra kan de dölja egenskaper skickligt, precis som vi alla. De är inte stöpta i samma enkla form sedan födseln. Allt detta är ointressant för GW med sitt fyrkantiga sätt att se verkligheten.

Att Christer P skulle attackera en kameraman tar GW som ett tecken på att han bara måste var oskyldig.

Vittnet på Tunnelgatan kände Christer P och hade sett honom hota människor där han bor, Christer P var känd för sin bakgrund och  hetsiga humör.  Att detta vittne skulle vara livrädd för Christer P ville inte GW ta in, för det stämde inte med hans mördare.

Ändå vet man då som nu att vittnens egen upplevd säkerhet och eget civilkurage spelar roll. Men detta berörs inte.

GW väljer och vrakar, förkastar lätt det som inte passar honom och plockar fram det som styrker.

En urvalsprocess utan reflektion, eftertanke, sans och förnuft.

Programledare höll tyst som vanligt, inga kritiska frågor  får ställas.

 Man det har hänt förut, historien  har upprepat sig igen.

Men ingen ställer några frågor  till GW.

 Men han skulle inte svara på dem , han håller tyst. Och låser in sig.

Hur var det med gärningsmannaprofilen som GW ställde mot de gällande regler som styr en GMP?  Bara med syftet att fria två män och peka ut en som GW visste sannolikt var oskyldig.

Han uttalade då dessutom om alla de felaktigheter han begick då, varav ovanstående GMP var en, där han avsiktligt pekade ut fel personer för att rädda andra:

 "I så fall djupt hedervärd,..... för det ska ge dessa personer upprättelse,  så det kan jag leva med.

Det vill säga Leif GW Persson kan leva med att peka ut fel personer för att rädda andra.

Ett av många misstag från den tiden av en GW med ett syfte , han valde bort och plockade in allt efter sin färdiga mall. Precis som nu.

I Veckans Fjäsk står den kvinnliga programledaren som en skolflicka vid magisterns kateder.

Och skrattar på rätt ställen, ställer de rätta understödjande frågor, hon kallar honom vördnadsfullt ’professorn’.

Och ingen kritik får framföras.

På svt debatt dyker de upp igen, dessa villfarelser om vad som hände på 80-talet.

Boken som skulle fria de två läkarna kom ut 1999, av Per Lindeberg.

http://svtdebatt.se/2011/02/liberaldemokraterna-lakarna-i-styckmordsmalet-maste-fa-upprattelse/

Per Lindebergs bok är en tegelsten, 800 sidor.

http://www.expressen.se/debatt/1.2334691/per-lindeberg-hog-tid-att-svenska-rattsrotan-blev-kand

Som fick Guldspaden.

Boken heter: Döden är  en man.

Men det är fel, den ska heta:  Normen är en man eller Rätten för en man.

Att den här tegelstenen  fick priset , innebär att  Guldspaden inte är värt något alls längre.

För boken är behäftad med så många allvarliga fel och övertramp att den inte är ett journalistiskt verk. Den är en partsinlaga från en vän till en annan, från en man till en annan.

Lindeberg delar upp mänskligheten i människor och kvinnor.

I boken skriver PL om kvinnliga jurister, kvinnliga journalister, kvinnliga poliser, kvinnliga vittnen, etc

Men när han avhandlar manliga skriver han bara jurister, journalister,poliser, vittnen etc

Det normala, det som inte behöver nämnas är att det är män. Normen. 

Genomgående i alla 800 sidorna. Det såg ni kanske inte heller, Guldspaden?

PL är gift med en obducent och känner obducenten  i målet

Det räcker för att han skulle avhålla sig från inblandning.

Han är jävig.

Men för Guldspadens jury spelar jäv tydligen ingen roll.

Det inger ju förtroende för journalisters agerande .

PL buntar utan vidare ihop kvinnor som varit eller befann sig i prostitution till prostituerade och  därmed är de odugliga som vittnen , bara så där. De får inte vara  individer. Som alla andra.

För att Per Lindeberg anser det.

PL blandar avsiktligt ihop vittnesmål. 

Filmhandlarparet var två olika personer med två olika vittnesmål.

Det väljer PL att bortse ifrån, för det stämmer inte med hans agenda.

PL skriver Barnets Berättelse med osviklig raljans genom hela boken.

PL fattar inte och vill inte fatta hur barn fungerar, att de pratar  i bilder och känslor, det finns redogjort för.

Det struntar PL i, det passar hans syften att raljera över barns reaktioner.

PL låter obducenten berätta ingående hur hans första fru kände det, precis som om han, som uppenbart är misstänkt  för mord, skulle vara pålitlig.

Han vet hur "cattis" tyckte, tänkte , kände, fast hon varit död sedan länge Obducentens tyckande köps rätt av av vännen Per Lindeberg.

Och det står inte ens i boken utav det framställs som om det är objektiva fakta.

T o m två  gånger återkommer detta på de 800 sidorna.

Inte ett ord om skillnaden mellan aggressiv/sexuell styckning och transportstyckning i boken. Fastän det är centralt för fallet.

PL anger inte heller med ett ord att vännen Guillou dundrade menederskan utan att ens ha tagit del utav materialet, utan att ens  ha satt sig in i vad som var skrivet eller sagt.

Guillou går fortfarande fri från detta journalistiska övertramp.

För det var ju begånget mot en kvinna och mot en kvinna i en svag position, som inte kunde försvara sig i pressen.

Guillou och GW Persson var Per Lindebergs mentorer till denna bok.

Utan deras hjälp hade den aldrig blivit av.

Dessa båda äldre mäns kvinnosyn är känd sedan länge.

Så spåren går ihop i denna bok.

Men det finns mer ...mycket mer ...i både denna bok och på andra ställen som...talar om vad den här debattartikeln  handlar om egentligen och det är inte rättvisa utan frågan om vem som ska ha rätten.

Vem och vilka som ska ha rätten att mörda, våldta och förtrycka.

Om näthat i AB:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8449370.ab#abArticleComments

Den här bloggen startades en gång som en reaktion på det enorma näthat som finns och tillåts i medias kommentering. I inlägg har också tagits upp om sajter som flashback och om bloggar, som papparättsbloggarna och genusnytt,  och det hat mot kvinnor som finns på dessa ställen.

Men

media har tillåtet och därmed uppmuntrat ett i stort sett gränslöst kvinnohat.

Naturligtvis är det samma folk till del som håller till på dessa sajter som nämts ovan.

Det är lite rundgång, men de är aktiva och vissa har en agenda.

Under kategori-listan finns en med rubriken Näthat  som tar upp alla inlägg i ämnet och dels finns det uppdelat på de olika tidningssajterna, bla AB.

Ur  urvalet

En Bjästa anda släpps fram på DN

om hur 10000kommentar som hånade kvinnor i utsatta situationer och som "hyllade en stor stark man"

Getingens alla män - om hur Expressen uppmuntrar kvinnohat

På Aftonbladet 1000 gånger gubbigare

hur AB närmast systematiskt publicerar artiklar  där kvinnohatet får florera fritt gång på gång.

Abort och mörkermän - på SvD där mängder av kommentarer från män i full frihet fick kränka kvinnor den känsliga abortfrågan, man kunde tro att vi bodde i ett ultrakatolskt land, men det var  svenska män som betede sig så här

Och många fler inlägg i samma ämne; näthat.

Kvinnohatet är utbrett på nätet på ett sätt som har fått effekt, jämställdheten har gått bakåt. Barns rättigheter är alltid intimt förknippat med kvinnors. Det har lett till att barn kränks mer idag , både i sexualmål som i HD-domen nyligen och i misshandelsmål.

Det finns alltså en allvarlig baksida av detta hat, det är inte bara maktlösa män, det är även män med makt i samhället som deltar och män som skaffar sig makt, långsamt men tålmodigt. Via bloggar och nätverk till myndighetskontakter och samhällspåverkan.

Samtidigt som kvinnors och barns värde sjunker sakta men säkert.

Män som är jurister; advokater och  domare, det finns läkare, lärare, studenter med kvinnohat som kommer att komma ut i maktpositioner, det finns även journalister och politiker som deltar.

Det är viktigt att uppmärksamma detta näthat mot kvinnor , och  inte  bara avfärda det. Det är en del av en större struktur. Ta näthatet på allvar.

I en artikel i SvD idag om digitala plattformars agerande.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/digital-sexualmoral_5844117.svd#tw_link_widget

Tidningen väljer att kalla detta sexualmoral i rubriken.

Konstigt.

När kvinnokroppen hamnar i blickpunkten så slår man på trumman, då rycker man ut på prärien med lasso och gevär.

Det eviga slagfältet, den fria  tillgången till kvinnokroppar, försäkerhets skull illustrerad med kyska klassiska konstverk just på dagens websida.

Yttrandefriheten hotas? frågar sig SvD.

Undrar om Dawit Isaak håller med om det.

När sexistiska danska och tyska media inte får vara sexistiska, då hotas yttrandefriheten.

Det vackra magiska ordet:  yttrandefrihet.

Tjetjenska människorättaktivister kastas  in i bilar och mördas. Ryska journalister misshandlas livshotande för att de vill avslöja korruption.  Latinamerikanska skribenter mördas på löpande band för att de skriver om karteller.

Men här är det kvinnokroppar som ska symbolisera yttrandefrihetens yttersta gräns. 

The Last Frontier för Freedom om Speech.

Hotas exponeringen av den nakna kvinnokroppen DÅ hotas hela västvärlden av CENSUR . För vad kan vara viktigare.

Filmcensuren avskaffades nyligen. Den hade i praktiken  inte använts  på lång tid.

Men då, förr,  liksom nu var det kvinnokroppen man slogs om.

Röster hördes; ska vi inte få se kvinnor hängas upp i köttkrokar och sågas itu samtidigt som de skriker i dödångest?

Som vanligt låtsas de flesta av medias representanter som om filmcensuren handlade om framför allt dövandet av DET FRIA ORDET.

När det handlade om kvinnokroppen, då som nu.

Och rätten att få använda den som man ville; slakta, knivhugga, lemlästa och framför allt skrämma till denna dödsångest.

Som i Hitchocks klassiska duschscen.

Att skriva om filmcensur, sexualmoral och digitala plattformar utan att samtidigt reflektera över vad det speglar om sexualitet, kön och makt ter sig okunnigt.

Att avstå från vad det säger om  strukturer och värderingar om kvinnlig och manlig "rätt", visar på en skriande  brist på förståelse för sammanhang; historiskt  och samhälleligt.

Att skriva om "moral" utan att se ovanför sin egen navel är bara -  tröttsamt.

Den gamle journalisten Ulf Nilsson  skriver ett "försvar" för sina åsikter som luktar unken 30-talsrasism.

http://svtdebatt.se/2010/12/ulf-nilson-med-pursvenskar-menade-jag-svenskar-av-det-gamla-vanliga-slaget/

I den här bloggen har tidigare skrivits om att rasism och sexism har samma ursprung.

Ulf Nilsson visar med all förtjänstful-het detta förhållande.

I inlägget om Expressen: "Getingens alla män" skrevs följande

En äldre konservativ manlig  journalist skriver krönikor - i Expressen, var annars.

I en krönika anser han att två äldre män, i 60-årsåldern, med hög lön, med en framstående position i på samhällsstegen  och i sin organisation, dessa två är ...OFFER

för vad, jo för ett par  förslagna förförare

Vilka är då dessa?

Jo,  två mycket unga kvinnor, längst ner på samhällsstegen, som inte kan språket, som står och fryser i tunna kläder ute på gatorna,  nätterna igenom, som blivit " transporterade" 200 mil till ett annat land,  en annan kultur; dessa är förledande "ormkvinnor" sett utifrån någon  slags gammaltestamentlig syn.

Tyckt av en 77-årig man, som tidigare skrivit  att han anser att det viktigaste med prostitution  är att män inte blir smittade av könssjukdomar.

Ett " bra" perspektiv. Ett rätt perspektiv -  enligt Expressen.

Den äldre manlige journalisten är naturligvis Ulf Nilsson.

Även i alla inlägg  på denna bloggen som handlar om kommentering i media och på nätet i övrigt, syns rasist/sexistkopplingarna tydligt.

Rasistiska kommentarer strömmar in  i de relativt  få artiklar som öppnas i ämnet.  Däremot öppnas outtömliga mängder av artiklar relaterade till kvinnors värde och då svämmar media fullständigt över av sexistiska kommentarer.

Rasism och sexism har samma ursprung, får sin näring från samma källa.

Både i bloggar, i kommentering och på sajter syns  detta med all önskvärd tydlighet.

När man sexism , när man också rasism. 

SD:s  jämställdhetsfientliga politik är ett exempel på detta.

Främlingsfientlighet/förakt gäller allt som är annorlunda än den grupp man själv tillhör, det är 

vi mot dom,

man  mot kvinna

I Aftonbladet en mycket missvisande rubrik - men vem förvånas.

Kvinnor = sex, porr, naket

Det är del av AB:s affärsidé

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article8158968.ab

Linda Susan Boreman (gift Marchiano) hette  kvinnan.

Hon var en period "porrskådis" men  hela sitt liv en kvinna  och

filmen handlar om kritik mot porrindustrin.

Men det hade inte blivit någon bra rubrik.

Hennes upplevelser och hennes trauma ledde till att

hon blev radikal feminist.

Det ordet brukar skrämma en del, framför allt en kategori män.

Men Linda Susan Boremans historia kan säga en del om hur det ur en djup förnedring uppstår en reaktion. Då, när verkligheten och själen  hinner ikapp.

I hennes självbiografi Ordeal (Skärseld) gjorde hon upp med allt hon blivit utsatt för, för att tvingas framstå som det ultimata sexobjektet med en clitoris i halsen.

Och det gick män på då.

Frågan är om de skulle gjort det idag?

Det är en retorisk fråga, svaret är ja.

Men hur många känner till vad som hände utanför filmkamerornas surrande?

Linda Susan Boreman höll på länge och processade mot hela den mäktiga sexindustrin för att få rätt för det lidande hon utsatts för och för de skador hon åsamkats.

Skador som givit enorma vinster till sexindustrin. 

Wikipedia:

År 1980 gjorde Linda Lovelace i och med självbiografin Skärseld (Ordeal) halt i sin självdestruktiva karriär och återskapade sig själv, denna gång som radikal feminist.

I boken berättar Lovelace om sitt liv, och om hur hon under flera års tid blev misshandlad, våldtagen, torterad, tvingad till prostitution och att spela in pornografiska filmer.

Efter 1980 arbetade Linda Lovelace mot porrindustrin som hon menade utnyttjade och skadade aktörerna. Hon avled 2002 i sviterna av en bilolycka