Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av shedlight - 26 januari 2012 10:23

Två herrar ger en föreläsning med titeln "Skärpning tjejer".

http://www.svd.se/kultur/ar-det-kvinnor-som-ska-rycka-upp-sig_6797433.svd



Ser man i historien är det knappast en skärpning som behövs från "tjejerna".


De som har vågat kämpa för kvinnors mänskliga rättigheter har varit kvinnor(=tjejer) med livet, hälsan, och friheten som insats.


Så ser det fortfarande ut 2012.

Den kvinnliga krönikör som sticker upp  mot mansväldet får veta att hon är just det - kvinna.

Och inte människa.


Könsord, nedlåtande omdömen om utseendet och mentalt tillstånd är bara en mycket

 förskönande omskrivning för hur det ser ut.


Den som vill se kan titta in här på lite  internethat.

http://noboytoy.blogspot.com/search/label/SOPTIPP%20F%C3%96R%20N%C3%84THAT


När kvinnor kämpade för rösträtt förhånades de av  män med makt, för inte kunde kvinnor begripa politik.

Ofta tyckt av äldre herrar.


När kvinnor strejkade i den stora telefoniststrejken 1922 så beskrevs de strejkande  som prostituerade av medias manliga journalister.

Dessa mansbrigader beskrev också de kvinnor som talade för sina rättigheter då, som att dessa hade ett språkbruk som kom "från en usel bordell". Vilket visade dels det mediala motståndets  nivå (den tidens flashbacknivå), dels  vad journalister visste om språkbruk på bordeller och dels vilken kvinnosyn  de hade.

Men ändå:  Skärpning tjejer!


I arbetarrörelsens  LO (som idag är aktuellt) så har kvinnor motarbetats  länge trots att de

utgjort en betydande  andel av de anslutna.

Att fruntimmer skulle tala och föreläsa ansågs löjligt.

När kvinnor skulle tala lämnade de manliga ledamöterna rummet eller började läsa tidningar.

Men som sagt: Skärpning tjejer.


I pigdebatten som har förts en stor del av förra seklet på olika fronter, från pigor till hembiträden, så

drog de män som styrde ut på att införa  reformer för just denna skara arbetare ända till dess att det i princip inte fanns några hembiträden kvar.

Alla stora manliga mansdominerade sektorerna hade fått arbetstidslagstiftning sedan länge , men inte denna kvinnodominerade  lågstatusgrupp. Den fick utgöra ett undantag alla år enligt  den manligt dominerade politiken.

Återigen så:  Skärpning tjejer.


Idag har vi andra mer tysta RUT-kvinnor som gör jobben, för att män ska slippa städa.

Kvinnor som ingen vet något om eller vill veta något om.

Men Skärpning tjejer, säger äldre herrar  -  de som inte  behövt lära sig städa..



I Sverige vägrar byggbranschen släppa in kvinnor  - idag - trots att kvinnor försöker få in kvinnor.


http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/byggbranschen-valjer-bort-kvinnorna_6151149.svd


Men det är "tjejerna" som ska skärpa sig.


I Sverige är Försvarmakten precis lika kvinnofientlig idag som för 30 år sedan visar en avhandling.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nygamla-konsroller-i-forsvarsmakten


Så ser det ut lite överallt idag - men inga herrar behöver skärpa sig.


Och i kommentarsfälten gillas de som hånar kvinnor allra värst.

Och så dyker det upp sexanspelningar, kränkningar mot krönikören,  osv som om de som

kommenterar  inte visste redan  vilka som borde skärpa sig.


Så säg ifrån för vi måste höja våra röster om  igen och om  igen.


Så:  de kvinnor som hör denna "föreläsning" av herrar som talar om att "tjejer"ska skärpa  sig,

 borde unisont resa sig som en kvinna  och säga ifrån:

SKÄRPNING GUBBAR!









 

ANNONS
Av shedlight - 21 januari 2012 12:35

Det är tio år sedan Fadime Sahindal mördades.

Det uppmärksammas på olika sätt.


Bl a skriver Katarina Wennstam här

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14244191.ab



Samtidigt så skriver en del debattörer att det finns ett felaktigt och snävt synsätt av ”feminister”.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.833521-sluta-forklara-fadimes-dod-pa-fel-satt


I andra änden finns sverigedemokratiska och olika rasistiska element som utnyttjar det

 här skeendet för att verka i sin främlingsfientliga anda.

Att de samtidigt får oväntad draghjälp i sitt hat mot feministers jämställhetsarbete, det blir en extra

 bonus för dem som snabbt utnyttjas i tex radiodebatter.


Däremellan har vi de flickor och kvinnor som far illa idag.


Från ett extrem totalitärt förtryck där varenda steg bevakas till ett liv som mamma och hemmafru,

där mannen är familjers överhuvud och har ekonomisk makt.

Det är ingen tvekan om att våld mot kvinnor är just våld mot kvinnor.


Det är heller ingen tvekan om att våld mot kvinnor kan se helt olika ut  globalt.

Det är som en månghövdad hydra.


Varje huvud ska synliggöras på precis det sätt som  är mest verksamt.


Det heller ingen tvekan om att det är  i grunden djupt patriarkalt styrda samhällen

och familjer som möjliggör våld mot kvinnor och barn.


Ett patriarkat som tar sig i uttryck i  bla hedersproblematik och kontroll av framför allt

flickors liv och sexualitet, där flickor blir en ägodel snarare än en människor.


Då har vi å ena hållet

Våld mot kvinnor och en patriarkal sexuellt förtryckande samhällsordning


Och å andra hållet

SD och andra främlingsfientliga krafter som  vill skuldbelägga både invandring

och feminism-jämställdhet


Det finns bara ett svar på detta dilemma:

att återinföra ordet könsmaktsordningen.


En historisk och global gigant som förklarar allt våld och förtryck mot kvinnor och barn.

Överallt och i alla tider.

Men som just därför  avskys av de främlingsfientliga.


På samma sätt som en terrorist i Norge drevs av ett feministhat och ville döda urmodern för kvinnors jämställdhet i hans land.  Men där tystades kritiken mot feminism av någon anledning ner  i media.


Men nu när de främlingsfientliga framför sin falska kritik, lyssnar media och andra debattörer.


Men då i Breiviks kölvatten, som var fullt av feministhat, så var det märklig lugnt jämfört med

den kritik som nu förs fram mot de som alltid står på de förtryckta kvinnornas sida.


Så ordet behövs mer än någonsin.

Könsmaktsordningen.

Detta ord som skiljer de som bryr sig från de som hycklar.

Och hedersproblematiken är en del av denna historiska underordning.

Här står utmärkt om detta.

http://debatt.svt.se/2012/01/17/vansterns-man-maste-vaga-se-hedersfortrycket/


Det största hotet mot att hjälpa flickor och även de pojkar, som utsätts av

våld är skräcken för att bli kallad rasist.

Detta främjar rasism.


För ju mer lamslaget rättsväsendet står i sin rasismpanik, ju mindre  vi gör åt det,

desto mer vinner de främlingsfientliga krafterna.

För ju mer våld, desto mer argument får de mot invandring.


De skyr inte våld, det vill bara kunna använda det för sina syften.


Så visa det vapnet som de som hycklar med sin medkänsla, avskyr;  visa könsmaktsordningen.

Inget ord väcker samma hat från de extrema krafterna som detta ord, där skiljer man

agnarna från vete, de som hycklar från de som verkligen bryr sig.

Där avslöjas de som likt Breivik, hatar feminism.


I boken Kvinnornas Svarta Bok samlas olika skrifter om förtryck, diskriminering och våld mot kvinnor.

På dessa femhundra  sidor avhandlas kvinnors olika situationer och erfarenheter av förtryck runt om i

världen. Som tex


irakiska kvinnors heder

hedersbrott i Europa

slöjdebatten

feministerna i Iran

förtryck mot palestinska kvinnor

tvångsäktenskap


Just så som det här specifika våldet, hedersproblematiken,  ska behandlas:  med kunskap om

det här huvudet på hydran. Hur det här  fula huvudet ser ut och uppför sig.

Utan att mista perspektivet samtidigt. Man måste slå både specifikt och allmänt.


För alla kvinnors skull överallt.

Dom dödas inte bara i Sverige, dom dödas överallt.


Överallt är det ett patriarkalt förtryck och ett förtingligande av flickor och, senare i livet,  kvinnan.


Med ett könsmaktsperspektiv kan inte någon polis fega ur med att säga att han inte

 vill bli anklagad för att vara rasist, när han överser med ett mord. När det egentligen handlar

 lika mycket om likgiltighet för kvinnovåld.


För det går ihop: rasism och likgiltighet för kvinnors värdighet, rättighet och säkerhet.

Och rätten att som man definiera verkligheten.


För kvinnors skull, för  flickors,  för de  pojkar som inte får leva de liv de vill, för de som till slut

tvingas acceptera förtryck:


Återinför könsmaktsordningen

Så slipper vi hycklarna.

ANNONS
Av shedlight - 14 oktober 2011 10:12

En artikel om att Försäkringskassans jämställdhetsarbete har upphört efter att nya skrivningar införts utav nuvarande regering.


http://www.dn.se/nyheter/politik/alliansen-smygavskaffade-mal-om-delad-foraldraledighet


Att jämställdheten har gått bakåt syns på en mängd olika områden.

Sverige var tidigare världsledande på jämställdhetområdet.

Numera glider vi sakta neråt i rankingen år för år.


Ser man i SCB:s lilla skrift "På tal om kvinnor och män" så ser man till exempel följande:


Ökning av männens uttag av föräldraförsäkringen i %

Mellan år 2000-2005   8%

Mellan år 2005- 2009   2%


Ökningstakten har i princip avstannat eller saktats in rejält.

Tydligen i linje  med nuvarande regerings "valfrihet."


Tittar män även på antalet män så ökade det stadigt till 2005, sedan dess har det stannat på samma andel. Ökningen har uteblivit.


Jämställdhetslagen togs bort som 2009.

Den uppgick i den allmänna diskrimineringslagen

Jämo togs bort.

På det sättet nedgaderades jämställdhetsfrågorna.



Införandet av RUT var också ett  sådant val - att nedgradera jämställdheten.

Man kunde ha valt att få svenska män att ta mer ansvar för hushållsarbete.

Det gjorde man inte, man valde istället att befästa en könskillnad: att fortsätta låta kvinnor utföra  kvinnors arbete. Inget nytt under solen -   eller under takkronorna.


Nu sig visar detta i resultatet i den senaste Tidsanvändningsundersökningen från SCB.

Mäns  andel av hushållsarbete ligger kvar på samma nivå sedan man började mäta för 20 år sedan.

Däremot minskar kvinnornas andel - de  ersatts av andra kvinnor.

För kvinnans lott är hushållsarbete - mannen ska alltid slippa detta.


Debatten om de övergivna barnen - Euro-orphans - har inte heller tagit fart i media. Trots två djupdykningar i ämnet av Uppdrag Granskning

Om de inte finns i media  så blir det inte heller något problem. Då blir det inte heller smärtsamt eller omoraliskt. Att vi i Sverige nu gör som med gamla tiders ammor, som tvingades välja bort sina barn för rikas barn, vill vi inte höra.

RUT ska stå ohotat. Vem som är RUT - vilka kvinnor det är och hur de har det - det vet man inte  och vill inte veta.


Endast i genomsnitt 2.9% av hushållen (2009) använder RUT, mest i rika kommuner.

Så rika män ska absolut  slippa städa.


I  styrelserummen dominerar fortfarande män, kvinnornas andel har till och med gått bakåt.

EU-kommissionären Vivianne Reding, som arbetar för bättre jämställdhet i just styrelser, utalar  i radio att med en svensk minister som Nyanko Sabuni behöver hon inte ha några fiender.


Samhället visar fortfarande stora brister när det gäller att skydda de  kvinnor som drabbas av mäns våld och moderater åker till PAS-landet Australien för att "studera" deras arbete i vårdnadstvister.

Någon haverikommission för samhällets missyckande med  att skydda kvinnor som mördats i nära relationer har inte införts.


Den relativa barnfattigdomen har ökat, ensamstående mammor är de stora förlorarna de senaste åren.


Arbetsmarknaden blir allt mer könsuppdelad.


Och män har fått mer i plånboken.


Men i Sverige tycker regeringen att det viktigaste jämställdhetsarbetet är att kvinnor betalar lika mycket  i bilförsäkring och att pappor får bidrag.


Apropå jämställdhet.


 


Av shedlight - 29 augusti 2011 12:24

I en artikel uttalar sig en maskulinitetsforskare.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/jakten-pa-maskulinitet-forenar-hogerextrema


De har en del att göra idag...

Samtidigt som media var upptaget med att angripa SD-representanter på olika håll skedde en parallell verksamhet från kvinnohatarhåll.


Det är naturligtvis alldeles rätt att fokusera på de som skyller terroristen Breiviks dåd på invandringen.


Men det borde ges samma uppmärksamhet att det från kvinnohatarhåll skylls på den jämställda  kvinnan  i Norden. Om inte hon funnits så hade inte Breivik gjort som han gjort. Vad säger det om kvinnohatarna?


Och vad säger det om samhället som inte vill ta i detta?

Att det alltid finns annat att som anses viktigare att ta upp först,  innan man man kan skriva om kvinnohat.

För det är svaret man får om man frågar varför man inte fokuserar på Breiviks kvinnohat.

Att det drabbar halva folket ses inte som tillräckligt allvarligt.


Det är ett gammalt faktum att om man inte  kan innesluta kvinnor i mänskligheten på lika värde, kan man inte heller innesluta andra grupper.


Kvinnan är och förblir den första främlingen.

Det är grunden för allt främlingshat.


Kulturen anses bäras av män och kvinnan är barnafödare - eller hora.

Kan man inte få svenska kvinnor,  kan man få mer lydiga från andra håll. Att de kommer från andra kulturer spelar ingen roll.



Breivik ansåg att mannen blivit underlägsen  kvinnan.

Trots att inte jämställdhet inte uppnåtts i praktiken, eller i riksdagsbeslut ens, så upplevs den relativt större jämställdheten i Norden som ett stort hot.

Mot någon imaginär föreställning om en mansrätt.


Men det intressanta är att även i länder med extremt förtryck  av kvinnor upplevs små minimala strävanden från kvinnorörelser och förbättringar i kvinnors levnadsituation  som ett hot. Alltså även då.


Så fenomenet är globalt  och  har egentligen  inget  alls med faktisk jämställdhet att göra utan med att det finns män som  till varje pris vill upprätthålla sina privilegier.


Däremot behöver man uppmärksamma kvinnohatet i Sverige.

Det är ingen ny företeelse men det har ökat senaste åren  och sker mer och mer öppet.

Man skriver tex om att  kvinnojourer för misshandlade kvinnor är skadliga . Vad säger det?

Både det faktum att sådana artiklar tas in och att det  finns män  som framför dessa åsikter - numera öppet .


Särskilt  allvarligt blir det eftersom vi har hatbrott mot kvinnor - brott som begås mot dem  för att de är  kvinnor  Ett hat som även drabbar barn.


Fortfarande  har inget hörts om krimvårdens undersökning om vilka som misshandlar kvinnor och vad förövarna  anser om mäns privilegier och överhöghet.

Det är synd.


Den kommer här igen,   läs gärna  försättsidan åtminstone.

http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyheter/2010/-Man-som-hatar-kvinnor--Ny-forskningsrapport-om-partnervald/


Några få utdrag ur rapporten:

 

"I synnerhet bland män har det visat sig att individer med en konservativ syn på vad som är passande manligt respektive kvinnligt beteende också har en större benägenhet att tolerera eller ursäkta misshandel av kvinnor."


"Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”


"En klassisk åsikt som är relaterad till en förhöjd benägenhet till partnervåld är att kvinnor är underlägsna män beträffande tankeförmåga, begåvning och ledaregenskaper."


Av shedlight - 10 augusti 2011 14:00

/Tillägg i ämnet våld mot kvinnor se längst ner i inlägget/


Ett amerikanskt forskningsinstitut har kommit med en rapport om religiöst våld i världen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/religiosa-konflikter-okar-i-sverige

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/religiosa-konflikter-okar-i-sverige_6379688.svd

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.694755-religiosa-konflikter-okar-i-sverige



Några länder nämns som värst.

Just dessa länder har ett enormt kvinnoförtryck och en del har varit på väg mot ökad jämställdhet men detta har vänt de senaste decennierna.

Det finns alltså all anledning att se förtrycket och våldet i ett sammanhang.


Värst synes det vara i


Iran

Kvinnorna var under shahens tid friare än idag. Det religiöst präglade ledarskapet har infört sträng lagstiftning som har drabbat kvinnorna hårt de senaste decennierna. Idag är kvinnorna i Iran oerhört förtryckta.


Andra länder som ligger långt fram på våldslistan är Egypten, Saudiarabien, och Irak.

Som av en händelse talar utvecklingen av kvinnors rättigheter  sitt tydliga språk i dessa länder.


Egypten

Under Sadat gjordes framsteg i  frågan om kvinnans rättigheter. Han mördades 1969.

Sedan dessa fram till nyligen har Mubarak styrt. Han har, för att förvissa sig om makten, lierat sig med den konservativa opinionen. Männens privilegier har genom åren införts helt och hållet.

Samtidigt som deras rättigheter beskurits anger  en  förskräckande hög andel kvinnor att de utsätts för sexuella trakasserier.


Saudiarabien

I det landet är det lättast att ange vad kvinnor får lov att göra än tvärtom.

De får i princip inte göra något utan manligt beskydd.

Det är ett utav de mest könskonservativa länderna i världen.

Kvinnor har inte hittills fått rösta, de fråntas alltså den mest grundläggande rättigheten i världen, den som en medborgare.

Dock förs inga internationella krav på bojkott fram, som när det gällde segregeringen i Syd-Afrika.

Världen, dvs maktens män i världen, är vana vid att kvinnor behandlas illa.


Irak

USA:s President Bush rättfärdigade sitt krig mot fundamentalism med att han förde fram kvinnornas rättigheter.

Dock fick under hans tid  kvinnorna  i USA se sina rättigheter beskäras på område efter område, liksom indraget stöd påverkade kvinnors rätt på andra ställen i världen.

Men även de irakiska kvinnorna har fått det mycket sämre efter den amerikanska invasionen.

USA har flera gånger backat för konservativa religiösa grupper som vill återgå till islamsk lag  där kvinnor frånskrivs sina rättigheter  inom områden som rör äktenskap, skilsmässa, vårdnadsfrågor, arv m m


I Afghanistan är nu en liknande utveckling påbörjad, där kvinnornas underordning tillåts i praktiken, med USA:s godkännande.



Men Sverige då?  Vårt jämställda Sverige

Hur hänger det ökade våldet ihop med vår utmärkta kvinnosyn?


Svaret är att synen på kvinnan  stadigt har blivit sämre.

De kvinnokonservativa krafterna har vunnit terräng.


Både i media och i hur vårt rättsväsende agerar.


Media har senaste åren konstant främjat kvinnoförakt i den tilltagande kommenteringskulturen. Det har växt sig starkare. Gå tillbaka några år och titta själv. Om du tvekar på detta.

Då kanske det fanns 3-4 kommentarer mot kvinnor, nu finns det 100-tals, kanske upp till över 1000 i många  fall.

Bloggare med en kvinnofientligt agenda får utrymme okritiskt i media.

Abortmotståndare breder ut sig med det ena märkliga argumentet efter det andra.


I våra domstolar har det första  smyginförandet av pedofil-PAS gått till att ha blivit öppet etablerat i domstolar. Utan någon större uppmärksamhet.

Kvinnan hamnar  i ett sämre utgångsläge för att hon är kvinna med sämre resurser.

Att barn berättar om övergrepp vänds mot deras egen mamma.

Mammor som vill skydda sina barn hämtas med civila kvinnokonservativa organisationers hjälp och sätts i förvar.

Konservativa krafter köps in av män med pengar till förhandlingar i domstolarna.


Allt medan färre och färre våldtäkter klaras upp och allt färre våldtäktsmän fälls i domstol, trots att det kan finnas bevisning.  Domstolarna är numera uppfinningsrika när det gäller att skuldbelägga kvinnan. Nu räcker det inte med  två brottsoffer, att kvinnan är nykter, att hon har skador eller att gärningsmannen visat upprepad brottslighet. Han frias. Anger kvinnan att mannen har en negativ kvinnosyn vänds det mot henne själv. Allt som kan, vänds mot kvinnan.

Har vi fått politiska domstolar i Sverige också?


Hatet mot politiskt aktiva kvinnor ökar.

Man ifrågasätter kvinnojourer och misstänkliggör kvinnor som hjälper våldsutsatta kvinnor.

Hemmafru-vurmen är stark från konservativt politiskt håll och från media.


Synen på kvinnan som en sexuell varelse och som en sexuellt tillgänglig varelse ökar i media.

Barn och kvinnor skuldbeläggs för mäns agerande.


Tillgången till bredband och kommenteringskulturen i media har ökat kvinnoföraktet och späder på rent kvinnohat.


Och som en ständigt neråtgående spiral har media och den förda politiken spelat varandra i händerna.

Ingen politiker vågar införa någon ny lag nu längre som bekämpar eller ifrågasätter synen att mannen har rätt till kvinnor. * /se tillägget nedan/


Allt medan  blogghatet fortsätter obehindrat och understöds.

Och kvinnor förföljs på nätet medan rättsväsendet står bredvid och tvår sina händer.


Mer våld mot kvinnor på alla nivåer innebär mer våld i samhället i övrigt.


Rasism och sexism ökar – våldet ökar på alla håll.


Hur man ser på kvinnor i ett land, hänger ihop med människosynen och därmed hur man ser på att utsätta sina medmänniskor och medborgare för våld och förtryck.

Människor består ju trots allt av två kön, kan man förtrycka det ena kan man förtrycka alla.

.

.


Tillägg 10.7  1920.


Hur mycket påverkar den globaliserade könshandeln svenska  mäns syn på kvinnor?

De män som köper fattiga, utsatta kvinnor och flickor (barn) i Thailand som beskrivs i nedanstående artikel;  hur ser de på kvinnor/flickor när de kommer hem?

Vilka protesterar som mest när riksdagsledamöter vill förbjuda svensk könshandel utomlands?

De unga söner som fått köpta kvinnokroppar av sina fäder, som också nämns i artikeln,  hur kommer deras framtida relationer till kvinnor se ut?


Dessutom, värt att fundera över,  hur låter dessa Thailands-torskar i kommentering? När de försvarar sitt handlande med yttersta frenesi?

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/turistparadisets-dystra-baksida




Av shedlight - 27 juli 2011 13:27

Anne Holt har skrivit en artikeln om attackerna i Norge.


http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kontroversiell-sd-politiker-slutar-blogga


Hon funderar där över hur den offentliga ordväxlingens utveckling har varit senaste åren.


Hon skriver  följande:

Terroristens internetskriverier fram till dagen för angreppen är ändå inte värre än det man dagligen kan läsa i kommentarsfälten i vanliga, norska nättidningar

 

 

Det är naturligtvis, det har låtit precis likadant i svenska tidningar, vilket vem som helst som läser kommentering dagligen ser.


Utvecklingen  har varit skrämmande och det har blivit värre och värre.

Olika media har agerat lite olika, men sammantaget har det blivit mycket råare.

Läser man artiklar från tex 2006-2008, så är inte kommentering särskilt framträdande.

Men sedan har det exploderat.

För ca 2 år sedan  fick jag ett mail-svar ifrån en utav de som nu förestår debatt på SvD att de är försiktiga med att debattera ämnen som våldtäkt och eftersom de så snabbt spårar ur.


Sen dess har debbatten förråats exponentiellt och SvD öppnar utan minsta eftertanke kommentarfält om våldtäkt, prostitution, kvinnojourer och abort.


Med ett enormt  kvinnohat 100- och åter 100-tals kommentarer.

Det går inte att bemöta alla dessa så de får stå oemotsagda.


Långt, mycket långt,  ifrån den förstående tonen i det mail jag fick två år  tidigare.


Vad har hänt?

Man har vant sig.

Man har valt att vänja sig.

Det är ett sätt att föråa språkbruket och att stärka de krafter som tjänar på det.


I DN har skett en precis likadan anpassning.

Publicering  av de två fullständigt högerextrema antiabortartiklar som skedde tidigare i våras hade  inte kunnat ske för två år sedan.

Behöver jag säga att det var ett djupt hat mot kvinnor som gör aborter i synnerhet kommentarsfälten och en samfällt skuldbeläggande av kvinnor i allmänhet. Ingen ansvarig spermie i sikte.

Att SD har samma inställning och att KD nu profilerar sig i denna fråga hänger naturligtvis ihop med samma konservativa tankegods.


Att KD-ledaren väljer att ingripa i människors fria vilja just när det gäller abort för vissa foster ifrågasätts av ingen och sätts  i relation  till hans hårdnackade inställning mot att göra samma ingripande i föräldraförsäkringnen.

Så det handlar om rent abortmotstånd, men ingen journalist hänger med.

DN har också drivit en hemmafruagenda. Ivrigt påhejade av sina kommentatorer, så har DN klämt fram artikel  efter artikel i ämnet.

Samma tankegods som Breiviks och många  andra, kvinnan ska  tillbaks till hemmet.

Femtiotalet åter.

Utan reflektion har DN gått deras ärenden.

Liksom övriga samhället.

Men är det inte mediernas uppgift att granska vad som sker och inte endast själva delta förbehållslöst?

 
Det är ingen slump att det sker nu: att det förråande tankegodset sprids. Samma tankegods som bygger upp organisationer som SD.


Breivik anser att att rasblandningar är av ondo men han anser att det är fullt förståeligt att nordiska män vill ta undergivna thailändska kvinnor, eftersom de nordiska är förstörda av feminism.

Vad nordiska kvinnor anser själva är alltså ointressant.


Det anses då inte vara rasblandning,  för  kvinnor tillhör inte tillhör någon kultur. Kulturen uppbörs endast av män.

Samma inställning ser man fullt av på flashback , och i media.

Kvinnor är varelser utanför kulturen som ska vara undergivna.


Just detta exploaterade AB maximalt för 2 år sedan då en norsk(!) politiker tyckte  att nordiska kvinnor inte kan ta hand om männen.

För männen behöver tydligen tas om hand.

Det följdes utan över 1000 hatiska kommentarer om hur bortskämda, vidriga svenska kvinnor är och att asiatiska kvinnor vet  att uppskatta och passa upp på män, även sexuellt." Hellre en tacksam thailändska än en bortskämd svenska."

Alltså precis som Breiviks tankegods.


Drog AB slutsatser av detta enorma kvinnohat - och rashat?

Nej.

De fortsatte att låta dessa röster få utrymme, mängder av utrymme, varje vecka. Kvinnors värde, kvinnors kroppar, kvinnors dumhet. Åtföljda förstås utav avklädda kvinnor. Så fick man det också.


Och  de fåtal artiklar som öppnas i rasistiska ämnen översvämmas av samma tankegods.

Att de andra är värdelösa, mindre värda, och att den egna egot ska stå i centrum. 

De -  med samma åsikt från Breivik -  hämtade stöd från varandra och uppmanade varndra att rösta på SD för att få bort de andra, feminister och invandrare.


Vilket ansvar tog AB för hatet?

Och för att detta tankegods fick legitimeras?

Man skadade kvinnors värde och hyllade den starke mannen.


Om allt detta står i kategorierna SvD, DN, AB och även Expressen.

För även där har skett samma sak.


Men Anne Holt har försått.


Men journalister  låter lika  förvånade varje gång de tar upp Breviks tankegods.

Men det finns fullt utav detta på nätet och på era egna websidors kommentarer.  Ta och börja läsa där.

Det gäller även public sevice. De har agerat på samma aningslösa sätt.

Ett exempel på att journalister inte ser klart utan agerar i flock, som vanligt,  är nu alla reagerar på att  en  kommunpolitiker för SD  hävdar att det är mångkulturens  fel det som skedde i Norge.

Det är naturligtvis fullständigt befängt.

Skulden ligger hos Breivik. Ingen annanstans.

Men hans kontext och de som delar hans tankegods måste granskas.


Samma bortförklarade som SD-politikern gör, görs även på svenska kvinnohatsbloggar. Då för sina syften.

Där skylls  Breiviks beteende på feminism och att jämställdheten har gått för långt. Breivik var frustrerad av dessa inhemska kvinnors beteende.

Man skyller också på att svenska dagis är för könsneutrala, pojkar måste få slåss. Särskilt ondgör man sig som vanligt över Egalia. Med Breivik som skydd.


Man skriver om  att mamman har skuld, att de ensamma mammorna har skuld.

Men ingen funderar över pappornas skuld.

Varför en far nu önskar livet ur sin son. En fullständigt oempatisk och närmast psykotisk reaktion från en frånvarande far.

Skulden på Breiviks agerande läggs alltså på kvinnor;  i hemmet, på dagis, och på jämställdheten.

Inte hos Breivik själv.

Han utnyttjas på samma vidriga sätt av dessa kvinnohatare som av SD-politikern, men ingen i media uppmärksammar det.


Varför?

Av shedlight - 3 juli 2011 13:01

En krönika i DN idag om turer  i Assangeaffären.


http://www.dn.se/ledare/signerat/advokatsamfundet-tva-fel-blir-inget-ratt


Assanges svenska advokat, förordad av RO, Björn Hurtig har farit med osanning.


Han hävdade i brittisk domstol att han hade sökt åklagaren i fallet ett flertal gånger utan att få svar.

Det är inte sant.   Utan det är tvärtom.

Åklagaren sökte Assanges advokat utan framgång.


Den här falska uppgiften har valsat runt och smutskastat åklagaren och det svenska rättsväsendet.


Dessutom är det ännu allvarligare än så.

Ur artikeln:


Och att detta medvetna försök att vilseleda rätten i sin tur ledde till att Brita Sundberg-Weitman och Sven Erik Alhem – som också deltog i rättegången – missleddes eftersom deras utsagor byggde på Hurtigs vittnesmål.


Advokatsamfundet nöjer sig med att utdela en varning till Hurtig , trots att den brittiska domaren skriver att Hurtigs

" statement was a deliberate attempt to mislead the court”.


Det borde vara  ytterligt allvarligt att göra så av en advokat.

En person  som ska respektera rättsväsendet.

Det minsta man kan begära av de som är medlemmar  i  Advokatsamfundet är att de inte avsiktligt missleder rättvisan.

Men i Advokatsamfundet  får man fortsätta.


Ett Advokatsamfund som godtar att generalsekretaren  Anne Ramberg, gör skillnad på människors trovärdighet ur juridisk synpunkt beroende bland annat på  om det är hennes vänner eller inte. 



Av shedlight - 21 juni 2011 13:04

En  högt uppsatt FN-tjänsteman, har beskrivit uppgifterna om våldtäkt som vapen i Libyen som ”massiv hysteri” i avsikt att skrämma upp människor.


Margot Wallstrom, FN:s sändebud i frågor om sexuellt våld i konflikter säger:

– Det är högst olämpligt att använda den typen av uttryck. Fram till i dag har våldtäkter i krig betraktats som ett brott som är nästan oundvikligt. Vilket annat brott mot mänskliga rättigheter anses oundvikligt? Vilket annat sådant brott säger man att debatten är hysterisk om?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/viagra-vapen-i-libyen


I Tyskland gavs 1954 boken ”En kvinna i Berlin ” (Eine Frau in Berlin) ut.

Den bestod utav dagboksanteckningar från tiden  då delar av Berlin intogs av Röda Armén.


Boken väckte ett ramaskri i 50-talets Tyskland och upplagan fick dras tillbaka.

Den beskrev systematiska massvåldtäkter.


Alla kunde råka illa ut, flickor, gamla, välborna , fattiga, vem som helst som råkade påträffas i en källare, i en utbombad lägenhet, eller var som helst. Och ingen hjälp fanns att få.

Den vanligaste frågan kvinnor emellan var enligt författarinnan;

”Hur många gånger har du….?”

Männen orkade inte höra, det förekom att tyska män lämnade eller till och med mördade sina kvinnor för att de blivit våldtagna.


Men det väckte ont blod  att tala så om våldtäkter,  dessutom  blev det politiskt känsligt att i efterkrigstidens Tyskland  ta upp ryska soldaters agerande.


Så kvinnorna offrades, och tystnadskulturen la sig som en tung våt skamfilt över dem. Många orkade inte leva vidare, andra fastnade i prostitution som ett självskadebeteende.


Boken är bara inte ett dokument över just dessa mäns- och pojkars- handlande, utan en beskrivning av krigets fasor och konsekvenser för kvinnor och flickor.


Det sexuella våldet.


Konstigt nog beskrivs övergreppen fullständigt osentimentalt och faktiskt även lite humoristiskt. Författarinnan skriver också om ryssar som försökte hjälpa kvinnorna.

Så allt finns i den boken. Det är inte svart och vitt, men övergreppen går som en röd tråd  igenom boken.


Boken finns inte att köpa längre, märkligt nog, då den är otroligt aktuell idag när FN:s sändebud Wallström fokuserar på sexuellt våld i konflikter.

Just det boken beskriver så fullödigt.

Låna och läs den!



Men efterspelet i Tyskland då boken kom ut, visar hur det ser ut även idag

Att inte prata om det onämnbara.

Strukturer och mönster finns inte om man inte ser dem. Då är allt bara en vit oskyldig yta.


Så om man inte talar om sexuellt våld - så finns det inte. Enkelt för många.

Det är för  skamligt för förövare, för offren, men även för andra män. Skammen smittar.

Så man väljer ord som ”hysteri”, ”överdrift”, ”finns inga bevis”.

Idag som på 50-talets Tyskland.


 

En ledare i AB på samma tema:

http://www.aftonbladet.se/ledare/article13204508.ab

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se