Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Två herrar ger en föreläsning med titeln "Skärpning tjejer".
http://www.svd.se/kultur/ar-det-kvinnor-som-ska-rycka-upp-sig_6797433.svd
Ser man i historien är det knappast en skärpning som behövs från "tjejerna".
De som har vågat kämpa för kvinnors mänskliga rättigheter har varit kvinnor(=tjejer) med livet, hälsan, och friheten som insats.
Så ser det fortfarande ut 2012.
Den kvinnliga krönikör som sticker upp mot mansväldet får veta att hon är just det - kvinna.
Och inte människa.
Könsord, nedlåtande omdömen om utseendet och mentalt tillstånd är bara en mycket
förskönande omskrivning för hur det ser ut.
Den som vill se kan titta in här på lite internethat.
http://noboytoy.blogspot.com/search/label/SOPTIPP%20F%C3%96R%20N%C3%84THAT
När kvinnor kämpade för rösträtt förhånades de av män med makt, för inte kunde kvinnor begripa politik.
Ofta tyckt av äldre herrar.
När kvinnor strejkade i den stora telefoniststrejken 1922 så beskrevs de strejkande som prostituerade av medias manliga journalister.
Dessa mansbrigader beskrev också de kvinnor som talade för sina rättigheter då, som att dessa hade ett språkbruk som kom "från en usel bordell". Vilket visade dels det mediala motståndets nivå (den tidens flashbacknivå), dels vad journalister visste om språkbruk på bordeller och dels vilken kvinnosyn de hade.
Men ändå: Skärpning tjejer!
I arbetarrörelsens LO (som idag är aktuellt) så har kvinnor motarbetats länge trots att de
utgjort en betydande andel av de anslutna.
Att fruntimmer skulle tala och föreläsa ansågs löjligt.
När kvinnor skulle tala lämnade de manliga ledamöterna rummet eller började läsa tidningar.
Men som sagt: Skärpning tjejer.
I pigdebatten som har förts en stor del av förra seklet på olika fronter, från pigor till hembiträden, så
drog de män som styrde ut på att införa reformer för just denna skara arbetare ända till dess att det i princip inte fanns några hembiträden kvar.
Alla stora manliga mansdominerade sektorerna hade fått arbetstidslagstiftning sedan länge , men inte denna kvinnodominerade lågstatusgrupp. Den fick utgöra ett undantag alla år enligt den manligt dominerade politiken.
Återigen så: Skärpning tjejer.
Idag har vi andra mer tysta RUT-kvinnor som gör jobben, för att män ska slippa städa.
Kvinnor som ingen vet något om eller vill veta något om.
Men Skärpning tjejer, säger äldre herrar - de som inte behövt lära sig städa..
I Sverige vägrar byggbranschen släppa in kvinnor - idag - trots att kvinnor försöker få in kvinnor.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/byggbranschen-valjer-bort-kvinnorna_6151149.svd
Men det är "tjejerna" som ska skärpa sig.
I Sverige är Försvarmakten precis lika kvinnofientlig idag som för 30 år sedan visar en avhandling.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nygamla-konsroller-i-forsvarsmakten
Så ser det ut lite överallt idag - men inga herrar behöver skärpa sig.
Och i kommentarsfälten gillas de som hånar kvinnor allra värst.
Och så dyker det upp sexanspelningar, kränkningar mot krönikören, osv som om de som
kommenterar inte visste redan vilka som borde skärpa sig.
Så säg ifrån för vi måste höja våra röster om igen och om igen.
Så: de kvinnor som hör denna "föreläsning" av herrar som talar om att "tjejer"ska skärpa sig,
borde unisont resa sig som en kvinna och säga ifrån:
SKÄRPNING GUBBAR!
Det är tio år sedan Fadime Sahindal mördades.
Det uppmärksammas på olika sätt.
Bl a skriver Katarina Wennstam här
http://www.aftonbladet.se/debatt/article14244191.ab
Samtidigt så skriver en del debattörer att det finns ett felaktigt och snävt synsätt av ”feminister”.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.833521-sluta-forklara-fadimes-dod-pa-fel-satt
I andra änden finns sverigedemokratiska och olika rasistiska element som utnyttjar det
här skeendet för att verka i sin främlingsfientliga anda.
Att de samtidigt får oväntad draghjälp i sitt hat mot feministers jämställhetsarbete, det blir en extra
bonus för dem som snabbt utnyttjas i tex radiodebatter.
Däremellan har vi de flickor och kvinnor som far illa idag.
Från ett extrem totalitärt förtryck där varenda steg bevakas till ett liv som mamma och hemmafru,
där mannen är familjers överhuvud och har ekonomisk makt.
Det är ingen tvekan om att våld mot kvinnor är just våld mot kvinnor.
Det är heller ingen tvekan om att våld mot kvinnor kan se helt olika ut globalt.
Det är som en månghövdad hydra.
Varje huvud ska synliggöras på precis det sätt som är mest verksamt.
Det heller ingen tvekan om att det är i grunden djupt patriarkalt styrda samhällen
och familjer som möjliggör våld mot kvinnor och barn.
Ett patriarkat som tar sig i uttryck i bla hedersproblematik och kontroll av framför allt
flickors liv och sexualitet, där flickor blir en ägodel snarare än en människor.
Då har vi å ena hållet
Våld mot kvinnor och en patriarkal sexuellt förtryckande samhällsordning
Och å andra hållet
SD och andra främlingsfientliga krafter som vill skuldbelägga både invandring
och feminism-jämställdhet
Det finns bara ett svar på detta dilemma:
att återinföra ordet könsmaktsordningen.
En historisk och global gigant som förklarar allt våld och förtryck mot kvinnor och barn.
Överallt och i alla tider.
Men som just därför avskys av de främlingsfientliga.
På samma sätt som en terrorist i Norge drevs av ett feministhat och ville döda urmodern för kvinnors jämställdhet i hans land. Men där tystades kritiken mot feminism av någon anledning ner i media.
Men nu när de främlingsfientliga framför sin falska kritik, så lyssnar media och andra debattörer.
Men då i Breiviks kölvatten, som var fullt av feministhat, så var det märklig lugnt jämfört med
den kritik som nu förs fram mot de som alltid står på de förtryckta kvinnornas sida.
Så ordet behövs mer än någonsin.
Könsmaktsordningen.
Detta ord som skiljer de som bryr sig från de som hycklar.
Och hedersproblematiken är en del av denna historiska underordning.
Här står utmärkt om detta.
http://debatt.svt.se/2012/01/17/vansterns-man-maste-vaga-se-hedersfortrycket/
Det största hotet mot att hjälpa flickor och även de pojkar, som utsätts av
våld är skräcken för att bli kallad rasist.
Detta främjar rasism.
För ju mer lamslaget rättsväsendet står i sin rasismpanik, ju mindre vi gör åt det,
desto mer vinner de främlingsfientliga krafterna.
För ju mer våld, desto mer argument får de mot invandring.
De skyr inte våld, det vill bara kunna använda det för sina syften.
Så visa det vapnet som de som hycklar med sin medkänsla, avskyr; visa könsmaktsordningen.
Inget ord väcker samma hat från de extrema krafterna som detta ord, där skiljer man
agnarna från vete, de som hycklar från de som verkligen bryr sig.
Där avslöjas de som likt Breivik, hatar feminism.
I boken Kvinnornas Svarta Bok samlas olika skrifter om förtryck, diskriminering och våld mot kvinnor.
På dessa femhundra sidor avhandlas kvinnors olika situationer och erfarenheter av förtryck runt om i
världen. Som tex
irakiska kvinnors heder
hedersbrott i Europa
slöjdebatten
feministerna i Iran
förtryck mot palestinska kvinnor
tvångsäktenskap
Just så som det här specifika våldet, hedersproblematiken, ska behandlas: med kunskap om
det här huvudet på hydran. Hur det här fula huvudet ser ut och uppför sig.
Utan att mista perspektivet samtidigt. Man måste slå både specifikt och allmänt.
För alla kvinnors skull överallt.
Dom dödas inte bara i Sverige, dom dödas överallt.
Överallt är det ett patriarkalt förtryck och ett förtingligande av flickor och, senare i livet, kvinnan.
Med ett könsmaktsperspektiv kan inte någon polis fega ur med att säga att han inte
vill bli anklagad för att vara rasist, när han överser med ett mord. När det egentligen handlar
lika mycket om likgiltighet för kvinnovåld.
För det går ihop: rasism och likgiltighet för kvinnors värdighet, rättighet och säkerhet.
Och rätten att som man definiera verkligheten.
För kvinnors skull, för flickors, för de pojkar som inte får leva de liv de vill, för de som till slut
tvingas acceptera förtryck:
Återinför könsmaktsordningen
Så slipper vi hycklarna.
En artikel om att Försäkringskassans jämställdhetsarbete har upphört efter att nya skrivningar införts utav nuvarande regering.
http://www.dn.se/nyheter/politik/alliansen-smygavskaffade-mal-om-delad-foraldraledighet
Att jämställdheten har gått bakåt syns på en mängd olika områden.
Sverige var tidigare världsledande på jämställdhetområdet.
Numera glider vi sakta neråt i rankingen år för år.
Ser man i SCB:s lilla skrift "På tal om kvinnor och män" så ser man till exempel följande:
Ökning av männens uttag av föräldraförsäkringen i %
Mellan år 2000-2005 8%
Mellan år 2005- 2009 2%
Ökningstakten har i princip avstannat eller saktats in rejält.
Tydligen i linje med nuvarande regerings "valfrihet."
Tittar män även på antalet män så ökade det stadigt till 2005, sedan dess har det stannat på samma andel. Ökningen har uteblivit.
Jämställdhetslagen togs bort som 2009.
Den uppgick i den allmänna diskrimineringslagen
Jämo togs bort.
På det sättet nedgaderades jämställdhetsfrågorna.
Införandet av RUT var också ett sådant val - att nedgradera jämställdheten.
Man kunde ha valt att få svenska män att ta mer ansvar för hushållsarbete.
Det gjorde man inte, man valde istället att befästa en könskillnad: att fortsätta låta kvinnor utföra kvinnors arbete. Inget nytt under solen - eller under takkronorna.
Nu sig visar detta i resultatet i den senaste Tidsanvändningsundersökningen från SCB.
Mäns andel av hushållsarbete ligger kvar på samma nivå sedan man började mäta för 20 år sedan.
Däremot minskar kvinnornas andel - de ersatts av andra kvinnor.
För kvinnans lott är hushållsarbete - mannen ska alltid slippa detta.
Debatten om de övergivna barnen - Euro-orphans - har inte heller tagit fart i media. Trots två djupdykningar i ämnet av Uppdrag Granskning
Om de inte finns i media så blir det inte heller något problem. Då blir det inte heller smärtsamt eller omoraliskt. Att vi i Sverige nu gör som med gamla tiders ammor, som tvingades välja bort sina barn för rikas barn, vill vi inte höra.
RUT ska stå ohotat. Vem som är RUT - vilka kvinnor det är och hur de har det - det vet man inte och vill inte veta.
Endast i genomsnitt 2.9% av hushållen (2009) använder RUT, mest i rika kommuner.
Så rika män ska absolut slippa städa.
I styrelserummen dominerar fortfarande män, kvinnornas andel har till och med gått bakåt.
EU-kommissionären Vivianne Reding, som arbetar för bättre jämställdhet i just styrelser, utalar i radio att med en svensk minister som Nyanko Sabuni behöver hon inte ha några fiender.
Samhället visar fortfarande stora brister när det gäller att skydda de kvinnor som drabbas av mäns våld och moderater åker till PAS-landet Australien för att "studera" deras arbete i vårdnadstvister.
Någon haverikommission för samhällets missyckande med att skydda kvinnor som mördats i nära relationer har inte införts.
Den relativa barnfattigdomen har ökat, ensamstående mammor är de stora förlorarna de senaste åren.
Arbetsmarknaden blir allt mer könsuppdelad.
Och män har fått mer i plånboken.
Men i Sverige tycker regeringen att det viktigaste jämställdhetsarbetet är att kvinnor betalar lika mycket i bilförsäkring och att pappor får bidrag.
Apropå jämställdhet.
I en artikel uttalar sig en maskulinitetsforskare.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/jakten-pa-maskulinitet-forenar-hogerextrema
De har en del att göra idag...
Samtidigt som media var upptaget med att angripa SD-representanter på olika håll skedde en parallell verksamhet från kvinnohatarhåll.
Det är naturligtvis alldeles rätt att fokusera på de som skyller terroristen Breiviks dåd på invandringen.
Men det borde ges samma uppmärksamhet att det från kvinnohatarhåll skylls på den jämställda kvinnan i Norden. Om inte hon funnits så hade inte Breivik gjort som han gjort. Vad säger det om kvinnohatarna?
Och vad säger det om samhället som inte vill ta i detta?
Att det alltid finns annat att som anses viktigare att ta upp först, innan man man kan skriva om kvinnohat.
För det är svaret man får om man frågar varför man inte fokuserar på Breiviks kvinnohat.
Att det drabbar halva folket ses inte som tillräckligt allvarligt.
Det är ett gammalt faktum att om man inte kan innesluta kvinnor i mänskligheten på lika värde, kan man inte heller innesluta andra grupper.
Kvinnan är och förblir den första främlingen.
Det är grunden för allt främlingshat.
Kulturen anses bäras av män och kvinnan är barnafödare - eller hora.
Kan man inte få svenska kvinnor, kan man få mer lydiga från andra håll. Att de kommer från andra kulturer spelar ingen roll.
Breivik ansåg att mannen blivit underlägsen kvinnan.
Trots att inte jämställdhet inte uppnåtts i praktiken, eller i riksdagsbeslut ens, så upplevs den relativt större jämställdheten i Norden som ett stort hot.
Mot någon imaginär föreställning om en mansrätt.
Men det intressanta är att även i länder med extremt förtryck av kvinnor upplevs små minimala strävanden från kvinnorörelser och förbättringar i kvinnors levnadsituation som ett hot. Alltså även då.
Så fenomenet är globalt och har egentligen inget alls med faktisk jämställdhet att göra utan med att det finns män som till varje pris vill upprätthålla sina privilegier.
Däremot behöver man uppmärksamma kvinnohatet i Sverige.
Det är ingen ny företeelse men det har ökat senaste åren och sker mer och mer öppet.
Man skriver tex om att kvinnojourer för misshandlade kvinnor är skadliga . Vad säger det?
Både det faktum att sådana artiklar tas in och att det finns män som framför dessa åsikter - numera öppet .
Särskilt allvarligt blir det eftersom vi har hatbrott mot kvinnor - brott som begås mot dem för att de är kvinnor Ett hat som även drabbar barn.
Fortfarande har inget hörts om krimvårdens undersökning om vilka som misshandlar kvinnor och vad förövarna anser om mäns privilegier och överhöghet.
Det är synd.
Den kommer här igen, läs gärna försättsidan åtminstone.
http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyheter/2010/-Man-som-hatar-kvinnor--Ny-forskningsrapport-om-partnervald/
Några få utdrag ur rapporten:
"I synnerhet bland män har det visat sig att individer med en konservativ syn på vad som är passande manligt respektive kvinnligt beteende också har en större benägenhet att tolerera eller ursäkta misshandel av kvinnor."
"Kvinnomisshandlare har ofta ett påtagligt behov av att känna sig som ”herren på täppan”
"En klassisk åsikt som är relaterad till en förhöjd benägenhet till partnervåld är att kvinnor är underlägsna män beträffande tankeförmåga, begåvning och ledaregenskaper."
/Tillägg i ämnet våld mot kvinnor se längst ner i inlägget/
Ett amerikanskt forskningsinstitut har kommit med en rapport om religiöst våld i världen.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/religiosa-konflikter-okar-i-sverige
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/religiosa-konflikter-okar-i-sverige_6379688.svd
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.694755-religiosa-konflikter-okar-i-sverige
Några länder nämns som värst.
Just dessa länder har ett enormt kvinnoförtryck och en del har varit på väg mot ökad jämställdhet men detta har vänt de senaste decennierna.
Det finns alltså all anledning att se förtrycket och våldet i ett sammanhang.
Värst synes det vara i
Iran
Kvinnorna var under shahens tid friare än idag. Det religiöst präglade ledarskapet har infört sträng lagstiftning som har drabbat kvinnorna hårt de senaste decennierna. Idag är kvinnorna i Iran oerhört förtryckta.
Andra länder som ligger långt fram på våldslistan är Egypten, Saudiarabien, och Irak.
Som av en händelse talar utvecklingen av kvinnors rättigheter sitt tydliga språk i dessa länder.
Egypten
Under Sadat gjordes framsteg i frågan om kvinnans rättigheter. Han mördades 1969.
Sedan dessa fram till nyligen har Mubarak styrt. Han har, för att förvissa sig om makten, lierat sig med den konservativa opinionen. Männens privilegier har genom åren införts helt och hållet.
Samtidigt som deras rättigheter beskurits anger en förskräckande hög andel kvinnor att de utsätts för sexuella trakasserier.
Saudiarabien
I det landet är det lättast att ange vad kvinnor får lov att göra än tvärtom.
De får i princip inte göra något utan manligt beskydd.
Det är ett utav de mest könskonservativa länderna i världen.
Kvinnor har inte hittills fått rösta, de fråntas alltså den mest grundläggande rättigheten i världen, den som en medborgare.
Dock förs inga internationella krav på bojkott fram, som när det gällde segregeringen i Syd-Afrika.
Världen, dvs maktens män i världen, är vana vid att kvinnor behandlas illa.
Irak
USA:s President Bush rättfärdigade sitt krig mot fundamentalism med att han förde fram kvinnornas rättigheter.
Dock fick under hans tid kvinnorna i USA se sina rättigheter beskäras på område efter område, liksom indraget stöd påverkade kvinnors rätt på andra ställen i världen.
Men även de irakiska kvinnorna har fått det mycket sämre efter den amerikanska invasionen.
USA har flera gånger backat för konservativa religiösa grupper som vill återgå till islamsk lag där kvinnor frånskrivs sina rättigheter inom områden som rör äktenskap, skilsmässa, vårdnadsfrågor, arv m m
I Afghanistan är nu en liknande utveckling påbörjad, där kvinnornas underordning tillåts i praktiken, med USA:s godkännande.
Men Sverige då? Vårt jämställda Sverige
Hur hänger det ökade våldet ihop med vår utmärkta kvinnosyn?
Svaret är att synen på kvinnan stadigt har blivit sämre.
De kvinnokonservativa krafterna har vunnit terräng.
Både i media och i hur vårt rättsväsende agerar.
Media har senaste åren konstant främjat kvinnoförakt i den tilltagande kommenteringskulturen. Det har växt sig starkare. Gå tillbaka några år och titta själv. Om du tvekar på detta.
Då kanske det fanns 3-4 kommentarer mot kvinnor, nu finns det 100-tals, kanske upp till över 1000 i många fall.
Bloggare med en kvinnofientligt agenda får utrymme okritiskt i media.
Abortmotståndare breder ut sig med det ena märkliga argumentet efter det andra.
I våra domstolar har det första smyginförandet av pedofil-PAS gått till att ha blivit öppet etablerat i domstolar. Utan någon större uppmärksamhet.
Kvinnan hamnar i ett sämre utgångsläge för att hon är kvinna med sämre resurser.
Att barn berättar om övergrepp vänds mot deras egen mamma.
Mammor som vill skydda sina barn hämtas med civila kvinnokonservativa organisationers hjälp och sätts i förvar.
Konservativa krafter köps in av män med pengar till förhandlingar i domstolarna.
Allt medan färre och färre våldtäkter klaras upp och allt färre våldtäktsmän fälls i domstol, trots att det kan finnas bevisning. Domstolarna är numera uppfinningsrika när det gäller att skuldbelägga kvinnan. Nu räcker det inte med två brottsoffer, att kvinnan är nykter, att hon har skador eller att gärningsmannen visat upprepad brottslighet. Han frias. Anger kvinnan att mannen har en negativ kvinnosyn vänds det mot henne själv. Allt som kan, vänds mot kvinnan.
Har vi fått politiska domstolar i Sverige också?
Hatet mot politiskt aktiva kvinnor ökar.
Man ifrågasätter kvinnojourer och misstänkliggör kvinnor som hjälper våldsutsatta kvinnor.
Hemmafru-vurmen är stark från konservativt politiskt håll och från media.
Synen på kvinnan som en sexuell varelse och som en sexuellt tillgänglig varelse ökar i media.
Barn och kvinnor skuldbeläggs för mäns agerande.
Tillgången till bredband och kommenteringskulturen i media har ökat kvinnoföraktet och späder på rent kvinnohat.
Och som en ständigt neråtgående spiral har media och den förda politiken spelat varandra i händerna.
Ingen politiker vågar införa någon ny lag nu längre som bekämpar eller ifrågasätter synen att mannen har rätt till kvinnor. * /se tillägget nedan/
Allt medan blogghatet fortsätter obehindrat och understöds.
Och kvinnor förföljs på nätet medan rättsväsendet står bredvid och tvår sina händer.
Mer våld mot kvinnor på alla nivåer innebär mer våld i samhället i övrigt.
Rasism och sexism ökar – våldet ökar på alla håll.
Hur man ser på kvinnor i ett land, hänger ihop med människosynen och därmed hur man ser på att utsätta sina medmänniskor och medborgare för våld och förtryck.
Människor består ju trots allt av två kön, kan man förtrycka det ena kan man förtrycka alla.
.
.
Tillägg 10.7 1920.
Hur mycket påverkar den globaliserade könshandeln svenska mäns syn på kvinnor?
De män som köper fattiga, utsatta kvinnor och flickor (barn) i Thailand som beskrivs i nedanstående artikel; hur ser de på kvinnor/flickor när de kommer hem?
Vilka protesterar som mest när riksdagsledamöter vill förbjuda svensk könshandel utomlands?
De unga söner som fått köpta kvinnokroppar av sina fäder, som också nämns i artikeln, hur kommer deras framtida relationer till kvinnor se ut?
Dessutom, värt att fundera över, hur låter dessa Thailands-torskar i kommentering? När de försvarar sitt handlande med yttersta frenesi?
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/turistparadisets-dystra-baksida
Anne Holt har skrivit en artikeln om attackerna i Norge.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/anne-holt-en-gang-var-han-en-annan
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kontroversiell-sd-politiker-slutar-blogga
Hon funderar där över hur den offentliga ordväxlingens utveckling har varit senaste åren.
Hon skriver följande:
Terroristens internetskriverier fram till dagen för angreppen är ändå inte värre än det man dagligen kan läsa i kommentarsfälten i vanliga, norska nättidningar
Det är naturligtvis, det har låtit precis likadant i svenska tidningar, vilket vem som helst som läser kommentering dagligen ser.
Utvecklingen har varit skrämmande och det har blivit värre och värre.
Olika media har agerat lite olika, men sammantaget har det blivit mycket råare.
Läser man artiklar från tex 2006-2008, så är inte kommentering särskilt framträdande.
Men sedan har det exploderat.
För ca 2 år sedan fick jag ett mail-svar ifrån en utav de som nu förestår debatt på SvD att de är försiktiga med att debattera ämnen som våldtäkt och eftersom de så snabbt spårar ur.
Sen dess har debbatten förråats exponentiellt och SvD öppnar utan minsta eftertanke kommentarfält om våldtäkt, prostitution, kvinnojourer och abort.
Med ett enormt kvinnohat 100- och åter 100-tals kommentarer.
Det går inte att bemöta alla dessa så de får stå oemotsagda.
Långt, mycket långt, ifrån den förstående tonen i det mail jag fick två år tidigare.
Vad har hänt?
Man har vant sig.
Man har valt att vänja sig.
Det är ett sätt att föråa språkbruket och att stärka de krafter som tjänar på det.
I DN har skett en precis likadan anpassning.
Publicering av de två fullständigt högerextrema antiabortartiklar som skedde tidigare i våras hade inte kunnat ske för två år sedan.
Behöver jag säga att det var ett djupt hat mot kvinnor som gör aborter i synnerhet kommentarsfälten och en samfällt skuldbeläggande av kvinnor i allmänhet. Ingen ansvarig spermie i sikte.
Att SD har samma inställning och att KD nu profilerar sig i denna fråga hänger naturligtvis ihop med samma konservativa tankegods.
Att KD-ledaren väljer att ingripa i människors fria vilja just när det gäller abort för vissa foster ifrågasätts av ingen och sätts i relation till hans hårdnackade inställning mot att göra samma ingripande i föräldraförsäkringnen.
Så det handlar om rent abortmotstånd, men ingen journalist hänger med.
DN har också drivit en hemmafruagenda. Ivrigt påhejade av sina kommentatorer, så har DN klämt fram artikel efter artikel i ämnet.
Samma tankegods som Breiviks och många andra, kvinnan ska tillbaks till hemmet.
Femtiotalet åter.
Utan reflektion har DN gått deras ärenden.
Liksom övriga samhället.
Men är det inte mediernas uppgift att granska vad som sker och inte endast själva delta förbehållslöst?
Det är ingen slump att det sker nu: att det förråande tankegodset sprids. Samma tankegods som bygger upp organisationer som SD.
Breivik anser att att rasblandningar är av ondo men han anser att det är fullt förståeligt att nordiska män vill ta undergivna thailändska kvinnor, eftersom de nordiska är förstörda av feminism.
Vad nordiska kvinnor anser själva är alltså ointressant.
Det anses då inte vara rasblandning, för kvinnor tillhör inte tillhör någon kultur. Kulturen uppbörs endast av män.
Samma inställning ser man fullt av på flashback , och i media.
Kvinnor är varelser utanför kulturen som ska vara undergivna.
Just detta exploaterade AB maximalt för 2 år sedan då en norsk(!) politiker tyckte att nordiska kvinnor inte kan ta hand om männen.
För männen behöver tydligen tas om hand.
Det följdes utan över 1000 hatiska kommentarer om hur bortskämda, vidriga svenska kvinnor är och att asiatiska kvinnor vet att uppskatta och passa upp på män, även sexuellt." Hellre en tacksam thailändska än en bortskämd svenska."
Alltså precis som Breiviks tankegods.
Drog AB slutsatser av detta enorma kvinnohat - och rashat?
Nej.
De fortsatte att låta dessa röster få utrymme, mängder av utrymme, varje vecka. Kvinnors värde, kvinnors kroppar, kvinnors dumhet. Åtföljda förstås utav avklädda kvinnor. Så fick man det också.
Och de fåtal artiklar som öppnas i rasistiska ämnen översvämmas av samma tankegods.
Att de andra är värdelösa, mindre värda, och att den egna egot ska stå i centrum.
De - med samma åsikt från Breivik - hämtade stöd från varandra och uppmanade varndra att rösta på SD för att få bort de andra, feminister och invandrare.
Vilket ansvar tog AB för hatet?
Och för att detta tankegods fick legitimeras?
Man skadade kvinnors värde och hyllade den starke mannen.
Om allt detta står i kategorierna SvD, DN, AB och även Expressen.
För även där har skett samma sak.
Men Anne Holt har försått.
Men journalister låter lika förvånade varje gång de tar upp Breviks tankegods.
Men det finns fullt utav detta på nätet och på era egna websidors kommentarer. Ta och börja läsa där.
Det gäller även public sevice. De har agerat på samma aningslösa sätt.
Ett exempel på att journalister inte ser klart utan agerar i flock, som vanligt, är nu alla reagerar på att en kommunpolitiker för SD hävdar att det är mångkulturens fel det som skedde i Norge.
Det är naturligtvis fullständigt befängt.
Skulden ligger hos Breivik. Ingen annanstans.
Men hans kontext och de som delar hans tankegods måste granskas.
Samma bortförklarade som SD-politikern gör, görs även på svenska kvinnohatsbloggar. Då för sina syften.
Där skylls Breiviks beteende på feminism och att jämställdheten har gått för långt. Breivik var frustrerad av dessa inhemska kvinnors beteende.
Man skyller också på att svenska dagis är för könsneutrala, pojkar måste få slåss. Särskilt ondgör man sig som vanligt över Egalia. Med Breivik som skydd.
Man skriver om att mamman har skuld, att de ensamma mammorna har skuld.
Men ingen funderar över pappornas skuld.
Varför en far nu önskar livet ur sin son. En fullständigt oempatisk och närmast psykotisk reaktion från en frånvarande far.
Skulden på Breiviks agerande läggs alltså på kvinnor; i hemmet, på dagis, och på jämställdheten.
Inte hos Breivik själv.
Han utnyttjas på samma vidriga sätt av dessa kvinnohatare som av SD-politikern, men ingen i media uppmärksammar det.
Varför?
En krönika i DN idag om turer i Assangeaffären.
http://www.dn.se/ledare/signerat/advokatsamfundet-tva-fel-blir-inget-ratt
Assanges svenska advokat, förordad av RO, Björn Hurtig har farit med osanning.
Han hävdade i brittisk domstol att han hade sökt åklagaren i fallet ett flertal gånger utan att få svar.
Det är inte sant. Utan det är tvärtom.
Åklagaren sökte Assanges advokat utan framgång.
Den här falska uppgiften har valsat runt och smutskastat åklagaren och det svenska rättsväsendet.
Dessutom är det ännu allvarligare än så.
Ur artikeln:
Och att detta medvetna försök att vilseleda rätten i sin tur ledde till att Brita Sundberg-Weitman och Sven Erik Alhem – som också deltog i rättegången – missleddes eftersom deras utsagor byggde på Hurtigs vittnesmål.
Advokatsamfundet nöjer sig med att utdela en varning till Hurtig , trots att den brittiska domaren skriver att Hurtigs
" statement was a deliberate attempt to mislead the court”.
Det borde vara ytterligt allvarligt att göra så av en advokat.
En person som ska respektera rättsväsendet.
Det minsta man kan begära av de som är medlemmar i Advokatsamfundet är att de inte avsiktligt missleder rättvisan.
Men i Advokatsamfundet får man fortsätta.
Ett Advokatsamfund som godtar att generalsekretaren Anne Ramberg, gör skillnad på människors trovärdighet ur juridisk synpunkt beroende bland annat på om det är hennes vänner eller inte.
En högt uppsatt FN-tjänsteman, har beskrivit uppgifterna om våldtäkt som vapen i Libyen som ”massiv hysteri” i avsikt att skrämma upp människor.
Margot Wallstrom, FN:s sändebud i frågor om sexuellt våld i konflikter säger:
– Det är högst olämpligt att använda den typen av uttryck. Fram till i dag har våldtäkter i krig betraktats som ett brott som är nästan oundvikligt. Vilket annat brott mot mänskliga rättigheter anses oundvikligt? Vilket annat sådant brott säger man att debatten är hysterisk om?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/viagra-vapen-i-libyen
I Tyskland gavs 1954 boken ”En kvinna i Berlin ” (Eine Frau in Berlin) ut.
Den bestod utav dagboksanteckningar från tiden då delar av Berlin intogs av Röda Armén.
Boken väckte ett ramaskri i 50-talets Tyskland och upplagan fick dras tillbaka.
Den beskrev systematiska massvåldtäkter.
Alla kunde råka illa ut, flickor, gamla, välborna , fattiga, vem som helst som råkade påträffas i en källare, i en utbombad lägenhet, eller var som helst. Och ingen hjälp fanns att få.
Den vanligaste frågan kvinnor emellan var enligt författarinnan;
”Hur många gånger har du….?”
Männen orkade inte höra, det förekom att tyska män lämnade eller till och med mördade sina kvinnor för att de blivit våldtagna.
Men det väckte ont blod att tala så om våldtäkter, dessutom blev det politiskt känsligt att i efterkrigstidens Tyskland ta upp ryska soldaters agerande.
Så kvinnorna offrades, och tystnadskulturen la sig som en tung våt skamfilt över dem. Många orkade inte leva vidare, andra fastnade i prostitution som ett självskadebeteende.
Boken är bara inte ett dokument över just dessa mäns- och pojkars- handlande, utan en beskrivning av krigets fasor och konsekvenser för kvinnor och flickor.
Det sexuella våldet.
Konstigt nog beskrivs övergreppen fullständigt osentimentalt och faktiskt även lite humoristiskt. Författarinnan skriver också om ryssar som försökte hjälpa kvinnorna.
Så allt finns i den boken. Det är inte svart och vitt, men övergreppen går som en röd tråd igenom boken.
Boken finns inte att köpa längre, märkligt nog, då den är otroligt aktuell idag när FN:s sändebud Wallström fokuserar på sexuellt våld i konflikter.
Just det boken beskriver så fullödigt.
Låna och läs den!
Men efterspelet i Tyskland då boken kom ut, visar hur det ser ut även idag
Att inte prata om det onämnbara.
Strukturer och mönster finns inte om man inte ser dem. Då är allt bara en vit oskyldig yta.
Så om man inte talar om sexuellt våld - så finns det inte. Enkelt för många.
Det är för skamligt för förövare, för offren, men även för andra män. Skammen smittar.
Så man väljer ord som ”hysteri”, ”överdrift”, ”finns inga bevis”.
Idag som på 50-talets Tyskland.
En ledare i AB på samma tema: