Direktlänk till inlägg 8 mars 2011

Den svenske jämställda mannen och livrädda nätmän

Av shedlight - 8 mars 2011 11:19

Det är, tja, "intressant" att läsa vilka kommentarersom strömmar in efter  artiklar som handlar om jämställdhet och kvinnofrågor och vilket förakt det finns mot kvinnor på nätet i olika kretsar.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8672571.ab

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8678535.ab

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.566759-dags-att-ta-tillbaka-jamstalldhetskampen

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.566588--for-mig-ar-det-kvinnodag-aret-om-

http://www.dn.se/nyheter/sverige/man-hor-bara-det-som-handlar-om-kvinnors-rattigheter


Bloggen har behandlat det ett flertal gånger. Detta faktum vet de flest om idag. Fast ingen säger något. Inte förrän igår i Studio Ett nämndes lite om det i ett inslag om SD:s kvinnosyn.


I tider där Alliansens och  t o m moderatorerna t o m anklagas för att vara extremfeministiska så fort de uppmärksammar kvinnofrågor.

Alla partier anses vara undfallande mot statsfeminism och ord som feminazism, rabiata kärringar, batik-häxor dyker upp snabbt liksom kommentarer om att feminister som ska hängas lyktstolpar, förtjänar att bli våldtagna och dödade. Då söker man sig till SD med sitt kvinnohat.


Så,  i all kommentering  dyker det snabbt upp ett enormt hat mot kvinnor.


Kort och gott:

Den jämställda svenska mannen lyser med sin frånvaro i kommentering i media.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/handfast-feminism-i-simrishamn


När Mona Sahlin avgick så publicerades en artikel  i AB om att S-kvinnorna ville ha en feminist  som partiledare  Med öppnad  kommentering.

I den tecknade filmen Karl-Bertil  Jonssons  julafton  finns en fras om hans far:

 Tyko  Jonsson höll på att kvävas i sin jul-ilska.

Sällan  har män kvävts så i sin kvinno-ilska som i  kommenteringsfältet efter den här artikeln.


Man brukar ju  tro att det bara är en viss kategori män som kommenterar.

Med en mossig och unken kvinnosyn. Mot all jämställdhet. På alla områden.

De som har andra åsikter är, i bästa fall, försvinnande få. Oftast finns de inte alls.

Dom gör väl annat.


Men tänk om... det inte är så, tänk om det är den svenska mannens verkliga kvinnosyn som kommer fram i anonymitetens beskydd. Med en aggressivitet mot kvinnor som aldrig får utlopp annars.


 Svenska män klarar inte att ha en kvinna som statsman.

Svensk media skriver på fullt allvar att statsMANNEN är normen.

Mannen är norm i alla  pratshower i alla  kanaler i svensk TV, mannen är norm i underhållningsprogram,deckare, filmer, man gör ett program om fotbollspelande pojkar, ett program  om  män med funktionshinder osv...mannen är norm och inget är konstig med det.....


Normen är en man i Sverige i media.

Om det råder inget tvivel.


Kvinnan är en avvikelse, en utsmyckning, som lockar män till media, avklädda, förföriska, hängs upp på strippstänger i t o m Public Serviceföretaget SVT.


Rädsla och aggressivitet har samma källa.

Det vet varenda hundägare, varenda psykiatriker.

Tänk om rädslan får män att tiga i verkligheten.. En rädsla som istället får sig andra uttryck, bakom skärmen i ett kvinnoförakt i media.


Det finns teorier om att kvinnan fick rösträtt bara för att männen med makt var rädda.

Inte för att de tyckte det var rätt. Men de vågade inte annat.



Tänk om den jämställda svenska mannen är en myt,  bara  skrapa lite på fernissan så kommer den flagnande 1910-tals mannen fram igen. 


DÅ var det maktens män.

NU tar  man sig makten  i media.

 

För då dyker han upp:

Han som vill ha kvinnan i hemmet, utan klagomål, kunna köpa sig en kvinnokropp när han så önskar, tycker att politiken är mannen domän, att statsmannen är just en man, vill  få kvinnan till en biologisk, känslovarelse utan förmåga att förstå politik, han som ser  kvinnan som modern  - eller horan- , han för vilken kvinnorätt är en icke-fråga och smutskastar allt motstånd till feminims -  ett skällsord idag.


Han som är rädd.


När kvinnorörelsen i Sverige  krävde lika rösträtt hade män med makt en enastående uppfinningsrikedom för att motbevisa kravet.

Kvinnan var:

omogen

okunnig

eftersom hon traditionellt vistades i hemmet så fick hon inte den vidsyn som krävdes för att kunna rösta rationellt.


Man anförde:

 biologiska skäl

hygieniska skäl

medicinska skäl

Och som kronan på verket:

moraliska skäl,  att blanda män och kvinnor i riksdagen, vem vet vad som kan hända.

Att det skulle var ett skäl till  att endast kvinnor skulle finnas i riksdagen  - till det räckte inte fantasin.


Lustigt nog framförs i stort sett samma "argument" idag i jämställdhetsdiskussionen från nätmännen- ett sekel senare...


Men även då framförde  maktens män, eliten i samhället, professorer, riksdagsmän, läkare, på fullaste allvar dessa argument, utredning efter utredning om det olämpliga att kvinnan skulle få rösträtt framlades.

Med andra ord: det fanns ett allmänt kompakt motstånd mot kvinnlig rösträtt, kvinnan dög inte till att rösta.


Men ute  i Västeuropa hände saker; kvinnorörelser stred överallt för sin rätt.

I England dog suffragetter  för polisers våld.

Och  svenska kvinnor hade i hungerkravallerns stridit för sina barns överlevnad, kvinnan hade visat att hon kunde strida om hon behövde.


Maktens män var rädda, nej de var livrädda för att svenska kvinnor skulle bli militanta.

Då som nu.


För är det något som hånas idag är det stridbara kvinnor.

Orsaken stavas 2010-talet precis som 1910-talet: RÄDSLA.


Svenska kvinnor fick rösträtt, inte för att de borde ha det, utan av fruktan från makten män. Det har dom nog inte glömt.

Så kvinnan  kunde bli en del av politiken.

1921 blev 1% av riksdagsmännen kvinnor.

Men ända från början bekämpades kvinnorna i politiken, de hölls aktivt utanför männens nätverk.

1930. 1940 1950 decennierna förflöt, efter Efter 50 år 1960 var andelen uppe i endast….10%


Sedan kom 70-talet.

Med den nya kvinnorörelsen.


Då först steg deltagande i riksdag, och kommuner markant.

Det stod still i 50-år till kvinnor själva reagerade, Inte männen.


Inte undra på att männen med makt är rädda för kvinnor som strider.

Klart att dom ska vara.

Då blir det ju förändring.


I bloggar idag hetsas mot kvinnor. På bloggar som sponsras av maktens män. Där mannen anses vara diskriminerad,  och i året riskdagsval fick de 57% av platserna. I dessa bloggar finns en del gamla stötar där som har kvinnoföraktet  i ryggmärgen.  Men det kommer yngre män i 20-årsåldern som inte har ett kvinnoförakt , utan  istället när ett kvinnohat,  i blicken i och i händerna. I stil med 2000-talets allmänna näthat. Men mot kvinnor.


Hatet leder till hatbrott mot kvinnor:

Vi läser om det varje dag, våldtagna  misshandlade, mördade kvinnor och flickor.

Män som inte fått sin vilja fram, som inte har de kvinnor han vill, som inte har fått den maktställning han förtjänar  som man.

Då mördas, misshandlas,  våldtas kvinnor, barn blir till slagträ som används mot kvinnan.


Kriminologer ställer sig frågan: är det ett trendbrott denna plötsliga ökning av hatbrott sommaren 2010. Utan att överväga vilken betydelse det ökande näthatet har haft.

När hatet riktas mot kvinnor då är det ofta sexuellt.

Så hatbrott mot kvinnor har vi redan i stort sett dagligen.


Men hetsen fortsätter i media och i bloggar oförtrutet och helt öppet.

Hatbrott  mot kvinnor finns ju inte – juridiskt – bara i verkligheten.

 
 
Ingen bild

En sån där feminist

8 mars 2011 12:31

Det är deprimerande att se.
Varje dag ser jag detta förakt, och i värsta fall hat, ta sig olika uttryck. Påtalar jag det är det jag som är manshatare.
Men jag hatar dem inte, jag har bara blivit ointresserad av dem, som män betraktat. De är inte attraktiva längre.
Så kan det gå.

shedlight

8 mars 2011 12:36

Det finns en anledning, som jag skriver om i inlägget, till att dessa nätmän smutskastar starka kvinnor och kallar dem manshatare. Men vi går inte på det längre.

De orädda trygga männen måste höras mer.
Var är ni?
Ni finns, det vet jag.

 
BitterFeminist

BitterFeminist

8 mars 2011 12:38

Ja inte fan syns dom jämställda männen bland kommentarsfälten, dom få gånger dom syns kommer det snabbt en dussin kvinnohatande och antifeministiska män in och spyr galla. Dom tål inte någon som utmanar deras förkärlek för patriarkatet.

Det faktiskt patetiska är att antifeministerna och dom män som skriver i kommentarerna och sprider sitt förakt mot kvinnor och feminister faktiskt tror att dom är seriösa, att dom bara "säger som det är", faktisk tror att det dom säger är jämförbart med något feminister säger. Det är otroligt, eller kanske alls så otroligt, hur extremt dåliga dom är på minsta självreflektion. Precis som Pär ström. Eller dåliga, total avsaknad av självreflektion över vad dom faktiskt säger.

säger en feminist, jag vill kämpa mot vardagssexism, mot sexuella trakasserier som jag utsätts för på mitt jobb, vad för slags svar kommer antifeministen med? Jo antingen får kvinnan skylla sig själv, eller så förminskas hennes erfarenheter med att det händer en man också, eller så avfärdas det helt med att det är naturligt för män att bete sig så och hon som kvinna måste fatta vilken makt hon har över alla stackars förtrycka män, osv. Så fortsätter det. Och sen har dom mage att säga att detta är vad feminister brukar säga till män?! Så jävla korkad så det finns inte.

Inte fan kommer det fullt med feminister och kvinnor som spammar kommentarsfälten med sexistiska skällsord om män, som drar korkade sexistiska skämt om män, som säger att nu har det gått för långt att "kvinnor är kvinnor och män är män, när en kille eller man skriver en artikel om exempelvis att få klä sig i rosa, i kjol och använda smink och visa känslor. Nej vilka är det som spyr galla? Jo antifeministiska macho-män...

You see the pattern? Ja det är antifeministiska män som spyr galla mot allt som berör feminism och jämställdhet, dom vill inte ha jämställdhet utan vill uppenbarligen återgå till 50-talet.

Jag tror inte heller att det är en extremt liten minoritet som sprider hat mot kvinnor och feminister, utan en större grupp, som mest visar sitt hat på internet bakom anonymiteten.

http://bitterfeminist.wordpress.com

shedlight

8 mars 2011 12:47

Nä, dom är ganska lätta att avslöja vid det här laget, det ju har gått några varv nu...men mönster och strukturer är densamma.
Rädsla och makt i oskön förening.
Och dominans.

 
Ingen bild

Hälsningar från gubbväldet.

8 mars 2011 13:19

För att kunna ge lite perspektiv kan jag som ung man som är lite i gråzonen vad gäller mina åsikter i jämställdhetsdebatten dela med mig av min åsikt.

Jag tror att alla människor i grund och botten (med undantag för ytterst få givetvis...) är för jämställdhet. Problemet är att feminism inte är lika med jämställdhet, och eftersom feminismen har så otroligt många grenar och inriktningar så blir det problem när man försöket sätta feminism = jämställdhet. Det kan i sin tur leda till dåliga associationer i jämställdhetsfrågor.

Jag tror inte att det finns några män med makt som är rädda för kvinnor som tar för sig. Än mindre tror jag att de sitter och slösar sin tid på att kommentera inlägg på Aftonbladet. Inom staten är det väl relativt jämställt? I företag som drivs privat är det väl upp till de själva ifall de vill könskvotera/-diskriminera eller inte.

Det som är tråkigt och som kanske upprör många är att den rådande mediabilden nedvärderar män och alla manliga attribut samtidigt som kvinnor alltid målas upp växelvis som rena offer men samtidigt superstarka. Det är givetvis väldigt viktigt att generalisera så att allt som händer kan deriveras från det kön du tillhör. Det kanske bildas identitetsproblem?

shedlight

8 mars 2011 22:19

Hej gubbväldet.

Har du problem med f-ordet: lämna det.
Titta på strukturerna, det gör jag.

Det är aldrig ok med diskriminering var det än sker, privat eller offentligt.
Att bekämpa det, är det som kallas politik.

Man ÄR inte offer, man utsätts för omständigheter och handlingar som man är offer FÖR.

Rekommenderar att du följer mediarapporteringen och ser vilka som har den politiska, ekonomiska, samhälleliga makten. På global nivå, Europanivå och i Sverige.
Se t ex vilka som uttalar sig om finanser, i Debatt eller i radio, vem och vilka som får beskriva världen, UTANFÖR artiklarna om kvinnor.
Vilka som är normala och vilka som är avvikande.
Och vilka som hörs till 95% i kommentering.

Gör det aktivt i en vecka och fundera sedan.

Vänliga strukturella hälsningar
Shed Light

 
Ingen bild

noboytoy

8 mars 2011 19:29

Instämmer med de kloka feministerna ovan.

Min åsikt är att dessa män som hatar kvinnor på nätet inte är ett fåtal. Inte är någon liten särskild klick av män.

Jag baserar mitt påstående på att jag möter dessa män överallt, i alla medias kommentarsfält. Jag möter dessa män i min vardag.

Dessa män hatar feminister. Överallt ser man detta horribla hat mot kvinnor och män som arbetar för kvinnors och barns lika rättigheter. Samt mäns.

Så vad är det då dessa antifeminister hatar? Kvinnor. Det är bara inte PK att säga det, därför vänder man det till att man hatar feminister. Som om feminister är någon slags särskild, konstig grupp, okej att förakta och hata.

Feminister är vanliga kvinnor och män.

Sanningen är att den svenske mannen som de flesta andra män på jordklotet inte vill ha jämställdhet. De vill utrota den.

Se bara på hur antifeministiska män i Mansnätverk och Papparättsrörelsen agerar.

För övrigt är ditt inlägg det bästa jag har läst på länge! Tack för det! Satt som en smäck!

shedlight

8 mars 2011 22:53

Tack!

Det är alltid lättare att sätta en etikett och slippa sakargument.
Och ta itu med sina värderingar.

För nätmännen:
lätt att säga; jag hatar feminister
svårt att säga: jag hatar kvinnor, för då låter man som Örebromannen=ett monster
==> sätt etikett och slipp skylta med att vara ett monster

Som sagt, det där syftet är avslöjat för länge sedan.

 
Ingen bild

christiankp

17 maj 2011 16:19

Jag tror att dessa nätmän känner sig förolämpade av feminismen. Det anser att de kläda skott för något de inte har gjort. Då svarar de med ilska.

Genom att göra män kollektivt ansvariga för våld mot kvinnor och förtryck av kvinnor har man bidragit till att män kollektiv har intagit en försvarsposition.

Jag tycker att det är uppenbart att alla män som förgriper sig på kvinnor skall straffas - och eftersom dessa också befläckar min värdighet ser jag hellre att oskyldiga straffas än att oskyldiga går fria.

Sedan undrar jag om det på längre finns någon bättre väg att gå än fängelse. Det kan ju bli rätt dyrt.

Har ni några idér?

shedlight

18 maj 2011 00:10

Om du läser hur det lät innan kvinnlig rösträtt infördes är det samma argument idag.
Det handlar om, då som nu, om rent skärt kvinnoförakt.
Inte om någon självpåtagen skuld.
Det är bara det, att nu finns nätet.

För vi alla ska ju ta ansvar och markera avstånd från förtryck, övergrepp och hat, eller hur?
Men det gör inte dessa nätmän, varken i Sverige eller någon annanstans.

Jag tror inte på att förminska och bortförklara hat.
Jag tror på att markera avstånd ifrån det.

Om du läser min blogg ser du att jag tar lika stort avstånd från rasism som sexism.
Det är i grunden samma sak.

Det farligaste man kan göra är att legitimera och tillmötesgå det.
Det viktigaste är att visa samband och strukturer. Och, som sagt, tydligt visa sitt motstånd och sin avsky.

När det gäller att förebygga våldtäkt och övergrepp är det av stor betydelse att arbeta förebyggande med normer.
Fullt jämförbart med vad som hänt med den förändring av den allmänna inställningen till barnmisshandel (s.k. barnaga)som skett sedan lagen mot barnaga kom.
Normer har oerhört stor betydelse, tyvärr för lite uppmärksammat i media idag.
Dom inser inte att de själva sätter normer och legitimerar med sin kommenteringsfunktion.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av shedlight - 21 januari 2017 10:32

  Även i år beslutade länstyrerelserna om licensjakt på varg utan någon egentligt grundlig analys och reflektion om varför. Överklagande av naturorganisationer till högsta juridiska instans ledde inte till någon förändring trots att domstolar int...

Av shedlight - 11 augusti 2016 21:55

Idag nås vi av nyheten att Ecuadors ambassad tillåter att Assange förhörs om våldtäktsmisstankarna som funnits sedan 2010.    Men varför glömmer media bort vad som har hänt under dessa år? Hur Assange har utryckt sig? Hur en åklagare som inte ens...

Av shedlight - 22 juli 2016 10:49

Idag är det fem år sedan Anders Behring Breivik utförde sina välplanerade och fruktansvärda terrordåd.   Trots att det är en händelse som omtalats mycket i både Norge och Sverige så tycks den kontext som Breivik verkade i, inte ha analyseras. Han...

Av shedlight - 30 juli 2015 13:55

Den fasansfulla historien om lejonhannen Cecils död i Zimbabwe rullar nu över världen. Han sköts  med pilbåge och föst efter 40 TIMMAR efterföljande  sköts han ihäl med skjutvapen. Ett mer utstuderat djurplågeri är svårt att föreställa sig. Den nöjes...

Av shedlight - 27 juni 2015 11:43

Tänkte faktiskt försöka blogga lite i sommar men jag tänkte börja med en att reprisera ett tidigare inlägg och förändra det lite - från att handla om SD till att handla om SD-anhängare. Det är precis lika aktuellt idag som när det publicerades mars 2...

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Senaste inläggen


Skapa flashcards