Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av shedlight - 13 juni 2011 10:35

En artikel om  en undersökning som BRÅ genomfört, där de analyserat ca 400 av de 1800 anmälningar som kom in under 2008 om fullbordad våldtäkt mot personer under 18 år.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/fysiskt-vald-anvands-sallan-vid-barnvaldtakt

Det visar sig att det oftast inte behövs fysiskt hot mot barn utan det räcker med andra maktmedel som hot om vad som kan hända om barnen berättar.

Men som vanligt måste man sätta ihop olika sammanhang.

En enstaka artikel, hur viktig  den är är!, bör pusslas ihop med andra händelser, som händer nu dagligen för att greppa vad det egentligen står i BRÅs siffror.


Ett exempel på ett sådant sammanhang är hur vårt dömande rättsväsende agerar.

Vad tycker de om barnvåldtäkter, hur strängt ser de på den brottsligheten?

Ja, det varierar, det är ett lotteri, vilken värdering och barnkunskap just den aktuella domstolen har och använder sig av. Det blir tydligt när man läser hur domar utfallit  och hur rätten resonerat.


Och de små barnen är de mest utsatta.

För små barn har i stort sett ingen chans idag, om  inte  händelsen finns filmat.

Men även äldre barn drabbas hårt.

Ord som barns "fantasier" och "ljugande" mammor används som argument.

Man kan också  fundera  över hur domstolar resonerar när de bestämmer brottets art, särskilt mot barn som utsätts.


Ett exempel på detta är domen som kom i våras.

Där tog rätten "hänsyn" till  att flickan, på 11 år,  gjorde motstånd och  detta ledde till att gärningsmannen  inte kunde fullborda sin våldtäkt. Han dömdes därför bara till försök till våldtäkt. Så han fick endast 10 månaders fängelse.


Det här är en dom som flyttar fram  gränserna.

En 11-årigt barns egna motstånd  ledde till denna milda dom.

Frågan är: ska det spela någon roll mot en sådan liten flicka?

Borde inte domstolen ha en barnsyn och rubricera detta som våldtäkt mot barn och ge en strängare påföljd i vilket fall än 10 månaders fängelse?

Hur ska flickan tolka samhället syn på denna  horribelt hemska upplevelse?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/oenig-dom-for-sexbrott-mot-barn


Domstolarnas arbete finns anledning att verkligen granska på barnområdet. Detta särskilt eftersom lobbyorganisationer inom de grupper som förnekar barnövergepp har fått fäste i rättsväsendet. Till och med riksdagsmän lobbar för det här synsättet.


Då hjälper det inte hur mycket barn anmäler, om allt de får höra är att de hittar på eller är manipulerade.


En annan sida som tas upp i artikeln är att våldtäktsoffer hotas med negativ ryktesspridning om de anmäler.

Flickan får veta att  hon är en hora, att hon tiggde om det, att hon vill ha uppmärksamhet. Nätdrevet går igång, ett massivt stenhjul som mosar allt i sin väg.

Ett effektivt sätt att tysta andra utsattta.


Sedan händelserna i Bjästa har detta otäcka fenomen dock fått viss uppmärksamhet.

Men inte i medias kommentering. Där låter det på samma sätt ,  både före och efter Bjästa.

Man kan snarare säga att Bjästa upprepar sig gång på gång.

De elektroniska fälten fylls av hånfulla kommentarer varje gång  en kvinna eller flicka anmält våldtäkt i något uppmärksammat fall.

Värst i media  är SvD, där det hävdas  i 100-tals kommentarer om vidriga  lögnerskor och stackars oskyldiga män.


Och naturligtvis forumet Flashback, som i följande  aktuella fall: 

En endast 15-årig flicka mådde dåligt efter att ha utnyttjats av en 48-årig man som hon varit beroendeställning till. Flasharna skyllde på flickan och även hennes  mamma som inte skyddade flickan, ALLT för att fria den medelålders mannen, han KAN ju bara inte har gjort något fel. Enligt flasharna.

Då förstår man att mobbingen på nätet är ett allvarligt och fullständigt vidrigt fenomen. Där skulden lätt lyfts från gärningsmannen och läggs på den utsatte.


Vad göra?


Flash är väl en sak, illa, men de lever på att människor kränks.

Men när våra tidningar ställer upp tjänstvilligt, då funderar  man på vad de har för ansvar för att underlätta för övergrepp.


Och alla  dessa rymmande barn, som Metro skrev om i mars i år.

Tusentals barn och ungdomar rymmer hemifrån, enligt en rapport från Rädda barnen.

Varför sticker dom? För att slippa utsättas för misshandel och övergrepp.

Men vart tar de vägen? Vad lever de av? Vem utnyttjar dem?

Och, återigen, de i media nedtystade  HVB-barnen som utsätts för övergrepp. Idag.

De hör också hemma i BRÅ:s statistik  och i dess mörkertal. Utsatta av anhöriga, män i maktställning och av samhället. Den 14-åriga flickan i Malmö är bara ett fall i statistiken,  gärningsmännen gick fria  trots att det var ett barn. Så ser  det det ut bakom DN:s artikel.

Det är sambanden mellan dessa viktiga artiklar och den mörka verkligheten som måste få mer utrymme. Eller blir vi för omskakade då?



 




ANNONS
Av shedlight - 9 juni 2011 13:25

Det kommer rapporter om att våldtäkt använts som ett systematiskt vapen.

Även i Libyen.


http://www.dn.se/nyheter/varlden/icc-khaddafi-beordrade-massvaldtakt

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/icc-gaddafi-anvande-valdtakter-som-vapen_6229144.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4546320


I konfliktsituationer är det snarare regel än undantag att det förekommer sexuellt våld.


Det är ett mycket effektivt vapen att skrämma och  kränka en civilbefolkning.

Detta eftersom offren,  till skillnad mot de som  "bara" misshandlas och skadas fysiskt,  oftast inte vill själva gå vidare med att utreda övergreppen.

Skammen vilar tungt på just våldtäktsoffren och de riskerar att bli dubbelt drabbade.

Först våldtäkten med den smärtan och rädslan det innebär.

Sedan skambelagda i en struktur där kvinnan anses ha skuld till övergrepp själv.


Ett synssätt  som för övrigt även förekommer flitigt i svenska forum.

Alltså inte så stor skillnad på kvinnosynen mellan våra länder som man kan tro.


Berlusconis kvinnosyn är välkänd vid det här laget.

Hundratusentals kvinnor har i Italien demonstrerat mot ett förlegat sätt att behandla kvinnor i media och i politiken.


Berlusconi  och Khadaffi är goda vänner.

De "bunga bunga " fester som Berlusconi blivit känd för ,är ett uttryck han fått från sina täta kontakter med just Khadaffi.


Ur daily mail 18 feb 2011.


Miss Mahroug also shed light on just what exactly bunga bunga is - a phrase that has gripped Italy and the rest of the world since it first emerged late last year.

She said:'That evening Berlusconi told me that bunga bunga was a harem and that he had copied the idea from his friend Gaddafi and it involved women getting undressed and then letting him have bodily pleasure.'



Från news24.se


Berlusconi hjälpte Muhammed Khadaffi till makten i Afrikanska unionen.

 

Nyligen avslöjades att General Muhammed Khadaffi blev vald till ledare för Afrikanska Unionen  efter att Berlusconi mutat Khadaffis rivaler med lyxprostituerade.


Välkänt är också nu Berlusconis  ovilja "att störa" vännen Khadaffi i början av upproret, när övriga EU reagerade.



Khadaffi har lyckats sprida en en föreställning om att han har en modernare kvinnosyn.

Det stämmer  alltså  inte: kvinnor blir redskap även för honom.
Att våldtäkt använts som vapen utav honom  blir alltså fullt logiskt.

ANNONS
Av shedlight - 26 maj 2011 16:22

Kriminalvårdens GD Lars Nylén får hastigt och lustigt lämna sitt uppdrag i förtid.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nylen-lamnar-kriminalvarden

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4525194


Åtminstone för utomstående är det hastigt och lustigt.

I den nedtystade kopplerihärvan runt polischefen Göran Lindberg ordnade

 Nylén, av någon anledning specialbehandling av nämnde Lindberg när han skulle börja avtjäna sitt straff.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12737040.ab

Lindberg slapp Kumla, dit alla sexualbrottsdömda kommer (>4 år) för utredning innan de placeras på annan anstalt.

Han fick med Nylens hjälp passera direkt till den nybyggda moderna anstalten Saltvik.

http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Pressbilder/Anstalten-Saltvik/


Med tanke på att allt runt den här härvan med utnyttjade minderåriga så snabbt och effektivt tystades ner så finns, tyvärr, utymme för allehanda spekulationer.

Varför teg Lindberg om de andra inblandade?

Fick han löfte om att slippa Kumla för att komma till den supermoderna anstalten Saltvik?

Vilken roll spelade Nylén?

Har det överhuvudtaget något samband?

Varför förflyttas Nylén nu?

Det vet vi inte.

Men det har varit mycket tystnad.



Av shedlight - 25 maj 2011 14:49

I DN fler artiklar om pedofiler/barnskändare.


http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/skambrott-med-manga-domare


Ur ovanstående artikel förekommer en intervju med kriminologen Sarnecki:

 

Jerzy Sarnecki tar upp en annan aspekt. Nämligen att barn som har utsatts för sexuella övergrepp ofta skadas mer av hur vi ser på dessa övergrepp – och hur vi reagerar på dem – än av själva övergreppet. Offret blir ofta än mer skambelagt genom avslöjandet.


 

Det här låter tyvärr som de grupper på nätet som finns. De som försöker hävda att barn inte tar skada av att utsättas av sexuella  handlingar  bara man "gör det rätt", utan det är först när omvärlden reagerar  mot övergreppet som barnet skadas.

Detta hävdas med emfas från olika håll på nätet, med mängder av stöd från skiftande exploativa krafter.

Exploativa krafter som vill förminska betydelsen av sexuella övergrepp begångna på barn. Som vill att barnen ska vara tysta.


Men:

Det som skadar barnen mest är tystnaden.

Att vara ensamma om att bära skammen och  skulden.


Det är en lättnad för barnet att få berätta och att bli trodd på.

Att det inte sopas under mattan för att det blir för smärtsamt för omgivningen.

För vart ska då barnet ta vägen med sin smärta?

Vad har vi lärt oss av katolska kyrkans hantering och vad som nu händer inom svenska kyrkan?

Vad säger de som nu är vuxna som berättar?

Vad säger de som utsätts i fosterhem som nu ska få upprättelse?

Det är tystnaden om övergreppet som skadar. Inte att berätta.


Ur inlägget 12 maj,  om följderna av det Patrik Sjöberg berättade om.

http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/05/12/5342336-lyssna-och-tro-pa-barnen/


När Patrik går ut briserar allt i media, men det behövs även när det inte handlar om kända personer.

Det gör lika ont i alla barn.

Och som det inte var nog, så  finns det  till och med de personer som öppet och  på fullt allvar hävdar att barn inte tar skada av övergreppet, att de kan tycka att det är rätt ok. Utan det är först när omvärlden fördömer som barnet tar skada.



Så här berättar en som blev utsatt för övergrepp:


D blev utsatt för övergrepp när hon var 16 år i ca ett halvår.

D var så chockad när det hände, visste inte om det var ok, var det inbillning eller hade det hänt, kände skam och skuld, orolig över vad som skulle hända, ville ta kontroll över något, tog kontroll över ätandet, med ätstörningar som följd.

Efter att förövaren fällts uttrycker D:

då du har fått rätten till din kropp på pappret, först då kan man bearbeta det som hänt, när domen fallit.

 


Så vad stödjer sig Sarnecki på,  när han hävdar att att barn ofta tar mer skada av avslöjandet än av själva övergreppet?


Av shedlight - 24 maj 2011 15:32

Fler artiklar i DN om pedofiler.


Petter fortsatte att leva med sina fantasier. På nätet hittade han porrfilmer med unga flickor. När han var tjugofyra år inträffade katastrofen.


http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/petter-domd-for-sexuellt-utnyttjande-av-barn-jag-har-lart-mig-att-undvika-riskfy


På mottagningen i Huddinge har personalen märkt att internet erbjuder en miljö som uppmuntrar ett stört sexuellt beteende. Där är det lätt att hitta bilder och filmer med små barn, och det är lätt att få kontakt med lika­sinnade.


http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/en-vag-till-hjalp-for-pedofiler


Under flera år levde Mats med sina fantasier. Han kom över några porrfilmer med unga flickor, men levde inte ut sin sexualitet. Inte förrän den gången han förgrep sig på den då tioåriga flickan.


http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mats-domd-for-valdtakt-pa-en-tioarig-flicka



Det finns dock en fara med benämningen pedofiler.

Det kan ge en association till att det alltid är en störning , ev viss sjuk avvikelse.

Det finns också.

Men det finns dessa olika ansikten.

Det är inte alltid så att det är ett tydligt pedofilt lättdefinierbart "sjukt" beteende.


Den vanligaste pedofilen är sällan-pedofilen.

Den vanliga mannen.

Som själv befinner sig i en utsatt period i livet, någon livskris , eller att något dramatiskt  hänt i livet. Och det finns ett barn i närheten, som vill trösta eller vill göra den här personen glad igen.

Ett övergrepp sker.

Skammen tar tag i både förövaren och barnet och tystnaden breder ut sig.


Så finns det pedofilen - barnskändaren - som inte uppfattar sig som en pedofil men som har ett gränsöverskridande  beteende.

Som söker porr nätet, ofta. Där excitationspunkten förflyttas hela tiden.

Nya kickar; våldsporr, prostitutionsporr, förnedringsporr av olika slag, mer och allt yngre flickor och även pojkar, till slut blir det ren  barnporr.

Personen behöver inte ens märka att gränsen passeras och att han blir en gränsöverskridare.

En som deltar i barnskändning.


Enligt  Ecpats uppgifter stoppar barnporrfilter  50.000 sökningar i Sverige  varje dygn till upptäckta barnporrsajter. En ofattbart högt antal.

Hur många som inte stoppas kan man bara göra sig en föreställning om.

Barnporr är en lukrativ business, för de som säljer tillgång till dessa sajter.


När DN skrev om det kommande tittförbudet, så fullständigt översvämmades kommentarfältet (ja det öppnades!) utav de personer som uppenbart var gränsöverskridare och som inte ville låta sig begränsas av detta tittförbud.

Det var de vanliga beklämmande invändningarna; yttrandefriheten hotas, detta är bara första steget, vanliga barnbilder blir nu porr, hur ska ungdomar göra nu, jaga de skyldiga inte oss.

Utan att tänka på att för de som utsätts finns ingen yttrandefrihet och att varje tittning skapar efterfrågan på nya övergrepp - hela tiden.

Någon begår barnskändning för att någon annan ska kunna stå bredvid och titta på, fast på andra sidan skärmen.


Jag vet hur det lät . Jag var ute och bemötte barnporrivrarna.

De var totalt ohämmade i sitt behov av barnporr.

Vad säger detta om barnskändning i Sverige  och inställningen  till detta - bortom det svarta rubrikernas fördömmande?


Så dom finns och dom har ett enormt behov av att rättfärdiga sitt beteende och att framstå som totalt oskyldiga.


Ändå vet man att hos i princip alla som begår övergrepp mot barn hittas barnporr.


Det är lätt att ta ställning mot den fule pedofilen. Monstret.

Men svårar att se sambanden mellan de som försvarar barnporr, i någon form, även tecknad.

Där klarar media inte övergången.

Där är okunskapen och oviljan att beröra det allra känsligaste  för smärtsamt.

Så smärtsamt att man väljer att ta till ord som yttrandefrihet - barnskändarnas egna argument för att få tillgång till tecknad barnporr.


Följden blir att samma media som tävlar i att fördömma pedofiler i svarta rubriker, också tävlar i att försvara pedofilers/barnskändares rätt.


Så kan det gå.

Av shedlight - 5 maj 2011 10:28

I en debattartikel skriver två advokater om  häktningsförfarandet, om stängda dörrar och om nämndemannasystemet.

http://www.dn.se/debatt/assanges-kritik-av-sverige-ar-riktig-pa-flera-punkter

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lapidus-instammer-i-assanges-kritik_6140677.svd


Inlägget är naturligtvis att betrakta som en partsinlaga.  

Det är dock en oroande tendens att rättvisa  oftare tycks handla om pengar idag. Vilket inte tas upp i artikeln.


Advokater tjänar pengar på friande domar. De framstår som kompetenta och lysande och kan därmed höja sin ersättning . Kanske är  tiden  i rampljuset mer viktig för vissa.  Det kan nog vara olika beroende på vem det handlar om. Lapidus är en person med en viss attityd, han syns som fjärde manliga bisittare på rad i Efterlyst. Han skriver hårdföra deckare.


Det här är en  aspekt som glöms bort i debattinlägget - förståeligt nog.

Det tas heller aldrig upp i media, där advokatsamfundet ständigt intervjuas. Att det handlar om en partsinlaga med ett ekonomiskt intresse.


Det är oroande att den ekonomiska aspekten tycks få större och större betydelse ju mer media ägnar sig åt olika rättsfall.

Ofta intervjuas försvarsadvokater på ett totalt okritiskt sätt medan motparten inte  har samma möjlighet att yttra sig av hänsyn till brottsoffret eller till rättsprocessen i övrigt.

Det hindrar oftast inte försvarare  från att synas i pressen.


Det är en hot mot rättsäkerheten, att media bara skildrar den ena sidan - den misstänktes - ståndpunkt i rättsfall.

Hur mycket påverkas media i sin tur av vissa" röststarka"s k  läsare?


Häktningstiden finns av utredningstekniska skäl och inte för att samhället vill ställa till det för den misstänkte.

Stängda dörrar är ett fenomen som blåses upp ibland som om rättssäkerheten  är hotad.  Men alla juridiska turer sker på samma sätt oavsett detta och domslutet är offentligt.


Men journalister får inte sitta med.  


Kanske kan det upplevas som negativt för de som vill kunna imponera med sitt "lysande" försvarsarbete.

Men domstolar ska först och främst ta hänsyn till att rättvisa kan skipas på ett rättsäkert sätt. Kan det vara till men för rättvisa med offentlighet , tex för bortsoffrets trygghet, så är det självklart att prioritera den aspekten.


Den som sätter sig in i ett brottsoffers situation kan nog förstå det.

 Men - advokaterna får då jobba i skymundan från det mediala strålkastarsljuset.


Debatten om nämndemännens varande eller ej,  är att förenkla rättsproblematiken.

I just sexualbrott är det tydligt att det är de enskilda personerna, nämndemännen såväl som domarens, värderingar och erfarenheter som avgör vilket utfall det blir.


Det går att se på att domslut kan bli väldigt olika i tingsrätt och hovrätt - åt båda hållen.

Det går inte att se något entydigt. Det handlar om slumpen.


Domare och nämndemän måste  ha mer kunskap: förövar-  och brottsoffer kunskap.

Och de måste kunna mer om barn och barns rättsäkerhet.

Speciella barndomstolar  är önskvärt eftersom det brister så idag.

Det har inget med nämndemannasystemet att göra utan är ett mycket större problem.

Däremot behövs en föryngring av nämndemannakåren för att bättre avspegla samhället.

Värderingsfrågor  måste komma fram i rampljuset.

Man kan inte döma i fall där man är jävig.  Det gäller både nämndemän och domare.

Det måste man veta i tex sexualbrottsrelaterade mål.

Att en sexköpande domare i HD dömer i sexbrottssrelaterade mål är tex jäv.

Men inget sådant resonemang förs.


Och återigen:  

Advokaterna i inlägget  glömmer att ta upp den viktiga frågan om rättsäkerhet går att köpas.

 

Det finns rättsorganisationer vars tjänster köps av rika pedofildömda män.

Deras offer har inte denna möjlighet.

Det är ett allvarligt rättsäkerhetsproblem.

Pengar ska inte styra rättssäkerheten.


Alla vill ha rättssäkra rättsprocesser, både för de misstänkta och brottsoffren. Dessa ska inte vara avhängiga v e m eller v i l k a som dömer eller hur mycket pengar den anklagde har på banken eller vem den misstänkte är.

Vi ska ha ett rättsväsende som är jämlikt  och demokratiskt och fritt från korruption.


Av shedlight - 25 mars 2011 12:58

I media idag om att svenskar har köpt njurar av fattiga människor.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskar-kopte-njurar-av-fattiga

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskar-kopte-njurar-av-fattiga_6038659.svd


Svenskar som har gjort det för att de har råd och för att de vill ha ett bättre liv

Så de köper alltså.


Njurköparna sitter dock inte i TV-fåtöljer och de intervjuas inte i timslånga i hemma-hos reportage.

Med barn eller för den delen barnbarn i bakgrunden.

Med lycka i rösten över sina nya rika liv.



Vilka är det som säljer sina njurar då?

Människor som får ett bättre liv för pengarna och det är ju ”frivilligt”.

Fattiga människor som vill kunna reparera ett hus, hjälpa sina barn, kanske få en möjlighet att ge barnen läkarvård, eller äta mer eller kunna köpa bättre mat.

Och det är ju som sagt helt frivilligt.


Men det är djupt oetiskt - och dessutom olagligt.


Röster höjs dock inte om att vi ska utreda organhandel, ingen utredning bereds.

Det är ju helt fel, det känns ryggmärgen, det är bara så  djupt fel.

Ett cyniskt utnyttjande.



Men gäller det livmödrar är det däremot en helt annan sak.

Då intervjuas människor i TV och i radio, om deras livmodersköp, fast man kallar det hellre hyra.

Man pratar med glädje om sina nya liv, inte med nya njurar, utan med nya barn.

Produkten, varan,

Priset får dock aldrig nämnas.

Det förblir alltid osagt, frågan är hängande i luften – vad kostar ett barn och en livmoder?


Däremot får vi veta gång på gång att fattiga kvinnor gör detta frivilligt och för att de vill hjälpa.



Ingen, INGEN  förutsätts  ge bort sin njure till en främmande människa i ett annat land, med flumargumentet att man vill hjälpa någon.

Att man är en moder Teresa, eller en Florence Nightingale.

Det finns inte ens manliga förebilder för självuppoffring.

Bara kvinnor kan ju vara så goda och ömsinta varelser, att vilja hjälpa andra och offra sig själva. Den goda modern.

Det har vi väl sett i historien, en historia som alltid definieras utifrån de som har makt och dem som vill tolka.

Inte de andra.


Att ge bort en njure är en krass ekonomisk transaktion och förutsätts inte vara något annat.


Njure mot bättre liv

Livmoder mot bättre liv


Enda skillnaden är att det i ena fallet explicit är riktad mot kvinnokroppen.

Endast och uteslutande kvinnokroppen.


En kvinnokropp som historiskt sett har exploaterats och därmed finns det ingen etisk ryggmärgsreaktion.

Och aldrig någonsin har exploatering av kvinnokroppen varit så stor som nu.


I media, på nätet, i verkligheten.

Världen mest kända kvinnorumpa i AB idag. Och Uppdrag Granskning i veckan med 16000 kontakter. Kulturskribenter som onyanserat dundrar på om ”censur” när tillgången till kvinnokroppar stryps som vore det världens undergång.


Då kommer en utredning om kvinnokroppen – igen. Om livmodern ska kunna vara till salu, kunna hyras som en del vill att det kallas. Som det alltid kallas när det gäller kvinnokroppar.


Människans njurar är däremot inte till salu. Njurar blir aldrig en vara eller en tjänst.


Men det är skillnad på människor och kvinnor.


Om dom är fattiga eller inte har underordnad betydelse.

Könet är det överordnade, men det är skrivet i osynliga bokstäver.

Av shedlight - 19 mars 2011 12:02

 En Sifo-undersökning i dagens GP


http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.576621--gubbvarning-pa-karnkraft-




visa att motståndet mot utbyggnad av ny kärnkraft är störst hos kvinnor och unga.



Det är inget förvånande alls, så var det i folkomröstningen 1979 också.


Kärnkraften innebär  tillgång till el men är också förenat med stora säkerhetsrisker.

Både vid uranbrytning, där andra människor får ta de riskerna, vid drift och vid slutförvaring. Som vi inte vet någonting om  i dagsläget. Man bara kör på ändå. Inget har hänt på den fronten på 30år.


Kvinnor är mindre riskbenägna, de är mer säkerhetsmedvetna.

Det gäller vid bilkörning, vid finansiella spekulationer , vid spel med pengar och annat som påverkar beteendet.


I följande artikel

http://www.svd.se/naringsliv/fa-kvinnor-far-chans-pa-wall-street_5044699.svd

står detta att läsa:


"mer heterogena grupper fattar mer helgjutna beslut; män under hård press tenderar att ta mer vågade risker, samma om de omges av likartade hannar; "


Det handlar om en vilja att ta risker och att omge sig med likartade  personer.

En likriktning som även satte igång den globala finasiella krisen. Som drabbade de fattiga mest. Det var Lemans BROTHERS och deras risktagande som fick dessa konsekvenser.


Det är samma sak med kärnkraften. Det är livsfarligt med denna likriktning inom branschen med IAEA i spetsen.  Pengar, makt och broderskap.


Inte alls märkligt att kvinnor inte är villiga att ta dessa enorma risker som det innebär för liv och hälsa. 

Kärnkraften är och förblir en storskalig säkerhetsrisk oavsett sannolikheter.

Det är en FÖR stor risk att ta.




*****


GP skriver också om "aggressiva" vargar  som tar ren.

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.576521-soker-nytt-hem-for-renrivande-varg



Aggression har   INGET med jaktbeteende att göra!

Antar att det är en mental härdssmälta som fått web-rubriksättaren att ta till detta vansinniga ord.


Jaktbetende styrs av andra mekanismer. En hund som spårar gör inte det för att den är aggressiv utan för att den har en drivkraft att göra det och att den tycker det är roligt.


Den rubriksättaren kan aldrig haft en hund, åtminstone  hoppas jag inte det.


Aggressioner riktas mot den egna arten; gentemot flockmedlemmar eller mot främmande vargar, en position som även hundar tar då  de tränger in i vargrevir och blir ett hot.

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se