DSK-åtalet läggs ner:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/strauss-kahn-aklagare-byts-inte-ut
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.705592-atalet-mot-strauss-kahn-laggs-ner
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1120&artikel=4661125
I vilken värld skulle DSK, mannen, åtalats och ställts inför rätta och fått svara för sina lögner. Inte i denna världen i alla fall.
Nu är det plötsligt kvinnan som är anklagad för sitt beteende.
I en annan världsordning skulle andra frågor ha ställts.
Så frågorna får ställas här istället.
Varför ljög då DSK? Och varför ”glöms” det så lätt nu?
Han ljög om att det förekommit sexuellt umgänge på hotellrummet. Han blev sedan överbevisad vid teknisk bevisning – hans egen sperma.
Han ljög om middagen med sin dotter.
Dessutom, apropå trovärdighet, i en annan världsordning skulle följande haft betydelse.
Han har tidigare betett sig illa mot kvinnor vilket har framkommit i olika vittnesberättelser i hans hemland. Även kvinnlig kabinpersonal på Air France undvek att befinna sig i hans närhet.
Han har också enligt en tidigare prostituerad beställt kvinnor till rummet som varor, kvinnor med olika utseende som tillfredställt hans tillfälliga preferenser av tillgång till kvinnlig kropp
Vad säger det om kvinnosynen?
Ett sexuellt övergrepp är en handling som kommer ur brist på empati och respekt för kvinnans önskemål.
Mannens kvinnosyn ifrågasätts aldrig, i denna världen.
Alltså inte i Sverige heller.
Tänk att vi inte har kommit längre än att man kan få läsa i domar att gärningsmannens dåliga kvinnosyn vänds mot brottsoffren. Ve det brottsoffer som nämner kvinnosyn alltså! Så kan man få till det i de kvinnokonservativa politiska domstolarna i Sverige.
Men, vilka historiska värderingar hade de inblandade med sig till rummet i New York?
I Frankrike skrevs vid revolutionen kvinnans underlägsenhet in i lagtexterna.
I det land som anses vara mänskliga rättigheternas vagga tog det mer än tvåhundra år att förbättra och revidera lagen.
Det dröjde ända
till 1944 innan kvinnorna fick sina medborgerliga rättigheter, till de fick rösträtt.
till 1967 innan de kunde få ett avlönat arbete utan sin mans medgivande,
till 2004 för att inte barn skulle automatiskt bära mannens efternamn
till 2005 för att den sista rättsliga skillnaden mellan könen skulle försvinna.’
Det krävdes 156 år för att en kvinna skulle bli medlem av den franska regeringen, som ändå grundades 1789 på de revolutionära slagorden ”Frihet, jämlikhet och broderskap”
Ungefär en kvinna dör mellan varannan och var tredje dag av en mans våld.
Det sker 75 000 våldtäkter varje år.
Synen på våldtäkter som har kommit fram efter DSK-affären, har med all önskvärd tydlighet synliggjort en utbredd sexism i landet.
Så mörkertalet för icke anmälda våldtäkter är förmodligen mycket stort.
Våldtäkt dömdes länge slentrianmässigt i lägre rätt i Frankrike tills några feministiska advokater ingrep, så att brottet fördes upp i brottsmåldomstolarna.
Att få stympning av småflickor att dömas som ett brott i Frankrike, med en stor andel invandrare från Afrika, har varit en lång kamp från kvinnliga jurister och av kvinnoorganisationer. T o m läkare som fick hand om blödande småflickor tyckte att det har ju redan skett, varför bråka i efterhand. Vilket säger en del om synen på flickors rätt till kroppslig integritet.
Franska civillagen från 1804, med dess könsdiskriminerande innehåll, exporterades till ett flertal kolonialländer utanför Europas gränser.
Bland annat till Algeriet som alltsedan oberoendet 1962 vägrar ge landets kvinnor deras grundläggande mänskliga rättigheter. Trots att det är inskrivet i lagen att jämlikhet råder för alla medborgare, lever de algeriska kvinnorna under en av de mest konservativa familje-lagstiftningarna i arabvärlden
I Frankrikes parlament finns endast 18 % kvinnorepresentation (2009)
Som jämförelse ligger motsvarade siffra i Förenade Arabemiraten på 22.5%
Rwanda ligger i topp på 56.3%
Sverige låg tidigare på andra plats med 47 %, men efter SD:s inträde i riksdagen har som bekant kvinnorepresentationen sjunkit för första gången.
Till sist några ord om det land varifrån kvinnan kom ifrån.
I Guinea stipulerar lagstiftningen att mannen är familjens överhuvud, att mannen väljer var familjen ska bo och att endast han utövar makt som förälder.
Dessutom specificerar lagen att när mannen dör, blir dement eller absolut inte förmår utöva sin auktoritet ” skall farbrodern, modern eller varje annan släkting utöva denna rätt” över hustrun.
Med detta som bakgrund om förhållandena mellan makt, kön, ursprung, i det här fallet, är det är svårt att föreställa sig ett större avstånd mellan de två inblandade parterna.
En fattig kvinna uppväxt i ett land där mannens överhöghet är fastställd i lag.
En rik man med hela det franska sexistiska samhället i sig, där kvinnor sent fått sina fullständiga rättigheter, ett land där våldtäkt är ett brott det hyssjas om, där uttryck som ”troussage de domestique” (det vill säga en husbondes tillgång till tjänsteflickans kropp) florerar.
Sällan har väl det åskådliggjorts så tydligt som här.
Det är skillnad på broderskap och allas lika värde.
noboytoy
23 augusti 2011 23:40
Tack för att du ställer frågorna Shedlight samt upplyser om hur illa ställt det är med jämställdheten, världen över! Jag hade ingen aning om att det var så illa ställt i Frankrike.
Detta sätt att alltid skuldbelägga offret, när kvinnor är offer för män, är ett världsligt fenomen.
En person som begår ett mord bör kunna presentera ett alibi. Var befann han sig när offret blev mördat? Hade han motiv för att mörda, osv.
När det gäller brott mot kvinnor så vägrar man att göra liknande analys av den misstänkte förövaren. Man ställer helt enkelt inte frågan om varför DSK har ljugit vid ett flertal tillfällen eller vilken kvinnosyn han har som kan ha bidragit till att han tror sig ha rätt att, med våld, utöva sin sexualitet på kvinnor som inte vill ha med honom att göra.
Samma skuldbeläggande av offret och ansvarsfrihet för förövaren ser vi då män har misshandlat sin kvinnliga livskamrat, kanske mamman till sina barn.
Det är kvinnan som får frågan om hon har "provocerat" fram mannens våld. Det är kvinnan som misstänkliggörs när hon har gömt knivar under madrassen för att skydda sig själv vid ev attack från mannen, oavsett om hon använt dessa eller ej. Det är kvinnan som får frågor om HON är psykiskt sjuk eller har missbruksproblem. Det är kvinnan som hamnar i fängelse när hon har äntligen har tagit mod till sig att försvara sig mot mannens långvariga terror och misshandel.
Listan kan göras lång och summan av kardemumman är att offret skall skuldbeläggas och förövaren skall ansvarsbefrias så fort offret är en kvinna. Då kvinnor drabbas av våldsbrott så är förövaren nästan i 100% av fallen en man. Detta är jag säker på, har med saken att göra.
shedlight
24 augusti 2011 00:31
Det märkliga är att det "får" fortgå år efter år. Men kvinnor protesterar i både Frankrike och USA, men svensk media skriver inte om det.
Men var är männen som protesterar mot juridisk diskriminering och förtryck som kommer ur historiska strukturer?
För det är en sorglig mansbild som män som DSK ger uttryck för.
Einar
24 augusti 2011 00:14
Jag rekommendar att man läser hela det 25 sidor långa dokumentet från åklagaren innan man drar förhastade slutsatser:
http://www.nytimes.com/interactive/2011/08/22/nyregion/dsk-recommendation-to-dismiss-case.html
shedlight
24 augusti 2011 00:34
Vilka förhastade slutsater pratar du om?
156 år?
75.000 våldtäkter per år och utbredd sexism?
Har du läst mitt inlägg öht?
Pether
24 augusti 2011 04:50
Haha. Din galna jävla feminist. :D
shedlight
24 augusti 2011 22:37
Pether.
Jag kommer att tänka på en sekvens i filmen Den enfaldige mördaren.
Scenen utspelar sig i en kalvkätte.
Pojke:
"Din jävla idoit"
Man:
"Det heter inte idoit, det heter idiot"
Jag vet inte varför den konversationen dyker upp just nu.
Förresten; vad anser du om strukturer, kön, makt, fördomar, okunskap och historisk påverkan?
Lasse22
24 augusti 2011 06:16
Nu är det ju så att att i all demokratisk rättskipning är det åklagaren som ska bevisa att ett brott har begåtts - det är aldrig den anklagade som ska behöva bevisa sin oskuld. detta med anledning av Noboytoys mycket märkliga uttalande: "En person som begår ett mord bör kunna presentera ett alibi. Var befann han sig när offret blev mördat? Hade han motiv för att mörda, osv."
shedlight
24 augusti 2011 14:33
Jag tror NBT vet det. Mycket väl.
Jag är övertygad att hon menade att en mordmissänkt bör kunna visa alibi.
Juridiken behandlar inte våldtäkt på samma sätt.
Det bästa sättet för en kvinna att få en våldtäktsman fälld är alltså att bli mördad.
Grov misshandel kan gå också.
Annars är det nästan omöjligt, den misstänkte hörs ofta inte ens.
Det är alltså skillnad på ord och praxis.
På demokrati och demokrati.
Male Chauvinist Pig
24 augusti 2011 07:04
Jag tvivlar starkt på att det begåtts några våldtäkter av DSK. Feministsverige gnäller över påhittade våldtäkter. Beror det på att de inte vill att alla faderskap skall fastställas med DNA-teknik? Sverige har ju bara tid för en debatt i sänder.
shedlight
24 augusti 2011 14:28
Vad svamlar du om?
micke
24 augusti 2011 07:38
Intressant inlägg som ser historien kring DSK i ett större sammanhang. Det är också bra av Einar att lägga in åklagardokumentet som är intressant, dvs visar att åklagaren anser att det inte är ställt bortom allt tvivel att DSK skulle försökt våldta kvinnan. Det som är mest intressant - och som kopplar till shedlights text - är att man inte på något ställe funderar över DSKs trovärdighet. Även om kvinnan inte ses som trovärdig så är det märkligt att det faktum att det ses som bevisat att dom haft sexuellt umgänge inte ses som konstigt, att det kan ses som normalt att en städerska faller platt för en äldre man på hotellet och ställer upp på sex direkt. DSK har väl inte påstått att han köpt sex av henne, eller? Denna del nämns inte alls i dokumentet; vad har DSK erkänt, vad är hans version av händelsen. Vilken trovärdighet har han i relation till kvinnor och sexuella relationer?
shedlight
24 augusti 2011 14:36
Så vitt jag vet är inte ens DSK förhörts rättsligt en enda gång.
Kvinnan däremot har hörts.
Du formulerar väldigt bra frågor.
Jag undrar också över varför vi inte får svar på dem.
Swedenborg
24 augusti 2011 11:24
Läs åklagarnas inlaga som Einar skickat. Hela ditt inlägg saknar den bakgrund som de har till grund för sitt nedläggande av åtalet. Det har inget att göra med ditt inläggs ordbajseri.
shedlight
24 augusti 2011 14:45
Mitt inlägg handlar inte om det.
Intressant ordval från just någon med dina värderingar.
Tittarstorm
24 augusti 2011 12:22
Tack för intressant fakta!
Jag kan förstå argument att det inte är mannens personlighet som dömas, det är hans gärning. Den gärningen ska inte blandas ihop med hans tidigare gärningar eller åsikter som han inte dömts för.
Så skulle jag vilja bli bedömd i domstol själv om jag skulle åtalas för något.
MEN den bedömningen måste givetvis även gälla brottsoffret. Det är inte hennes tidigare historia som ska bedömas utan hennes fakta det aktuella brottet.
Som det fungerar nu så ställs brottsoffrets person mot den åtalades gärning och de bedöms utifrån helt olika kriterier. Detta sker tydligen i USA redan innan rättegången under rent odemokratiska forer där den med makt och resurser lätt vinner över den med mindre makt.
Sexualbrott är väldigt speciella brott. Våldtäktsmäns personer och grundläggande värderingar har en stor betydelse och är mycket mer intressanta i ett rättssammanhang än deras offers vars enda gemensamma nämnare är att de i de allra flesta fall är kvinnor, och ibland barn. Sexualbrott borde alltså bedömas på ett annat sätt än t ex stöld och en simpel tjuvs moraluppfattning.
Då måste man helt enkelt ändra lagstiftningen så det är samtycke som gäller. Det måste bli den misstänkte som får frågan om hur han lyckades komma fram till att han hade rätt att använda en kvinna eller barn för sina egna behov av makt.
Den lagändringen gäller Sverige, vi kan inte påverka andra länders lagstiftning, men inte heller här vill man lagändra till kvinnors fördel. Kan det bero på att risken ökar för att fler fälls?
Globalt kommer det att ta en oändlig tid och den dag alla kvinnor över hela världen har samma mänskliga rättigheter som män kommer nog aldrig.
Det är tyvärr min mörka tro.
Nu är ju iofs kvinnor på frammarsch överallt, det är ju ett framtida Amazonia som skrämmer Pär Ström och hans strömmingar m fl så de nästan gör ner sig, och därmed kanske möjligheterna till ett snabbare tempo i arbetet för kvinnors jämställda människovärde ökar.
Man kan alltid hoppas.
shedlight
24 augusti 2011 14:51
Faktum är att det händer mer i andra länder.
Mycket intressanta saker händer nu tex i Frankrike.
Frankrikes kvinnor är trötta på sexism. På det sättet har DSK-affären fört något mycket gott med sig.
Även i andra länder gör kvinnor gemensam sak mot förtryck.
I Sverige gäller dock fortfarande backlashen.
Men det börja pysa här ock var....av frustration av att jämställdheten står still eller går bakåt.
Det gäller tex i antalet våldtäktsåtal och fällda gärningsmän.
I domstolarna finns ju idag en utbredd konservativ kvinnosyn och vid fällningar blir den utdömda påföljden mild, tex 8 mån för en (barn)våldtäkt.
Vanja
24 augusti 2011 23:26
Tack för ett mycket lärorikt inlägg! Frankrike låter ju som ett riktigt u-land, men det är ju ett folk som kan protestera. Hoppas jämställdhetsdebatten hettar till både här och där.
Vad är det för nissar i kommentatorsfältet som hakat upp sig på Einar? Inte orkat läsa?
shedlight
24 augusti 2011 23:56
Franska mänskliga rättighetskvinnor protesterar och agerar. Bara att hoppas att de strider ännu mer.
Det behöver Frankrike =alla medborgare i landet.