Senaste inläggen

Av shedlight - 14 november 2012 13:40

För ett år sedan blev en ung kvinna inlastad i en polispiké med FYRA poliser i Borås och avsläppt utanför stan mitt i natten. Det var i november och hon hade varken pengar eller mobil. Från Borås tidning.


Anledningen var alltså att polisen störde sig på henne och inte tyckte att hon  flyttade sig tillräckligt snabbt när de kom körande. Som försvar för sitt agerande hävdade de inblandade poliserna också att kvinnor brukar bråka.


En utav polisens uppgifter är att skapa trygghet och att beivra brott.


Här skapar inte bara de inblandade poliserna otrygghet genom att de kör iväg en person och dumpar denna, de skapar grogrund för ett brott genom att göra så mot en ung kvinna eftersom kvinnor är överrepresenterade som offer i sexualbrott. KRAFTIGT överrepresenterade.


Det är till och med så att polis brukar gå ut och varna JUST kvinnor från att gå ut på vissa ställen och att vara ensamma mitt i natten.

Polisen är inte alltså inte sena att skuldbelägga kvinnor för deras beteende.

Något som de inte gör med någon annan  brottsofferkategori, eller förövare.

De säger till exempel ALDRIG att män ska stanna hemma eller undvika vissa ställen.


Tillbaka till dumpningen av kvinnan.

Den som hade ansvaret i pikébussen åtalades för tjänstefel.

Det kunde ju vara några rötägg, några poliser som inte skulle vara poliser.

Illa, men det finns ju sådana, rent ut sagt, idioter.

Så det blev en rättegång som omskrivs i GP.


Självklart tar de andra poliserna avstånd.

Om vi hade haft en bra polis.

Så är inte fallet i Borås.


Där infinner sig både civilklädda och uniformsklädda poliser för att stötta det åtalade rötägget.


Samtliga dessa poliser tycker sålunda att det är ok att köra ut en ung kvinna och dumpa henne ensam mitt i natten utan skydd av någon. Kan vara bra att känna till.


Detta är ett uppenbart machobeteende och markerar en kvinnosyn som borde leda att alla poliserna borde sparkas.


Dessa poliser ska inte vara poliser.

Man stöttar inte ett rötägg.


Om de inte begriper det får de jobba med att köra taxi eller truck.


De ska inte ha med människor att göra och definitivt inte kvinnor.


Hur ser dessa poliser på brottet kvinnofrid eller på sexuellt våld mot kvinnor?


Går de på strippklubb?

Sexchattar de med minderåriga?

Köper de prostituerade?



Detta händer  alltså i Borås.

Inre Västergötlands  polisdistrikt som Borås, Skövde, Skara, Mariestad m m  anses vara ett patriakalt fäste, och den här händelsen bekräftar det.

(För övrigt visar även domstolsväsendet i denna region ofta extremt patriakala värderingar vilket inte minst visar sig i misshandelsfall och i vårdnadstvister. )


Sexism inom polisen är inget undantag , det är en regel.

Polisfacket har tidigare bekräftat det.

Nu synliggjordes det igen av Boråspolisen.


Den som vill fråga hur kvinnosynen är hos Boråspolisen kan maila

boras.vastragotaland@polisen.se

om ni får svar...



Mer om fallet här i BT1, BT2 BT3

ANNONS
Av shedlight - 12 november 2012 10:38

Makten, männen och mörkläggningen kom ut 2004, skriven av Deanne Rauscher och Janne Mattsson.

Det är den första boken, den är oerhört detaljerad.


Har SvD läst den? Jag undrar det när jag läser en krönika av kulturchefen.

 Eller vill man låtsas som att den tidigare boken  inte finns nu när det kommit en uppdatering som är  mer pedogogisk men kanske mindre kronologiskt faktaspäckad?


Boken från 2004  handlar om hur det tystades ner att ett stort antal män med maktpositioner utnyttjade prostituterade varav en del var minderåriga.

Nu har det kommit en film som fokuserar på de två minderårigas historia;  Call Girl.

De som kom från trassliga miljöer och som hamnade hemma hos en känd TV-man som ville köpa sexuella handlingar av dem. De presenterades sedan för hallicken Doris Hopp.

Sedan rullade det på.


Men den stora avslöjandet är egentligen vad som händer med män med makt och hur deras kvinnosyn är.

De kunde stå ena dagen och tala om samhället och ta ställning till frågor som skulle ge kvinnor bättre möjlighet och på kvällen utnyttja kvinnokroppar på det mest förnedrande sätt.


Detta tycks media sky som elden.

Att ta upp huruvida detta var ett beteende som påverkade samhället djupare och om det än  idag gör det verkar vara något varje krönikör verkar vilja undvika till varje pris.


Hur kunde åklagare som var inblandade överhuvudtaget få ha hand om fallet?


Hur kunde politiker som nämndes i sammanhanget så lätt kommma undan?


Hur påverkade det att militärer köpte polska kvinnor?


Vilka tjänster förväntades de som hade info om detta få?


Gynnades vissa näringslivsrepresentanter både via att de deltag i samma smutsiga hantering och genom att de hade lämpliga hållhakar?


Och vem hade överhuvudtaget hållhakar på vem?


Hur kunde hallickens advokat, fortfarande aktiv,  och åklagaren göra upp i skymundan och dokumentering om detta "försvinna"?


Varför behandlades kvinnorna så illa, varför skulle de straffas mest?


Varför, framför allt, behandlades de minderåriga så otroligt likgiltigt?


Varför skuggades den flitiga polisen som är den verklig hjälten i 70-talshärvan?


Sände detta signaler att kvinnor som utnyttjas av maktens män  håller käft?

Annars råkar de illa ut?


Varför var media så fega då och vad har hänt efter 70-talet?


Och den viktigaste frågan:

VILKA var inblandade då?

VAD har hänt sedan dess?

HUR påverkar det än  idag?


Och:

HUR ser det ut idag?


Med tanke på hur frenetiskt media undviker sakfrågor och gräver ner sig i detaljer så är det mycket illavarslande.


Lindberghärvan redde man ju inte ut - och media grävde inte i denna  utan höll tyst på order uppifrån.

Det finns kanske  en orsak till medias fokusförskjutning i efterspelet till den här filmen.

De kan inte skylla på filmen, de bär själva skulden till att förtiga vad maktens män gör.

ANNONS
Av shedlight - 9 november 2012 13:16

En debattartikel om filmen Call Girl som har preimär idag på bio.

Artikeln tar upp ett viktigt tema som så ofta tycks upprepa sig, både på film, i litteraturen och på TV.

Man fokuserar på utnyttjandet av kvinnor genom att utnyttja dem på nytt.

På det sättet sker snarare en normalisering utav att kvinnor är till för fägnad åt män.

Det som media snarare tycks fokusera på är huruvida en karaktär liknar en viss  minister.

På det sättet slipper de ta upp männen med makt, deras beteende då och deras beteende idag.

Vad som skedde på 70-talet är vidrigt.

Både att det skedde och hur det skedde.

De män som var inblandade då finns än idag i debatten.

De får tillfrågas inför val, de får vara med i radio, de får prata ut i Min sanning.

Man vårdar minnet utav dem som inte finns i livet längre.

En finansminister, en polischef,  en skådespelare - och andra.

De inblandade då var otaliga maktmän,  i domarväsendet, både domare och åklagare, det var journalister, det var militärer, det var näringlisvets toppar, det var adeln, det var uppkomligar och det var de allra finaste av de finaste i Sverige.

Alla skyddades de.

Ingen behövde schavottera.

De kunde stå och bedyra falskheten i härvan och bli trodda.

Media höll tyst.

Där sattes en agenda vi än idag lever med.

Men kvinnorna :  de hängdes ut.

De offentliggordes i rättegången.

Medan de fina horkarlarna kallades A, B, C osv,

så fick kvinnorna sina  personnummer uthängda.

Och media nappade, kvinnor visades ingen hänsyn, de fick schavottera på ett skandalöst sätt.

Ingen har inte bett om ursäkt för det ännu.

Och barnen - de minderåriga flickorna - de gömde man undan.

De fick inte ens vara med på rättegången och vittna om utnyttjandet. Istället valde man  i samförstånd att låtsas att de inte fanns eller att de inte gick att hitta.

Trots att den polis som upprördes mest över detta,  hittade dem omgående när han väl på eget initiativ sökte.

Åklagaren var insyltad över öronen, han och hans åklagarvän täckte upp.

Det var inte jäv - det var korruption

Där lärde sig Sverige något.

Sverige lärde sig hur man gör.

Makten fick träning, media fick träning.

Så den nedlagda Stockholmsutredningen  till 90-talet stora härva, las ner efter medias hetsjakt på ett utsatt barn. Där deltog en känd journalist, som för övrigt också var med i Min sanning.

Han fick dock inga frågor om sin roll under 90-talets jakt på detta utsatta barn.

Och nu har vi den totalt mörklagda Lindberghärvan.

Där Sverige inte längre behöver en dementimaskin som på 70-talet utan en enda dementipresskonferens.

Så lyder medias stora drakar.

Ingen vågar, det är för mycket att förlora. Jobbet, äran, karriären.

Då som nu skyddar media männen med makt och flickor och kvinnor offras.

De är ju stapelvaran för männens sexuella lustar.

Med åtföljande kvinnosyn.

Är det konstigt att jämställdheten står och stampar, att media har reklam för bröstförstoringar och strippklubbar, och att vår justiteminister  vill att torskarna ska ha resten av världens flickor att utnyttja och att de få som åker dit skyddas och på sin höjd bara får 50 dagsböter?

En sak kan man vara säker på, hade det bara varit kriminella, invandrare och arbetarklass som utnyttjade unga  flickor och kvinnor hade sveriges politiska och mediala makt för längesedan höjt straffen och hängt ut förövarna.

Nu är det maktens män som är torskarna, därför skyddas horkunderna.

Under 1800 talets  reglementering,  under 70-talet  och  idag:

Mönstret går igen: det är maktens män som ska skyddas till varje pris.


Läs boken Makten, Männen Mörkläggningen. Och upprörs!








Av shedlight - 9 november 2012 10:56

Några debbattörer skriver om att vi måste hjälpa män, barn och HBT- personer i prostitution


Men man måste fokusera på de män som för erektions skull köper dessa kroppar.

Som alltid.

De ska inte stå i mörkret, de är dom som ska vara i centrum . Det är de som  driver andras beteende.

På olika sätt vilket detta inlägg ska handla om.


Och man bör  definiera vad "sex" är i sexköp.

Vem har definierat att det är lika mannens penetration?

Att mannens könsorgan är det centrala navet?


Jo.

Det är samma anledning som bestämmer mannens tolkningsföreträde i våldtäktsmål.

Bara om han uppfattar ett nej är det våldtäkt, ibland inte ens då, för kvinnan var "otydlig".

Mannen kan till och med sova och ändå har rätt till en kvinnas kropp.

Lagstiftning och domare utgår från mannens sexualitet.


Vem är det som bestämmer att sex säljer där sex är lika med nakna kvinnokroppar?


Det är ett känt fenomen att HBT personer exploaterar  kvinnans roll som sexobjekt för mannen.

De rör sig på yttersta kanten av det som anses vara feminiserat, med extremt mycket smink, utmanande kläder och skyhöga klackar.

 Det är alltså det centrala, det  exploaterade hortemat.

Där kan även prostitution bli ett sätt att nå den eftertraktade kvinnligheten som mannen efterfrågar och anses av samhället, ha rätt till.


Det måste man också ta upp, det är alltså inte ett direkt tecken på den underordning  socialt och sexuellt som kvinnor och flickor utsätts för i ett patriarkalt samhälle, utan en indirekt :  en egen expolatering av det temat.


Det finns också ett patriarkalt förtryck inom HBT-rörelsen, det finns t o m ett eget kvinnohat.


Kate Millet skriver om det när hon beskriver Genet och hans prostitutionsvärld med horor och hallickar, där är den homosexuella omskrivningen ett synliggörande av patriarkatet och dess sexuella förtrtck.

Det finns också beskrivet i en berättelse om Lawrence ( en känd kvinnohatar- författare) hur en man blir homosexuell för att han för hatar kvinnor så mycket att han inte vill ha med dem att göra.


Vi har också modevärldens förtryck av kvinnor som så ofta har skett från homosexuellt håll.


Man vet att HBT-personer är mer aktiva sexuellt och mer sökande, det ligger i sakens natur.

Men däri ligger också fascinationen för att vara en attraktiv kvinna för en torsk.


Det är forfarande den extremt patriakala förtrycket av unga kvinnor i prostitutionen som är norm.


När man dessutom diskuterar prostitution så måste man också komma in på detaljer som antal, form och hur det påverkar kroppen. Där finns en fysisk skillnad mellan könen.

Man kan invaddera  - men inte utvaddera.

Den som måste ta 15 invadderingar/ dygn  av tvång eller skuld har en annan sits än den som invaderar eller "utvaderar" en gång var fjortonde dag.


Det brukar debattörer aldrig komma in på .

Man kan fråga sig varför- det är ju centralt i prostitution?


Och att den sexuella normen är den patriarkala sexualiteten.


Så är det i varje kultur, i och i varje land, både historiskt och i nutid.

Det är en fokusering som måste till för att förstå i grunden vad prostitution är och vad den gör.


Med kroppen och med kvinnosynen.

Om det var matriakalt sex skulle det inte finnas  samma lockelse  hos HBT-rörelsen.


Därför bör en forskare som ägnar sig åt det sociala området också ställa sig frågan hur det patriakala sexuella tolkningsföreträdet påverkar prostitution.


Det går inte att bara byta fokus och prata om kvinnliga horkunder.

Vad gör dessa kvinnor då? Jo de blir män i densamma forskning.

Märkligt, när skedde det egentligen?

Mer om hur ordet sex kidnappas här.


Kvinnolobbyn gjorde en antiprostitutionsvideo som vände på begreppen för att synliggöra  vad som sker på ett nytt sätt.

Då var det äldre kvinnor som gick till en lägenhetsbordell där en man tjänstgjorde.

Där var ingen penis inblandad utan bara clitoris.

Ingen man penetreras eller får lov att penetrera.

Det säger någon om dagens prostitutionsbegrepp som bara så självklart bedömmer allt från mannens sexualitet.


Den borde vissa av dessa debattörer se.


De borde också fungera på varför  porren handlar om patriarkalt sex och hur det påverkar.

I UNGKAB09 kom man fram till följande skillnader på hur pojkar och fickor och inställning till porren


 Männen är över lag mer positivt inställda till porr än vad kvinnorna

är.

 En betydligt större andel av kvinnorna, jämfört med männen,

anser att porr är avtändande och äckligt.

 Fler män än kvinnor anser att porr kan vara lärorikt.

 Kvinnorna såväl som männen är dock inte entydigt positivt eller

negativt inställda till porr.

 De som inte kategoriserat sig utifrån kön är relativt positivt

inställda till porr.

 Männen i studien tittar oftare på porr jämfört med kvinnorna. En

tredjedel av männen tittar dagligen på porr.


Där finns flera intressanta saker, porr och prostitution hänger ju alltid ihop.

Och punkt nr 4 är särkilt intressant i det här sammanhanget.


En annan företeelse i samma tema är strippklubbar.

På strippklubbarna hängs kvinnokroppar upp och konsumeras liksom i porren.

Men det som är intressant är att även HBT-personer beter sig  som män där:

de konsumerar också  kvinnokroppar och kittlas av det.


Precis som i operasexismdebatten kan även homosexuella män vara extremt sexistiska mot kvinnor.

Mer om det här.


Att diskutera prostitution och att diskutera denna homosex-sexism borde vara lika självklart som att våga prata om operasexsim.


Det är ju ingen slump att det är flera HBT-personer som hörs högst i proprostitutionslobbyn i Sverige.




Av shedlight - 6 november 2012 19:34

På tal om kvinnor och män 2012 , SCB:s lilla häfte om jämställdhet har kommit idag.


I en ledare i AB skrivs om olika delar i statistiken;  kvinnors sämre ekonomi, det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen, att kvinnor är mer otrygga, att kvinnor har sämre politisk representation  (fortfarande) och att kvinnor har en osäkrare arbetsmarknad.


Kvinnor och män lever i princip olika liv i Sverige.

Och kvinnor har det lite sämre på alla områden.


Det börjar med att flickor  får lära sig att vara söta och ha tajta kläder, med rosa princessavdelning för flickor och svart-blå kampavdelning för pojkar i leksaksaffärerna.

Mode, smink, sexualisering för flickor i tidig ålder.

Sexistiska dataspel och flashback-anda för pojkarna.


Så börjar könsåtskillnaden tidigt och fortsätter...


Det fortsätter i studierna, dock med visst förändrat beteende hos flickorna , ngt fler börjar studera på traditionellt manliga områden. Något motsvarande beteende finns inte hos de unga männen.


Men arbetsmarknaden är i stort sett helt segregerad.

Det är som det är en osynlig men ändå välkänd könsapartheid.


Kvinnor jobbar inom lågbetalda arbeten, inom omsorg, vård och skola.

Männen jobbar med högbetalda arbeten inom finans, teknik och data.


Kvinnor är hemma med små barn, arbetar deltid och tar hand om i stort sett allt hushållsarbete.

Mannen med små barn jobbar mer, grejar i gararget och i trädgård.


Små flickor lär sig tvätta kläder, små pojkar lär sig klippa gräsmattan.


Så är det då brottsligheten.


Kvinnor misshandlas fortfarande i nära relationer, kvinnor våldtas, kvinnor stalkas, kvinnor får höra att de ska undvika parker, ensliga områden och att de inte ska klä sig fel.

Samtidigt som hela modebranschen och media pumpar ut budskapet att de ska klä sig sexigt för det manliga ögat.


Kvinnor som joggar, promenerar och solar ensamma är försiktiga och ser sig om över axeln.

Otryggheten är ständigt närvarande.

Det är en verklighet kvinnor delar som män har svårt att förstå.


Lagstiftningen talar också om vilket värde kvinnor har.


Kvinnor får fortfarande höra

-att de provocerat fram misshandel

-att de betett sig fel innan en våldtäkt,

-att de umgängesaboterar om de inte följer barnens pappas önskemål


Män som köper kvinnor får samma böter som om de slängt skräp  och de skyddas också från offentlighet.

Att sälja kvinnor är nästan alltid ett ordningsbrott. Som om kvinnan är skräpet på gatan.

 

Och det som är nytt:  kvinnor möter idag ett hat på nätet, både unga och vuxna.

Men det drabbar  flickor allra  mest.


Kvinnor och män lever faktiskt fortfarande rätt olika liv.

För att åtgärda det måste man först förstå att det förhåller sig så.


**


Som en ödets ironi:


I anslutning till den här ledaren på websidan ligger just en "nyhet" som förstärker traditionella könsmönster och kvinnors underordning - en kvinna som antas ställa upp för mäns behov av "ömhet" och göra det mot betalning. Varför?





Av shedlight - 3 november 2012 11:21

Antalet vårdnadstvister ökar i Sverige.


Nu ska en kartläggning  genomföras om vad som ligger bakom.

Det finns tecken på att det inte är en slump att vissa förhållanden avslutas med en uppslitande separation.


De som lider mest utav detta är naturligtvis barnen.

Man vet också att även mammor som blivit slagna oftast ändå vill ha ett fungerande umgänge, men gränsen går när man tror barnen tar skada.


Men det finns givetvis olika varianter på orsak -verkan, men det är strukturerna som är intressanta.

Det finns ett antal sådana strukturella  ingångspunkter för att förstå denna ökning.


En sådan är  rättsväsendet hantering av vålds- och övergreppsproblematik i anslutning till relationer.

I del fall det förekommer övergrepp så leder det självklart ofta till en separation.

Inte tvärtom, att övergreppen kommer efter separationen som ofta hävdas.

Väldigt få övergrepp utreds ens, ännu färre leder till fällande dom.

I statistik från BRÅ, ser man att antalet övergrepp mot barn ökar.

Detta måste man våga föra in i sammanhanget, där kommer de starkaste känslorna in.


Men givetvis inte bara. Inget är enkelt.


Negativa känslor uppstår heller inte ur intet. De kan ha funnits långt innan förhållandet tog fart och de finns givetvis kvar efter separation.

Kan det vara så att en viss typ av män fortfarande tycker att mannen är familjens överhuvud och att denna grundläggande värdering ställs på sin spets i separation?


Det går inte att gå in i sådan här granskning utan att ta med samhällstrukturer och den backlash som jämställdheten har fått det senaste decenniet.

Märkvärdighet lite har ändrats i relationer, kvinnan tar fortfarande det största ansvaret inte bara för barnen utan även för hemmets funktion. Hon är fortfarande hushållerska och de män som anser att detta är en ordning de stödjer får givetvis problem när kvinnan går ifrån dem.


Där har nätet och nätets samling haft stor betydelse.

Det gällerför övrigt  hela backlashen vi upplever nu på jämställdhetsområdet.


Att kvinnoföraktande män och män med könskonservativa  åsikter har ökat med nätets utbredning kan man bara gå in i närmaste kommentarsfält och se.

Kvinnohatar- och prostitutionsforumet Flashback har haft betydelse där. Där har man kunnat normalisera mäns överordning  13 år nu.  Men påverkan därifrån är ett ickeämna i media idag. Ändå ser man tydligt att media tar intryck.

Sedan är det ju ett problem i sig att  en stor morgontidning har drivit ett papparättsperspektiv i decennier och och motarbetat mammor under denna tid.


På nätet finns också ett antal olika bloggar där papparättsrörelsen hetsar varandra.

Ett exempel omskrivs här.

Det blir som en kamp om vem som har den mest uppslitande vårdnadstvisten, den som kan hänga ut mamman mest, den som kan får tag på flest dokument att lägga ut oavsett känsligheten på dem, och den som kan trakassera social myndigheter och dagispersonal mest. Den som är den bästa stalkern helt enkelt.

Man rapporterar av senaste dusten med socialen,  lägger ut nya smygtagna filmer över möten med berörda personer, man uppmuntrar varandra, man karaktärsmördar alla  "motståndare" , allt i  ett ryggdunkande nätbroderskap där fienden är den f d sambon eller frun.

Barnen blir ett användbart redskap att visa den makt man tycker att män rättmättigt ska ha i samhället.


I den här undersökningen  kommer man inte förstå vårdnadstvisternas ökning och dess problematiska kärna om man inte involverar all denna nätaktiviet och mäns behov av förbrödring , som vi både ser  i IRL på tex fotbollsmatcher eller bilträffar,  men även på nätet. Och där blir kvinnoförakt och vårdnadstvister en samlande kraft.


Nätets maskuliniserande verkan tar sig olika uttryck.

De ökande vårdnadstvisterna är ett sådant uttryck. 



Av shedlight - 28 oktober 2012 11:58

Katrine Kielos skriver en alldeles utmärkt krönika om hur kvinnor drabbas av förakt, hatiska kommentarer, anonyma dödshot och faktiskt fysiska attacker av det enda skälet att de är kvinnor.


De är andra sorten. De alla judar, romer, homosexuella tillsammans.


För det är alltid kvinnorna som drabbas värst.

De är utsatta för en inre tyst kolonisering.

I varje land på jorden finns en  kolonial makt och en befolkning som koloniseras.

Kolonialmakten är männen och de koloniserade är kvinnor.


Det skrev redan Kate Millet om i sin bok Sexualpolitiken 1970 (nyutgåva 2012).

Och då hade hon ändå inte varit med om den enorma backlashen i form utav porrens förgrovning och förnedring av kvinnor, nätets förbrödring och nyliberalismens förtingligande av kvinnors och flickors kroppar.


Det är värre nu, den inre koloniseringen har tilltagit och den tar sig nya försåtliga uttryck.

Det är hoten på nätet, det är kommentarskränkningarna, det är medias sexualisering, det är reklamens ständigt inhamrade budskap att kvinnan ska behaga, banta, och bli skuren i. Det är prostitutionsforumet Flashback alltmer normaliserade kvinnohat.


Kielos skriver också om hur offentliga kvinnor vid sekelskiftets ansågs vara skökor av den enda anledning att män ville ha den ordningen. De ville ha klara papper, hora eller madonna. Hora ute och madonna i hemmet.

Bloggen har skrivit om att det  idag fortfarande finns samma kvinnosyn kvar HÄR, den försvann aldrig och har fått ny kraft i backlashens kölvatten.

Gamla strukturer finns kvar och blir som nya.


I en annan krönika i AB beskrivs den nederländske rasistiske politikern Wilders besök i Sverige.

Wilders har inbjudits till Sverige av ett sällskap som har stark antifeminism på agendan.

Där man förespråkar att mammor som vill försvara barn mot övergrepp är sjuka och manipulerande, där man förespråkar PAS som är myntat av en kvinnohatare och pedofilförespråkare,  där man stödjer mäns rätt att köpa kvinnokroppar,  där man tycker att barn far mer illa av inte träffa pappor som begår övergrepp än att inte göra det. där man smutskastar myndigheter och enskilda personer som strider för kvinnor och barn.

En tydlig kvinnofientlig agenda alltså.


Wilders har i sitt hemland gått starkt emot att rumänska, polska och bulgariska arbetare finns i landet.

Han ville att landsmän skulle ange där dessa tog plats.

Han har däremot inte reagerat mot den omfattande handel med unga 16-22 åriga  flíckor /kvinnor från Rumänien, Moldavien och Bulgarien som sker till främst landets huvudstad Amsterdam för att de ska tillfredställa mäns behov av att köpa tillgång till en kropp, en fantasi. Då ska ingen anmäla, trots att det anses vara ett jobb som inbringar staten pengar.


Wilders bryr sig inte om dessa flickors och kvinnors öden, de är ett ickeämne TROTS att de är  invandrare.

Wilders är bara intresserad av  aggression, krig män mot män. Kvinnorna ska som alltid i dessa konflikter, bara se till att tillgodose mäns behov.


Inte heller detta ser media; de är fullt upptagna med hatet där män ingår.

Kanske kan man kalla detta Sexualpolitiken 2. 0.

Kvinnor osynliggörs och sexualiseras, på samma gång.


Allt detta med det starka kvinnohatet, missar media eller tycker att det är underordnat, både med Wilders och det sällskap som inbjuder honom till Malmö.

Det är det inte, detta har pågått i många år innan islamhatet kom så klart på agendan.

Det gäller att förstå att Kvinnan Alltid Är Den Första Främlingen.


Det hänger ihop med det hatet som Kielos skriver om.

Att kvinnan tar plats och dessutom kräver rätten till det.

Det väcker hat.



Av shedlight - 25 oktober 2012 11:13

I SvD skriver Kristin Lundell en krönika om nätets mörkermän.

Det är ett tecken på att media kanske trots allt börjar vakna upp och se vad som, inte håller på att hända, utan vad som har hänt.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan densamma tidning , SvD, konstaterat att man inte kan öppna alla artiklar eftersom  de spårar ur. Detta var i mitten på 2000-talet. Det rörde sig då om våldtäkt.

För det kan inte nätmän diskutera utan att spy ut ett kvinnohat. De kunde det inte då. Det kan de inte idag.

Men sedan mitten på 2000-talet har alla media lättat på kommentering.

Allt ´ska bli "läsarkontakt".

Och ALLT ska kommenteras. Det var tidens melodi.

 Och inte bara det.

Media följer också upp vad mörkermännen i kommentering tyckte.

Dom ansågs vara "våra läsare".

Men att det bara var män som hördes valde media bort att nämna.

 Och det är män som invandrarfientliga, men mot rasism har restriktioner alltid upprätthållits.

Även innan Breivik.

Vi har lagstiftning där, gud bevars. Hets mot folkgrupp.

.

Men kvinnor är ingen folkgrupp och de har alltid överallt varit mindre värda.

Och det märks för nätmännen är också starkt kvinnofientliga.
Där har de inte stoppats utan kunna skriva hundratals eller tusentals kommentarer, och krävt sin rätt till barnporr, sin rätt till kvinnokroppar, sin rätt att ha sex när DE vill, sin avsky för att kvinnor kan begära skilsmässa eller att kvinnor har rätt att göra abort. De kräver sin rätt att piska 16-åringar och ger alltid uttryck för sina åsikter att kvinnor ljuger om våldtäkt, att kvinnor provocerar fram misshandel. De anser att kvinnor av naturen ska vara hemma och att männen ska vara de som har rätt till att äga barnen.

Och hela paketet från MRM.

Man undrar ibland: var finns alla dessa män därute? VAR?

Augusti 2010 öppnade DN öppnade kommentering i Assangefallet. Mer än 2000 kommentarer vällde in. Dessa hängde ut målsäganden med namn och hat och beskrev hur illasinnat kvinnor beter sig i "statsfeministiska" Sverige.

.

Sedan dess har denna blogg bevakat medias hantering och normalisering av kvinnohat.

.

SvD följde upp och skrev om att det var  "starka protester" mot att kvinnor och flickor som far illa i prostitution ska få hjälp.

Vad säger det om vår samtid och att kvinnan anses vara ett stycke kött?

T o m barn- flickor  som far illa skulle dessa  nätmän har rätt till. Ingen sa emot.

Det är knappt man tror att det var sant.
Det var nog bottennappet under  dessa år som varit med öppnad kommentering.

Under Kategorier, AB, Expressen, DN och SvD till höger ligger olika tidningarnas sätt att gå kvinnoföraktet hos dessa nätmän, till mötes. En flerårig process.

Man har smörjt dem i 5 år.

Dessa män har behov att få mötas.

De möts även på forum men media är ett viktigt sätt att få med sig fler och fler har det blivit.

De är de enkla lösningarnas män, som anser att mäns rättigheter har inskränkts på olika  sätt.

Alltså: svenska mäns rätt.

För dessa enkla enkla lösningarnas män är starkt främlingsfientliga.

Så att mötas i svenska medierna kommentarsfält har varit fantastiskt bra för dem.

De har stärkt sin position.

Och SD kom in i riksdagen 2010. Ingen slump alls.

Och SD ökar. Heller ingen slump.

.

Tyvärr har media med sitt tillåtande attityd till kvinnohat främjat SD.

Kristin Lundell skriver att hon aldrig läser kommentering.

Det är e n  strategi.

Faran är man då inte ser vad som sker i media - hur media anpassar sig

Hur media Flashbackifieras.

När Public Service Studio Etts reporter ställer frågan vilket ansvar barn har som "säljer sex", alltså inte de VUXNA männen som utnyttjar dem, utan barnens egna ansvar;

(de ska väl begripa att de inte " ska sälja sig" ansåg denna reporter tydligen)

då har man gått flashbackmobben till mötes.

Det finns någon sorts föreställning om att Flashback bara är smågrabbar och de flesta är kanske det, dataspelande tonåringar vars hela framtida relationer till kvinnor  förstörs av både sexistiska spel och av forumen de hänger i.  Där har vi framtidens kvinnomisshandlare och vårdnadstvister.

Problemet med dessa ständigt ökande vårdnadstvister hänger ihop  med med nätets kvinnohat.

När ska det uppmärksammas?

Men det är inte bara dessa tonårsgrabbar som hänger på Flashback.

Där" hänger" journalister, jurister, politiker, domare, poliser, läkare + en mängd andra herrar på höga positioner i samhället.

Flashback är utmärkt om man vill smutskasta någon och på så sätt misskreditera denna för att hen inte ska kunna fortsätta utan att försvara sig hela tiden mot förtal. Eller så stoppar man framgångsrikt researcharbete som granskar makten och maktens utnyttjande av utsatta flickor. Som skedde på 70-talet och som sker nu.

Men nu får de hjälp av Flashbackmobben.

Så makten och småglinen tar varann i hand  och påverkar vårt samhälle via detta mörka träsk, detta forum som startade ur samma konglomerat som ägnar sig åt koppleri. Klart man uppmuntrar kvinnohat.

Så när Radions ärade reportrar frågar om barns skuld, vare sig det gäller utnyttjade barn eller  i fallet med den 10 åriga flicka som blev knivskuren på en skola i Göteborg ;  "hade hon  inte lekt med kniven och ramlat " frågade reportern insinuant, så var det direkt från Flashbacks kvinno- och flickkhatande mobb in till Public Service.

.

Kristin Lundell och andra bör nog läsa vad som skrivs i tidningar, inte för innehållet i sig utan för att förstå vad som händer.

För precis som under tredje riket, där det var viktigast att visa att man var många mer än vad man hade att säga, så är nätmännen beroende av varandras stöd. Brödraskapet normalisering igen som vi har sett så många gånger förut; från fotboll till storskaligt krig.

Utan detta stöd  blir de nervösa och de ger sig med en gång på den den som tycker annorlunda och bemöter dem. De okynnesanmäler en masse och går till personangrepp. Utan problem.

Detta bör alla journalister  veta om och det kan man bara göra om man läser vad som står.

Och lägger ett historiskt perspektiv på vad som sker idag   - med vad som skedde då.

.

Kvinnor har all anledning att vara särskilt  oroliga för framtiden, särskilt de unga.

Särskilt de fattiga och utsatta.

Inte bara bombarderas de med grov sexualisering via medias ALLA kanaler, de kommer också möta dessa kvinnoföraktande män de närmaste 30-50 åren. Flashbackmännen kommer ut i samhället.

Och de finns här redan.

.

Vad kommer det kosta samhället?

Men nu har många media strammat upp.

SvD tillåter tre kommentarer vilket i praktiken leder till att  de som är datanördar lätt tar sig förbi denna spärr och de få som går emot förlorar på det.

Som hände i en traffickingartikel nyligen, som förstås omgående las ut på Flashbacks torskforum, det strömmade in män som ansåg sig ha rätt till kvinnokroppar att penetrera.(  Fast de skriver oftast inte så - de talar om "frivilliga överenskommelser" -  t o m efter en traffickingartikel!) 

Newsmill har stängt kommentering helt. Det är bra . Nu går det att orka läsa vad som skrivs i  debattartiklarna där.

Några andra tidningar har också strammat upp.

SVT forum väljer andra hållet, de uppmuntrar istället kvinnohat genom  låta sexindustrin skriva om att kvinnor är varor för män. SVT uppmuntrar  allt hat. Det leder till de även uppmuntrar kränkningar, som att den som går emot nätmännen har fått för litet k*k. Så kan det låta nu i SVT.

I den Publika Serviceinrättning som även kvinnor bidrar till med sin licensavgift.

.

Men ingen ställer sig den viktiga frågan om kommentering:

Varför har vi dom och vilka hörs?

Och lägger ihop det med krisen för media.

Varför är man så säker på att dessa nätmän är  betydelsefulla?

De som likt Breivik föraktar press i grunden.

Pressen borde tänka om. Pressen borde tänka på att kvinnor är halva befolkningen.

Pressen borde ta ett feministiskt ansvar.

Det är enda sättet att motverka främlingsfientlighet och att SD ökar.

Släng ut mörkermännen.  ÄVEN de med makt i våra domstolar, i media, och i politiken.

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se