Senaste inläggen
På M-stämman debatteras jämställdhet .
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/m-rostade-nej-till-jamn-fordelning-mellan-konen_6571173.svd
http://www.expressen.se/nyheter/1.2598278/filippa-vill-inte-ha-jamn-fordelning
Där använder en moderatman,en MUF-are, en falsk uppgift om att det skulle skilja 7 minuter på hushållsarbete mellan könen.
Ur SvD-artikeln:
"Enligt SCB så skiljer hushållsarbetet mellan män och kvinnor sju minuter. Det kan man inte kalla för ett stort samhällsproblem, ansåg Muf:are Fredrik Kärrholm, ombud från Stockholms län".
Så ser man hur en falsk tolkning av SCB:s tidstudie i media får bli till en "sanning" i det statsbärande, nej nu samhällsbärande!, partiet.
Sanningen är:
-Kvinnor gör fortfarande, efter 20 års mätningar, fortfarande nästan ALLT hushållsarbete.
-Hemarbete är inte lika med hushållsarbete.
-Hemarbete för män är att snickra och måla i garaget, meka med bilen, det ickerepetitiva hobbybetonade "hemarbetet" enligt SCB.
Moderatmännen använder alltså falska uppgifter för att bekämpa jämställdhet. En felaktig uppgift blir en myt om verkligheten.
Skamligt av moderata företrädare att sprida myter och inte ägnat att inge förtroende.
Vad kan man i så fall mer ljuga om, om man bryr sig så lite om sanningen?
Då hjälper det inte så mycket att den moderata partisekreteraren skriver om jämställdhet.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/m-ska-skapa-en-jamstalld-arbetsmarknad_6571107.svd
Mer här med länk till pm från SCB
http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/10/06/6392444-inget-har-hant-pa-20-ar/
Med formuleringar som "vi ska inte lägga oss i" så vet man att det handlar
i 9 fall av 10 om jämställdhet.
Aldrig någonsin används den formuleringen så ofta som när man ska bevara ett könsuppdelat samhälle eller unkna föreställningar.
Ett annat exempel på unken syn på kvinnor och vad kvinnokroppen ska användas till finns inom spelvärlden.
http://www.svd.se/kultur/skrammande-rutten-kvinnosyn_6568111.svd
En manlig pojkrums värld som ska bekräftas - om och om igen.
Där kvinnor är okända varelser som man har rätt att förnedra.
Artikelförfattaren förfasar sig över den unkna kvinnosyn som kommer fram i reaktionerna från "pojkarna" dataspelsvärlden.
Dom kanske är mer grova, djupt sexistiska och enkelspåriga äv vad som hörs annars.
Men de här grabbarna må uttrycka sig mer grovt men de är nog inte särskilt annorlunda än tex slipade mörkermoderatmän eller en del företrädare i rättsväsendet eller för all del vissa mediahus, alla verkar de i samma kontext.
Den stora myten idag är snarare att man tror att kvinnosynen är bättre än vad den är i Sverige.
Internet har inneburit ett växande kvinnoförakt kopplat till en utveckling i västvärlden där kvinnan har blivit en komsumtionsvara på ett aldrig tidigare skådat sätt i historien.
Och med det följer ett kvinnoförakt och en syn på mannens rätt att sätta agendan för vad som är acceptabelt.
För varför gör annars två 20-åringar så här
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.754374-frias-for-smygfoto-offret-ovetande
OCH kommer undan med det, med svenskt rättsväsendes goda minne om det inte anses rätt ok - ändå?
I Kina skakas landet och landets ledning över det utbredda kvinnoförtrycket som kommer fram i en ny undersökning.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/fjardedel-av-alla-kinesiska-kvinnor-har-misshandlats
Var fjärde kinesisk kvinna har blivit misshandlad, fysiskt eller psykiskt, i hemmet.
Hade det varit i Sverige så hade svenska män blivit rasande, inte över att kvinnor blir slagna, utan över att män blir utmålade som kvinnomisshandlare.
Som här när en krönikör tar upp Sveriges problem med mäns våld mot kvinnor, alltså samma som i den kinesiska undersökningen, och blir fullständigt nerringd och nermailad av arga män
http://hd.se/kultur/2011/10/19/hall-kaften/
Så går media, M-stämmepolitik, spelvärlden, rättväsende och kvinnomisshandel ihop med ett och samma syfte:
Att upprätthålla överordningen.
Så ser det ut i Sverige - anno 2011
En artikel om en strippklubb i Särna i Dalarna.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nar-strippklubben-kom-till-byn
En lång artikel som naturligtvis visar en bild med en avklädd kvinnokropp på DN:s websida - och en påklädd man.
Igen.
Artikeln har fått titeln:
När strippklubben kom till byn.
Som tydligt ska anspela på en gammal låttitel, när en sorts gammelmoralisk upprörd mobb reagerade mot nymodigheter.
Genom den långa artikeln tas det upp lite bakgrund om klubbägaren.
Han beskrivs som en trevlig prick som tänker på ”sina tjejer”.
Minsann.
Och tycker att männen sitter som ljus och allt är riktigt gulligt.
Någon präst får uttala sig och några andra bybor.
Allt verkar frid och fröjd.
Någon säger i artikeln:
”Är det inte lite 80-tal.”
Det utvecklas inte vad som menas.
DN försökte sig på en mångfaldssatsning tidigare.
Man räknade i artiklar vem som nämndes.
Skrev lite om hur gubbighet och sexism tidigare satt i väggarna.
Man ville bli bättre på att spegla olika sidor.
Olika perspektiv.
Nåväl.
I den här artikeln nämns minsann både män och kvinnor.
Män som köpare och ägare och kvinnor som förser verksamheten med kroppar.
Mångfald.
Men inte en rad om könsperspektiv och vilka könsmönster som den här företeelsen visar på.
Inte ett ord om den förbjudna treenigheten:
Makt, kön och sexualitet.
Det blandas friskt in sexköp och prostitution utan att det reflekteras över detta faktum ett dugg.
Så lätt händer det. Så nära är företeelserna.
Kvinnokroppen blir återigen en konsumtionsvara.
Upphängd naken på strippstänger. Idyll.
Det var det man menade när det började debatteras för några decennier sedan.
Det var det som var ”är det inte mycket 80-tal”.
Att det fanns en problematik och ett köns/maktsperspektiv på stripp, porr, prostitution. Utan stripp och porr - ingen prostitution.
Nu, 2010-talet, skrivs inte en enda rad om det perspektivet.
Man gör ”flickorna till rara”
Varför skulle de inte vara det och vad har det med saken att göra?
Det är ändå samma gamla, urgamla, sexistiska föreställning.
Män konsumerar kvinnokroppen.
Och anser sig ha rätt till det.
Det patetiska blir att strippklubbsägaren i en sorts krampaktig politisk korrekthet, ja just det, han använde politisk korrekthet när han framställde denna strippklubb som ett jämställdhetsprojekt.
Att det fanns ett antal galna kvinnor som hade givit honom idén att starta en strippklubb.
Oj.
Så originellt av honom.
Är det så det ser ut på Balkan också?
En massa galna kvinnor som gett upphov, till stripp, prostitution, och trafficking över hela Europa. Och Asien.
Eller är det samma gamla visa.
Mannens sexualitet som något heligt som inte får ifrågasättas eller problematiseras. Eller inte ens nämnas - som i denna artikel.
Dessa anonyma, alltid anonyma, män i keps som fladdrar förbi, hur ser de på vad de betalar för och mäns och kvinnors sexualitet?
På sin egen makt att beställa och betala för kvinnokropp?
När inte ens Sveriges största dagstidning klarar att ta in det perspektivet?
Hur hänger strippklubbar ihop med de braskande rubrikerna i densamma tidning när kvinnlig skuld basuneras ut?
Någon dissonans?
Idag kom domen mot den man och de 23 kvinnor som har medverkat i spridande och tittande på barnporr.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/dom-i-uppmarksammad-barnporrharva
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fangelse-for-man-bakom-barnporrharva_6560167.svd
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.751325-barnporrharva-gav-fangelse
Händelsen har givits mycket medial uppmärksamhet.
Det har benämts en kvinnlig pedofilhärva och olika experter har intervjuats.
Dessa kvinnor var korkade, lättledda, brottsliga och handlade vidrigt när de inte direkt polisanmälde så fort de såg en övergreppsbild.
Men.
Detta är ingen härva.
Det är en rak linje med personer relativt lätta att spåra via en dejtingsajt.
Dessa kvinnor hade ingen aning om hur man döljer sitt agerande, vilka man kan söka beskydd hos, hur man får tips av pedofila kretsar och de hade inga kontakter i samhället i övrigt som beskyddade dem.
De gick att plocka en efter en via dejtingkontakterna och enligt pressen förfasar sig enskilda poliser över att detta var det ”värsta” de sett.
Huvudmannen kom polisen i Dalarna på genom ett tips om en ”annan brottslighet”, polisen fann dock inget tecken på denna brottslighet men tog med sig datorn , enligt media, och så rullades historien upp.
Vad var det för brottslighet som han anklagades för - vad låg bakom?
Allt kan säkert vara rimligt och förståeligt, men ingen förklaring har getts i media till varur det ursprungliga intresset från Dala-polisen uppstod.
Inte heller verkar någon intresserad sig för de kontakter mannen har haft med andra, var han har fått sina bilder ifrån som han spridit till kvinnorna.
Ingen, förutom dejtingssajtens kontakter, har följts upp;
ingenstans i media står det att polisen i Dalarna undersöker mannens kontakter med andra spridare.
Allt fokus har hamnat på dejtlinjen - och på kvinnor som inte vet hur pedofiler beter sig.
Allt medan de stora nätverken, pedofilringarna hamnar utanför fokus – igen.
De svårutredda brotten med 100 000-tals och miljontals bilder och filmade övergrepp som köps och säljs, där barn är varor.
Varför släpper man en läkare som har 250 000 barnporrbilder i sin dator för att preskriptionstiden plötsligt råkade gå ut? Utan att någonsin få veta vilka han utbytte bilder med.
Varför skriver ingen om den stora pedofila aktiviteten på ”avsomnade” sajter?
Där grupper av vana pedofiler möts och byter bilder mer eller mindre öppet.
Läs mer här om det fenomenet
http://suspicio.wordpress.com/2011/09/18/kandissajtens-gastbok-kapad-av-pedofiler/
Ur inlägget:
”Pedofiler lånar eller kapar avsomnade bloggar och gästböcker för sin handel. I det här fallet handlar det om aktiv sajt med en ”avstängd” gästbok”
”Den här barnporrhandeln som pågår helt öppet visar också att det inte finns någon skiljelinje mellan tecknad/animerad barnporr och riktiga barnporrbilder”
”…pågående handel och sexuell exploatering av små! Pedofila konversationer om var man kan hitta och köpa bilder/filmer på våldtagna barn. Säljare som erbjuder sådana!”
Nya inlägg hela tiden just bara på denna enda kapade sajt.
Ingen granskning sker i media, trots att det sker helt öppet för vem som helst att ta del utav.
Och utomlands slår polis till mot stora barnporr/pedofilringar men här hamnar allt fokus på en dejtingsajt.
I Sverige hinner inte polisen utreda barnporrbrott. Det är ett enormt resurskrävande arbete och resurserna räcker inte.
”En anledning att polisen inte hinner med är att brotten har blivit allt mer omfattande. Under senare år har beslagsvolymerna ökat. I stället för 10 000 eller 100 000 bilder och filmer kan det röra sig om en eller två miljoner bilder och filmer. Filmer som tidigare var på 20 till 30 sekunder är ofta två timmar långa.”
”Vi önskar att det här skulle vara prioriterade brott i och med att det är barnfrågor”
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnporrbrott-riskerar-preskription_1424447.svd
Och i ett annat fall som lades ner som omfattade:
”inte mindre än 151 672 barnpornografiska bilder och 2 043 barnpornografiska filmsekvenser. 2 175 bilder och 188 filmsekvenser visar barn som utsätts för särskilt hänsynslös behandling”
Gärningsmannen slipper undan med endast lite dagsböter pga bristande resurser.
Ingen fängelsedom där inte.
http://www.nsk.se/article/20110311/NYHETER/703109808/1057/ESLOV/-/inget-fangelse-for-barnporrbrott
”Det är ett stort problem, polisen hinner inte med. I nästan varje lite större ärende som berör barnpornografi drar det ut på tiden”
Vilket nätverk verkade denna person i?
Knappast en dejtingsajt.
Komplexiteten i de brotten bara ökar. De brott där de pedofila nätverken konsumerar sina otroliga mänger övergrepp och kommentarer bilder, tipsar varandra om nyheter och hetsar varandra till att producera mer och mer. Och hjälper varandra att dölja sin verksamhet.
Svensk polis söker nya metoder för dessa raffinerade brott.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pedofilutredning_6416744.svd
”Aldrig har det varit så lätt för pedofiler att hitta sina offer.
Utredningsarbetet är svårt.”
Men inte i Dala-fallet och i media. Där är bilden klar.
Allt medan barnporr-ringarna lämnas ifred.
Men utomlands där slår polis till mot stora nationella och internationella nätverk.
Det blir ibland en liten notis i svensk media. Om ens det.
Hur ska vi då kunna jämföra resurser, mellan datingsajter och de nätverkande pedofilerna? De som vet hur man gör: barnporr-ringarna.
Som här tex:
Barnporrliga sprängd i New York, 25 personer gripna
http://www.dn.se/nyheter/varlden/barnporrliga-sprangd-i-new-york
Eller här där en europeisk pedofilring sprängdes, och 52 personer greps , varav två svenskar.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/stor-pedofilring-sprangd
Där ingrep svensk polis, när andra länders polis gör jobbet.
Själva ges de inte resurser.
Tur är väl det för pedofilerna.
EUROPOL, den europeiska polisbyrån, gör här tillsammans med nationell polis ett tillslag där 174 misstänkta greps!
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/542069-global-pedofilliga-sprangd
Eller i Spanien. Där i ett enda stort tillslag med 300 specialutbildade poliser, och 50 domstolar medverkade i åtalet.
Efter ett års spaning greps 66 personer i en nationell insats, med 48 millioner foton och filmer.
DET är en härva, en barnporrhärva, som visar att det landet tar denna brottslighet på allvar.
Men det är ju Spanien, ett stort land...
…men i Grekland med i stort sett samma folkmängd som i Sverige, sin korrupta polis.
http://dalje.com/en-world/greek-police-break-child-porn-ring-arrest-abbot/228440
DÄR slår polis till och griper ett 20-tal pedofiler vid ett och samma tillfälle.
Och beslagtar allt deras material med övergrepp på barn, det yngsta var bara 4 månader.
Bland de gripna finns: en präst, två läkare och en arméofficer.
När händer det i Sverige?
För att det inte ”finns”?
Knappast.
Men här läggs istället locket på, resurserna stryps allt medan pressen excellerar i, tja, en dejtingsajt.
Vem granskar svenska barnporr-ringar?
Ingen.
Dom får fortsätta verka t o m öppet.
Vad sker då inte i det fördolda?
Men ett är lätt att inse: de är överlyckliga över allt fokus på det som media rubricerar som den kvinnliga pedofilhärvan.
I en debattartikel om det svenska barnlandet, om svenskt ointresse för dessa brott och att Sverige utdömer oerhört milda straff ,oftast böter, om det ens blir något, om det inte hinner bli preskriberat eller läggas ner. Det är skillnad mot utomlands med de riktiga barnporrhärvornas skyldiga som kan få över 20 år i fängelse.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-maste-lyssna-pa-fns-kritik_6556875.svd
Följt utav de vanliga förminskande, förnekande och känslokalla kommentarerna som alltid följer på brott mot utsatta särskilt barn. De som inte alls upprörs över övergrepp ens på små barn, som tycker att dessa debattörer inklusive Ecpat, sprider propaganda. De som argsint hävdar att allt är ”morallagar”, ”övervakning”, ”censur”, och att ”byxmyndiga” barn drabbas och - förresten - vems byxor menar dom då?
Så barnlandet Sverige, det som vi gärna vill tro att vi är,
det får vi nog omvärdera om vi tittar på vår omvärld.
För det är för pedofiler, som Sverige är ett barnland.
En artikel om att Försäkringskassans jämställdhetsarbete har upphört efter att nya skrivningar införts utav nuvarande regering.
http://www.dn.se/nyheter/politik/alliansen-smygavskaffade-mal-om-delad-foraldraledighet
Att jämställdheten har gått bakåt syns på en mängd olika områden.
Sverige var tidigare världsledande på jämställdhetområdet.
Numera glider vi sakta neråt i rankingen år för år.
Ser man i SCB:s lilla skrift "På tal om kvinnor och män" så ser man till exempel följande:
Ökning av männens uttag av föräldraförsäkringen i %
Mellan år 2000-2005 8%
Mellan år 2005- 2009 2%
Ökningstakten har i princip avstannat eller saktats in rejält.
Tydligen i linje med nuvarande regerings "valfrihet."
Tittar män även på antalet män så ökade det stadigt till 2005, sedan dess har det stannat på samma andel. Ökningen har uteblivit.
Jämställdhetslagen togs bort som 2009.
Den uppgick i den allmänna diskrimineringslagen
Jämo togs bort.
På det sättet nedgaderades jämställdhetsfrågorna.
Införandet av RUT var också ett sådant val - att nedgradera jämställdheten.
Man kunde ha valt att få svenska män att ta mer ansvar för hushållsarbete.
Det gjorde man inte, man valde istället att befästa en könskillnad: att fortsätta låta kvinnor utföra kvinnors arbete. Inget nytt under solen - eller under takkronorna.
Nu sig visar detta i resultatet i den senaste Tidsanvändningsundersökningen från SCB.
Mäns andel av hushållsarbete ligger kvar på samma nivå sedan man började mäta för 20 år sedan.
Däremot minskar kvinnornas andel - de ersatts av andra kvinnor.
För kvinnans lott är hushållsarbete - mannen ska alltid slippa detta.
Debatten om de övergivna barnen - Euro-orphans - har inte heller tagit fart i media. Trots två djupdykningar i ämnet av Uppdrag Granskning
Om de inte finns i media så blir det inte heller något problem. Då blir det inte heller smärtsamt eller omoraliskt. Att vi i Sverige nu gör som med gamla tiders ammor, som tvingades välja bort sina barn för rikas barn, vill vi inte höra.
RUT ska stå ohotat. Vem som är RUT - vilka kvinnor det är och hur de har det - det vet man inte och vill inte veta.
Endast i genomsnitt 2.9% av hushållen (2009) använder RUT, mest i rika kommuner.
Så rika män ska absolut slippa städa.
I styrelserummen dominerar fortfarande män, kvinnornas andel har till och med gått bakåt.
EU-kommissionären Vivianne Reding, som arbetar för bättre jämställdhet i just styrelser, utalar i radio att med en svensk minister som Nyanko Sabuni behöver hon inte ha några fiender.
Samhället visar fortfarande stora brister när det gäller att skydda de kvinnor som drabbas av mäns våld och moderater åker till PAS-landet Australien för att "studera" deras arbete i vårdnadstvister.
Någon haverikommission för samhällets missyckande med att skydda kvinnor som mördats i nära relationer har inte införts.
Den relativa barnfattigdomen har ökat, ensamstående mammor är de stora förlorarna de senaste åren.
Arbetsmarknaden blir allt mer könsuppdelad.
Och män har fått mer i plånboken.
Men i Sverige tycker regeringen att det viktigaste jämställdhetsarbetet är att kvinnor betalar lika mycket i bilförsäkring och att pappor får bidrag.
Apropå jämställdhet.
Ordförande för Polisförbundet går ut i en debattartikel och vill se förändringar för att poliser ska kunna bli bättre på att utföra sitt arbete.
http://www.dn.se/debatt/hog-tid-att-regeringen-tar-ansvar-for-polisens-arbete
För ca en månad valde densamma Polisförbund med densamma ordförande i spetsen, att försvara en ollande bloggande sexistiskt polis i AD.
Ordförande blev då intervjuad i Debatt och på frågan om hon själv velat möta en sådan polis så duckade hon, två gånger till och med, från att svara.
Det uppstod en pinsamt tydlig undanflykt från att vilja besvara den frågan.
Men allmänheten ska tydligen acceptera att möta en sådan polis.
Det finns ett trovärdighetsproblem från Polisförbundets sida efter det agerandet.
Inget de säger kan riktigt tas på allvar efter det.
Vad värre är – det solkar ner hela poliskåren med samma smet.
Polisförbundet organiserar nästan alla Sveriges poliser, man företräder alltså deras vilja.
Det får man åtminstone förutsätta.
Ingen polis har heller, så vitt varit synligt i media, tagit avstånd från deras eget polisfack. För varken enskilda, avdelningar, rotlar eller vad man nu kan förvänta sig, öppet eller anonymt i grupp, har synts i media.
Man får alltså anta att Polisförbundet hade medlemmarnas stöd i detta.
Ingetdera inger förtroende för svensk polis, antingen är de fega eller så stödjer de att ha en sexistisk kollega.
Frågan blir särskilt allvarlig ur förtroendesynpunkt när det tidigare visat sig att polisers vanligaste brott är , inte som hos övrig allmänhet, fortkörning och liknande, utan kvinnofridsbrott.
Så några frågor uppstår i samband med dagens debattartikel:
"För att nå statsmakternas mål krävs också att medarbetarna får rätt förutsättningar."
Att försvara en ollande bloggande sexistisk polis – är det att ge rätt förutsättningar för polisen, tycker Polisförbundet?
"En förutsättning för att ett demokratiskt samhälle ska fungera är att medborgarna har förtroende för rättsväsendet. Polisen har ett stort ansvar för att förvalta det förtroendet."
Förtroendet för förvaltas dåligt av ordförande själv och dennes förbund, därmed av nästan samtliga poliser i Sverige.
Så det här låter endast som tomma ord, en floskel.
"Vi föreslår att det inrättas en ombudsmannafunktion, en allmänhetens polisombudsman, till vilken medborgarna kan anmäla eventuella brister och synpunkter på polisens arbete. Detta skulle ge värdefulla möjligheter till ständig förbättring av polisverksamheten utifrån medborgarnas behov och önskemål."
Det kom synpunkter på Polisförbundets agerande.
De försvarade sig med emfas i media.
De slog upp stort på sin egen hemsida att de lyckats försvara en medlem i AD,
men inget om vad denne medlem egentligen gjort.
De svarar inte heller själva på mail från allmänheten.
Allmänheten var betydelselös, kårandan och att försvara poliser till varje orimligt pris leder till att Polisförbundets förslag klingar ovanligt falskt.
Det är det pris de får betala för sitt tidigare agerande.
De hade ett val - och de valde.
*
Tidigare inlägg i ämnet:
http://shedlight.bloggplatsen.se/2011/09/07/6192070-vilken-kvinna-vill-mota-en-sadan-polis/
Migrationsdomstolen har fattat beslut om att kvinnor i prostitution från EU-området har rätt att stanna tre månader.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.745496-eu-prostituerade-kvar-i-tre-manader
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/eu-prostituerade-kvar-i-tre-manader_6541223.svd
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-prostituerade-far-jobba-tre-manader-i-sverige
Det är mycket märkligheter med detta beslut som inte stämmer så bra överens med verkligheten.
Det finns både en individuell, en kriminell och en samhällelig aspekt.
På den individuella nivån gäller frågan om inte dessa kvinnor, som alltid är i en riskutsatt levnadssituation, inte alltid är mer eller mindre föremål för koppleri eller människohandel.
Någonstans har det börjat med en "pojkvän" eller en kompis "pojkvän" osv,
De är alltså en del av en internationell könshandel.
Domar tidigare inom området visar att kvinnorna i verksamheten förs från hemlandet till Spanien till Sverige tillbaka till Spanien till Rumänien och till Sverige igen. Att de i praktiken behandlas som varor som förs mellan olika länder blir uppenbart.
Är de offer för människohandel kan och ska de få skadestånd redan med nuvarande lagstftning.
Har Migrationsdomstolen haft i åtanke när de fattat beslutet att kvinnorna har betalat transport till Sverige, hur de betalar uppehälle och till vem?
Oftast är denna hantering behäftad med att de sätts i en ursprunglig skuld, för resan , för maten, för hygien och annat. De startar alltså inte från noll, de ska betala av i prostitution.
Dessutom kan de få betala en orimlig hyra för att dela ett rum på tex 5 personer , vilket gör att gränsen för koppleri kan passerats redan där.
Har de en skuld kan det vara människohandel.
Men detta är oerhört svårt att bevisa.
Det går att svårligen att skilja på person och personens utnyttjande dvs koppleri och liknande.
Det där når inte fram till juridiken på Migrationsdomstolen.
På den kriminella nivån finns alltså de som tjänar pengar på att sälja andras kroppar.
Personer som kommer från andra länder och följer med i bakgrunden, fixar lägenhet och annat praktiskt, fixar kunder också. Sätts en i häkte finns det fler andra som tar vid.
Dessa "pojkvänner" försvinner inte.
Det är handlare, hallickar, bostadsuthyrare, taxichaufförer, en hel kedja påverkas och det kommer in i samhället som en parallell kriminell verksamhet.
Det är ett allvarligt problem.
Köparna, männen, de som skapar efterfrågan, är dessutom nu kriminella.
De som också kan agera både kopplare och främjare. Och ibland odla kontakter med hallickarna på vänskaplig nivå.
Och den sista aspekten är den samhälleliga.
Kvinnor i prostitution förutsätter att det finns en efterfrågan av män på att köpa kvinnokroppar för sin njutning eller sitt maktutövande, ofta både och.
Dessa män finns runt om oss i samhället, på höga och låga nivåer, på alla nivåer.
Det uppstår utpressningssituationer, det påverkar personer i maktutövning. Det har det alltid gjort, så det har inget med nuvarande lag att göra, utan med själva företeelsen. Det är bara att jämföra med 70-talets stora härva och även med nutida tystnad och plötsliga förflyttningar av personer i hög position.
En annan samhällelig aspekt är att prostitution påverkar alla kvinnor i ett samhälle.
Kan några köpas, kan alla köpas och alla kvinnors värde devalveras.
Ofrånkomligt.
Alla kvinnor blir mindre värda som människor i dessa mäns ögon, mer eller mindre öppet i mer normala situationer.
Det märks tydligt redan på den hårda tonen på nätet, framför allt på sexköparforum, men även på andra delar på nätet, och på hur samhälleliga institutioner agerar i vissa frågor.
Hur ska en domare kunna fatta beslut om påföljder i sexualrelaterade brott om han själv, i hemlighet, köper kvinnor som varor?
Hela samhällskroppen påverkas.
Som Viktor Hugo skrev:
Prostitution är för samhället som incest är för en familj.
Till sist:
En lagstiftning som ger kvinnor i prostitution automatiskt rätt till skadestånd skulle hjälpa de här kvinnorna mer än det beslut som Migrationsdomstolen nu har valt att fatta.
En lagstiftning som behandlade dem som människor och inte som kroppar.
I en debattartikel skriver före trädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, att det behövs en skärpning av lagstiftningen i sexualbrott så att barn får ett bättre skydd.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-skyddas-mot-sexuell-exploatering_6539907.svd
Det är givetvis ett mycket gott syfte.
Men inga lagar hjälper om inte tillämpningen av dem blir i lagens anda.
Det finns alltid ett godtycke och en praxis som rätten väljer att gå efter.
Denna praxis sätts efter en kombination av en tids dömande efter en lag och framför allt när HD:s vägledande domar kommer.
De påverkar, även i de fall HD själva anser att de INTE ska på verka bedömningen framöver.
Det gör de ändå.
Tillämpningen av lagarna idag inom sexualbrottsområdet tar mer hänsyn till en patriarkal syn på sexualiteten, man utgår från mannens syn på vad sexualitet är.
Det är uppenbart.
Där domstolar t o m vid våldtäktsåtal där vuxna är inblandade, letar efter för gärningsmannen förmildrande omständigheter.
-Kvinnan var för full för att våldtäkt ska anses bevisas
-Kvinnan är för nykter för att våldtas.
-Den misstänkte råkar våldta så han går fri trots bevisning i form utav starka vittnesmål och sms.
-etc
Om domstolar idag tolkar verkligheten utifrån för gärningsmannen förmildrande omständigheter för vuxna, hur ska det inte då vara för barn och unga, som har ännu svårare att hantera en förhandlingssituation i rätten, speciellt om de inte mår psykiskt bra?
Hur ska de klara det?
Domstolar saknar brottoffersperspektiv och neutral sexualitetssyn.
De saknar alldeles för ofta förmåga att göra en maktananlys;
att se kombination av treenigheten makt , kön och sexualitet
som en del av brottets karaktär.
Det visar den här aktuella våldsdomen mot en minderårig flicka med självskadebeteende, där hovrätten valde att inte tro på hennes ord.
Den vuxne mannen gick ansvarslös; han gick inte att stoppa.
Den 14-åriga förståndshandikappade flickan Malmö, som drogades och såldes på toaletter till en rad män, är ett annat skrämmande exempel. Där valde HR också att fria alla gärningsmännen utom en som dömdes till ett minimalt straff på tre månader, som redan ansågs avtjänat.
Flickan blev utan skadestånd, hon fick inte upprättelse.
Eller den 13-årig flickan som tvingades till analsex, där rätten valde att fria pojken, med motiveringen att flickan borde ha gjort mer motstånd, det räckte inte med ett nej. Observera att det var en 13-åring.
Det finns alldeles för många sådana exempel där påföljderna blir milda eller där straff uteblir.
Åklagare vet idag att det är ingen ide att gå vidare med utredningar om det inte är enormt stark bevisning, t ex starka vittnen eller övertygande teknisk bevisning. Och att det är rätt brottsoffer.
De flesta utredningar läggs ner, om det ens blir en utredning,
-om det ens anmäls.
Endast en liten del av våldtäktsfallen mot vuxna leder till fällande dom.
Barnen har ännu mindre chans att få upprättelse, ännu färre övergrepp leder till fällande dom.
Domstolarna har för dålig brottsofferkunskap, för dålig barnkunskap, för lite intresse av att barn får en rättvis behandling, de är för partiska och styrs av en uråldrig struktur när det kommer till att bedöma sexualbrott.
Det hjälper inte med vilka lagar i världen som finns, när domstolarna anser att mannen inte går att stoppa, att han är en viljelös maskin. Utan ansvar.
Här följer några citat ur en boken ”En riktig våldtäktsman” (Wennstam)
Citat som visar att synen på sexualbrott i samhället och domstolars agerande avseende dessa brott, går mycket djupare än ord på ett papper, än en stiftad lag.
"Om det är vanliga killar , med ungefär samma moraluppfattning som vem som helst, som begår övergreppen – då kanske det finns spår av kvinnoförtryck och godkännande av vissa övergrepp också i den vanliga svenska moralen."
"I Sverige finns fortfarande kvar mycket av gammalt patriarkalt tänkande när det kommer till både den moraliska och den juridiska synen på skulden hos våldtäktsoffret."
"I praktiken riskerar bevis att värderas olika av olika personer och avgörande kan ytterst bli vilket värde en domare tillmäter viss eller vissa omständigheter, Genom sina erfarenheter, kunskaper och attityder tolkar domaren innebörden av en viss handling, en viss omständighet eller en viss utsaga."
"Det är ett normativt ställningstagande från Hovrätten, som går ut på att mäns ”rätt” att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föreställningar.
Till sin juridiska form handlar Hovrättens resonemang om en uppsåtsbedömning, men till sitt sociala innehåll resonemanget om en intresseavvägning."
Just den sista meningen här, är betydelsefull om man vill åstadkomma en förbättring för de målsägande i sexualbrottsmål.
Lagar – javisst!
Men.
Urgamla värderingar och unkna föreställningar hos den dömande makten och dess representanter måste vädras ut också.
Värderingar och föreställningar som dessa juridikens företrädare kanske i en del fall inte ens är medvetna om att de har.
I andra fall är de kanske det och vill behålla dem intakta.
En tidstudieanvändnings-undersökning presenterades tidigare av SCB
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-man-stadar-mer
http://www.dn.se/nyheter/sverige/juholt-det-ror-pa-sig--men-alldeles-for-sakta
I en krönika skriver Anna Laestadius Larsson om denna undersökning, om det orimliga i den stora tidsmängd som verkar läggas på hemarbete totalt.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kvinnors-stadning-snart-en-hobby_6531594.svd
Men det finns mer konstigheter.
Fler medier rapporterade tidigare att det har blivit mer jämställt./*/
Har det verkligen blivit det?
Går man in och tittar på staplarna i pressmeddelandet och så syns inte bilden av någon vidare jämställdhet alls. Faktum är att nästan inget har hänt på 20 år.
Matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning; i alla dessa staplar är det stora skillnader mellan könen, särskilt på tvätt/strykning. Bara i matlagning har skillnaderna minskat lite.
Däremot i s k underhållsarbete har männen en högre stapel.
Enligt vad företrädarens för SCB:s undersökning sa så innehåller denna form av hemarbete sådant som att:
gå ut med hunden, "måla" om, klippa gräsmattan, byta däck,
meka med bil osv. (Detta förutsätter givetvis att hushållet har hund, trädgård, bil osv.)
Målar om huset görs var 5-10 år, byta däck två ggr om året, klippa gräsmattan en gång i veckan - sommartid. Resten av underhållstiden kan alltså ägnas åt snickra, dona i garaget, meka med bilen dvs det blir hemarbete av SCB . Det är sådana sysslor som också skulle kunna anges som hobby/fritid och hamna utanför hemarbetet.
Matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning = hushållssysslor är däremot sådant som i behöver göras varje dag, ibland flera ggr per dag.
För att tolka undersökningens resultat rätt, bör man ha i minne att hemarbete är en överrubrik, och tex hushållsarbete och underhållsarbete är underrubriker, dvs delmängder av hemarbetet.
Hemarbete är alltså inte alls lika med hushållsarbete, något som de flesta medier tycks ha missuppfattat.
Vad undersökningen visar är det fortfarande finns stora könsskillnader.
Kvinnan står för att hemmet fungerar dagligen.
Mannen ägnar sig åt någon sorts hobbyprojekt, där ute, det som SCB alltså kallar underhållsarbete.
Vilket kanske inte är så fel, utan tvärtom faktiskt mer rätt än vad de tror för det kanske ska ses som ren underhållning.
Kvinnan är uppenbarligen fortfarande hushållerska åt mannen enligt undersökningen.
Det kallar media för "mera jämställt". Olyckligt.
Att kvinnor mår bättre efter skilsmässor kan bero på just det faktum att de slipper vara hushållerska åt en vuxen man.
Hur kunde det då bli så fel i media?
Hur lyckades man dölja "underhållsarbetets" karaktär så bra och hur kunde det bli likvärdigt med matlagning, diskning, avdukning, städning, tvätt, strykning?
I stort sett skildrade alltså all media resultatet på samma sätt , som om jämställdheten blivit bättre i hushållsarbetet, som felaktigt att "männen städar mer".
Beror det på att media ville framställa en positiv jämställdhetsnyhet?
Även om den inte stämmer?
Då är frågan vilka som tjänar mest på det? Är det män eller kvinnor?
.
länk till pm med staplar
http://www.scb.se/Pages/PressRelease____319925.aspx
*Metro var den enda media som skrev lite mer nyanserat.