Inlägg publicerade under kategorin Barn
I en debattartikel skriver före trädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, att det behövs en skärpning av lagstiftningen i sexualbrott så att barn får ett bättre skydd.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-ska-skyddas-mot-sexuell-exploatering_6539907.svd
Det är givetvis ett mycket gott syfte.
Men inga lagar hjälper om inte tillämpningen av dem blir i lagens anda.
Det finns alltid ett godtycke och en praxis som rätten väljer att gå efter.
Denna praxis sätts efter en kombination av en tids dömande efter en lag och framför allt när HD:s vägledande domar kommer.
De påverkar, även i de fall HD själva anser att de INTE ska på verka bedömningen framöver.
Det gör de ändå.
Tillämpningen av lagarna idag inom sexualbrottsområdet tar mer hänsyn till en patriarkal syn på sexualiteten, man utgår från mannens syn på vad sexualitet är.
Det är uppenbart.
Där domstolar t o m vid våldtäktsåtal där vuxna är inblandade, letar efter för gärningsmannen förmildrande omständigheter.
-Kvinnan var för full för att våldtäkt ska anses bevisas
-Kvinnan är för nykter för att våldtas.
-Den misstänkte råkar våldta så han går fri trots bevisning i form utav starka vittnesmål och sms.
-etc
Om domstolar idag tolkar verkligheten utifrån för gärningsmannen förmildrande omständigheter för vuxna, hur ska det inte då vara för barn och unga, som har ännu svårare att hantera en förhandlingssituation i rätten, speciellt om de inte mår psykiskt bra?
Hur ska de klara det?
Domstolar saknar brottoffersperspektiv och neutral sexualitetssyn.
De saknar alldeles för ofta förmåga att göra en maktananlys;
att se kombination av treenigheten makt , kön och sexualitet
som en del av brottets karaktär.
Det visar den här aktuella våldsdomen mot en minderårig flicka med självskadebeteende, där hovrätten valde att inte tro på hennes ord.
Den vuxne mannen gick ansvarslös; han gick inte att stoppa.
Den 14-åriga förståndshandikappade flickan Malmö, som drogades och såldes på toaletter till en rad män, är ett annat skrämmande exempel. Där valde HR också att fria alla gärningsmännen utom en som dömdes till ett minimalt straff på tre månader, som redan ansågs avtjänat.
Flickan blev utan skadestånd, hon fick inte upprättelse.
Eller den 13-årig flickan som tvingades till analsex, där rätten valde att fria pojken, med motiveringen att flickan borde ha gjort mer motstånd, det räckte inte med ett nej. Observera att det var en 13-åring.
Det finns alldeles för många sådana exempel där påföljderna blir milda eller där straff uteblir.
Åklagare vet idag att det är ingen ide att gå vidare med utredningar om det inte är enormt stark bevisning, t ex starka vittnen eller övertygande teknisk bevisning. Och att det är rätt brottsoffer.
De flesta utredningar läggs ner, om det ens blir en utredning,
-om det ens anmäls.
Endast en liten del av våldtäktsfallen mot vuxna leder till fällande dom.
Barnen har ännu mindre chans att få upprättelse, ännu färre övergrepp leder till fällande dom.
Domstolarna har för dålig brottsofferkunskap, för dålig barnkunskap, för lite intresse av att barn får en rättvis behandling, de är för partiska och styrs av en uråldrig struktur när det kommer till att bedöma sexualbrott.
Det hjälper inte med vilka lagar i världen som finns, när domstolarna anser att mannen inte går att stoppa, att han är en viljelös maskin. Utan ansvar.
Här följer några citat ur en boken ”En riktig våldtäktsman” (Wennstam)
Citat som visar att synen på sexualbrott i samhället och domstolars agerande avseende dessa brott, går mycket djupare än ord på ett papper, än en stiftad lag.
"Om det är vanliga killar , med ungefär samma moraluppfattning som vem som helst, som begår övergreppen – då kanske det finns spår av kvinnoförtryck och godkännande av vissa övergrepp också i den vanliga svenska moralen."
"I Sverige finns fortfarande kvar mycket av gammalt patriarkalt tänkande när det kommer till både den moraliska och den juridiska synen på skulden hos våldtäktsoffret."
"I praktiken riskerar bevis att värderas olika av olika personer och avgörande kan ytterst bli vilket värde en domare tillmäter viss eller vissa omständigheter, Genom sina erfarenheter, kunskaper och attityder tolkar domaren innebörden av en viss handling, en viss omständighet eller en viss utsaga."
"Det är ett normativt ställningstagande från Hovrätten, som går ut på att mäns ”rätt” att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föreställningar.
Till sin juridiska form handlar Hovrättens resonemang om en uppsåtsbedömning, men till sitt sociala innehåll resonemanget om en intresseavvägning."
Just den sista meningen här, är betydelsefull om man vill åstadkomma en förbättring för de målsägande i sexualbrottsmål.
Lagar – javisst!
Men.
Urgamla värderingar och unkna föreställningar hos den dömande makten och dess representanter måste vädras ut också.
Värderingar och föreställningar som dessa juridikens företrädare kanske i en del fall inte ens är medvetna om att de har.
I andra fall är de kanske det och vill behålla dem intakta.
I media om en pedofil som lagförts.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fangelse-for-sexbrott-mot-barn_6349240.svd
http://www.dn.se/sthlm/fangelse-for-sexbrott-mot-barn
Det går att förstå att det rör sig om många upprepade tillfällen, och dessutom ges info om att offren är mellan 6 och 12 år.
Det är alltså fråga om barn, även små barn.
Brott mot ännu yngre barn lagförs sällan eftersom domstolar inte har kunskap om hur man hanterar så små barn.
Så naturligtvis, går det inte att veta om det finns ännu yngre barn, eller ännu fler offer.
Han frias från våldtäkt står det, men det betyder att det inte gick att bevisa våldtäkt. Det är ju heller inte ovanligt ens när det gäller vuxna individer, det är ännu mer ovanligt att bevisa våldtäkt när offret är ett barn.
De flesta övergrepp lagförs inte, det är allt vi vet.
Han har fått två års fängelse.
Två år för dessa brott mot de allra mest sårbara i vårt samhället; små barn.
Verkar vara ett milt straff.
Men det brukar vara så, domstolar dömer milt för sexualbrott mot barn.
Trots att barn har hela sitt liv framför sig och händelser i barndomen sätter spår.
Häleribrott på nätet ger längre straff än en rad sexualbrott mot små barn.
Så ser normerna ut i svenskt rättsväsende.
Det finns en annan aspekt att fundera över.
Han ska utvisas efter genomgånget straff.
Så vi slipper honom och domstolen framstår som handlingskraftig.
Men vad händer då?
Kommer han "clean" till ett annat land, vare sig han stannar i det land han utvisats till eller beger sig till ett tredje land?
Får det land han utvisas till veta att han dömts för sexualbrott mot små barn?
Den som begår upprepade övergrepp på barn, har gått över en gräns. Det gör att det finns risk för att utföra beteendet igen, det är starka drivkrafter, särskilt vid konsumtion av barnporr. Om det är en stor eller liten risk spelar ingen roll, oskyldiga barn ska inte drabbas.
Uppdrag granskning, SVT, har skildrat ständiga pedofila återfall i flera av sina program.
Det känns alltför lättvindigt för svenskt rättsväsendet att bestämma om utvisning.
Kommer andra barn utsättas för övergrepp då?
Barn som inte är svenska?
Kommer någon lyssna på dem?
Vem skyddar dem i preventivt syfte?
Vill svenska rättsväsendet bara skydda sig själva från att "drabbas" utav mannens framtida härjningar? Mer än att skydda andra barn oavsett nationalitet.
Mannen borde följas upp.
Det borde blir bättre uppföljning i Sverige på dömda barnskändare.
Det borde även blir bättre uppföljning på dömda barnskändare vid utvisning.
Hade det varit bättre för alla barns skydd att behålla honom i Sverige och övervaka honom?
Nu hänger frågorna och ansvaret i luften.
Bara en sådan här kort notis väcker frågor om barns egentliga skydd av svenskt rättsväsende.
Och då ALLA barns skydd.
Om lagen om förbud mot tittning av barnporr.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-vi-ligger-inte-och-skannar-av-natet
http://www.dn.se/nyheter/sverige/aven-spadbarn-bland-de-drabbade
http://www.dn.se/nyheter/sverige/styvpappan-fotade-overgreppen
Vissa krafter nu försöker svärta ner tittförbudet.
Den går inte att efterleva säger man, man ska inte ha sådana lagar.
Och ”glömmer” plötsligt att det gäller de flesta brott, även rattfylleri, fortkörning, eller den nya lagen om nedskräpningsförbud.
Men övergrepp är så mycket värre.
Sverige är ett utav de länder som har bäst utbyggt bredband.
Bra för yttrandefriheten säger man.
Men bra för barnporrkonsumenter också.
Det ska man komma ihåg.
Bortåt 50.000 försök att nå barnporr stoppas varje dygn av polisens spärr.
Hur många fler sajter det finns kan man bara göra sig en föreställning om.
Men man kan konstatera att det är mycket mer spritt än vad man i allmänhet tror.
En bild ur verkligheten på nätet:
"Professional porno star!"
"Alisha, Tanja, Marsha"
"Girls, girls!"
"Look at them, they want this!"
Bilderna visar tre flickor i avancerade pornografiska aktiviteter.
De professionella aktörerna är
flickor som är 6, 8 och 13 år gamla.
Filmade i barnpornografins förlovade land – Ukraina.
Men det kunde lika gärna ha varit i Katrineholm eller i Thailand.
Alisha, Tanja och Marsha förstår inte ordet yttrandefrihet, de kan inte ens skriva, de har aldrig surfat på nätet.
Men de vet vad smärta är.
De vet när de blöder.
De vet att ingen hjälper dem.
Bahnhofs VD ondgjorde sig en gång över inskränkningar i yttrandefriheten i jakten på barnporr.
Vems yttrandefrihet?
De barn som inte kan välja, vilken frihet till yttrande har de?
Piratpartiets EU parlamentariker hävdar att ingen är för barnporr, därför behövs inte inskränkningar på nätet.
Svaret är att mängder av människor är för barnporr, det är just därför det finns.
De som konsumerar, de som betalar och prenumererar på en ständig ström av nya övergrepp.
Den globala barnporrindustrin växer med en exponentiell hastighet.
Det finns en aldrig sinande marknad med främst män därute.
Precis vem som helst kan vara konsument.
Och övergrepp kan filmas var som helst och läggas ute på nätet även i huset mittemot.
Det behöver inte vara Ukraina.
När det väl lagts ut på nätet sprider den sig över världen inom 24 timmar.
Då plockar någon företagsam nätaktivist upp bilden, låser den och säljer den, någon som lever på att sälja barnporrbilder.
Vem som helst.
Mattias 18, Greg 42, eller Teo 27
Det är en ständig efterfrågan på nya bilder, dygnet runt.
Bilder på barn som binds, utsätts för elchocker, penetreras med stora föremål, piskas, har ögonbindel och med förtejpade munnar.
Som lealösa små dockor med apatiska blickar.
Ingen hjälper mig
Så här blev livet
Till detta föddes jag
Det finns barn som utsatts från det de började gå till de är tonåringar som fortfarande inte hittas.
Fastän upphovsmannen ibland grips men han tiger som muren, och han skyddas av juridiken, han behöver inget säga.
För så är det.
De maktlösa får ingen hjälp
De starka, de skyddas däremot.
Domstolar förstår inte att ett filmat övergrepp är lika med ett övergrepp, en barnvåldtäkt är lika mycket våldtäkt för att den finns filmad.
Och att integritetsbrottet blir så mycket större med internet.
Ur boken Övergrepp Diesen 2009
Tendensen är att domstolar idag ser barnporr-brott som relativt lindriga brott
Domstolarna tonar ner brottets allvarlighet när det blir fråga om gränsdragningar
Vid tvekan om brottet är grovt, väljer man normalgraden
Man dömer alltså neråt i straffskalan i stället för uppåt.
Med denna liberala inställning är det risk att man missar två aspekter av brottet:
för det första att ersätts utredning om det primära brottet, övergreppet, till förmån för att gå på den som konsumerar produkten av övergreppet, bilderna.
För det andra missar man själva drivkraften bakom brottet, efterfrågan
En normalisering av att konsumera olika övergrepp sker, baksidan av vår tillgång till bredband.
Och dessa, efterfrågesidan, är nu ute och försvarar sitt agerande, i bloggar och kommentarer - de som driver brottet.
Men barnen; de är tysta.
En debattartikel om införandet av kvasibegreppet PAS i svenska domstolar.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.678145-irrlara-riskerar-att-fria-skyldiga-pedofiler
PAS skapades av amerikanen Gardner, som också hävdade att barn inte tar skada av sexuella övergrepp, att de bör fortsätta att umgås med förövaren och om en förälder ( oftast mamman) motsätter sig det ska hon förlora vårdnaden.
Precis så som sker alltför ofta i svenska domstolar idag.
Detta läser vi också om i media, men då bara ur pappans perspektiv.
Man tror knappt det är sant.
Vad har hänt?
Men detta händer gång på gång.
Därför är Widells debattartikel så enormt viktig.
Varför har barns värde urgröpts i svensk rätt när det gäller övergrepp i nära relationer?
Samma dag som denna debattartikel publiceras, så skriver också media om en 7-årig flicka som utsatts för övergrepp av en anställd på ett fritidshem.
Då tvivlar ingen på att det i så fall är ett brott.
Händer samma i familjen kallas det vårdnadstvist och att mamman förmått barnet att ljuga.
Då hänvisas till PAS utav alltför många domstolar och dessa kringresande köpta PAS-företrädare får vittna.
Och barnet hamnar i underläge.
Barnet kan inte köpa ”vittnen”.
I Rädda Barnens bok ”Varför berättar de inte?” återges ett antal barnsamtal.
Det är samtal med barn som bevisligen utsatts för övergrepp eftersom det finns filmbevis.
Ändå berättar inte barnen i de flesta fall, inte ens när de fått se delar av filmen.
Så svårt är det att öppna sig om övergrepp.
Det tar lång tid, förtroende och barnkunskap.
Det finns specialkunskap i svenska domstolar när det gäller bl a i vattenmål, fastighetsbildning, och miljömål.
Men inte i när det gäller barn.
De behandlas fortfarande som små vuxna.
Det är också väl känt att barn har svårt att berätta om övergrepp när de lever med förövarna och det är först när det kommer ur denna påverkan som de har möjlighet att kunna och våga berätta. Något som alltså händer just vid en separation.
Att det då kommer fram är alltså följdriktigt ur barnpsykologisk synvinkel.
Vilken förälder vill sedan att förövaren ska få umgås med barnet?
Men det tas ingen hänsyn till detta i domstolen.
Då kallas det alltså vårdnadstvist och att båda föräldrarna har "rätt" till barnet, som om det vore en ägodel.
Barnets väl är underordnat.
Den förälder som vägrar att skicka sitt barn till förövaren, mister vårdnaden. Så får barnet bo hos förövaren.
Papparättsorganisationer med obskyr agenda har hårdnackat drivit detta bakom kulisserna.
Och media har ställt upp.
Ett annat exempel på att barns värde urgröpts var den praxis som HD satte i den famösa decemberdomen där en pappa friades från övergrepp på sin son.
I domen, i Lambertz tillägg, slås fast att när det gäller barn som berättar om övergrepp ska man utgå från att de gör det för att de vill få skadestånd, att barn är så förslagna.
Någon som inte gäller vuxna, vid något brott.
Men det ska alltså anses gälla för barn som utsätts för sexuella övergrepp i nära relationer.
Det säger något om klimatet i svenska domstolar.
Sverige är inte längre ett barnland.
Sveriges rättsväsende är barnfientligt.
I Nederländerna och i Danmark finns speciella barnutredare.
Der finns inte i Sverige.
I boken Övergrepp, (Diesen, 2009), visas att den ökning av anmälda sexualbrott mot barn som skett från 1987 inte har lett till att fler proportionellt sett döms för detta brott.
De allra flesta går alltså fria.
Trots att man vet detta har det inte ställts krav på speciella barndomstolar, eller ens på ökad barnkunskap i domstolarna, från regering och riksdag.
Tvärtom.
Man har infört PAS smygvägen och barn är mer rättslösa än någonsin.
Ingen debatt förs om detta.
Tvärtom igen.
Riksdagsmän åker till PAS-landet Australien för att ta intryck om hur vårdnadstvister löses.
Så återigen, Sverige är inget barnland.
Och pedofila rörelser växer sig starka.
Det är värt att komma ihåg att Sverige var tidigare en av de ledande barnporrproducenterna i världen.
Bloggen som skriver mer om barns rättslöshet:
http://suspicio.wordpress.com/
Bloggen som skriver om hur organisationer och riksdagsmän lobbar för PAS:
HD prövar inte fallet med utnyttjandet av ett barn i sexhandel, ett barn med förståndshandikapp.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kopplerimal-provas-inte-av-hd_6213049.svd
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1484621/Kopplerimalet-provas-inte-av-HD.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4535133
Därmed är det att anse som officiellt.
Det var fritt fram att utnyttja ett barn i sexhandeln.
Den "värsta" skurken fick ett par månader i fängelse, men häktningstiden räknades väl av, så blev det något straff?
Tidigare har ju HD i princip avkriminaliserat incest/ barnvåldtäkt.
Nu går HD ett steg längre.
Det är fritt fram att sälja ett barn på en smutsig soffa bakom en pizzeria eller på en offentlig toalett.
De som utnyttjar barnet ska bara åtminstone låtsas, att de bryr sig om att barnet är 15 år.
Men det räcker att de säger det i rätten, om det kommer så långt.
Vilket inte är troligt.
Ett HD bestående av av bland annat Jr som är sexköpare, beskyddare av sexköpare, förespråkare av månggifte med kvinnor.
Förutom alla " fina" kontakter och alla titlar.
Som ogranskade får bestämma över utsatta.
Som tidigare har kommit en bit på väg att försvåra lagföring av våldtäkt.
Men, visst, där är det en bit kvar ännu.
Men incest och barnsexhandel är väl nästan ordnat nu.
Så nu är det bara att vänta på nästa steg från den högsta juridiska instansen i Sverige.
Och förresten alla kultursidor i media, var finns nu upprördheten över det här fallet? Varför hylla "mangahjälten" men vara tysta nu?
Fler artiklar i DN om pedofiler.
Petter fortsatte att leva med sina fantasier. På nätet hittade han porrfilmer med unga flickor. När han var tjugofyra år inträffade katastrofen.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/petter-domd-for-sexuellt-utnyttjande-av-barn-jag-har-lart-mig-att-undvika-riskfy
På mottagningen i Huddinge har personalen märkt att internet erbjuder en miljö som uppmuntrar ett stört sexuellt beteende. Där är det lätt att hitta bilder och filmer med små barn, och det är lätt att få kontakt med likasinnade.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/en-vag-till-hjalp-for-pedofiler
Under flera år levde Mats med sina fantasier. Han kom över några porrfilmer med unga flickor, men levde inte ut sin sexualitet. Inte förrän den gången han förgrep sig på den då tioåriga flickan.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mats-domd-for-valdtakt-pa-en-tioarig-flicka
Det finns dock en fara med benämningen pedofiler.
Det kan ge en association till att det alltid är en störning , ev viss sjuk avvikelse.
Det finns också.
Men det finns dessa olika ansikten.
Det är inte alltid så att det är ett tydligt pedofilt lättdefinierbart "sjukt" beteende.
Den vanligaste pedofilen är sällan-pedofilen.
Den vanliga mannen.
Som själv befinner sig i en utsatt period i livet, någon livskris , eller att något dramatiskt hänt i livet. Och det finns ett barn i närheten, som vill trösta eller vill göra den här personen glad igen.
Ett övergrepp sker.
Skammen tar tag i både förövaren och barnet och tystnaden breder ut sig.
Så finns det pedofilen - barnskändaren - som inte uppfattar sig som en pedofil men som har ett gränsöverskridande beteende.
Som söker porr nätet, ofta. Där excitationspunkten förflyttas hela tiden.
Nya kickar; våldsporr, prostitutionsporr, förnedringsporr av olika slag, mer och allt yngre flickor och även pojkar, till slut blir det ren barnporr.
Personen behöver inte ens märka att gränsen passeras och att han blir en gränsöverskridare.
En som deltar i barnskändning.
Enligt Ecpats uppgifter stoppar barnporrfilter 50.000 sökningar i Sverige varje dygn till upptäckta barnporrsajter. En ofattbart högt antal.
Hur många som inte stoppas kan man bara göra sig en föreställning om.
Barnporr är en lukrativ business, för de som säljer tillgång till dessa sajter.
När DN skrev om det kommande tittförbudet, så fullständigt översvämmades kommentarfältet (ja det öppnades!) utav de personer som uppenbart var gränsöverskridare och som inte ville låta sig begränsas av detta tittförbud.
Det var de vanliga beklämmande invändningarna; yttrandefriheten hotas, detta är bara första steget, vanliga barnbilder blir nu porr, hur ska ungdomar göra nu, jaga de skyldiga inte oss.
Utan att tänka på att för de som utsätts finns ingen yttrandefrihet och att varje tittning skapar efterfrågan på nya övergrepp - hela tiden.
Någon begår barnskändning för att någon annan ska kunna stå bredvid och titta på, fast på andra sidan skärmen.
Jag vet hur det lät . Jag var ute och bemötte barnporrivrarna.
De var totalt ohämmade i sitt behov av barnporr.
Vad säger detta om barnskändning i Sverige och inställningen till detta - bortom det svarta rubrikernas fördömmande?
Så dom finns och dom har ett enormt behov av att rättfärdiga sitt beteende och att framstå som totalt oskyldiga.
Ändå vet man att hos i princip alla som begår övergrepp mot barn hittas barnporr.
Det är lätt att ta ställning mot den fule pedofilen. Monstret.
Men svårar att se sambanden mellan de som försvarar barnporr, i någon form, även tecknad.
Där klarar media inte övergången.
Där är okunskapen och oviljan att beröra det allra känsligaste för smärtsamt.
Så smärtsamt att man väljer att ta till ord som yttrandefrihet - barnskändarnas egna argument för att få tillgång till tecknad barnporr.
Följden blir att samma media som tävlar i att fördömma pedofiler i svarta rubriker, också tävlar i att försvara pedofilers/barnskändares rätt.
Så kan det gå.
I DN ett antal artiklar om pedofiler.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vi-maste-forsoka-na-pedofilerna
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/bosse-lothen-overgreppen-har-paverkat-mig-for-livet
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/lasse-med-barnsexfantasier-psykologen-ar-min-raddningslina
Bra att det äntligen blir något fokus på det här.
Men övergrepp på barn är mer än "bara" pedofiler på en lekplats.
Pedofiler kan vara sjukligt fixerade vid barn eller vara de som föredrar unga partners.
I Sverige eller i Thailand. Eller någon annanstans.
I boken Rosario är död beskrivs det så här.
sid 374-377 (Om pedofilen)
Han är en utomordentligt manipulativ människa. Till det yttre ter han sig som en skötsam glad och vänlig person.
Han säger att han älskar barn, men tycks i själva verket vara oförmögen att förstå att andra människor är levande varelser. Han gör dem till föremål.
De har ett väl utbyggt kontaktnät. De utbyter ständigt information, skickar bilder och berättelser till varandra och tipsar varandra om var och hur man kan skaffa sex med barn.
De förnekar allt oavsett hur starka bevisen är. De som tvingas erkänna skyller oftast på barnen.
Andra intellektualiserar saken. De säger sig vilja kämpa för barns rätt att uttrycka sin sexualitet.
Men det finns också andra, som helt enkelt föredrar så unga partners som möjligt. De ger sig inte på de allra minsta utan föredrar de från 10 år och uppåt.
Det här sista är också ett pedofilt beteende.
Man skyller på att man blir lika utnyttjad, man hjälper fattiga.
Man säger att den "rasen utvecklas snabbare".
"Alla gör det."
Man hävdar att alla andra hycklar eller bara är sexualmoralistiska.
Sedan skriver man i media om sin rätt att få tillgång till andra, då kallar man dem dock "kvinnor". Man behöver få legitimet och stöd från andra.
Då minskar skammen och skulden och könshandeln med barn underlättas mentalt.
Man kallar det frivilliga överenskommelser.
Men i verkligheten är det samma beteende.
Att vara en barnskändare.
Vad säger det när en bloggare som länkar till dagspress skriver följande:
Vi blir könsmognare allt tidigare.
Därför bör byxmyndighetsåldern sänkas.
En nästan medelålders man skriver först "vi" sedan om rätten till sex med barn.
Samma person som tycker om Kina och kinesiska flickor.
Vad händer på sådana Kinaresor?
Barnskändarna kan ha olika ansikten och ibland är de öppna med det,
utan att någon riktigt ser det ändå.
Barnskändarna kan alltså vara sjukligt fixerade , men det finns också de andra.
De som anser sig "normala" och upplevs normala.
Så finns det dom som långsamt nöter ner motstånd mot sex med barn, som hävdar att de inte tar skada, att det finns en incesthysteri, att mammor ljuger, att barnen ljuger, att barn manipuleras, man uppfinner to m begrepp för detta.
Och sprider ett sexliberalt språk.
Långsamt, långsamt tänjs gränserna.
Det är manipulation, uträknad på förhand.
Man drar i rätt trådar, får in språkbruket - det exploativa.
Sex i alla former är roligt, skönt och frivilligt , ingen far illa.
Allt annat är sexualmoralistiskt, och löjligt och moralkärringarna är omoderna.
Så tystas motståndet, genom hån och förlöjligande.
Det har varit mer och mer synligt de senaste åren.
Ingen vill väl bli kallad för moralist och sexualfientlig.
Det är också barnskändarnas ansikten.
För barnskändarna har många ansikten, men ett gemensamt mål.
Fri tillgång till kroppar.
Och tystnad om det.
Läs gärna boken
Rosario är död
av Majgull Axelsson
Tillägg 1810: även till den här artikeln länkar en blogg som har exploativa bilder på mycket unga individer, tom ev barnporr. Så återigen exemplifieras hur media används av sexuella exploatörer till att legitimera barnskändare med gränsöverskridande beteenden och att förminska övergrepp.
Tillägg 1825: I en annan rikstäckande tidning idag skriver en barnporrförespråkare öppet om att lagföring av pedofiler är en jakt på demoner, överdriven och vansinnig. Detta samtidigt som barn säljs som aldrig förr över världen. Så legitimerat har det blivit att uttrycka pro-pedofila åsikter.
Patrik Sjöberg har deltagit i en diskussion i riksdagen om övergrepp på barn.
http://www.dn.se/sport/sjoberg-hoj-straff-for-sexualbrott-1
http://www.gp.se/sport/1.624837-sjoberg-hoj-straff-for-sexovergrepp-
För Patrik Sjöberg har det tagit 35 år att kunna öppna sig om detta.
Det, om något , visar ur svårt det är att tala om övergrepp, när det även för en vuxen man dröjer så länge att förstå och framför allt våga erkänna för sig själv.
Hur svårt är det inte då för barn?
Att förstå , att våga berätta, att komma över skammen och skulden?
Hur svårt är det inte då om barnet inte blir trott?
Det finns starka propedofila krafter, som vill förminska barnet och vad barnet berättar och de som tror på barnen.
Som hävdar att barnen ljuger.
Att barnen manipuleras.
Krafter som når varandra över gränser och som når in i sociala myndigheter och till och med in i våra domstolar.
De försöker på olika sätt tänja gränserna för sina intressen.
Det märks i mangadomens spår och tystnaden om vad det handlar om.
Det märks i domar mot barn och hur de bemöts. Frånvaron av debatt i media och medias beröringsångest rörande sexuella övergrepp på barn hjälper dessa krafter.
När Patrik går ut briserar allt i media, men det behövs även när det inte handlar om kända personer.
Det gör lika ont i alla barn.
Och som det inte var nog, så finns det till och med de personer som öppet och på fullt allvar hävdar att barn inte tar skada av övergreppet, att de kan tycka att det är rätt ok. Utan det är först när omvärlden fördömer som barnet tar skada.
Vad säger du om det, Patrik? Tror du på det?
Barnskändarna är starka därute och dom kommer slå tillbaka med ännu större beslutsamhet när intresset bleknat i media för den här senaste tiden uppmärksamhet. Då kommer motreaktionen.
Precis som de gjorde efter att barnen började tala på 90-talet. Krafterna motreagerade och importerade PAS-"teorin", myntat av en pedofil , som smygvägen gjort inträde i Sverige.
T om i riksdagen.
"Mamman ljuger, och barnet manipuleras."
Det blir"den andra våldtäkten", först övergreppen , sedan blir barnet inte trott.
Det är den största skammen av alla.
***
Ett inslag i Studio Ett om det här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4497212
***
Bloggen som står på barnens sida.
http://suspicio.wordpress.com/