Inlägg publicerade under kategorin Domstolar

Av shedlight - 14 september 2012 12:53

Nu har Hovrätten för Västra Sverige kommit med domen rörande de vuxna människor som köpte en minderårig serbisk flicka som en hustru till en förståndshandikappad 26-åring.


Hovrätten friar.


Trots att flickan uppenbart är rädd tar man inte hänsyn till det.

Trots att flickan är minderårig.

Trots att flickan kommer från ett sammanhang där en flicka har ännu mindre värde än i Sverige.

Trots att flickan är ensam mot en rad vuxna som håller ihop.

Trots att flickan genomgått två  aborter.

- så frias alltså samtliga inblandade.


Bloggen har skrivit om den friande domen i Tingsrätten här med utdrag från domen.

Från det inlägget:


Att barn förutsätts vara små vuxna.

Att barn förutsätts ha samma makt, samma mentala styrka och samma möjlighet att välja sitt liv.

I alla lägen.

Även 14-åriga flickor från ett extremt patriarkalt samhälle.

Där flickor kan säljas som varor.

Så illa fungerar vårt rättsväsende idag.

Uppenbarligen är det fritt fram att hämta hit 14-åriga flickor för att vara älskarinnor.

Flickorna klarar inte de svenska rättsprocesserna ändå.



Även detta inlägg kommer uppdateras med Hovrättens dom.


Vad är det som händer i Sverige när barn inte har en chans att få upprättelse?


Det är hög tid att syna domstolarnas sätt att behandla barn.

Barn har rätt till sina liv och att inte kränkas av andra människor eller av svenska domstolar.

Två  av dem fem ledamöterna vill fälla.

De övriga tre borde fundera över sin barnkunskap och om de ska ha med barn att göra framöver!


******


TILLÄGG:

UPPDATERAD MED DOM FRÅN HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.

Målnr  B 1689-12.

Texten från domen återges med blå skrift.


I domen upprepas omständigheterna som återgavs i TR-domen:


-Fadern i familjen hade skickat pengar till flickans pappa i "välgörenhetssyfte".


-Alla i hans familj har intygat att flickan haft i bra i Sverige.


-Antingen säger de att de inte vetat om den sexuella relationen eller att flickan fattat tycke för den mycket äldre handikappade sonen.


-Trots att det framkommer att flickan inte har några vänner eller kontakt med andra än familjen, förutom några småflickor på en lekplats utanför, så hävdar hon att hon blivit gravid med en annan man i Sverige.


-Flickan berättar också att hon blivit slagen och hotad. Hon berättar också att hon mått dåligt.


-Det framkommer tydligt att det finns i bakgrunden att tanken är att flickan och sonen ska bli ett par, något som de vuxna männen diskuterar.


-Hon har varit gravid vid två tillfällen. Den första graviditeten avslutades med ett missfall och hon besökte då läkare vid två tillfällen. Hon instruerades då om att uppge falskt namn.


-Hon hade telefonkontakt med sin far ca två gånger per vecka. Han frågade henne då om hon ville åka hem. Hon visste inte om det var ”falska frågor” eller inte så hon svarade att hon ville stanna i Sverige.


-Pappan i familjen berättar också att om målsäganden inte hade velat gifta sig med sonen hade det kunnat bli en angelägenhet för romsk domstol. Då kunde flickans far blivit skyldig att återbetala beloppet.

_




HOVRÄTTEN SKRIVER: 


Åtalet bygger till stora delar på målsägandens uppgifter.


Den stora förändringen i målsägandens uppgifter kom på huvudförhandlingens sista dag i

tingsrätten, då några kontrollfrågor ställdes till målsäganden. Målsäganden förnekade

då helt att det hade förekommit något sexuellt mellan henne och sonen.


Under förhöret i tingsrätten tog målsäganden i några situationer lång tid på sig för att

svara på frågorna. Vad detta berodde på går inte säkert att säga.


Så resonerar HR, men kommer trots allt efteråt med egna förklarande omständigheter.


Målsäganden sade dock att hon tyckte det var svårt att prata om sex. Målsäganden var vid förhöret i tingsrätten knappt 16 år och befann sig i en mycket speciell situation, bl.a var hon omhändertagen… samt befann sig i ett främmande land utan att kunna språket. Att hon under sådana omständigheter inte berättade några närmare detaljer eller mer ingående beskrev några händelseförlopp kan ha sin förklaring i de nämnda omständigheterna.


Det är väl i allra högsta grad förståeligt?

Varför uttrycka det så försiktigt när både HR och TR med välvillighet  tror på de vuxna?


Inte ens vuxna har lätt för att prata om sexuella händelser, hur ska det då inte vara för ett barn från en annan kultur, dessutom i ett offentligt sammanhang som en rättegång, mot en hel familjegrupp och sin egen far, där hon dessutom inte vet något om framtiden?


Vad väntar sig vuxna människor som sitter i en domstol? Inser de inte att de kräver orimliga bördor av ett barn?  Att man måste lära sig att tolka barn med andra måttstockar?

Man häpnar när man läser detta kliniska språk, inte bara för att det en dom utan för att språkdräkten är ovanligt oinitierad och rent av genuint ointresserad av förstå ett barn som befinner sig i en extremt utlämnad situation.


Så Hovrätten konstaterar vidare:


Hennes uppgifter kan därför läggas till grund för bedömningen endast om de stöds av annan

bevisning.


Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att det är visat att det förekommit samlag mellan målsäganden och /sonen/ efter att målsäganden fyllt 15 år. Den sexuella relationen ledde till två graviditeter, som båda avbröts.

Målsäganden hade under tiden i Sverige inte tillgång till sitt pass, kunde ingen svenska

och gick inte i skolan.



När Hovrätten skriver om människohandel anger de att tre element ska uppfyllda.


Det första elementet är åtgärder för genomförandet av själva handeln, tex att inhysa offret.

 

Det andra elementet är de otillbörliga medel som används för att få offren att underkasta

eller foga sig. Då offret är under 18 år krävs inte att gärningsmannen har genomfört

handeln med användande av något otillbörligt medel. För straffansvar krävs trots

detta alltid någon form av påverkan från gärningsmannens sida.

 

Det tredje elementet är syftet med handeln. De alternativa syftena är bl.a att offret ska

exploateras för sexuella ändamål, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation

som innebär nödläge för den utsatte.

 

Med nödläge avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden. Gemensamt för de situationer som innebär nödläge är enligt förarbetena

att offret ska befinna sig i en verklig svår situation som inte är helt tillfällig eller övergående

Med nödläge  avsågs situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden

och låtanden.


Här fäster HR stor vikt vid om hur och i hur stor utsträckning sonen kan anses vara handikappad. Ju mer han är handikappad desto större nödläge föreligger tycks HR resonera.

De kommer fram till att sonen inte är så handikappad som det krävs för att det ska varit fråga om ett nödläge.


Här är det omöjligt att förstå HR.


För det är just detta som är den springande punkten. Om sonen varit helt frisk så hade alltså inget nödläge funnits? Hade sonen varit bara lite sjukare så skulle nödläget varit större? Eller?


Det påminner alltför mycket om olika resonemang i våldtäktsrättegångar, där man letar efter skäl till att offret varit med på våldtäkten, att gärningsmannen helt enkelt varit en trevlig kille, att han omöjligt kan vara en  våldtäktsman eftersom han gör ett bra och rekorderligt intryck i rätten. Inte bara offret ska bete sig och vara rätt; gärningsmannen ska också vara "rätt".


Så: om bara mannen, i detta fall sonen, varit tillräckligt sjuk så hade det inneburit ett nödläge för flickan.


Hur är det möjligt att svenska domstolar i brottet människohandel resonerar på det här sättet när det gäller barn?

I Sverige alltså, som ska vara en föregångsland när det gäller  sexualbrott.

Men det gäller på pappret. I realiteten så är vi inte ett dugg bättre än länder som är ökända för att åsidosätta kvinnors mänskliga rättigheter och kvinnors rätt att slippa utsättas för sexualrelaterade brott.


När inte ens en 14-årig flicka, ett barn, förd till ett annat land, där fem vuxna vittnar mot henne + hennes egen far, från en miljö där flickor förutsätts gifta sig i ung ålder och där hon ställs inför domstolsskranket kan få rätt.

Hur ska vi kunna döma till människohandel i mindre uppenbara fall?


Det fattas kunskap om brottet människohandel, det fattas vilja att förstå omfattningen av påverkan, hur denna påverkan tar sig olika uttryck, det fattas förmåga att se sammanhang.

Vi behöver specialutbildade domstolar med ledamöter som har ett genuint intresse i problematiken.

Annars kan vi lägga ner lagen som kriminaliserar människohandel;  det är ändå bara en papperstiger.

Västnytt beskriver problematiken, sås som den ser ut över hela EU. Tro alltså inte Sverige är bättre, trots att vi haft lagen i tio år.

Från inslaget:


"Det är offren för människohandel det handlar om.

En brottslighet som utmärker sig genom att de som drabbas till fyra femtedelar är kvinnor.

Och det är de allra fattigaste som drabbas.

- Det är aldrig resursstarka personer, inga medelklasspersoner från Sverige som kan återvända till ett normalt liv med normala föräldrarelationer och yrken. Det är alltid utsatta trasiga personer som lever på väldig mycket marginal hela tiden, beskriver Thomas Ahlstrand, åklagare med många människohandelsmål bakom sig.

 

Men människohandel är även en brottslighet som utmärker sig genom att det är ytterst få som åker dit. Mer än hälften av alla åtalade går fria, mot 10-20 procent i övriga brottmål. Åklagarmyndigheten i Sverige inleder nu ett projekt för att gå igenom alla åtal för människohandel de senaste tre åren."


ANNONS
Av shedlight - 9 augusti 2012 12:56

/Tillägg 10.8

Bloggägarens dator har fått en rad intrångsförsök sedan detta inlägg publicerades.

Eftersom det inträffat  just nu finns det anledning att tro att slutet på inlägget, liksom det som skrivs i kommentarerna, upplevs av någon/några som något negativt./

.



Nya siffror har kommit från BRÅ om brottstatistik.   GP SvD SR


Bland dessa siffor tar media att ta upp att kvinnor som misshandlar har ökat under en tioårsperiod med 83%.

 Vad har hänt under denna tioårsperioden? En forskare vid Kriminalvården tror inte att det är fler kvinnor som misshandlar utan att samhällen nu likställer våldet oavsett om en kvinna eller man har slagit.


Gör man? Och varför?


Vad som har hänt är troligen att maktbegreppet mer och mer uteslutits från samhällsanalysen.

Och att en allt mer aggressiv mansrättsaktivism har drivit en agenda under lång tid att det är männen förtrycks i samhället.


 För hur ser det då ut med jämställdheten annars?

Ett litet axplock:


Kvinnor tar fortfarande ut 80% av föräldraledigheten dvs de får en svagare ställning på arbetsmarknaden.

Kvinnor har fortfarande mindre pengar att röra sig med.

Kvinnor tar fortfarande hand om hushållsarbetet, dvs är hushållerska åt mannen.

Män dominerar fortfarande kulturutbudet inom tex  musikbranschen.

Män dominerar finansvärlden som blivit allt viktigare i samhället, i politiken och i media

Män dominerar fortfarande stort politiska skeenden utan att kvinnor överhuvudtaget nämns.

Kvinnliga politiker döms fortfarande för sitt privatliv, medan män döms för sin politik.

Kvinnor får i  mycket mindre utsträckning sina skador i arbetslivet klassade som arbetsskador.

etc


Jämställdheten går inte framåt, i Sverige går den bakåt.

 Sverige sjunker i världsrankingen (gender gap index).


Media subjektifierar kvinnan när kvinnor begår brott, eller misstänks för det. ( Man rättar aldrig misstag i efterhand här.)

Aktivformen används  stora rubriken: kvinna slog, kvinna knivhögg.


Medan man däremot numera väljer att objektifiera män som begår alla dessa våldsbrott vi läser om flera gånger dagligen: kvinna våldtogs, kvinna mördades, osv.

Mannen försvinner. Vad händer då med oss, hur styr det vårt medvetande om verkligheten?


Det har varit en utveckling som, om man ser efter, synts tydligt.


Nu är inte media drivande men media är en del av ett skeende där kvinnors skuld ska uppmärksammas.

 Men det sker utan maktanalys och utan  att sätta det i samband med att jämställdheten går bakåt, snarare än framåt.


Vi har domare som anser att lite kvinnomisshandel inte är en stor sak; i mer patriarkala länder hade det inte varit något att lyfta på ögonen åt. Anledningen till att vi överhuvudtaget gör en domstolsprocess av det är alltså att vi har fel synsätt.

Denne domare och andra med samma kvinnosyn har dömt decennier och fått luft under vingarna de senaste tio åren på grund av det hårdnande klimatet mot kvinnor på nätet från den mer och mer organiserade mansrättsaktivismen.  Bland dessa finns också jurister, poliser, journalister och läkare.


Vi har åklagare  som anser att våldtäkt är ett etikettsbrott som dessutom anser att den åsikten delas av många inom rättsväsendet.


Vi har undersökningar om poliser som  anser att kvinnor är medskyldiga, de provocerar,  till kvinnomisshandel.


Vi har  alla dessa kvinnor som drabbas av att fråntas vårdnaden sina barn, denna farsot som det är alldeles tyst om.  Kvinnor och barn som inte blir trodda. Barn som ljuger och kvinnor som har borderline eller någon annan lämplig  psykologisk diagnos som påklistras dem i 2000-talet nedvärderande omdömen om kvinnor från män på nätet.

I detta hårdnande klimat mot kvinnor så kommer man mer och mer att bortse från den nödvändiga maktanalysen i utredningar i domstolsförhandlingar och i media.


Politiken har också mer och mer präglats av att man bortser från att ge männen någon skuld  vare sig det gäller prostitution-trafficking, eller männen som slår. Skulden läggs på de andra, på de män som förser svenskar med kroppar, på kvinnorna att de ska skydda sig och att de ska flytta och starta nya liv.

Männen och maktanalysen försvinner där också.


Låt oss titta på en alldeles färsk dom som åskådliggör tydligt vilka kvinnor som nu döms för misshandel.

Domen kom igår från Gävle Tingsrätt.

Gefle dagblad skriver om den här.


Händelseförloppet är tydligt och  klarlagt. Inte heller tvekar tingsrätten om detta: kvinnan blev väckt, hon tvingades till att lyda, en kattunge skrek och låg sedan blodig och livlös, mannen hotade att göra samma med valparna som fanns hos kvinnan.

Hon fick panik för sina djur och tog det enda hon hade en utestekpanna, hon slog först en gång, men mannen verkade inte påverkas, hon slog en gång till. HON ringde sedan polis.


Kvinnan döms till 14 månaders  fängelse och får betala skadestånd till mannen,


Hans hot mot henne med en krossad ruta, hans misshandel av en försvarslös liten kattunge och hotet att göra samma med andra djur ledde inte till något. Det stod honom tydligen fritt att göra så.

Han får alltså t o m skadestånd.


I domen har tingsrätten skrivit följande( kvinnan=M , mannen = K)


Det kan konstateras att M, med hänsyn till vad som

föregått Ks uttalande om att han skulle göra illa hundarna, haft fog för

att uppfatta situationen som att det fanns en reell risk för att han skulle förverkliga

sitt hot. Därmed var det befogat för henne att ta till visst våld för att förhindra att så

skulle ske när det första slaget utdelades


De skriver också hur hon skulle ha betet sig i denna panikartade situation


Eftersom det framkommit att K har problem att röra sig och dessutom enligt M  berättelse var höggradigt berusad vid tillfället hade ett försök från hans sida att göra verklighet av hotet om våld mot hundarna med all sannolikhet lätt kunnat avstyras genom en knuff, putt eller eventuellt ett slag utan tillhygge.



Trots att det första  slaget inte bekom mannen skulle hon , ja just det, ni läste rätt, hon skulle ha puttat honom enligt Gävle tingsrätt.


Hon ska också dömas inte för de skador som uppkommit utan för vad som kunde ha hänt.

Alltså döms hon inte för vad hon gjorde utan för vad hon kunde ha gjort.


Att skadorna blivit så pass lindriga förefaller närmast bero på att slagen av

vad som får betecknas som en lycklig tillfällighet...


Har vi sett en sådan våldtäktsdom en någon gång?  Att en man döms för att han kunde ha våldtagit?


Lite längre ner i domen står även att kvinnan är en kvinna som förtjänade att bli dömd, fast TR utrycker det inte så men man förstår att det var lätt att döma henne, hon var inte mycket värd i deras ögon.


Av frivårdens yttrande framgår att M lever under socialt

oordnade förhållanden avseende bostad och ekonomi. Frivården har bedömt risken

för återfall i brott som medel och ansett att ett behov av övervakning finns, men då

M inte varit intresserad av några insatser som ryms inom

ramen för en kriminalvårdspåföljd inte lämnat något förslag i påföljdsfrågan


Men andra ord;  kanske slår hon mer folk resonerar tingsrätten. Denna kvinna som lever, också enligt samma tingsrätt, alldeles för oordnat för att få försvara sig.


Den här domen är bara ett exempel på hur en kvinna kan bli fälld för misshandel.

Ingen hänsyn tas till vad som hände innan eller att mannen uppträtt hotfull.

En man som kan slå och skada kattungar.

Nu vet man mer och mer om att husdjur används i relationer för att komma åt och kontrollera kvinnor.

Män som slår och förtycker vet att detta är det bästa sättet att få en kvinna medgörlig och att få fram sin vilja. Eller att bara helt enkelt få visa sin makt. De flesta gör allt för sina djur, det är t o m ofta värre att djuren skadas och misshandlas än för kvinnan att  själv bli misshandlad.

Jag efterlyser en undersökning av hur maktanalysen mer och mer har kommit att urholkats och slutligen verkar ha försvunnit:

-från rättsväsendet,

-från den allmänna debatten

och:

-hur den aggressiva svenska delen av Men´s Right Movement har påverkat denna utveckling.  /Tillägg 10.8 Detta är tydligen "farligt" att skriva liksom att ställa frågan om den statistik media tagit upp  är planterad/

ANNONS
Av shedlight - 15 juni 2012 11:02

Nu är barn sexualiserade i porr- teckningar. SvD, DN, GP, SR, SR2, SVT GP DN  SR

Bara man gör det lite otydligt.

/Tillägg 1  - en juridikprofessor lyckas uttala sig utan att nämna ordet tecknad våldtäkt av barn/

/Tillägg 2 - en kultursnubbe i radio nämner för första gången trafficking som ett problem när han ska försvara barnporr - hyckleriet fortsätter alltså, precis som det inte sker trafficking till japanska lolitamän, kultursnubben nämner inte heller ordet barnvåldtäkter. /

/ Tillägg 3 - en domare visar i en debattartikel var han står genom att misstänkliggöra vår endast 15 år gamla barnporrlag som om den tvingades igenom - kan det sägas tydligare vilka värderingar som styr i vårt rättsväsende?/


Glädjande ur ett ”yttrandefrihetsperspektiv” anser kulturen.

Men vilka får inte höras i detta yttrandefrihetsvurmande?


Två ting slår ner som en blixt.


De som slår på stora trumman för vår ”yttrandefrihet ” är de som MEST förtiger allt som går emot dem.


Varför är ALLTID yttrandefrihet i Sverige lika med porr, nu barnporr?


Nu kallas att manga är ett ”konstnärligt” uttryck.

Tecknad barnporr finns i EXAKT SAMMA kontext som annan barnporr.


Pedofila kretsar är oerhört förslagna, men nu är de inte brottslingar bara bilderna är ”tillräckligt otydliga”.

Och kallar man sig översättare så kan man göra vad som helst i " yttrandefrihetens "namn.

BARA FANTASIN SÄTTER GRÄNSER NU! Manipuleringen är total både av media och av allmänheten.


Varför vågar man inte säga vad detta rör sig om? Är det för pinsamt?


Man måste vara principiell,  säger kulturmedia.

Men hur ser det ut i Japan, där den fina kulturen kommer ifrån?

Där småflickor är totalsexualiserade?


Titta här tex, ändå är det inte så farligt, det finns våldtäktsspel som är mycket värre.

En kommentar till detta inlägg.


Situationen i Japan är helt enkelt för jävlig för flickor och kvinnor.
Det patriarkala japans syn på flickor är att dom är sex objekt för män. Uniformen flickor har när de går i skolan är en sexsymbol. En stor del av männen verkar tycka att kvinnor är som sexigast när de ser ut och beter sig som förpubertala barn, pratar med jätteljus barnslig röst osv.


Landet har en enorm porr och prostitutions industri. Som man kan du köpa skolflickor, eller gå på en klubb och låtsas att du sextrakasserar tjejer utklädda till skolflickor, eller titta på de halvt avklädda dansade småflickorna i underhållningsprogrammen, eller glutta på "modellbilder" av "U15" flickor (mjukporr av "under 15"-åriga flickor)eller avnjuta enorma mängden "lolicon" som finns tillgänglig. (tecknad eller animerad pedo porr.)


Det här spelet du visar bilder ifrån är "milt" i jämförelse med de barnvåldtäktsspel som finns.

Det finns särskilda tunnelbanevagnar som kvinnor kan åka i för att inte bli trakasserade och tafsade på av män. Problemet är så gigantiskt.

Kvinnor förväntas fortfarande vara hemmafruar. En ogift kvinna över 25 över en skam och anses inte vara giftermåls material längre. Men den nya generationen är inte helt med på noterna. Mängder av kvinnor väljer numera att inte gifta sig och skaffa barn utan istället fortsätta jobba för de vet vilken rutten deal de får som hemmafru. Det anses av de manliga politikerna vara ett problem, trots att Japan är överbefolkat.

Jag skulle kunna fortsätta och ge länkar om mina påståenden, men jag har inte tid just nu eller ork med äckligt sexistiskt pedo material. Du kan bara googla "lolicon" eller "h-games" för att se hur illa det är.


KULTUR?

Så - VEMS yttrandefrihet och VEMS kultur?

MANNENS i båda fallen.


Varför bedrevs ingen kampanj-journalistik:


-när HD avkriminaliserade incest/övergrepp på barn


-när en 14-årig flicka våldtogs på rad i Malmö utan att någon straffades


-när sexåringar ska lära sig dansa strippdans


-när massor av svenska män annonserar efter sex med barn på nätet – varje dag


-när polisen har 678 manliga (och 1 kvinnlig) groomare som dom inte kommer åt


-när sexbrottslingar kan få slippa fängelse enligt en ny utredning


-när barn köps runt om i världen av svenska män, Thailand, Filippinerna, Kambodja, Tjeckien, Kenya , Brasilien


-när våldtäkterna mot barn ökar men ytterst få fälls


-när locket lades på i Lindbergfallet


-när Stockholmsutredningen las ner i fallet med Södertäljeflickan då media ISTÄLLET valde att angripa ett barn


-när ett barn blev misshandlat och där rätten valde att tro på den vuxne mannen - då media tog ställning FÖR mannen


-när PAS används av förövares advokater och av domstolar


-när mammor förlorar vårdnaden när de försöker skydda barnen




Varför blir det bara små notiser när pedofilligor och barnporringar sprängs? Om ens det.


Man skriver man gärna om kungahuset men aldrig om drottning Silvias mångåriga arbete mot trafficking och barnporr.


Sverige fördömer pedofiler och att vi ska se hårt på övergrepp på barn. Media tävlar nästan när det sker.

Men det ligger ytligt.

För Sverige och svensk media har en enorm dubbelmoral och ett hyckleri och ett ensidigt maktperspektiv.


Varför förtigs annars bakgrunden till att den japanska barnporren hittades?


Varför kan ingen INGEN kan prata om vad det föreställer - VÅLDTAGNA BARN?

Och VEM som konsumerar dem?  Inlägg här

Och hur vindarna från barnporrliberalismens  70-tal  har vänt och kommit tillbaka.

I globaliseringens och internets tidevarv.  Inlägg här


Varför är det så svårt?


När våldtäkterna mot barn ökar men ytterst få fälls behöver vi inte mer sexualisering av barn som grupp.

Nu är det alltså fritt  fram att visa barnporrmanga för barn. Det är ju "kultur".

Det är ju bara skojiga fantasifigurer. Tecknade också  - extra skojigt för barn.


Det här är en tydlig signal till Sveriges medborgare att ”sexövergrepp” på skolgårdar, utanför dagis, i lekparken, på träning, i vardagsrum eller i sommarstugor är nog inte så farligt.


Det är värderingar i vardagen som styr antalet övergrepp – inte lagar i första hand.


De ska bara vara ett riktmärke -men de hjälper inte om mediesamhället agerar emot.

HD:S dom  kommer att få betydelse, men de som betalar priset har ingen "yttrandefrihet".

Vi har en så decenniedjup dubbelmoral mot barnövergrepp i Sverige.

Men låtsas inte om det.

Och barnen – dom hörs ju inte.


Den här domen är skandalös.

Den innehåller allt, nepotism, manipulering med fakta, nedtystandet av motstånd, ett ensidigt maktperspektiv till förmån för män, utsäljandet av flickor och även pojkar, pappaperspektivet på bekostnad av barn, PAS-problematik, maskuliniseringen av media och av rättsväsendet.

Samma exploativa kretsar som är  för tecknad barnporr är också emot kvinnors och barns rätt -ALLTID.

Det är bara att läsa kommentering.

Det är inga jämställdhetsivrare och det säger också något om klimatet idag.

Se återigen - se sambanden -" Shed Some Light"


Finns det någon gång som vi ska protestera mot en enskild dom så är det mot denna.


HD har visat det igen.


Fler bloggar

noboytoy

atmosphere girl

ingenmanskvinna

squareeye

squareeye igen

Sverige det mest pedofilvänliga landet i världen?


Inga sexistiska eller pedofila kommentarer tillåts.

Bara de som svarar på VARFÖR de vill se småflickor som våldtas.

Så kom igen - inget hyckleri!

Av shedlight - 30 maj 2012 22:26

 I en debattartikel i SvD skriver BRIS generalsekreterare Kattis Ahlström om HD-domen som gav lärare rätten att bruka våld mot elever.


Det är bara ett i raden av barnfientligt agerande från Sveriges högsta juridiska instans.


Efter att ha avkriminaliserat övergrepp på barn så väljer dessa höga jurister att smygvägen införa aga i skolan igen.

Mår stökiga barn bättre av att man kränker dem?

Vilka förebilder är dessa lärare?

Är nästa steg att införa husaga?


För varför ska barn behandlas sämre?

Varför åtnjuter just de minst skydd i samhället på sin dagliga arbetsplats?


Den som är stökig ska bemötas med lugn - inte med hets och våld.

Vuxenvärlden ska bygga ner konflikter - inte  bygga upp dem!

Vuxna ska vissa att våld är fel - inte normalisera våld.


Barnaga, barnövergrepp har nu avklarats av HD

Nu har de valt att "titta på frågan " om animerad barnporr.

Trots att lagen är tydlig - barn ska skyddas som grupp mot sexualisering i alla former.


De valde däremot att  INTE ta upp fallet med den våldtagna och sålda 14-åriga flickan i Malmö och den friande domen mot  samtliga anklagade där (ett ynka tremånadersstraff var det enda undantaget).

Hon fick inte de höga juristerna i HD att engagera sig.

Hon blev utan upprättelse.


HD är barns värsta mardröm.

De visar vägen till ett samhället där barn i praktiken inte har någon rätt till ett liv utan övergrepp och kränkningar.


De har även visat vägen med två friande domar i våldtäktsmål som fått till följd ännu färre fällande domar än innan. Så som vanligt  hänger kvinnor och barns rättigheter ihop.

Inskränks de enas rätt   - så inskränks de andras.

Kvar står ett maskuliniserat samhälle.


Vem vågar granska HD?

.

Tillägg 23.30

I en dom idag i Borås tingsrätt har en man fällts för att ha  misshandlat en pojke på en skola genom att ta strypgrepp på honom och trycka upp honom mot en vägg.  Ur artikeln:

"Borås tingsrätt anser det vara särskilt allvarligt att tolvåringen blivit attackerad när han var i skolan"

HD ser uppenbarligen inte det som särskilt allvarligt att barn attackeras  i skolan.

Hur länge dröjer det till HD-domen om lärares rätt att  ger avtryck i tingsrätter?
Att ställningstagandet att barn ska vara skyddade i skolan  försvinner från domslut?


 

Av shedlight - 17 april 2012 14:31

Borås tingsrätt har friat de vuxna i målet som handlar om  andeutdrivningen på en flicka, som återges i  DN , SvD , GP.


/Tillägg 23.4 Domen överklagas GP DN/



Rätten anser att den enda bevisningen som finns är flickan.

De lägger också, som vanligt är i svenska domstolar all bevisning på ett barn.

Barnet får ensamt uppbära allt ansvar för att svenskt rättsväsende ska skipa rättvisa.


I ett tidigare inlägg om en 14 årig serbisk flicka valde rätten samma utgångspunkt.  Inlägg med dom se här


I ett annat åtal där två barn, syskon,  utsatts för övergrepp så räckte det inte ens med två barns berättelser

eftersom  det ansågs bla som en nackdel att syskonen talat med varandra om övergreppen. Inlägg med dom se här.


Det känns som att man  kan konstatera att när rätten har den utgångspunkten att ett barn ensam ska ta hela

 bevisbördan så letar de också särskilt noga efter för gärningsmännen förmildrande omständigheter.


En formulering som återges i media är följande:


Tingsrätten vill även avslutningsvis i detta fastslå att det inte torde vara straffbart att

uppträda på ett kränkande eller otrevligt sätt gentemot ett barn i familjen


Varför skriver rätten så här? Vad vill man ha sagt egentligen med det?



I domen från TR står också följande :


Av förhören med henne framgår också att hon, i vart fall sedan flytten till

familjehemmet, på internet letat upp och tittat på videoinspelningar (You Tube) från

olika religiösa sammankomster och, troligen, andeutdrivningar. Det framstår som

oklart i vilken utsträckning detta eventuellt påverkat hennes berättelser men bara

förekomsten av detta faktum gör att en viss försiktighet måste iakttas när det gäller

att bedöma hennes trovärdighet.


Man anser alltså att dels ska en tonåring idag inte göra som andra tonåringar, spendera tid på nätet.

dels att flickans sätt att söka information läggs henne till last.


Att ett barn som utsatts för någon typ av övergrepp försöker få grepp, förståelse och bekräftelse

om vad som hänt är inget  konstigt eller avvikande.

Ett övergrepp behöver bearbetas av ett barn på olika sätt. Det är snarare  normalt.

Ett sätt är att söka information om just det barnet utsatts för. Det är inget märkligt i sig.

Men rätten VÄLJER att lägga det till last för barnet.

Det är en värdering som grundar sig på okunskap om barn som utsätts för övergrepp.

Barn ringer till BRIS för att de vill ha  hjälp att förstå.

Inte för att de ska få idéer som de sedan illvilligt vill sprida.


I domslutet står också:


En annan sak som påverkar detta är att hon inte

berättat om händelserna förrän ganska lång tid efter det att dessa skall ha inträffat.


Att det dröjer innan ett barn känner sig tryggt nog att berätta är inget konstigt alls.

Det kan dröja 30 år i vissa fall, vissa berättar aldrig.

Det har inget med sanningshalten att göra.  

Rätten glömmer återigen att det är ett barn det handlar om.


Vidare:

När det gäller minderåriga torde dessa i allmänhet följa

sina föräldrars val av religion eller religionsutövning utan att detta kan anses som

ett straffbart utövande av makt eller tvång gentemot den minderårige.


Här handlar det om andeutdrivning av ett barn.

Vad menar rätten?

Är det ok att anse att vuxna är besatta? Att utöva våld och förtryck?

Är det då ok att göra det mot barn?

Det här resonemanget behöver utrönas mer än i en domstol.

Det kan upplevas som skrämmande att en svensk domstol anser att exorcism är att utöva  

religionsfrihet gentemot ett barn.

Det är just sådan här grumliga resonemang som skapar olika typer av motsättningar  i ett samhälle.

Det här kan komma att bli problem framöver.

Rätten reder inte ut detta ställningstagande på ett förtroendefullt sätt.


Rätten späder däremot  på  med en brasklapp, som snarare förvirrar mer:


Det kan också erinras om att utövandet av olika former av andeutdrivning eller

exorcism inte torde vara sällsynt varken inom frikyrkorörelsen i Sverige eller inom

den katolska kyrkan internationellt.


Om barnet skriver rätten:


Hennes berättelser har varit spontana, mycket inlevelserika

och i huvudsak likartade.


Och:


I huvudsak finner tingsrätten dock att /barnet/ lämnat en trovärdig

berättelse. Hon har emellertid inte för någon berättat om det hon skulle ha varit

utsatt för och inte heller har sådant iakttagits av någon utomstående


Återigen måste TR betona att ett barns svårigheter att tala om en omskakande upplevelse i en

familj  ska läggas barnet till last.

Inte de händelser hon har varit med om och att dessa kan vara traumatiserande i sig.


Flickan har också gått ner i vikt som en följd av att hon inte fått mat pga av sin "besatthet".

Det skriver rätten följande om:


...framgår också att /barnet/ under denna tid i vart fall inte haft ett för lågt

BMI utan inledningsvis varit överviktig.


Detta skulle  kunnat ses som ett indicie på att det flickan berättar är sant.

Istället väljer rätten att bortförklara det med att det är normalt och hon var ju överviktig.

Klart att hon vill banta, verkar rätten tro.


Borås tingsrätt söker snarare  i denna dom efter  för gärningspersonerna förmildrande omständigheter än att

verkligen gå till botten med vad som hänt.

De väljer istället för att se samband och  orsak - verkan,  att se olika händelser  isolerat från varandra.


Det här domslutet följer tyvärr samma mönster som tidigare: man lägger stort ansvar på ett barn,

man har dålig barnkunskap, man tolkar händelser som enskilda istället för sammanlagda.

Framför allt förstår man inte hur ett barn kan vara i  beroendeställning även efter att övergreppen avslutats.


Då hjälper det alltså  inte ens att hon anses trovärdig när hon väl berättar.


Det är tråkigt att barn har så lite rätt att bli hörda som barn och inte som små vuxna i svenskt rättsväsende.


.

Domens målnr:

B 212-12



Av shedlight - 1 april 2012 11:11

I GP skriver åklagare Thomas Ahlstrand en debattartikel där han pekar på en utveckling som skett i domstolarna under senare år.


I fyra punkter visar Ahlstrand vad som har hänt.


Fyra idéer ligger bakom

Det beror på fyra idéer som, utan lagstiftning eller egentlig debatt, fått fotfäste bland inflytelserika jurister.

 

-Den första idén är tanken att domstolarna ska inte söka sanningen, bara det som är bevisat. En i sig sund tanke som till överdrift leder till idén om rättegångar som spel, som tävlingar, som teater.

 

-Den andra tanken, som är en överdriven misstolkning av en princip från Europadomstolen för mänskliga rättigheter, är att det spelar ingen roll vad den misstänkte säger, om han ljuger eller ljugit, eller bara tigit sig i genom en polisutredning och rättegång; det är vad han säger sista gången, i rättegången när han vet vad alla andra har sagt och känner till all bevisning som finns, som räknas.

 

-Den tredje tanken är att det spelar ingen roll hur många bevis för en misstänkts skuld som finns; de får inte vägas samman till ett helt.

 

-Den fjärde idén är att åklagaren inte bara har bevisbördan för vad som hänt i yttre mening, utan även vad som hänt inne i den misstänkte personens huvud.



Meningen allra först är intressant och avgörande för vad som tas upp i de fyra punkterna


"Det beror på fyra idéer som, utan lagstiftning eller egentlig debatt, fått fotfäste bland inflytelserika jurister"


Det här visar på  den juridiska drift som pågår, som man ständigt måste uppmärksamma.

En juridisk drift är alltså att en lagtext under årens gång kommer att, utan att texten ändras, få en annan innebörd än den ursprungligen skulle ha. Eller att domstolar väljer att tolka lagen på ett annat sätt än vad som var tänkt, som vid införandet av kvinnofridslagstiftningen, inlägg  om hur domstolar hanterar denna lag här.  ( Jämför uttrycket  genetisk drift, alltså en slumpmässig förstärkning av vissa egenskaper.)


Den här juridiska driften sker utan att det kommer upp till allmän kännedom, det bara sker i  "väggarna."

Domare låter sig påverkas av en sorts allmän inställning kollegor emellan utan att ta ställning själva till om det är rätt eller inte.

Det är i sådana här lägen det är oerhört viktigt att inte ha för konforma grupper.

Ju mer lik en grupp är i desto större risk att sådant här händer.


Finns  det dessutom en egen värdering som understödjer denna drift, så är det desto enklare att falla för den.


Flera uppmärksammade domar den senaste tiden har varit tydligt påverkade av både värderingar och en sorts överdriven nit - som en utgångspunkt - att fria den åtalade.


Ett exempel på det är en  dom som kom ifrån Hovrätten över Skåne och Blekinge förra veckan, som  friade en man som fällts i tingsrätten för bl a barnvåldtäkt.

Vad skrev då HR? Här följer  fem utav de argumentationer och slutsatser som HR skriver i sin dom och reflektioner över dessa.


1.

HR skriver att barnen inte reagerat på det sätt som   barn som utsätts för övergrepp ska.


Samtidigt kan konstateras att de uppgifter hon

sammantaget lämnat om denna händelse inte innebär att de sexuella handlingarna har

beskrivits särskilt detaljerat. Hon har inte heller berättat om några egna reaktioner eller

intryck som gör att berättelsen i det hänseendet kan beskrivas som särskilt levande.


Däremot saknas även här i stor utsträckning detaljer om de sexuella handlingarna, både vad gäller hur dessa gått till och inte   minst hur målsägande A upplevt saken av dem har heller, enligt vad som framkommit, visat några känslomässiga reaktioner inför …/


Barnen beter sig uppenbarligen inte som domarna har förväntat sig och då är det barnen som ska anpassa sig till det och inte tvärtom.

 

 2.

HR anser också att barnet /en haft en avsikt att avsluta sin mammans förhållande med den misstänkte mannen och att det

varit ett skäl till att de hittat på.


Målsägandena förefaller inte ha varit nöjda med att

deras moder valt att fortsätta förhållandet med honom, t.ex när han kom tillbaka från

behandlingen.


Med detta vill HR alltså tala om att barnen skulle varit både beräknande och planerande nog att kunna

använda ”våldtäktsvapnet” i sina planer. Med andra ord att deras berättelse skulle tyda på en förslagenhet snarare än att de utsatts för övergrepp.


3.

HR skriver vidare att det är negativt att  flickorna talat med varandra och med kamrater om det inträffade.


Värdet av detta hade emellertid varit större

om det hade rört sig om två målsägande som inte hade talat med varandra och även i

övrigt kunde anses vara oberoende av varandra. I detta fall framgår det av målsägandenas

berättelser att de två hade talat med varandra och det redan innan målsägande B

talade med sin mamma


Barnen är syskon och - barn. Skulle de inte få tala med varandra? Hur verklighetsförankrat är HR:s resonemang här egentligen?

Ska det ligga barn i fatet att de är syskon? Tydligen anser  domarna i HR det.


4.

HR skriver vidare:


 I förevarande mål finns det ingen händelse som någon av de två målsägandena har

kunnat ange någon mer exakt tidpunkt för. ………. Detta är således ett exempel där en mer exakt tidsangivelse

hade gjort det möjligt att kontrollera uppgifternas riktighet gentemot yttre förhållanden.


Barn har andra tidsperspektiv, det verkar HR  inte ägna en tanke åt. Det är knappast något ovanligt att barn har svårt att ange exakt när övergrepp sker.  Ska inte en domstol  ha bättre kunskap  än så  när det gäller övergrepp på barn?


5.

Dessutom ägnar sig HR åt ett upphävande av trovärdigheten hos detta syskonpar genom att en annan flicka i

deras närhet verkar ha hittat på övergrepp, enligt HR.


Efter kontroll gjorde åklagaren bedömningen

att målsägande C:s uppgifter inte kunde stämma och att hennes påståenden om

sexuella övergrepp således inte var riktiga. Detta innebär givetvis inte att även målsägande

A och B behöver ha lämnat oriktiga uppgifter. Däremot innebär det att en person

– som särskilt målsägande A känner väl, som är ungefär jämnårig med målsägande A

och B och som de uppenbarligen har diskuterat sexuella övergrepp med – har varit

kapabel att lämnat oriktiga påståenden om sexuella övergrepp.


Längre fram i domen i domskälen återkommer detta:


Vid bedömningen av om de enskilda uppgifterna är korrekta måste vägas in att en någorlunda jämnårig bekant till dem,

som de umgåtts och samtalat med, har lämnat uppgifter om sexuella övergrepp som vid en närmare granskning

visat sig vara oriktiga och påhittade.


Trots att de skriver att det inte ska ha betydelse, väljer HR själva att återkomma till det i domskälen som något som

har en  avgörande betydelse för utfallet.


Den här domen är skriven på ett sätt som visar på dålig kunskap om barns reaktioner på övergrepp .

Detta både när det gäller hur barn berättar, hur de beter sig och vilka syften som HR väljer att anse att så unga barn

kan ha med att berätta om övergrepp.  Domen har målnr. B 430-12


Domen säger något om både värderingar och juridisk drift eftersom den går att se i ett sammanhang med andra liknande domar.


Det finns en rad märkliga domar sista tiden som gör att de här i fyra punkterna i debattartikeln borde väcka till

 besinning över vad som håller på att hända.

Och det  är inte endast när det gäller övergrepp på barn utan överhuvudtaget. Men barn lider dubbelt utav de här här kraven eftersom domstolsväsendet i  så hög utsträckning  är en domstol för starka människor.

Oftast synonymt med vuxna och män.


Några fall har tagits upp här i  tidigare inlägg:


Den friande våldtäktsdomen mot en flicka med aspbergers och det svårbegripliga resonemang rätten förde i det fallet.


De två männen som friades för människohandelsbrottet där rättens åsikt var att det inte förelåg något maktförhållande trots hot, tvång, utnyttjande av utsatt ställning i annat land och kvinnornas bakgrundshistoria.


Den friande domen mot en familjeklan som utnyttjat ett barn.


Den skrämande friande domen mot den handikappade flickan i Malmö.


Den friande domen i BDSMmålet, där målsägandes berättelse ignorerades  helt trots att det var misshandel.

Rätten valde att se misshandeln som frivillig, viket kan få förödande konsekvenser eftersom det i stort sett alltid är ett enkönat begrepp, där unga kvinnor blir slagna och män slår, precis som i samhället i övrigt,  vilket  - återigen - visas här.


Givetvis finns också HD:s friande domar som sätter en agenda som är obehaglig för alla som råkar befinna sig på fel plats  som tex  domen om samurajmannen, som ansågs för berusad för att fällas för försök till mord. Debattartikel om fallet.

Den domen skakar nog om de flesta. Plötsligt är man inte säker på att det är mordförsök att hugga en människa till döds ens.

HD har som bekant även en rad andra  märkliga friande domar i våldtäktsmål.



Sammantaget är den här debattartikeln oerhört viktig.

Det kan inte vara meningen att Sverige ska  ha  ett rättsväsende som lever sitt eget liv vid sidan av samhället.


Om ett lands rättsväsende inte är till för att skydda medborgarna utan istället väljer att genom  tolkningar av redan

fattade lagar skapa ett juridiskt extraterritoriellt land, så har landet Sverige plötsligt inget rättsväsende.


Och vad ska då medborgare i ett sådant land göra för att få rättvisa?





Av shedlight - 26 mars 2012 12:33

Nu har Hovrätten i Skåne/Bleking gjort det igen.

Trollat bort brottsoffer.

DN, SvD skriver om det.


De har i en dom nedgraderat åtalet i människohandel till grovt koppleri.

Och medhjälp till människohandel till koppleri.


Av det urpsrungliga åtalet där  kvinnor lurades så valde domstolen att endast döma gärningsmännen

för att, tja,  bara ha stört någon sorts allmän ordning.


Bakgrunden ( se artikel i HD)  är två kvinnor som lockades till Sverige för  jobb på en nattklubb, där de visste att det kunde  ¨

förekomma att de skulle sälja sexuella tjänster.

Väl i Sverige fördes de till den ena åtalades bostad  i Klippan och där såldes de utav männen till andra män

och där de åtalade tog hand om alla pengarna.

De åtalade männen sålde alltså varan kvinnokroppen till sexuell hantering som en affärsidè.


En enda sexköpande man togs i härvan, en 21-åring.

Det positiva är dock att även han ställdes inför rätta i tingsrätten.


Kvinnorna gav sig iväg och de uppmärksammades av en vaken tågvärd som slog larm.

Det var skälet till att de fick hjälp och att männen överhuvudtaget kunde  åtalas.

Kvinnorna visste inte själva vad de skulle göra åt sina förövare. Hur skulle de kunna göra det i ett främmande land?

De som med allt sannolikhet lärt sig att frukta polis och rättsväsende.


Tingrätten fällde de båda männen för människohandel resp medhjälp för människohandel.

Så långt är allt relativt bra, även om straffen tyvärr låg på den nedre straffskalan.


För i människohandelsbrottet spelar det ingen roll att offren vet om att de ska sälja  sig eller inte.

Och kvinnorna får vara brottsoffer - dom får helt enkelt uppgraderas till att bli brottsoffer.

Förmodligen en enorm  en viktig upplevelse för dem. Och för vårt samhälle.


Ändå valde Hovrätten att ogilla åtalet för männskohandel.

Varför ?

Är det inte uppenbart att männen lurat hit kvinorna med falska förespeglingar, utnyttjat deras utsatt belägenhet  

och dessutom  lagt beslag på alla pengar de fått på att sälja sig till främmande män?


Men precis som i fallet med den 14-åriga förståndshandikappade flickan där hovrätten friade  alla inblandade ( utom en  - 3 mån!) så väljer denna domstol att negligera skadan på offren och att nedgradera värdet av övergreppen i juridiskt avseende.

Den ena mannen  får bara 10 månaders fängelse, han är ute efter några månader.  Eller med en gång, han kanske ska  anses ha suttit straffet av precis som i fallet i  med 14-åringen. Se tidigare inlägg och även här.


Så talar svensk domstol. Kvinnorna fick inte vara brottsoffer, det blev "a slap in the face" på två utsatta kvinnor.

I hovrätterna dominerar jurister och nedvärderas alltså  kvinnorna.


För vad är det för värderingar som denna hovrätten återigen ger utryck för i prostitutionsrelaterad brottslighet?

Ja , kan det vara något annat än att kvinnor är varor som kan hanteras av män för män.

Möjligen är det lite störande för samhället.


Det är en dom som heter duga i kvinnoförakt.


Inlägget kommer uppdateras med domen.


xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx


Uppdatering  med domen 26.3 kl 23.30

(I all hast)

Mål nr B 111-12


I målet förekommer de två kvinnorna, A och B

Dessutom vittnar tågvärd D, som uppmärksammade kvinnorna på tåget.

De två männen benämns X och Y

Utdrag ur domen är blåmarkerat.


Först ur TINGSRÄTTSDOMEN

Före Sverigeresan.

De fick uppgifter från X att deras vistelse i lägenheten skulle bli tillfällig


 Om prostitutionen:

 Tjänsterna utfördes hos kunderna dit oftast X transporterade dem.


A och B har inte kunnat beskriva var de befunnit sig,


A och B har därefter förts till en lägenhet med flera män som de sedan hade sexuellt umgänge med.


 X tog hand om all betalning från kunderna


Om skulden.

X... gjort en uträkning på hur mycket han anser att A och B är skyldiga honom


 Samarbetet mellan männen.

I samtal mellan X och Y har det framkommit uppgifter som visar på att de har agerat tillsammans och i samförstånd.


Kvinna A:s berättelse:

A har sammanlagt gått åtta år i skolan. Under tonåren var det problem i

hemmet varför hon fick flytta till ett barnhem. När hon var omkring 18 år gammal

åkte hon till Tyskland där hon prostituerade sig. Dock kände hon inte till att hon

skulle syssla med detta innan hon kom dit

 

Avsikten var att stanna i Sverige under en månad för att sedan

återvända hem till Rumänien med de pengar som de skulle ha tjänat.

När de frågade om betalning fick de veta att detta skulle ordnas med X.

 

Hot (framkom vid telefonavlyssning)  

det pratas om att de skulle fått stryk så att de aldrig mer skulle fråga om pengar,

då åsyftas A och B.


Männen har också fotograferat kvinnorna, som en del i försäljningen men också ett maktutövande ¨

...nakenfotografierna på A och B i förundersökningsprotokollet

 

Tvång

Vid ett tillfälle låste X in dem i bilen utanför Bogdans bostad men de kunde ta sig ut ur den på

egen hand.


Flykten

X kallade även dem för fula ord. På onsdagen bad de om pengar

till biljetter så att de kunde ta sig hem; vilket de inte fick. De kände sig ledsna och bedragna.

 

X  skickade också ett meddelande om att de skulle hålla käften för annars skulle de få problem vilket de

uppfattade som ett hot. De var rädda för att X kunde slå eller sälja dem.

 X ville också köra dem någonstans men de vågade inte följa med. De beslöt sig då för att lämna lägenheten.

 

Tågvärden D:s vittnesmål

En av kvinnorna som först ville att hon skulle kontakta polisen ändrade sig

sedan då de kände rädsla för polisen. Hon upplevde kvinnorna som nedstämda och förtvivlade.


 Den åtalade mannen X hävdar att han erbjöd dem städarbete men att kvinnorna hellre ville prostituera sig.

 Han erbjöd dem arbete inom städbranschen.

 Han kommer idag inte ihåg firmanamnet.

Eftersom de var prostituerade ville de inte syssla med städning.


Den åtalade mannen Y berättar följande.

Y hade sex med B vid ett tillfälle vilket skedde gratis

eftersom X stod för det … Först i efterhand förstod han att det rörde sig om prostitution.

Men andra ord motsäger  Y  själv i sin utsaga.


Tingsrättens skuld resonemang är förvånande kunnigt och visar att de tydligt har greppat

människohandelsbrottet.  Ur domen - läs och lär:


Människohandelsbrottet bygger på tre rekvisit; att en handelsåtgärd vidtagits med

hjälp av otillbörliga medel i ett utnyttjandesyfte, till exempel att exploatera någon

för sexuella ändamål.


Handelsåtgärder kan vara rekrytering och transport av

människor. Att inhysa offren är också att anse som en handelsåtgärd.

Att gärningsmannen genom otillbörliga medel genomför en handelsåtgärd i

utnyttjandesyfte innebär att gärningsmannen genom att upprätta eller utnyttja ett

maktförhållande bemästrar offrets fria vilja och på så sätt förmår offret att

underkasta sig åtgärden.


Vilseledande är ett av de otillbörliga medlen som

uttryckligen anges som ett otillbörligt medel i människohandelsparagrafen.

  Ett exempel på vilseledande är att offret är införstått med att det rör sig om prostitution

men blir lurad beträffande villkoren.

Det krävs alltså inte drastiska åtgärder såsom att offret tvingas till en plats.

Ett annat otillbörligt medel är utnyttjande av någons utsatta belägenhet,

 

 Ett exempel på detta är när offret lever under svåra

ekonomiska förhållanden, är särskilt skyddslös eller befinner sig i beroendeställning

till gärningsmannen.

 

Genom att gärningsmannen skapar eller utnyttjar offrets

sårbara situation har offret inte något annat reellt val än att underkasta sig

utnyttjandet. Människohandelsbrottet tar alltså sikte på förfaranden där

gärningsmannen bemästrar offrets fria och verkliga vilja. Det måste råda ett

orsakssamband mellan de förfaranden genom vilka gärningsmannen uppnårmaktförhållandet

och de handelsåtgärder som vidtas

 

 Sammanfattningsvis har X och Y skapat ett maktförhållande som typiskt sätt varit

ägnat att försätta A och B i en sådan situation att de i slutändan skulle bli

exploaterade för sexuella ändamål, vilket de sedan utnyttjat.

 Gärningarna kan inte bedömas som mindre grova.



HOVRÄTTENS DOM.

HR väljer trots att det framkommit att X och  Y handlat ihop och även i samförstånd utnyttjat kvinnorna själva,

att tolka deras handlingar åtskilda.


Som hovrätten tidigare redovisat är det inte styrkt att Y varit införstådd  med det vilseledande

om ekonomiska förmåner m.m som föregick målsägandenas resa  till Sverige.


Här kan man fråga sig vad HR menar.

Vad X ska dömas för har inte präglats av förslagenhet och han kan, som hovrätten nyss konstaterat, inte heller göras ansvarig för att koppleriet ska ha skett under människohandelsliknande former.

Kan inte X göras ansvarig för att brottet liknar människohandel, de gärningar han själv gjort sig skyldig till?


Men HR fortsätter i samma märkliga förlåtande stil.

Även om utnyttjandet av målsägandena i mänsklig mening har varit hänsynslöst, vilket ligger i själva koppleribrottets natur, har det inte innefattat ett hänsynslöst utnyttjande i den mening som avses


Med följande resonemang väljer HR att helt bortse från det vilseledande, den rädsla, uppgivenhet, utsatthet, och beroendeförhållande som A och B känt och istället utgår de ifrån att det råder en jämlik maktposition.


För att straffansvar för människohandel ska komma i fråga krävs nämligen att det ska ha uppstått ett maktförhållande mellan gärningsman och offer och att gärningsmannen, genom sina åtgärder, bemästrar offrets fria och verkliga vilja.


HR visar även med följande mening att de inte vet ens vad människohandelsbrottet innebär:


.../ inget / som ger stöd för att målsägandena inte skulle ha haft något annat val än att resa till Sverige.


Det har ingen betydelse om de rest frivilligt om de sedan  i Sverige utsatts för människohandelsbrottet.

En skrämmande och uppenbar okunskap.


Som om HR vill ursäkta sin dom konstarar de att den ena kvinnan  faktiskt kunde engelska.

 Det bör i det sammanhanget framhållas åtminstone att målsägande A trots allt måste ha talat och förstått en del engelska,


Varför väljer HR att särskilt nämna detta? Menar HR att det skulle göra någon avsevärd skillnad?  


Och här nedan  trollar HR i domen  bort alla skillnader i makt mellan

gärningsmännen och de utsatta kvinnorna.


För att straffansvar för människohandel ska komma i fråga krävs nämligen att det ska ha uppstått ett maktförhållande mellan gärningsman och offer och att gärningsmannen, genom sina åtgärder, bemästrar offrets fria och verkliga vilja.


Målsägandena har således, även om de tveklöst utnyttjats och

behandlats på oacceptabelt sätt, haft ett verkligt och godtagbart alternativ till att

underkasta sig gärningsmannens vilja, nämligen att ge sig i väg,


Och med den här meningen försvinner hela A:s bakgrund som barnhemsbarn och lurad till prostitution i Tyskland

och även  att A och B hotats, lurats, fruktat för sina  liv och för att de skulle säljas som de varor de ansågs vara:


Det har enligt hovrättens mening inte uppstått något sådant maktförhållande mellan

gärningsman och offer

  

Så med ovanstående  meningen ordnar en svensk domstol så att två unga rumänska kvinnor har samma makt och

samma möjligheter som svenska domare har i sina liv,  lätt som en plätt.

Den sammanfattar två otroligt åtskilda världar i samma rättssal.

Där hjälper nog ingen utbildning i människohandelsbrottet, där handlar det om brist på inlevelseförmåga.

Det kan man inte utbilda sig till.

 

HR väljer också att två sina händer med följande skrivning som tydligt visar att svenska domstolar har hittat på en mellanväg, så de slipper döma för människohandelsbrottet genom att kalla det "människohandelsliknande".

 

Det koppleribrott X har gjort sig skyldig till har dock haft människohandelsliknande inslag och har inneburit ett

hänsynslöst utnyttjande av målsägandena.

Brottet är därför för hans del att bedöma som grovt koppleri.


Detta ur dagens domslut från Hovrätten över Skåne och Blekinge.


 Så till sist är det bara att konstatera följande:

Kvinnorna A och B, som inte fick vara brottsoffer enligt Hovrättens ledamöter, får visserligen ett skadestånd,  

( rejält sänkt), och de får fortsätta sina liv utan att svenskt rättsväsende har gett dem upprättelse.

Av shedlight - 25 mars 2012 21:25

Antalet friande domar i våldtäktsmål har ökat.


Både SvD, DN, GP skriver om ett examensarbete från Stockholms universitet, där man har gått igenom

 alla 313 våldtäktsdomar som avkunnades 2010 i någon av landets tingsrätter och jämfört dem med tingsrättens våldtäktsdomar 2006.

Man fann då att 22 procent friades 2006 jämfört med 33 procent fyra år senare.

/Tillägg 26.3 Även i Studio ett diskuteras ämnet +  28.3 debattartikel i GP/


Det visar sig att tingsrätterna ofta hänvisar till våldtäktsdomarna från HD.

Det var väl väntat att det skulle bli så här.

Under tiden har alltså framför allt kvinnor och flickor offrats: gärningsmän släppts fria och brottsoffer inte fått någon  upprättelse . Och då ska man ha i åtanke att det är många som inte ens anmäler, men utav de som anmäler,

så läggs de flesta utredningar ner och utav de som ändå utreds går få till åtal. Och nu frias alltså 1 av tre i rätten.

Ett nålsöga, som nu krympt ytterligare.


Det är en skam för Sverige  att människors rättvisa offras med rättsväsendets högsta instans goda minne.


År 2009 kom  två uppmärksammade friande våldtäktsdomar från HD.

Enligt Johan Munck, Högsta domstolens dåvarande ordförande, skulle inte dessa domar få någon prejudicerade effekt alls.
Det var inte alls så man skulle se dem.

Hur kan ett Justitieråd i HD uttala något så dumt?


Domarna var en klar signal om att nu jädrar ska vi se till att det minnsann inte räcker med att brottsoffrets berättelse är mer trovärdig än gärningsmannen. Ju höjer vi ribban, drar åt tumskruvarna . På brottsoffret.


För brottsoffret är fortfarande är den som utan problem ännu 2012 , får nagelfaras in i minsta detalj rörande

tidigare sexuella erfarenheter och preferenser.

Till och ned barn drabbas. Och drabbas skoninglöst som Barnombudsmannen nyligen framlagda rapport visade.

Trots det räcker det inte med att brottsoffret är MER trovärdigt.


Det slog domsluten fast 2009.


Att Munck då hävdade att de inte skulle få prejudicerande effekt vara bara ett uttryck för feghet.

En oförmåga att stå för det beslut man fattat och för att det skulle få konsekvenser.


Nu har det upprepat sig igen. Idag fegar Lambertz ut. Återkommer till det.


För vad har hänt efter 2009? Ja, alltså precis det som alla utom HD "ville" inse, att allt färre fälls för våldtäkt.


Vill man undgå straff för ett brott , välj för all del brottet våldtäkt, och gör det i en relation.

Buskvåldtäkter åker man dit för, om gm hittas, men inomhus - i stort sett riskfritt.

Har gm dessutom en långvarig relation med brottsoffret, då är risken obefintlig.

Har gm påbörjat sexuell handling och brottsoffret vill dra sig ur umgänget, det går inte.

 Har man sagt ja, har man sagt ja till ALLT  så som domstolar resonerar. Inte i lagen, men alltså  i verkligheten, i rätten.

Vid de flesta andra brott, är det större risk att man åker dit. Men inte i våldtäktsbrottet.


Det har HD sett till, och domstolar runt om i Sverige var snabba på att ta till sig detta, utan knot.


Särskilt som "alla " tror att riktiga våldtäkter är dessa överfallsvåldtäkter.


Hur många gånger det än basuneras ut att våldtäkter oftast begås i någon form av relation, så återkommer

det i diskussionen gång på gång.

I media blir det stora rubriker om överfallsvåldtäkter. Det är inte fel, men det blir skevt.

För samtidigt sker våldtäkter i bostäder hela tiden. I tystnad.

Till exempel de där "etikettsbrotten". Som bryter ner, inympar rädsla, och effektivt tystar motstånd.


I Dagens Juridik från sept 2009 dissekeras dessa två HD- domar.


Det står klart hur fullt utav fördomar som både HD och vårt rättsväsende är.

Man förväntar sig att ett våldtäktsoffer ska bete sig på ett visst sätt. Ännu 2012.


Trots allt som skrivits och berättats.

Hon ska omedelbart slå larm, hon får absolut inte vara förvirrad, inte känna skuld, hon ska ringa runt till vänner och bekanta och tala om att hon blivit våldtagen. Hon ska helst efter våldtäkten omedelbart ha tillkallat hjälp från grannar och kompisar, även gärningsmannens kompisar alltså. Hon ska omedelbart polisanmäla, åka till läkare, klart och tydligt utan minsta tveksamhet tala om vad som hände. Inte ändra något. Hon ska helst vara juridiskt bevandrad själv så hon vet exakt vad som är våldtäkt.

Hon ska absolut helst ha vittnen , eller foto på övergreppet. Hon får också självklart vara beredd på att privatlivet och det egna beteendet hudflängs i rätten. Det är alltså en självklarhet trots att det strider mot lagens anda och andan i EU:s avtal.

Hon ska ha ett ärbart förflutet och inte "för lösaktig", vara lagom berusad, lagom klädd, osv.


Ur artikeln i Dagens Juridik: Läs gärna hela:


Hur förväntas våldtäktsoffer bete sig?

I den andra domen noterade HD att målsäganden i början inte själv använde ordet våldtäkt. Dessa exempel från domarna kan användas av en förundersökningsledare som vill säkerställa en fällande dom, men de visar även att det är mycket ett våldtäktsoffer ska tänka på efter att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.

Även telefonsamtal och SMS kan vara av betydelse, så ring gärna runt till vänner och berätta. Att utredningen i det ena fallet inte plockat fram sådan påstådd kommunikation ter sig för en läsare som obegripligt.


Var befinner sig HD? På vilken planet?


Sedan kom då den famösa friande domen 2010, i ett incestfall tillika sexuellt övergrepp på en minderårig.


Även där friades den 49-åriga gärningsmannen, brottsoffrets pappa, och dennes advokat var glad att hans klient blev friad, men tyckte trots att HD varit alltför vag i sina formuleringar och inte "satt ned foten" tillräckligt.

Han sa:

-De borde slå fast att man inte kan döma en person enbart på en berättelse, säger han till TT.

Han tycker att det är absolut nödvändigt att det finns vittnen i den här typen av mål.

-Om det inte finns bevisning så ska det inte gå att döma. Så här många övergrepp kan inte ske utan att någon märker det, säger han.


Den domen avkriminaliserade i princip övergrepp på både barn och vuxna i en  relation.  Där de flesta sker.

Det krävs alltså helst vittnen. Eller foto.


För några dagar sedan skrevs om friande dom där en flicka med aspbergers blivit utsatt för våldtäkt.

Trots att hovrätten ansåg att flickan blivit utsatt för övergrepp så var inte HR säkra på att mannen förstod att flickan inte ville.

Kan det sägas tydligare att Sveriges kvinnor och flickor anses som utgångspunkt sexuellt tillgängliga tills motsatsen bevisats.

Observera bevisats i domstol.


Tvärr har alltså många nu redan drabbats av dessa prejudicerande domar som dagens presenterade undersökning visar.

Så tillbaka till Lambertz igen, som uttalar sig idag.


Justitierådet Lambertz är känd för sina ambitioner att lägga sig vin om att det ska var extremt svårt att bli dömd och blir man dömd i sexualbrott så är man med största sannolikhet en av de "oskyldigt dömda".


Denne tidigare JK tvår sina händer, med samma undfallande feghet som Munck gjorde 2009.


Han anser inte att HD ställt något generellt krav på stödbevisning i våldtäktsmål.


- Vad vi har sagt är att man måste ställa höga krav på bevisningen i mål om våldtäkt. Men den fria bevisprövningen finns kvar,


Ändå såg  Lambertz sig tvungen att lägga till en bilaga till domen 2010, med tex följande innehåll


Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är givetvis inte

tillräckligt för en fällande dom.


Det kan sammanhänga med att personen av något skäl är övertygad om att berätta

sanningen fastän uppgifterna delvis har sin grund i inbillning, sammanblandning, suggestion,


Särskilt noggrant bör domstolen beakta sådana omständigheter som kan tala för att

målsägandens uppgifter är mindre tillförlitliga, exempelvis att det finns personliga

motsättningar mellan målsäganden och den tilltalade,


Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få

skadestånd bör beaktas.


Är det konstigt med denna Högsta juridiska instans i Sverige och de värderingar de ger utryck för, att vi har så få fällande domar?

Är det inte mer konstigt att vi överhuvudtaget lyckas fälla någon våldtäktsman?

Länkar till domarna 2009 här och här och till domen 2010 här.

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se