Direktlänk till inlägg 8 februari 2012

Gränserna förskjuts - mer kvinnohat tillåts

Av shedlight - 8 februari 2012 14:37

Om hatet som breder ut sig.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad


En bra krönika av Maria Sveland.

För hatet mot främlingar och mot kvinnors rätt påverkar oss hela tiden.


Varje dag.


Det påverkas oss i radio när  Ring p1 utyttjas av kvinnohatare och rasister  för sina syften utan att programedningen fattar något.

Och när de sedan startar ämnen bara i syfte att tillgodose denna kategori män, för det är nästan alltid dessa män.

Då påverkar det gränserna.


Det påverkar  när Studio Ett, fortfarande ger oinskränkt utrymme till kvinnohat och backar ut när det

börjar brännas.

Som i debbaten om barns fria lek. Då hatet mot den kvinnliga skribenten kom upp, avbröts snabbt inslaget.

Reportarna verkade få  tunghäfta.

Eller som när en känd Timbrokatolik med ett lika  känt kvinnoförakt medverkar där detta kända faktum inte ens får nämnas.

Det påverkar när studioreportern indignerat tycker att man måste få fråga om det verkligen är så att kvinnor ska jobba i kriminalvården. Precis som det är kvinnors fel när de utsätts för våld.


Det påverkar när media konsekvent undviker att nämna Breiviks kvinnohat.

Och man får till svar att att det  nu är inte lämpligt att ta upp det.


Det påverkar att det i medias kommenteringsfält varje dag tillåts sexistiska och kvinnohatiska kommentarer.

Rasistiska kommentarer plockas med en  gång, sexistiska får ligga kvar.


Det påverkar när man öppnar alla artiklar där man VET att kvinnohatet kommer på beställning,

samtidigt som andra artiklar där hatutsatta grupper berörs,  inte öppnas.


Kvinnor får tåla att bespottas i 100-tals kommentarer.

Kvinnor får tåla sexism.

Kvinnor får tåla porr-anspelningar.


Så såg det inte ut för två år sedan innan SD kom in i riksdagen.

Både artikelval, och vad som tillåts sägas om kvinnor har löpt fullständigt amok.


Det gäller abort, och hat mot kvinnor som genomgått abort, det gäller skillsmässor, det gäller kvinnomisshandel, våldtäktsoffer, prostitution vare sig det är barn eller kvinnor, det gäller barnporr.

Med mera.

Bloggen har skrivit många inlägg om detta, se mediakategorier.

För två år sedan öppnades inte våldtäktsartiklar. Nu är det ok för media att göra det.


Det händer till och med när det rör sig om våld där barn är offer.  Bara det är sex inblandat så är det ok.


Media väljer fortfarande konsekvent bort att ställa frågor om SD:s kvinnosyn och deras  jämställdhetspolitik.

Eller om de  kvinnofientliga anhängare de har.


Hela avpixlatgänget är ute i kommentering, även i Public Service,  mot kvinnors rätt och med ett feministhat som är avgrundsdjupt.

Men media låtsas som ingenting.

Fastän man vet att SD och de kvinnofientliga bloggarna har mycket gemensamt , länkar till varandra, och  stödjer varandras kvinnosyn och oftast främlingshat.


Men varför är det så tyst, när gränsen hela tiden förskjuts?

Mot mer och mer  normering till sexism och rent kvinnohat.

Hur mycket ska vi acceptera?






 
ANNONS
 
Ingen bild

Pether

8 februari 2012 20:04

Ursäkta, men är du dum i huvudet?

shedlight

8 februari 2012 21:31

Pether från Gnytt:

Var detta det du förmådde att under stor möda, av döma av inledningen, att värka fram?

 
Ingen bild

E

8 februari 2012 20:21

Det är en sorglig utveckling. Å andra sidan kan kanske den prominenta förekommsten av sådana typer på nätet även betyda att de inte får gehör för sina åsikter i verkligheten och får hålla sig till att slafsa ur sig sitt avträde och leka kung där de känner sig trygga och står oemotsagda i all anonymitet.

shedlight

8 februari 2012 20:32

I viss mån har du rätt.
Mänskliga rättigheter är universella.

Men normeringen de senaste åren har varit tydlig.
Det finns också ett ekonomiskt intresse av att bibehålla makten där den alltid funnits.
De kvinnokonservativa tankesmedjorna får ju utrymme i media.

 
Ingen bild

noboytoy

9 februari 2012 09:41

Pether från Penisnytt ovan, ägnar sig uppenbarligen åt projicering.

Sveland sätter pricken över i, eftersom man verkligen kan undra vad allt detta hat mot kvinnor och "invandrare" kommer att leda till i slutänden?

Det hat mot kvinnor och feminister som väller ut i tidningars kommentarsfält, i antifeministiska bloggar och i den manliga porren är inte bara något som vi ser i vårt land. Samma hat ser vi i nästan all utländsk press.

Jag känner som Sveland, det här är mycket allvarligt och det är inte utan att man får en klump i magen eftersom ett sånt här "pyrande hat" riskerar att förr eller senare få sitt utlopp.

shedlight

9 februari 2012 17:36

Jag tror att Sverige och Norge utmärker sig lite extremt i amplituden av kvinnohatet.
Och USA förstås.
Det finns förklaringsmodeller till det.
Men visst, kvinnohatet är globalt och har varit det under mycket, mycket lång tid.

 
Ingen bild

Utred rättsväsendet NU

9 februari 2012 21:23

Det är verkligen en skrämmande utveckling som männen drivit fram.
Det är inte heller enbart ett hat och kvinnoförakt på nätet. Även inom rättskipningen kan denna utveckling ses, så det är en skrämmande utveckling som borde tas på mkt stort allvar av de som har makt och inflytande att förändra...

shedlight

10 februari 2012 00:03

Absolut.

Det finns inom de flesta områden, politiken, rättsväsendet, skolan, media, ekonomin, osv.

Bara fram i ljuset med backlashen som pågår.

Och visa att allt hänger ihop.

 
Atmosphere girl

Atmosphere girl

9 februari 2012 21:33

Hatet är väl för stort och för utbrett för att kunna stoppa? Och så fort någon journalist försöker ta upp det blir de utsatta för en personlig hatkampanj, så hur ska de orka?

http://theatmospheregirl.blogspot.com

shedlight

10 februari 2012 00:07

Fast det är nog viktigt att ha i åtanke att de som hatar alltid hörs tiofalt så mkt som andra.
Minst tiofalt.

Som SD, de här tagit över i stort sett alla komm.fält,men de har bara 6% stöd av väljarna.
Deras kvinnosyn är bedrövlig, det är det vi ser effekterna av, men kvinnoföraktet kommer även från annat håll förstås.

Men jag hoppas och tror att hatet inte är så utbrett som det låter på nätet.
Däremot är alldeles för få som är medvetna om de strukturer som påverkar oss alla.

Som den enorma sexualiseringen av kvinnokroppen.

Det behöver fler få upp ögonen för, för det har återverkan på så många områden.

Men vi gör vårt bästa för att bidra till det,
du också:)

 
Ingen bild

Tittarstorm

10 februari 2012 10:38

Sveland har skrivit en bra artikel! Men, som hon själv också skriver, så har det tagit henne lång tid att se det som pågår och som en del av oss andra sett sedan länge.
Det otäckt och skrämmande, det som pågår och går definitivt att jämföra med det som hände under mellankrigstiden.
Det var skönt att läsa att jag inte är ensam om att lida av politisk depression.

shedlight

10 februari 2012 12:07

Nä du är definitivt inte ensam, men depressionen bör bytas ut mot aktion:)
Det är en bättre kraft.

Att det börjar uppmärksammas är ett första steg.
Men det måste bli mer fokus på den här kopplingen mellan kvinnofientlighet och högerextremism.

 
Ingen bild

Frida

10 februari 2012 13:32

Idiot-Pether är nog samma Pether som kommenterat Unni Drougges senaste blogginlägg och skriver att det är fantastisk med vita feta män som träffar så trevliga unga thailändska flickor på semestern och att det handlar om kärlek såklart, allt annat är lögn och manshat.

Jag blir så jävla upprörd att precis som du skriver så cencureras rasistiska påhopp men inte sexistiska, vad man än läser så finns det läskiga män som hatar kvinnor och ännu läskigare kvinnor som stödjer dessa män. Hur får det vara tillåtet att vräka ur sig sånt hat mot ett helt kön?
Vart är världen och internet på väg?

shedlight

10 februari 2012 14:15

Ja, man känner igen dem nu... dom som härjar runt och är dessa män-som-hatar-kvinnor.

Jag tror att vi får reagera.
Det är enda sättet.
Maila och sprida info.

Få fler att tänka kritiskt.

Trots allt är mänskliga rättigheter svårt att argumentera emot.
Men ÄVEN kvinnor ska omfattas utav dessa.
ÄVEN i media.

 
Ingen bild

Utred rättsväsendet NU

17 mars 2012 16:26

Mansjourer, rättshaverister och antifeminister...

I Bang nr3/99 finns kritik mot mansjourerna i artikeln Männen slår tillbaka av Fredrik Bondestam och Stefan Villkatt. Jag uppmanar alla att läsa artikeln i sin helhet.

Jag citerar en del ur artikeln:

”På mansjourerna diskuteras personliga erfarenheter av ”listiga” och ”provocerande kvinnor”. Våld mot kvinnor bagatelliseras. Ändå får de statliga bidrag för att motverka kvinnomisshandel. Fredrik Bondestam och Stefan Villkatt undrar varför.”

”Genom att tack vare sitt namn ständigt jämföras med kvinnojourer får mansjourer oförtjänt del av kvinnojourernas goda rykte. Vid kvinnojourer ges professionell hjälp till misshandlade kvinnor, boende och skydd erbjuds och arbetet består i att ta hand om konsekvenserna av mäns våldsutövande. Mansjourerna motverkar inte våld mot kvinnor. De snarare bagatelliserar kvinnomisshandel. Verksamheten präglas av mäns samtal om strategier för att få vårdnad eller fördelaktiga bouppteckningar.”

”Utöver mansjourerna finns även ett antal manliga kriscentra där verksamheten är mer inriktad på professionellt stöd till män i utsatta situationer. Projektanställda socionomer och psykologer erbjuder enskilda samtal, telefonjour och även visst samarbete med kommunernas familjerådgivning. Men vår analys av de ideologiska utgångspunkterna för verksamheten talar för att de, liksom mansjourerna, framförallt återupprättar mäns överordning och motverkar kvinnors rättigheter.”

”I samtalsgrupper med män vid jourerna hamnar dock först och främst separationer och vårdnads- eller umgängestvister i fokus. ”Barnen mår bra av att deras mamma inte är perfekt” berättar man på hemsidan. En kurator verksam vid Manscentrum i Stockholm skriver i en dokumentation från ett seminarium om män och sexualitet att ”kvinnan aldrig tvekar att vända barnen mot pappan i en krissituation”.”

”Mansjourerna uppger själva i verksamhetsberättelser och i samtal med oss att ”den förlorade manligheten”, det ”vilda i mannen” eller ”frånvarande fäder” diskuteras särskilt ofta, liksom mer personliga erfarenheter av ”provocerande”, ”listiga” och ”misshandlande kvinnor”. Dessutom distribueras ”autentiska” berättelser om kvinnors psykiska misshandel av män via hemsidan och även stenciler vid en del mansjourers medlemsmöten. I ett nyhetsbrev från en mansjour i mellansverige anges också att syftet med verksamheten ”ska vara att främja en positiv manlighet fri från kvinnors orimliga krav och förväntningar”.”

”Under rubriken ”Påhittade polisanmälningar” på Sveriges Mansjourerna Riksorganisations, SMR:s hemsida finns långa textavsnitt som beskriver hur kvinnor både fysiskt och psykiskt ”misshandlar” män: ”Detta är en form av psykisk misshandel. Detta då det syftar till att behålla övertaget om mannen. Om det sker under ett förhållande och kvinnan anmäler dig så kan det vara svårt att bevisa motsatsen. Om det gäller misshandel och hon har tillskansat sig ett par blåmärken när ni båda var hemma, så är det nästan omöjligt att bevisa motsatsen.”

”Kvinnor anklagas för att själva åsamka sig skada, bland annat för att det ”finns sjukdomsliknande tillstånd hos kvinnor som utsätter sina män för detta”. Vidare ge också ”förklaringar” till varför våld mot kvinnor uppträder i hemmen: ”Det kan också vara så att kvinnan provocerar fram en situation där du helt enkelt får nog. Till slut orkar man inte längre utan ger igen med händerna. Då har de vunnit igen, och det vet de.” Här skrivs uttalat att kvinnor inbjuder till misshandel för att de har något att tjäna på det. När vi ringer runt och ber ansvariga män på de lokala mansjourerna bemöta dessa utsagor, är det ingen som vill kännas vid formuleringarna. Olle Hammarberg, ordförande för SMR, hävdar att citaten här ovan är resultatet av konflikter inom organisationen. SMR:S IT-ansvarige man, som nu är ute ur organisationen, beskylls av Hammarberg för att ha ”lagt in en massa skit bara för att sabotera vår verksamhet”.”

Som vanligt är det alltid samma ”rövarhistorier” när de konfronteras med sitt handlande. Då som idag.

Med tanke på dagens mansjourer och innehållet på deras hemsidor kan jag undra om den förre IT-ansvarige på SMR numer ”lagt in en massa skit för att sabotera verksamheterna” på mansjourers sidor som hämnd för att han blev utslängd i slutet på 1990-talet ;)

I likhet med Rolf Hillegren, Bo Svensson, Göran Lambertz och resten av rövargänget i juristkåren inom rättsväsendet så visar mansjourerna total brist på kunskap och förståelse för våldet.

Kan man inte i en demokrati och en rättsstat, dessutom med det uttalade och prioriterade jämställdhetspolitiska målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, förvänta sig att mansjourer arbetar utifrån aktuell och relevant forskning samt i enlighet med politiska riktlinjer och direktiv?

En ytlig läsning på mansjourernas hemsidor idag ger för handen att allt inte står rätt till. En närmare analys av mansjourernas verksamhet idag ger vid handen att INGET står rätt till. Det är allvarligt att mansjourerna finansieras med statliga och kommunala medel. En granskning samt en utredning bör snarast göras respektive tillsättas. Granskningen måste göras ur ett genusperspektiv för att tillförsäkra kvinnors och barns rättigheter samt beakta aktuell och relevant forskning.

Vi som vet vad mansjourerna sysslar med idag, kan bara instämma i kritiken som framfördes av Fredrik Bondestam och Stefan Villkatt i slutet på 1990-talet samt intyga att mansjourernas verksamhet ”utökats” med kvinnohat på internet, organiserade drev av kvinnohat mot Turteatern samt aktivt agerande i ärenden t ex kommentering i publiceringar av våldsutsatta barn som ”kidnappade” samt i form av närvaro på rättegångar som stöd till problematiska män.

Ingen positiv utveckling av mansjourerna har kunnat ses från slutet av 1990-talet, då kritiken framfördes och blev allmänt känd, fram tills idag. Jag personligen går, utifrån vår kunskap och erfarenhet, så långt att jag påstår att mansjourerna har organiserat sig i syfte att hjälpa brottsliga män samt stötta våldsamma män i sina våldshandlingar dvs mansjourerna medverkar till mäns fortsatta brottsliga våldshandlingar mot barn och kvinnor.

Mansjourernas syfte varken förr eller idag kan visas vara för att främja kvinnors rättigheter samt medverka till att förebygga och förhindra mäns våld mot kvinnor, barn och män. Mansjourerna kan inte heller visa att de har kunskap och förståelse för våld, brottsoffer och förövare. Mansjourerna kan inte heller visa att de ger stöd till våldsutsatta män och män i kris. Mansjourernas förståelse för våldet är problematisk. Mansjourernas ideologiska grund är problematisk. Det är inte tillräckligt med utbildningsinsatser för att komma tillrätta med problematiken, utan nivån är så låg och agendan är i strid med den jämställdhetspolitiska agendan, att det måste till andra som tar över mansjourernas verksamhet än de som idag arbetar där.

”I Socialstyrelsens rapport om kvinno- och mansjourer från 1998 ges en del inblickar i mansjourernas verksamhet. Bland annat konstateras att de myndigheter som arbetar med kvinnomisshandel anser att kvinnojourernas verksamhet är omistlig. Samtidigt säger de sig inte har någon nytta av mansjourer och poängterar att det rör sig om helt skilda verksamheter. En polis som intervjuas i rapporten förklarar att kvinnojouren vänder sig till brottsoffer medan mansjouren ger stöd åt män i vårdnadstvister.”

”I Socialstyrelsens rapport om kvinno- och mansjourer kommer det till uttryck när en representant för ett kriscentrum säger att på ”mansjouren är det mer rättshaverister och kvinnohatare”.”

”Något som tydligt förenar mansjourer och manliga kriscentra är deras ideologiska ståndpunkt i synen på misshandlande män. Utgångspunkten är att män hamnar i kris vid separationer, vårdnadstvister och andra socialt påfrestande skeenden i livet. I denna kris inträder en ”vanmakt” i männens liv, de sägs ”förlora kontrollen” och tar till våld. ”Vanmakts”-förklaringen genomsyrar hela verksamheten, bland annat har seminarier hållits på temat och man kan också ta del av den på mansjourernas hemsida. Den används särskilt ofta då kvinnomisshandel bara sägs förekomma en eller ett par gånger i det enskilda fallet.”

”Mansjourerna och kriscentra bemöter våldsproblematiken genom att erbjuda ”stabila” och ”mogna” män som förebilder och samtalspartners åt de män som hamnat i ”vanmakt” och tagit till våld. Syftet är att få män att återfå kontrollen över sina liv, vilket många gånger är synonymt med att de stöttas till att återvända till den kvinna de misshandlat för att försöka bygga upp relationen på nytt. Detta agerande får varken stöd av forskning om sexualiserat våld eller av de erfarenheter som finns vid landets alla kvinnojourer. Det innebär att mannen riskerar att ta till våld igen. Mansjourer och manliga kriscentra avdramatiserar därmed våldsutövandets konsekvenser i termer av ”vanmakt”. Dessutom tas ingen hänsyn till offret för misshandeln, hennes ”vanmakt” problematiseras inte alls. Begreppet ”vanmakt” implicerar att män förlorat en legitim makt som nu måste återtas, medan det i själva verket är fråga om att de eftersträvar att återinträda i sin överordnade position. ”

Det är ett resonemang och synsätt som fråntar män ansvar för sina våldshandlingar.

Det är precis samma resonemang som vi ser i svensk rättstillämpning idag (och under flera hundra år tidigare, rättsväsendet kan inte visa en utveckling i positiv riktning).

Kvinnan ska tvingas tillbaka till mannen och underordning.
- Domare nämner sällan mannens våld när de talar om honom som partner eller honom som pappa
- Domare förringar och/eller förminskar mannens våld
- Genom att använda odemokratiska metoder skriver domare om våldet till ”fysiska kontakter” och ”fysiskt handlande”
- Genom att använda odemokratiska metoder skriver domare om våldtäkter till ”sexuellt umgänge”, ”sexuella aktiviteter” och ”sexuell service”
- Domare talar istället om ”frånvarande faderskap”
- Domare tillerkänner frånvarande fäder som erkänt våld mot barnen gemensam vårdnad, dessutom då kvinnan påtalat mannens våld mot kvinnan
- Domare anser att våldsamma fäder är potentiellt goda fäder
- Domare fokuserar på våldsamma mäns möjligheter samt problematiserar kvinnan istället
- Domare tillskriver kvinnorna en animositet och en aversion mot mannen (som erkänt våld)
- Domare tillskriver kvinnorna en ”negativ inställning” till mannen som erkänt våld
- Domare tillskriver kvinnorna en ”aggressiv miljö” trots att mannen är våldsam och erkänt våld
- Domare anser att våldet inte påverkar fädernas föräldraförmåga
- Domare fokusförskjuter och osynliggör/förringar/förminskar mannens våldsproblematik och skuldbelägger istället kvinnan
- Domare fokusförskjuter mannens våldsproblematik och gör kvinnan medansvarig till mannens våld
- Domare fråntar våldsamma män ansvar helt eller delvis
- Skaraborgs tingsrätt ondgör sig i domskälen över kvinnor och kvinnojourer

Även inom socialförvaltningar kan liknande förhållningssätt och resonemang ses:
- Handläggare vid de sociala myndigheterna nämner sällan mannens våld när de talar om honom som pappa
- Istället talar de om ett ”otillräckligt” eller frånvarande faderskap
- Trots att papporna använder våld uppfattas och uppfattar de sig som potentiellt goda fäder
- Fokus riktas mot pappornas möjligheter, inte deras våldshandlingar
- Pappan fråntas ansvar för sina handlingar
- Bevisbördan är hos mamman
- Handläggare föreslår gemensam vårdnad och utsätter därigenom kvinnorna för hotfulla och farliga situationer

Forskning visar att både kvinnor och män anser att män är mer trovärdiga och kompetenta än kvinnor. Forskning visar att både flickor och pojkar uppfattar pojkar som mer kompetenta i klassrummet, trots att objektiva mätningar visar att så inte är fallet. Forskning visar att flickor har bättre betyg än pojkar i alla ämnen utom i idrott och hälsa. Kvinnor är i majoritet i högre utbildning. Forskning och statistik visar att män är mer kriminella än kvinnor. Trots detta återfinns dessa subjektiva bedömningar, grundade i bristande normkritik, om kvinnors och mäns kompetens och trovärdighet.

Inom rättsväsendet och inom socialförvaltningarna går domare och utredare ett steg längre genom att bedöma våldsamma män som mer trovärdiga och tillförlitliga än våldsutsatta barn och kvinnor.

De ger tolkningsföreträde åt våldsamma män framför våldsutsatta
barn och kvinnor. Trots att domare och utredare ska vara objektiva, sakliga och opartiska.

Artikeln avslutas med ”Och därmed går männen fria, men inte som tidigare i ett osynligt våldsutövande utan som påtagligt revanschistiska, antifeministiska och välorganiserade mansorganisationer.”

Några citat från Roslagens mansjours hemsida:
”Roslagens Mansjour – ett välbehövligt uppvaknande”

”RMj bevistar tumultartad genusträff”

”Lika viktigt är att siten ifråga oförblommerat ljuger om hans ev. agerande i sammanhanget.”

”På denna jour är ALLA välkomna, oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, klass, etc. Vilken tjej-/kvinnojour välkomnar människor på liknande sätt? ”

”Härmed utmanar Roslagens Mansjour alla kvinnojourer i bemötande och välkomnande. Skriv gärna och berätta om/hur ni har antagit utmaningen.”

”Myt 1: Mäns våld mot kvinnor”
”Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det är istället tvärtom.”

”Myt 2: Patriarkala strukturer”
”Mäns maktstrukturer bedriver ett aktivt könsförtryck och hindrar utveckling i samhället. Fel och män har inga maktstrukturer. Det är istället tvärtom.”

”Myt 3: Mäns överordning”
”Män anses ofta vara överordnade kvinnor. Fel, det är istället tvärtom.”

Hahhahhaha. Jag orkar inte ens citera mer. Läs de ”feministiska myterna” själva. ”Feministiska myter” som enligt mansjouren ”ännu är i omlopp”. Mansjouren har ett och samma argument; ”Fel det är istället tvärtom”. Någon grund för sin argumentation presenterar de inte. Det tycks inte heller behövas i mansbranschen.

Läs om PAS, hänvisning till Daddys, Pelle Billing, Ann-Mari Maukonen, pappaliv, minpappa mm på mansjourens hemsida. Att hänvisa till dessa ”källor” är en faktor i sig att inte bidra med medel till mansjourens verksamhet.

Följande information finns också på mansjourens hemsida; ”OBS! Medlemskap är, liksom tidigare skrivet, g r r r R R R A T I S.”

Vill inte mansjouren själva åtminstone ge sken av att de ger stöd till män i kris? Varför denna lekstuga?

Mer om Roslagens Mansjours framfart i kommentarsfälten på bloggar:

http://suspicio.wordpress.com/2011/09/30/oj-oj-oj-nu-har-par-strom-och-mansbranschen-tagit-sig-vatten-over-huvudet-igen/

http://fittstimm.wordpress.com/2012/03/10/ett-mote-flera-versioner/

Roslagens Mansjour anser att Per Frennbros undersökning av domar
i vårdnadstvister är seriös. Någon mer oseriös och undermålig undersökning får en leta länge efter. Ingen av de som gjort ”undersökningen” har någon som helst kunskap på området. Undersökningen har inget som helst värde. Ren bullshit, precis som lagmannen i Lunds tingsrätt uttryckte.

Efter att ha läst jourhavande mans kommentarer i bloggar ovan, undrar nog fler än jag hur en så aggressiv, onyanserad och obalanserad person kan arbeta med män i kris???!!!

Jag bara undrar, vad gör polisen, vad gör regeringen, vad gör våra politiker åt mansjourernas verksamhet, mansjourernas ideologiska utgångspunkter, mansjourernas brist på kunskap och förståelse för våld, mansjourernas ovilja att följa politiska riktlinjer och direktiv, mansjourernas problematiska aktivitet på internet, mansjourernas okritiska stöd till våldsamma män, mansjourernas bristande kritiska förhållningssätt, mansjourernas bristande normkritiska förhållningssätt etc.

Det är dags att agera för att tillförsäkra kvinnor och barn deras mänskliga rättigheter istället för att dalta med problematiska vuxna män!

Vi vet att en majoritet av vårdnadstvisterna grundas i faderns våldsproblematik och annan problematik hos fadern. Vi vet att män som erkänt våld mot barn tillerkänns ensam vårdnad. Vi vet att män som dömts för våld mot kvinnan tillerkänns gemensam vårdnad i stor utsträckning och leder till att kvinnorna utsätts för hotfulla och farliga situationer. Vi vet att män som misstänks för sexuella övergrepp mot barn tillerkänns ensam vårdnad.

När ska våra makthavare och media vakna upp!

När ska statliga medel till media dras in, eftersom media under lång tid vetat om vad som sker i vårdnadstvisterna och istället tystat ner detta?

När ska media sluta att ge utrymme till mansrättsaktivister utan någon som helst kunskap inom området när vårdnadstvister debatteras? Med bakgrund av de senaste årens utveckling inom mediarapporteringen, måste ifrågasättas om media har en vilja att medverka till att barn och kvinnor utsätts för ytterligare våld och sexuella övergrepp, eller om det enbart beror på medias okunskap inom området.

Media har under senare år gett utrymme till antifeministiska män. Media själva ger i ledare etc uttryck för antifeministiska åsikter. Media kritiserar genusvetenskapen, en vetenskap som är tämligen ensam om att synliggöra och tillgodose fler perspektiv än ett (manligt).

Vårt rättsväsende ger bevis för antifeministiska åsikter. Jag har tidigare citerat Skaraborgs tingsrätt som i domskälen ondgör sig över kvinnor och kvinnojourer.

Det finns en avsevärd skillnad mellan kvinno- och mansjourer. Kvinnojourerna ger stöd till våldsutsatta kvinnor och har under lång tid byggt upp en kunskap och kompetens inom området medan mansjourerna ger stöd till män i vårdnadstvister och till brottsmisstänkta män och kan inte visa att de har byggt upp en kunskap och kompetens.

Det är talande när en rättskipande instans som en tingsrätt kritiserar kvinnojourer i ett ärende i vilket tingsrätten har vetskap om mansrättsaktivisterna som fadern i fallet omgett sig med. Trots denna vetskap väljer tingsrätten att kritisera kvinnojourer och kvinnor. Tingsrättens antifeministiska agenda kan inte bli tydligare. Varför tiger media? Varför granskas inte tingsrätten av regeringen?

När ska resurser i övrigt tillsättas? När ska ytterligare forskningsresurser tillsättas för att komma tillrätta med mäns våld mot kvinnor, barn och män?

Kritiken mot mansjourerna finns även nämnd i en SOU, se nedan. Det har alltså sedan början av 2000-talet varit känt för politiker att mansjourerna behöver granskas vidare samt bevakas. Ingen kan påstå att kunskapen inte funnits och utvecklingen inom mansbranschen under de senaste åren talar för sig självt. Precis som i de enskilda relationerna går det inte att ge de våldsamma männen utrymme eller en arena att agera utifrån. De våldsamma männens arena och handlingsutrymme måste begränsas kraftfullt, åtminstone om barns och kvinnors rättigheter och rätt till liv vill tillförsäkras. När våldsamma män agerar i grupp dvs i organisationer måste deras handlingsutrymme och arena ständigt granskas, övervakas och styras av våra makthavare.

Ur SOU 2000:18 s. 37:
”Även mansrörelsen har fortsatt att utvecklas under 1990-talet, till stöd för jämställdhet mellan kvinnor och män. I samband med detta har även kritik riktats mot delar av mansrörelsen under 90-talet, då det har ifrågasatts om de arbetat medjämställdhet i egentlig mening.1”

”1 Ett exempel på denna kritik är den som riktats mot Sveriges mansjourers riksorganisation. Bang 3/99. Se äv. uppsats av Stefan Villkatt Dnr.5/00, arkivet för Utredningen om bidrag till Kvinnoorganisationer.”

shedlight

17 mars 2012 18:51

Det var en kommentar som heter duga!
Tack!

Så kvinnor är i själva verket glada för att misshandlas för då har de "vunnit"?
Vad har de vunnit då?

Den sammanfattningen som en polis gjorde i texten ovan är kort men bra.
En polis som intervjuas i rapporten förklarar att kvinnojouren vänder sig till brottsoffer medan mansjouren ger stöd åt män i vårdnadstvister.”
Och att de hyser kvinnohatare.

Jourhavande mans kommentarer i bloggar talar för sig själva. Ingen kan vettig människa kan ha förtroende för honom.

Jag kommer vid första bästa tillfälle lyfta upp den här kommentaren till ett inlägg och länka ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av shedlight - Lördag 21 jan 10:32

  Även i år beslutade länstyrerelserna om licensjakt på varg utan någon egentligt grundlig analys och reflektion om varför. Överklagande av naturorganisationer till högsta juridiska instans ledde inte till någon förändring trots att domstolar int...

Av shedlight - 11 augusti 2016 21:55

Idag nås vi av nyheten att Ecuadors ambassad tillåter att Assange förhörs om våldtäktsmisstankarna som funnits sedan 2010.    Men varför glömmer media bort vad som har hänt under dessa år? Hur Assange har utryckt sig? Hur en åklagare som inte ens...

Av shedlight - 22 juli 2016 10:49

Idag är det fem år sedan Anders Behring Breivik utförde sina välplanerade och fruktansvärda terrordåd.   Trots att det är en händelse som omtalats mycket i både Norge och Sverige så tycks den kontext som Breivik verkade i, inte ha analyseras. Han...

Av shedlight - 30 juli 2015 13:55

Den fasansfulla historien om lejonhannen Cecils död i Zimbabwe rullar nu över världen. Han sköts  med pilbåge och föst efter 40 TIMMAR efterföljande  sköts han ihäl med skjutvapen. Ett mer utstuderat djurplågeri är svårt att föreställa sig. Den nöjes...

Av shedlight - 27 juni 2015 11:43

Tänkte faktiskt försöka blogga lite i sommar men jag tänkte börja med en att reprisera ett tidigare inlägg och förändra det lite - från att handla om SD till att handla om SD-anhängare. Det är precis lika aktuellt idag som när det publicerades mars 2...

Kategorier

Shed Light

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Shed Light med Blogkeen
Följ Shed Light med Bloglovin'

Senaste inläggen

Tidigare år


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se